mamma

Sex and the småbarnsförälder

12 april 2017 25 kommentarer
vardag

När sexlivet ska kickas igång igen efter att man fått barn får kvinnor höra att det är viktigt att sätta igång. Skamligt många har fått höra att det inte kommer att vara skönt först men att det blir bättre.

När sexlivet ska kickas igång igen efter att man fått barn får kvinnor höra att det är viktigt att sätta igång. Skamligt många har fått höra att det inte kommer att vara skönt först men att det blir bättre. Att man ska köra på ändå. Mannen har rätt till sex. Om han inte får tillfredsställelse så är det kvinnans fel eftersom det liksom verkar vara hennes plikt att se till att mannen är nöjd.

När jag skrev om sex på bloggen för ett tag sedan så kommenterade någon om synen på tjocka som har sex. Att det alltid ska vara komik. Jag hade inte ens tänkt på det innan, men så är det ju. Tjocka som har sex på film, det är humor det. Inte kan det vara allvar, passion och sexigt. Vad gör det med synen på sex för tjocka?

Bilden av den kåta och oskuldsfulla, smala och snygga kvinnan då, vad gör den bilden med oss kvinnor? Och sedan bilden av ”mamman”. Den omhändertagande kvinnan som ständigt åsidosätter sig själv. Ska hon plötsligt bli kåt? Tänka på sig själv och sina behov? Sin lust? En mamma??

kan mamma ligga

För mig börjar sex i hjärnan. Där finns bilden av mig själv, av min partner och av vår relation. Sedan ska dessa tre delar hamna i rätt balans. Jag ska tycka om mig själv, jag ska känna mig bekväm, jag ska inte vara sur på min partner, jag ska vara pigg och vi ska helst ha hunnit prata mer än tre meningar sedan förra helgen. Ibland är det lätt som en plätt. Det kanske liksom redan är bra balans i relationen, det kanske känns nära och tryggt och kärleksfullt, jag kanske känner mig bra och pigg. Det är liksom ganska ofta så att dessa tre delar går ihop i varandra. När en sak är bra så tenderar de andra att hänga på.

Men ibland är det inte lätt som en plätt. Ibland blir det ett berg. Jag är trött, jag känner mig stressad, jag upplever att vi inte haft tid för varandra och jag är himla irriterad på det där vi diskuterade häromdagen som vi aldrig fick prata klart om. Och till det kommer då skulden. Att det är mitt fel om man inte får till det. Eftersom, om man bara ser att man ska från punkt 1 till 2, så borde det ju inte vara så komplicerat. Det är ju så viktigt att komma igång. Men det är ju inte från punkt ett till punkt två. Det är ju från 1 till kanske TJUGOtvå.

Okej nu spånar jag loss här på slutet så får ni diskutera i smågrupper i kommentarsfältet:

Jag har fått intrycket av att det oftare är så att mannen tycker det liggs för lite. Sedan har jag fått intrycket av att ansvaret för en relation, det känslomässiga, ofta hamnar på kvinnan. Om mannen tog mer ansvar för relationen, skulle det blir enklare för kvinnan då att känna ork och lust? Kan jag vara något på spåren? Eller har jag spårat ur helt?

Dela med er av era klokheter kära läsare!

Ps: jag vet att denna text är helt heteronormativ och ber om ursäkt för det. Det blir lätt så när jag skriver ur mitt perspektiv.

Mer på tema sex hittar man under mina sexveckor #whoopwhoop