hej hej vardag

En unnsdag – det ni inte fick se …

19 maj 2017 3 kommentarer
vardag

Herrejisses, som man i min ålder säger, vilken grej att hålla ett event! Jag har ju inte gjort det innan, om jag inte minns fel. Men precis som alltid när det ställs till med kalas så är det mer jobb än man tror, man är totalt slut och sedan tänker man…. det HÄR måste vi göra igen! Eller så känns det i alla fall när det blir lyckat! Och det var så fint! Det blev så mycket bättre än vi vågat hoppas på! Det bästa av allt var att folk minglade och stannade kvar! Jag hade tänkt att folk skulle komma och gå lite hur som helst. Att det kanske skulle vara lite stelt och pinigt, så som jag lite föreställer mig mingel. Men så blev det ju inte!

Lite skönt att Tessan tog micken när vi skulle prata. Jag ba: Du kan börja! sedan slingrade jag mig ur att ta över. Man kan tycka att det var fegt och lite taskigt, men det var ju för att Tessan gjorde det så BRA. Inget annat såklart!

Måste bara dra lite hur flashigt livet FÖRE ett event kan vara. (OBS! Kommentar i efterhand: det blev inte ”lite”, inlägget är en mil långt).

Jag vaknade med ett rött öga. Så där så man ser lite suddigt. Sedan inväntade jag en leverans av sista grejerna till goodiebagen. Till slut dök en lätt sur snubbe från DHL upp och sa att han ringt och ringt för han hittade inte vår adress. Men jag log och sa att ingen hade ringt och han slutade faktiskt vara sur. Sedan lastade vi fröknäckemix mellan lastbil och bil i ösregnet.

Jag kastade mig in i bilen, fräste iväg till dagmamman och lämnade stövlar som jag glömt skicka med Majsan på morgonen. Okej, jag hade inte ens kollat vad hon hade på fötterna, jag föreställde mig att hon skulle ta stövlar pga regn, men hon var tydligen 4 år, vilket mamman skulle tänkt på. Och då får man ta en extratur med bilen istället. Sedan drog jag vidare till Ica och hämtade ut kylskåpsmagneter som vi gjort med en illus från mig och ett citat från H&H. Gasade vidare in till stan. Och alltså bil i stan. Det är veeeerkligen att rekommendera om man har problem med att vara för torr. För är det nåt som får en att svettas så är det stockholmstrafik mitt i smeten.

Jag svettade mig fram till Babyshop och hämtade ytterligare goodiebag-prylar. Hade parkerat helt bananas och tänkte hela tiden att jag skulle komma ut till en tom yta och se en bärgningsbil köra iväg med bilen. Men så blev det tack och lov inte. Den stod där med varningsblinkers på och väntade… Jag försöker påminna mig själv om att jag är halvfransyska när jag gör sådana ofina saker i trafiken.

Sedan skulle jag alltså in till KUNGGATAN. MED BIL! The schwett! På vägen hann jag hamna mitt i en korsning och ville köra rakt fram, märkte att jag inte fick pga bussfil, svängde och hamnade liksom i kläm bland alla som skulle åt alla andra håll men till slut släppte folk förbi mig (med JÄTTESTORA SUCKAR). Jag snirklade mig vidare och åkte slalom genom andra franskparkerade bilar med varningsblinkers och till slut hamnade jag NÄSTAN framme, på en väg jag tyckte var en-filig men som tydligen hade två filer (jag åkte lite fräsigt i mitten av dem båda), sedan velade jag mellan de två innan jag valde FEL fil. Bytte till rätt. Och när jag strax är framme, bara en liiiiite vänstersväng från Löfbergs kafé, så ser jag en skylt med överstruken vänstersväng. FÖR FAAAAAAN vrålar jag då. Sååå svettig, så ont i huvudet, spänd som en fiolsträng och stressad över att vara senare än jag tänkt. Och då sa jag till mig själv: MERDE, jag är för sjutton halvfransyska! Jag skiter väl i skyltar! Och så svängde jag vänster. Så tokig! Och ja det tutades! (det var liksom ingen livsfara, det var inte ens så att jag stannade upp nån trafik, det var bara…inte tillåtet). Därefter var jag så matt att jag parkerade helt snett och galet på lastplats och satt med varningsblinkers på i typ tio minuter och andades. Sedan parkerade jag lite bättre.

Här börjar SCHWETT del 2: utlastningen. Jag hade en bil fylld med müsli, cheezedippers, bodylotion, kosttillskott, fröknäcke, napphållare, kylskåpsmagneter, vibratorer och kuponger. Man kan säga att jag inte är helt van vid att ordna goodiebags och därför glatt sagt att man kunde skicka hem allt till mig. Det blev en del. Så jag lastade ut allt. Eftersom det tagit lite längre tid än planerat så gjorde jag detta mitt i lunchtid. Stackars de som jobbade på kaféet. De sprang upp och ner och serverade kunder och där kom jag med kartong efter kartong, mitt i maten… Två liter svett senare hade jag lastat ur. Gav mig in på det roligaste jag kunde tänka mig: bilåkning. Skulle göra något ÄNNU roligare: leta parkering. I innerstan. I smeten. Jag hittade en! WOW! Sådan tur. Fickparkerade i en halv evighet och upptäckte sedan att jag stod på plats reserverad för diplomatfordon. Övervägde att spraya min nummerplåt blå, men hade ingen sprayfärg. Tog farväl av min stiliga fickparkering, skämdes lite att det suttit någon i bilen bakom HELA tiden, och drog vidare till parkeringshus. Parkerade på två rutor pga minimala men orkade inte bry mig. Slet upp en cheezedipper och åt samtidigt som jag köpte en hutlös parkeringsbiljett.

Drog tillbaka till Löfbergs. Kramade Tessan som kommit. Tyckte synd om henne som behövde krama en fuktig stinkis. Sedan packade vi en miljon goodiebags i ergonomisk ställning. Dvs bananhållningen.

Här kan ni, trots filter, ana mitt svettglansiga fejs och mitt röda öga. Oh the glamour!

2-27

Tror ni att det är slut nu? Nej nej. Mer spänning i livet! Barnen hade ju nämligen lite ”avslutning” hos dagmamman. Det visste vi inte när vi planerade detta event, eftersom vi är nya hos dagmamman. Så jag lämnade Tessan, en gravid kvinna, att packa det sista och styra, medan jag satte mig i bilen igen. ”Jippi”. Men nu kände jag mig så ruttat som innerstadskörare att jag började smida planer på att knäcka extra som taxi-chaufför. Jag hade LITE kort med tid på mig eftersom jag lider av sjukdomen tidsoptimism. GPSen visade att jag skulle vara framme kl 15.02. Två minuter efter avtalad tid. Jag körde taxistylen och kom fram 15.00. Kastade mig ur bilen, slet med mig det hembakta fikat (hahaha skoja ba, det var köpt!) och kom lagom till sången började. Barnen var SÅ glada att jag kom och då kände jag att det var värt all schwett!

Efter sången var jag världens mest ofokuserade förälder. Smsade med Mattias om hur vi skulle tajma, ”minglade” med de andra föräldrarna, fast allt jag sa var typ att jag var stressad. Sedan drog vi hem, jag släppte av barnen, svalde två huvudvärkstabletter och … *trumvirvel* … åkte in till stan med bil igen!

Sedan var det ju bara att fixa på stället, fast det mesta var gjort pga att personalen var sjukt proffsig. Tessan och jag panikplanerade att vi kanske skulle säga något, jag försökte hitta en penna att signera böcker med, Tessan försökte fixa utskrift på anmälningslistan och sedan var klockan dags!

4-9

Inredningstips: vill du ha ett praktiskt sminkbord? Bygg upp lämplig höjd med välling och gröt!

Jag såg troligtvis ut som Bambi i strålkastarljus halva kvällen. Pga 1) nervös 2) svettig och inte ombytt (som lite hade varit planen) 3) trafikfeeling kvar i kroppen. MEN som jag skrev i början av detta TRE mil långa inlägg, det blev ju så bra!! Alla var så gulliga och verkade ha trevligt! Och när vi åkte hem i mörkret och jag släppte av Tessan så konstaterade vi att detta var HIMLA kul! Och att flera hade sagt att vi borde göra det igen. Ja det kanske vi borde…?

6-8
Här kan man ana min CRAZY EYES-blick…

10-9
Vi hade utlottningar. Tessan och jag ville hemskt gärna vinna det här unniga snipp-kittet från Passion of sweden (med bla en vibrator), men vi fick ju inte ens stå med på listan. Tro det eller ej men KNIVLISA den lyckosten knep vinsten! 

2-28
Utlottningsbordet ovan och unnsiga goodiebagen nedan (nej min kaffekokare var inte med i goodiebagen, men klockan var 23.3o när jag gjorde detta stileben och jag SÅG inte ens att den kom med):

2-29

Fy tusan vilka FINA företag som bidrog till denna goodiebag! TACK!!

OCH vilka GRYMMA läsare/följare vi har!! Alla ni som kom – TACK!!! Så himla hiiiimla kul att ni var där! (och förlåt om jag var superschwettig, nu vet ni varför).

Ps: jag har typ INGA bilder från själva eventet, för då var jag i efterstress-land…