Jag går och bär på otroligt mycket frustration för tillfället. Tankarna och orden känns glasklara så länge de är i mitt huvud men när de väl ska ut ur min mun blir det bara rappakalja. Jag känner mig otroligt missförstådd av min omgivning men börjar förstå att det inte är så lätt att förstå sig på mig just nu. Den här frustrationen gör även att det hoppar en hel del med grodor ur min mun, ganska många grodor till och med. Elaka grodor som gör människor i min närhet ledsna och hur mycket jag än försöker hålla dem kvar i min mun slinker de ändå ut.
Att såra människor är bland det värsta jag vet, och jag drar mig hellre från att säga det jag själv vill än att trampa andra människor på tårna. Jag vet inte hur många gånger jag gjort saker jag egentligen inte velat och av någon konstig anledning har munnen sagt Ja men mitt huvud tänkt bestämt Nej. Hellre skadar jag mig själv än att jag skadar andra.
Hela jag är en emotionell berg och dalbana och jag vill inget hellre än att trycka på stoppknappen och kliva av. Jag har fått nog av alla dessa känslor som bara gör mig arg och förtvivlad och till det här hör att jag har väldigt svårt att visa när jag är ledsen. Min sorg förvandlas nästan alltid till ilska vilket gör att jag hugger för minsta lilla. Jag hugger till höger och vänster utan att se vart tänderna hamnar. Hellre hugga än att bli huggen och att stå i försvarsställning har varit en daglig position.
Hur som helst så verkar det jag känner just nu inte gå fram, jag är inte tillräckligt tydlig. Men då är frågan hur tydlig ska man vara? Borde inte människorna i ens närhet känna av läget lite grann i alla fall? Ska jag behöva få ett mindre sammanbrott varje gång jag ska visa min ståndpunkt? Ska varje liten sak bli ett mindre världskrig?Ibland känns det som jag är instängd i ett rum och luften är på väg att ta slut och är det något jag behöver så är det tillräckligt med luft annars fungerar ingenting. Men nu när jag fått skriva av mig här har luften i rummet fyllts på en aning. Jag kan sätta mig ned och hämta andan till nästa fajt. Jag är så trött på allt detta fajtande och är det något jag önskar med nästa år så är det lugn och ro.








