Om 15 veckor rycks mattan bort under mina fötter och tryggheten flyger sin kos. Då är det dags för mig att börja jobba, och vill jag börja jobba om 15 veckor är det dags att börja titta på jobb nu. Och nu när jag sitter här, snart klar med min fetaste investering i mig själv någonsinn så är jag livrädd att bli utan jobb. Tänk om jag inte får ett jobb? Tänk om jag inte ens blir kallad på intervju? Tänk om det inte ens finns något att söka? Tänk omjag måste återgå till mitt förra jobb med pruttlön, pissarbetstider och tråkjobb? Tänk om? Jag är livrädd att hamna vid sidan. Tänk om jag måste läsa en termin till? Av något annat, bara för att jag inte får ett jobb. Hemska tanke. Jag är less på att ha dålig inkomst och jag är less på att inte någonsinn känna mig ledig.

Kan ett jobb inte falla ner i mitt knä?

Kombinera den värsta typen av baksmällehuvudvärk och en ordentligt tråkig föreläsning om kvantitativ forskning och du har mitt känslomässiga tillstånd just nu vilket förkortas Blärk….

Men jag är inte bakis alltså, bara förkylningshuvudvärkig. Där har ni ett nytt ord btw.

Idag är första dagen på vårens sociala torka, min C uppsats börjar idag och jag ska skriva om Anställningsbarhet. Är du chef eller känner någon som vill låta sig intervjuas kan du hojta till, jag har tre intervjuoffer och behöver tre till.

Hur kan det vara så att någon ALLTID glömmer ljudet på telefonen på under en föreläsning? Alltid minst en person.

Och när man fyller år dagen efter Fetisdagen får man så klart en semla till frukost!

Idag blev jag lite sur och irriterad på en person på mitt jobb. Egentligen tvärsur men lite mer överseende än vanligt har jag då det en person jag tycker mycket om. I vilket fall beklagade jag mig lite hos min mamma över det som hade hänt. Och hon säger typ följande; ”Ja Anna, nu får du tar det försiktigt när du pratar med h*n. Var lugn och bli inte arg.”

Jag undrar lite vad hon tror? Att jag skulle bita huvudet av personen i fråga. Skälla ut h*n efter all världens noter eller säga upp mig i ren ilska. Att min mor inte känner mig alls är inget nytt, men att hon tror jag är dum är det.

Jag är vuxen, jag kan hantera min ilska. På jobbet iallafall, men som 36 åring förväntar jag mig inte att min mamma ska lära upp mig hur jag ska betee mig och ha någon tro på min professionalism.

Och ja, jag är väldigt känslig när det gäller min mamma och ja, jag läser in en hel del i sådant hon säger.

I morgon fyller min finaste tjej 8 år!

Har du en Glossybox? Är det något att ha?

Jag är väldigt sugen på en sådan prenumenation, väldigt. För en skönhets-kräm-smink-allt-inom-skönhet-junkie är det en dröm att varje månad få en låda med härliga skönhetsprodukter. Så varför väntar jag? Jag vet inte. I vanlig ordning är jag väldigt seg med det mesta. Slänger soppåsen när den är överfull, tvättar när tvättkorgen är på bristningsgränsen, handlar när det är ett eko i kylen, klipper mig när håret ropar på nåd….ja, ni fattar. Jag har väääldigt svårt att ta tag i saker. Men jag ska kanske inte vara sist med en Glossybox. Fast först vill jag ha recensioner från er som har den. Och för er andra, här hittar ni information: www.glossybox.se

Jag shoppade loss ordentligt med en scrub idag. Och den var riktigt bra så jag kan absolut rekommendera den. Huden känns ren, fräsch, smidig, len och mjuk. Och den luktar gott.

Man skulle kunna tro att jag färgmatchat denna nya scrub med mitt snygga nagellack. Men det har jag inte, jag har färgmatchat morgondagens lila topp.

Jag är en person som ofta har något typ av katastroftänk på gång. Som nu, jag har kämpat med en lång jobbig tenta, jag har gjort mitt bästa och är förhållandevis nöjd med resultatet. Men jag får ändå bestämt för mig att jag inte kommer klara det. Att jag inte kommer få ett godkänt utan måste göra en kompletering.  Jag är till och med rätt säker att jag inte kommer klara mig. Man kan säga att jag förbereder mig för värsta tänkbara scenario (med tanke på hur sjukt less jag är på karriärvalsteorier så skulle just nu det absolut värsta jag kan tänka mig just nu vara att tvingas återuppta tentan från helvetet) för om jag gör det så kan det bara bli bättre. Fattar ni hur jag tänker? Om jag tror/är övertygad om att det går åt skogen så blir det vad som än händer så illa eller bättre. Går jag omkring och är säker på att klara det så blir det en sådan besvikelse om jag inte gör det.

Sedan inbillar jag mig att det ger bättre karma om jag inte struttar runt och är så självsäker utan mer ödmjuk för situationen. Typ ju oroligare jag är ju mer sannolikt att allt går vägen.

Min man tycker att jag är knäpp för jag ”gråter två gånger” och det kan ju ligga något i det, men samtidigt känns det som om det funkar. Det brukar ju ordna sig. Något det kanske hade gjort ändå, men man vet ju aldrig.

Hur tänker du? Och framförallt, är jag helt knäpp?

Har fått tråkiga nyheter från en kär vän, är ledsen för hennes skull. Funderar på varför livet suger ibland och varför vissa har så svårt att få det de så gärna vill ha. Och andra med all enkelhet får det.

Jag är dock glad att jag satte mina sista ord på tentan vid 17.00 och nu kan njuta i soffan till fullo.

Over and out!

Våra övernattande gäster har åkt hem och över mig hänger tentan som en illaluktande baksmälla. Min plan var att besöka det lokala biblioteket men till min stora olycka var det stängt. Cafét runt hörnet också.

Så det innebär att jag får låsa in mig i sovrummet och sitta som en sne kastrerad katt i sängen tills Noah lägger sig att sova middag om ett par timmar. Känns inte.optimalt, men det är som det är.

Vi hade en bra dag i går, ingen märkte att drömmarna var misslyckade och syltkakorna gjorde succé. Och ”dyr tårtan” var fantastisk för sina 30 kr biten.

På eftermiddagen kom Pers gode vän med barn och flickvän och stannade på middag och över natten. Egentligen firar vi med kompisar och deras ungar nästa helg, men han hade sina denna helg så de fick komma nu. Vi sätt uppe för sent, drack för mycket vin och jag är seg och känner mig lite ”betongkepsig”.

Dusch och sista rycket med tentan från helvetet!  Hoppas ni har en fin dag skitvädret. (Vart är mina gummistövlar?)

I sommras fick jag en stor skopa kritik av vissa som läste min blogg, jag minns inte riktigt allt som stod men det gick väl ut på att jag var en elak skit som gillade att trycka ner människor, att jag var väldigt osäker i mig själv och massa annat. Jag var i vilket fall högst osympatisk på många sätt och vis enligt vissa. I vilket fall hade jag då ganska många läsare. Oftast bland de 5 bästa bland de som inte var medlemsbloggar. Och det var ju rätt nice, onekligen för visst sjutton skriver man (jag) för att folk ska läsa. Men som ett litet ”socialt experiment” och det faktum att det är trisst att folk avskyr en så försökt jag ändra stil och inte skriva precis allt jag tänker då människor verkar ha stora problem med det. Vet ni vad resultatet är? Tappade läsare. Bara så att ni vet.

I vilket fall kommer släkt och familj intågande i dag vid 14.30 men för en gångs skull är jag inte stressad. tårtan ska hämtas kl 13.00 och innan dess ska vi titta på visningslägenheten i vad som förhoppningsvis blir vårat nya område. Det gäller att gå dit och kolla in de nya grannarna också. Städade gjorde jag i går kväll så det är bara lite småplock kvar.