Det ska vara gött att ligga

… annars kan det kvitta.

Det finns något som är extremt viktigt att komma ihåg när det kommer till sex och det är att båda ska vilja. Det är väl klart att man inte ska ligga om man inte har lust! Och det är väl klart att man inte vill ligga med någon som egentligen inte vill ligga! Så enkelt det låter. Och så svårt det kan vara.

Det där med ”lust” och ”vilja” är inte alltid så himla enkelt att trassla ut.

Hjärnan vill men kroppen har ingen lust. Kroppen vill men hjärnan har redan gått och lagt sig. Hjärtat vill men inget annat i kroppen nappar. Vad är då vilja? Vad är då lust?

Som partner till någon som genomgått en förlossning kan det vara bra att veta att det aldrig är upp till dig att sia om när ni kan tänkas vara redo att ligga igen. Du får aldrig pressa eller stressa. Sex är ingen rättighet. Skulle du någonsin börja vackla i detta så kan du titta på en film av en förlossning, se barnet pressas ut genom snippan eller plockas ut genom hål i magen. Sedan hoppas jag du känner att väntan inte är så farlig.

Ibland kan man som kvinna efter en förlossning också behöva påminna sig om vad man faktiskt gått igenom. Påminna sig om nio månaders graviditet och la grande finale. Och sedan fråga sig om hur rimligt det  egentligen är att ställa krav på kroppen. Krav på att den ska anta sin forna form, att den ska fungera som att den inte just genomgått det maraton den precis genomgått, att den ska vara sexig, att den ska känna lust…

Folk som säger att det är viktigt att komma igång fort har fel. Det är viktigt att komma igång när du VILL. Om det är efter tre veckor eller 18 månader, det vet bara du.

Vad vill jag och vad känner jag att jag borde vilja? Ett bra sätt att ta reda på vad man vill är att försöka tänka bort alla yttre röster: om det var enbart och endast upp till mig, hur skulle det se ut då? Skulle vi göka varje torsdag och inte ens behöva fundera på det de andra dagarna? Skulle vi ha sex utan penetration i ungefär 100 år? Skulle vi börja dejta och jobba med känslorna först? Skulle vi bara köra på och jobba upp lusten igen tillsammans?

Ibland blir ämnet ”sex” så separerat från allt annat. Det är märkligt. Hur det liksom skulle stå över eller smita förbi, slinka igenom allt annat vardagsgrubbel.

Jag har inte sovit på fyrahundra år men jo, ett litet ligg vore skoj! Vi har bråkat om disk och tvätt hela dagen, låt oss fira med ett knull. Vi har inte varit ”vi”, inte haft ett helt samtal, inte fört en vettig diskussion om annat än sådant som rör bebis, bajs eller puré på månader, men självklart ska vi sexa loss!

”Men sex är så viktigt för en relation!” Mm, jo, men det är avsaknaden av sex också! Nog ska väl en relation palla en kortare eller en svinlång period av sextorka utan att den pajar? Det borde man väl fasen räkna med.

(den här texten är från Mias och min bok Mammaroll & Snippkontroll som handlar om kroppen det första året efter en förlossning)

  1. Åh tack för så bra text! Andra barnet kom för snart 10 månader sedan och vi har inte ”kommit igång”. vi har pratat om det, men det blir inte så mycket mer… varken lusten eller tiden har funnits. Nu börjat jag känna mig mer redo o sugen, men vill inte hetsa! och hur var när? när en smygande treåring lan dyka upp var som helst!

  2. Min hjärna tycker det är sjuuuukt energikrävande att hoppa mellan att vara Mamma och sen Partner. Jag fattar inte hur man är båda samtidigt. Efter som jag är mamma 12h under mina 14-15 vakna timmar så hinner/orkar liksom inte lusten komma då heller. lite lättare på helgen när jag inte är trött efter jobb.

    1. Eller hur! Jag tyckte det blev ännu svårare efter andra barnet. Med en bebis och en tvååring hade jag ungefär fem minuter per dygn som ingen av dem var fysiskt PÅ mig. De minuterna ville jag bara få vara i fred och vara jag. Jag orkade absolut inte hoppa över från att vara mamma till att bli partner. Men sakta sakta blir det bättre. Nu, ett år senare, har jag kanske en timme per dygn, så ibland orkar jag vara partner, och tänka på sex, en stund. 😁

  3. Wow, tack! Den läsningen behövdes! Minsta dotter är 3,5 månader och lusten har inte riktigt kommit än. En extrem trötthet gör ju inte saken bättre heller.

  4. Åh, perfekt tajming! Gråtit loss som en stucken gris hos psykologen idag om just detta ämne. 10 månader sen lilla bossen ”ploppade” ur och jag orkar knappt ge min underbara älskade man en kram. Finns liksom inget till övers.
    Så självklart men ändå stressar man över det!

    Btw, borde va skottpengar på mammor som högljudt basunerar ut ”att man kan absolut ha sex innan efterkontrollen”, ”skitviktigt för MANNEN att han får närhet med” och ”va, har ni inte haft sex ÄN?!?!!” 🙄

  5. Behövdes höras hör med! Sonen är 3 månader och vi har knappt tagit på varann sen förlossningen. En varm, lång kram kan vara minst lika helande och stärkande som ert ligg när man är i dimma av trötthet.

  6. Kan vara värt att också uppmärksamma att det inte alltid är partnern som vill ligga och mamman dom inte vill. I min relation har jag varit sugen på sex ganska snart efter förlossningen, men min (manliga) partner har haft noll lust… Detta har varit svårt för oss att hantera, delvis eftersom förväntningarna är så stora på att mannen alltid vill ligga.

    1. 7 månader tog det efter första förlossningen och jag tror att det var något kortare efter andra barnet för drygt 3 år sen men kommer faktiskt inte ens ihåg det nu längre.

      Men nu är jag gravid igen och har inte haft sex sedan ja, befruktningen. Och det var typ i början av februari. Jag frågade min man förra helgen om han inte saknar sex. Nej, inte nu när du är gravid, det känns ju lite konstigt att ligga när bebisen är där inne, svarade han. Ingen bebis ligger i min vagina sa jag men det hjälper inte, han vill inte. Förra gången slutade han vilja kanske fem månader inne i graviditeten men nu alltså noll sex på ca nio månader + tiden efter förlossningen om han får bestämma. Och visst får han det, jag vill inte ligga med nån som inte vill det. Men det känns så jobbigt! Jag känner mig ful och klumpig och är sårad över att min man inte alls vill ha mig. Känner liksom att jag inte är hans fru, att jag bara är en roommate eller nåt. Inget att göra åt men ont gör det. Så nej, det är såklart inte alltid kvinnan som inte vill.

      (Sorry för att skriva det här under ett inlägg med ett viktigt ämne som handlar om sex efter förlossningen men blev tvungen att ”skriva av mig”.)

      1. Åh känner SÅ igen mig! Sambon ville inte heller ligga under graviditet, och SOM jag blev sårad av det. Som du skriver, kände mig redan tjock och oattraktiv, och ett(många) nej på det gjorde inte saken bättre.. Kram på dig!

      2. Åh tack, känner igen mig så mycket. Första veckorna var jag helt mörbultad pga att jag spruckit och blivit klippt under förlossningen. Jag trodde att jag skulle dö av smärta. Men såfort det kändes bättre så ville jag ha närhet. Om inte just penetrering så i alla fall lite vuxen närhet då jag inte alls hade självförtroende över hur jag såg ut och gärna ville få det av partnern. Förståeligt kan man ju tycka? Men nej han gav mig ingenting. Kändes verkligen som att vi bara va kompisar som bodde med varandra. Nu är det lite bättre men inte som innan. Man blir ju lagom less..

  7. Precis vad jag behövde läsa! Så mycket tankar och energi som går åt att tänka på att jag borde vilja ligga och hur länge sen vi sexade loss sist. Det ständigt dåliga samvetet att vi fortfarande inte ”kommit igång” igen.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..