God morgon på er!
Uppe med tuppen helt i onödan. Jag sov middag igår och jag antar att det är det min kropp eller hjärna kanske kompenserar nu.
Fick ett brev från jobbet igår. Där stod program för första veckan. De (ledningen) ser fram emot nya styrdokument. Jag skrattar ihjäl mig! Klämkäckt professional
. Själv har jag bestämt mig för att ta mig därifrån. MEN det finns inga jobb att söka. Och jag ska göra mitt allra bästa på jobbet trots att jag inte vill vara där. Ska försöka hitta någon lagomnivå där det är möjligt att klara sig, att inte falla igen alltså.
Idag är det Jonas tur att skola in. Och nu vill helt plötsligt storebror följa med till dagis också. Själv ska jag städa övervåningen och göra lunch.
Irritationen ligger där och pyr. Det riktigt ryker ur öronen
. Jag vet inte vad jag vill. Har svårt att släppa tanken på ett lugnare liv i Västerbotten. MEN det är det här med huset då…att så många människor slitit så fruktansvärt mycket och sen…borta! Känns fel. Annars är det inte mycket som hindrar mig trots att det finns hur mycket som helst, egentligen. ÄH, jag är så trött. Tankarna tröttar ut mig.
Nu ska jag duscha innan resten av familjen vaknar.
Stora kramen till er och ha en fin dag!








