Den här ursmarriga lite omoderna efterrätten fick jag i söndags. Idag skrev en kompis om nästan samma efterrätt på Facebook och jag känner att den är värd en revival. När jag och min lillebror var små så var det kinamat som var det mest exotiska man kunde äta. Jag tror att den kinamaten som vi åt då var ofantligt långt ifrån riktig kinesisk mat men vi tyckte det var riktigt festligt och när man fick efterrätt då var lyckan gjord. Vi valde alltid friterad banan med vaniljglass. Ja, det fanns inte så mycket annat att välja på men det gjorde ingenting för det var så gott. Den mjuka varma frasiga bananen som var perfekt mot den iskalla vaniljglassen. Jag hade alltid extra sirap över också så att det blev riktigt sött och gott.
I söndags som sagt gjorde Janne och Jonas en variant av den och dom gjorde så här:
Skala och dela på 4 bananer (de skall vara nästan på gränsen till gröna)
1 färsk annanas i bitar
50 gram smör
0,5 dl socker
några skvättar god mörk rom
en liten skvätt citronsaft
Smält smör och socker i en stekpanna tills det blir riktigt varmt, häll på rom och citron saft och lägg ned fruktbitarna. Låt den ligga där så länge du orkar, helst tills frukten får lite brun yta och blir riktigt varm. Sedan serverar du hela härligheten i djupa tallrikar med en rejäl klick vaniljglass och häller gärna såsen över…. mums!









nostalgi professionel!!
Känner genast smaken i munnen på efterrätten så som den var då, när det begav sig, höjden av lycka att få friterad banan med vaniljglass, mmm! Ska pröva er nya variant, kantänka mig att den blir populär på hemmaplan…