den dansande mamman

God morgon på er!

Sitter här vid datorn medan resten av familjen sover. Vaknade vid halv sex av att den vilda bebin var törstig och sedan gick det inte att somna om. Antagligen på grund av att jag somnade innan tio igår med, precis som alla andra kvällar i veckan .

I går var jag och Emma en snabbis på stan och då köpte jag årets första julklapp, ha ha. Hittade ett ställ med fina pyjamas för ynka femtiolappen och de fanns bara i nästa storlek för Valter så då fick det bli en till senare, till jul då alltså. Alvin fick en vinteroverall. Jag har lärt mig att det är flera månader för sent att köpa vinteroverall när det faktiskt är dags att använda dem.

I morgon kommer min vän Arashtat (en utav mina insjöbästisar) hit. Hon ska plugga på distans på högskolan som finns i staden så hon ska bo här då och då. Mycket bra! Eftersom jag nu är ledig på måndagar (jobbar 80% det här läsåret) så ska vi luncha på stan. Vardagslyx för mig. Min lunch intas annars tillsammans med 200 hungriga tonåringar som pratar så högt att jag bara vill gråta. Jag har jobbigt för det här med stimmiga miljöer. Så ni förstår ju att jag valt rätt yrke, ha ha.

Våra små sjuor sköter sig ypperligt och jag är så stolt över dem på något vis. På vår skola jobbar vi väldigt tight i horisontella arbetslag vilket menas att ett arbetslag har en årskurs. I vårt arbetslag, år 7 då alltså finns alla lärare som har våra elever, i stort sett.  Vi sitter tillsammans i ett arbetsrum som ligger i mitten av den våning som våra sjuor huserar på. Våningen består av två vanliga klassrum och ett jätteklassrum i mitten, som en samlingssal. Eleverna har sina skåp i en korridor på våningen. Vi har även ett kök och så en massa toaletter såklart. På tisdag ska alla mentorsgrupper på högstadiet tävla i en stafett, ska bli jätteskoj. En del elever ska springa och några ska cykla. Mina små 13-åringar är jättetaggade och vissa tror att de ska lyckas slå niorna, ja vinna då typ . Jag har köpt rosa hårfärg som jag ska spraya de 11 juvelerna med.

I morgon börjar Alvin på simskola. Jag är rädd för att han bara kommer att tycka det är jobbigt. Men vi får se! Han har sin bästis Filip med sig så kanske funkar det jättebra.

Nu tänkte jag proppa i mig lite frukost. Mycket frukost. Dagen bjuder visst på regn. Och städning!

Kram på er!

Så dundrade dem in likt en hord elefanter. Fyllda av kunskapstörst .

En elev som är mycket efterhängsen stirrade länge på mig sedan sa hon ”du har en stor jäkla jättevårta i ansiktet!”. Nice!

Det var en bra dag. Våra nya små juveler till sjuor verkar mycket bra. Jag ser fram emot morgondagen. Jag har en känsla av att alla kommer att komma i tid, ingen kommer att prata när jag pratar, de kommer att tvätta händerna innan maten och så vidare. Vi är ju i den berömde smekmånadsfasen och jag njuter så länge det varar vilket är väl onsdag ut ungefär.

Kalas i kväll för kusin-vitamin som fyller 34. Det är väl bara att fortsätta proppa i sig kalorier. Det går inte så bra med kosthållningen just nu.

Stora kramen på er och ha en bra kväll.

Elin och Valter

Idag har min Valter träffat sin tremänning. Min kusin Anna och hennes familj bor i Luxembourg så vi ses bara ett par gånger om året tyvärr. Här kommer historien om två människor som betytt väldigt mycket för mig. Jag har haft med detta inlägg på min gamla blogg.

Så hette min farmor och farfar. Farfar föddes 1910 och farmor 1913. De lärde känna varandra i tonåren genom att farfar hämtade hans lillasyster Anna i kyrkan när hon gick och läste för prästen som dem sa. Det gjorde också farmor som var född samma år som Anna. Sedan lärde dem känna varandra bättre i nykterhetsrörelsen i äldre tonåren. Farmor hade det ganska bra medan farfar haft det jobbigt. Hans far Petter (så heter min bror också ) dog i lungeninflamation när farfar var fem tror jag. Efter sig lämnade han fru och fyra små barn, två pojkar och två flickor. Dem hette Anton (heter min brors ena son nu ), Gerda, Valter och Anna. Frun hetter Johanna. Farfar hade ett litet hjärtfel.

Farmor och farfar fick fyra barn med många års mellanrum. Fem år mellan varje barn. När pappa som var yngst föddes var farfar 42 år.

Farmor ville vara bäst och hennes värde låg i att göra rätt för sig, så mycket som möjligt. Farfar hade inte orken (på grund av hjärtat) och hans värde fanns i att bry sig om genom att lyssna och ta sig tid. Farmors stora sorg i livet var att hon aldrig fick läsa till lärarinna. Hennes skollärare åkte hem till hennes far och sa att Elin är så begåvad att du måste låt henne läsa på seminariet. Det behövs ingen skola för att lära sig arbeta svarade hennes far och så var det bestämt. Ingen har någonsin varit så stolt över att jag läst till lärare som min farmor. Hon berättade det för varenda människa hon mötte

Dessa två människor har alltid funnits där för mig och mina syskon samt kusiner. ALLT har jag fått göra hos dem. Spökat i farfars nattskjortor vilket ledde till ett psykiskt sammanbrott hos grannen som icke var så stabil…städat genom att hälla ut allt vatten på golvet och sedan rulla sig i det, ätit 7-8 bullar, stanna uppe tills man somnar rätt ner i bordet…och så vidare i all oändlighet.

Min farfar gick bort när jag var sjutton och min farmor när jag var 24. Varje dag tänker jag på dem och jag berättar massor om dem för storkillen.

Så i höstas föddes min Valter. Min kusin (som är som en syster för mig) fick en dotter. Ni förstår ju själva vad hon heter. Elin såklart. I julas träffades vi och vi ammade mitt emot varandra. Anna (som farfars syster ) sa ”Elin och Valter äter tillsammans”. Det kändes så bra.

Kram kram!

För någon vecka sedan var jag helt inne på att vi skulle flytta till Burträsk. Sälja nybygget och leva lånfritt i Västerbotten. Livskvalité. Nu har jag börjat ändra mig men tanken finns där . I alla fall så uttryckte min vän Bullmamman det ungefär så här ”det vore också en dröm för mig eftersom ingen annan av mina vänner kan shoppa som du”. När jag är i schtaaaaan så träffas jag och Anette (Bullmamman alltså) och äter lunch och shoppar. Vi shoppar så enormt att det blir för tungt att bära, vi får ge upp och åka hem. ALLTID halva reapriset eftersom vi träffas i juletid och sommartid.

Igår mina damer slog jag till på en odd molly på Tradera! Men det var inte meningen. Odd molly är ju very expensive och jag köper inte dyra kläder till mig själv. Jag budade och visste att för trehundra blir du inte min. MEN För 305 kronor blev den min! En underbar topp som jag har nada användning för…Om det inte är så att jag ska hänga på after work och så. Minsann jag skrek ut på Fejjan till mina kära arbetskamrater att nu blir det after work. Nada gensvar .

Ja ja…Här har vi den;

Är den inte ljuvlig så säg! Och mannen han vet ingenting, ingenting. Den blev min för 305 kronor. Curlingmamman du som har koll, visst måste det vara ett fynd? . Och så en 24 kronor i porto då som tillkommer. Tänkte mig svarta smala jeans och svart linne under. Min skinnjacka och mycket smink. Och så mina arbetskamrater då som ska hänga med mig på after work.

Håkan, Jenny, Johan och Susanne; snälla………..!

Stora kramen och ha en fin söndag. Själv får jag besök av kär kusin med dotter. De bor i Luxembourg och vi har inte setts på ett år och jag längtar verkligen efter dem.

Man blir ju helt försoffad efter åtta veckors semester. Irrar omkring på jobbet och påbörjar 111 saker och avslutar ingenting. Har hur trevligt som helst men ändå står tiden stilla. Förstår inte hur det kan vara så!

Åkte till jobbet i en fjantig topp som tydligt visade att jag lagt ut någon centimeter bara denna vecka. Jag visste ju att vi skulle fotograferas men hittade ingenting vettigt att ta på mig i morse. Har ju köpt ett halvt ton sommarkläder på rean men termometern visade på en tio grader. Huganä.

Så jag var liksom bara tvungen att dra med mig min nya arbetskamrat på Max för hamburgare (keep up the svulling liksom!) och sedan Kupolen då. För panikshopping eftersom det är förbannat viktigt att man är rätt kläd på personalfotot. Ja, det verkar ju så, eller hur? In på Vero Moda och raffsa runt. Köpte en helt underbar stickad cool top i den mest underbara turkosblåa färg ni kan tänka er. Tror varenda kollega berömde toppen! Jajamän! Och så viiiiiiiiiiiiiips slank det ner en skjortan till J också. 119 kronor kostade den för det var 70% rabatt. Lovely! Viiiiiiiiiips in på Gina för att köpa partylinne till en kollega. Lyckades köpa helt fel. Jaja!

Helt utmattad som sagt. Fredagskoma allabingbong! Nu gäller det att få Alvin i säng innan han slocknar på soffan.

Inga planer för i helgen.

Önskar er en trevlig helg. Stora kramen!

Det gäller att tänka sig för. Lugna ner sig. Inte irra omkring och snurra in sig i skruvade idéer. Inte bli för ambitiös och perfektionistisk i sitt arbete. Tro på det man gör. Att man duger. Och allt det där.

Så skulle det grovplaneras, dras upp riktlinjer. Och viiiiiiiiiiiiiiips så skulle mina sjuor vara turister i London där det redovisas trevliga besök med nyinköpt karta. Grupparbete professional med framtaget material av skruvad lärare professional. Och viiiiiiiiiiiiiiiiips så skulle dem även ha idoltema. Där årets idoler intervjuas av min älskling Peter Jidhe (i form av någon sjua i målbrottet) där det även fanns möjlighet till att sjunga, på engelska då, i klassen.

Skruvade idéer av läraren som just nu bara sprutar idéer och irrar omkring. Och dricker alldeles för mycket kaffe och klär upp sig. Och fryser ihjäl. Inte får hon låna märkeströjan av snyggve heller.

Usch. Det går inte att tänka lagom och lugna ner sig.

Men i morgon ska jag klä mig ordentligt i alla fall.

Kram på er!

Nu har jag samlat energi en hel sommar. Gjort saker som gör mig lycklig.

För en halvtimme sedan vaknade jag av en fruktansvärd signal och skrek diverse otrevligheter till min djupt sovande make. Hoppsan då.

Nu har jag valt ett par tighta rosa stretchjeans och en svart top som döljer allt utom tuttarna, ha ha. NÄ ni, det här kommer ju att gå strålande. Jag jobbar nämligen med vuxna i fyra dagar nu. Ja, jag jobbar med mina underbara arbetskamrater alltså. När vi jobbar skrattar och äter vi. Tralalalallalalala! Det är mycket rogivande. Varje gång vi har dessa studiedagar tänker jag att ”det är så här andra människor har det på sina jobb!” De sitter i möten och jobbar tillsammans och har det trevligt. De äter ute och de bajsar ifred. Tänka sig! Men inte kan jag leva utan kontaktsökande, finniga, förvirrade, glada, fnissiga och arga tonåringar inte. Nä, det går inte. Jag måste ha dem omkring mig. Ibland står jag inte ut med dem men jag klarar mig absolut inte dem heller .

Nu; frukost!

Jag tänkte tjuvblogga från jobbet. Jag hittar en undangömd vrå där det är tänkt att jag ska ”DOKUMENTERA MERA; MERA!” och så bloggar jag. Men bara lite, jag lovar.

Puss och kram på er!

Ha en fin dag.

Nu kanske det är så att all terapi är smart. Så måste det ju vara. Terapin finns ju där för att hjälpa människor som inte mår bra.

Jag brakade ihop i våras efter att jag ”stressat ihjäl mig” under en period och jag blev deppad och superdupertrött. Jag har nu under våren och sommaren gått i KBT-terapi vilket har varit väldigt nyttigt för mig.

När jag och C träffade vår terapeut i torsdags så fick vi peppning till tusen. Jag har varit med i en terapigrupp ska tilläggas. I torsdags var det bara jag och C som kom. I alla fall…terapeuten frågade oss vad vi hade för problem i vardagen nu och så försökte vi på ett mycket konkret sätt lösa problemen tillsammans. Hon sa några ord som för mig känns otroligt tryggt att höra ”det finns inga hinder som är för höga, inga problem som inte går att lösa. Det gäller bara att ha tillräckligt bra fantasi så att man kommer på många olika bra lösningar”. Nu mår ju jag bra igen MEN jag vet att jag är en sådan människa som faller och behöver vägledning. Jag faller men jag reser mig igen ganska snabbt. KBT:n går inte så mycket på djupet utan den tar tag i det som är här och nu. Självklart förstår jag att den formen av terapi som går bakåt också behövs MEN för mig som faller på grund av stress är det här den rätta terapin. Så jag kan alltså rekommendera KBT om det finns flera sönderstressade därute som inte får någon ordning på sitt liv.

I morgon börjar allvaret. Prövning professional! Skrämmande! Men det finns ingen annan väg än att våga kasta sig ut på hal is igen . Jag får hela tiden fortsätta med att se upp för att inte bli för ambitiös och överarbeta…min specialtité. Ja ja…

Sitter här och bara njuter. Alvin är heldag på dagis och Valter däckade i vagnen på vägen hem från dagis. Han håller på att skolas in.

Ha en bra dag.

Kramen!

Igår spelade jag och mannen golf. Vi hade fått fribiljetter av grannen till en fin bana mellan Falun och Borlänge. Jag hade vansinnig värk igår och humöret var inte det bästa på grund av värken. Golfen gick inge vidare om man säger så . Dessutom retade mannen mig men det skulle han inte ha gjort, stackarn.

I helgen blir det mera golf! Vi drar till ön. Trängs med mina föräldrar i deras husvagn och spelar en massa golf helt enkelt.

Stolta dräktbärare . Tyyyyyyyyyypiskt Dalarna.

Vackert. Och så sötaste Alvin när han var två år (i blått).

Det bästa som hänt mig i sommar var att min älskade familj från Tyskland kom och hälsade på oss. De bodde hos oss en vecka och vi turistade och bara myste. Som ni vet blir liten stor. JN till vänster var bara tre år när jag tog hand om honom.  Nu fyller han snart 17 och har flickvän. Jag känner så starkt för denne unge. Han är min helt enkelt . Jag har tre söner.

Nu; frukost och sedan inskolning för Valter.

Trevlig helg!

Kram!

Jag fick en klok kommentar från Åsa där hon skrev ungefär att det kanske är känslan att jag vill bort som jag har. Ungefär så, nu kommer jag inte riktigt ihåg. Det har jag funderat på många gånger om det är så jag är när jag känner den här rastlösheten och bara vill ändra på allt. Ändra stort och snabbt och drastiskt.

Genom timtal av terapi har jag lärt mig att vara ärlig mot mig själv och våga ta itu med mina tankar. Det känns nu som att jag lockas av att kunna leva ett mindre stressat liv. Det är som många av er vet ingen höjdare att jobba heltid och ha småbarn. Du hämtar hungrig, trött och sur på dagis.  I panik så kör du ännu en drive in på Donken och på fredagarna somnar du framför Let´s dance.  På lördagarna är du glad och på söndagarna har du måndagsångest. Vardagarna är en enda stresskarusell. Blä! Jag vill hinna stanna upp och njuta av min lilla familj. Jag skulle kunna tänka mig att jobba 50-60%. Det är helt omöjligt om vi ska bo kvar här i nybygget.

Men jag vet också att hon som tvekar så på sig själv även kommer att flytta med om jag så flyttar 100o mil.

Nu ska jag laga lunch. Kul med några kommentarer

Kramen!