Min dåliga dag

Annonsen laddas.

Ni vet såna där dagar när allt bara klaffar? När alla stoppljus visar grönt och man får bagaget först av alla på flygplatsen? Dagar när allt man rör vid bara blir till guld? Well, gårdagen var den exakta motsatsen till en sån.

06.15. Jag stressar upp ur sängen, flyger in i duschen, TRYCKER ner alla kläder i min väska och skyndar ut till JFK där jag anländer – pust! – i tid.

08.05. Planet är en timma ifrån take off när mannen bakom incheckningsdisken berättar att han inte hittar min bokning. Det visar sig att jag är bokad dagen efter. Och att planet är fullt. Viss panik utbryter. Mest från min sida, väldigt lite från hans.

08.09. Efter lite fjäskande lyckas jag boka om och säkra en plats på planet. Det kostar mig 200 dollar extra – men so be it! – jag MÅSTE tillbaka eftersom jag har en intervju bokad på eftermiddagen i LA.

08.40. Jag hamnar jämte en gammal man som luktar fimp och hostar okontrollerat. Jag blir så illa berörd av hans uppenbara ohälsa att jag känner mig yr. Det senaste halvåret har filmer som den HÄR rullat på TV i USA och jag misstänker att det har med den att göra.

11.46. Jag landar på LAX.

12.41. Mitt bagage anländer – 1 timma efter planet!

13.36. Jag kommer hem och öppnar bagaget och inser snabbt att det inte är mitt (det första jag ser är en rosa dunjacka och en lila pälsmössa). Två timmar i telefon med flygbolaget resulterar i att jag slutligen får tag i nån Beverly Hills-brud som också råkat ta min väska.

15.15. Sjukt irriterad – och hyfsat säker på att det hela är Beverly Hills-brudens fel, fast det lika gärna kan vara mitt – rullar jag upp till The London Hotel där min intervju ska äga rum 16.00, samt för att möta Beverly Hills-bruden för ett snabbt byte av väskor. Hon är 32 minuter sen, men låter det passera okommenterat.

15.47. Jag rusar in i lobbyn och frågar vilken svit jag ska till, men receptionisten lyckas inte hitta att det är någon pressdag bokad någonstans. ”Hold on!” skriker jag och börjar paniskt bläddra igenom mejlen i min telefon. Det är då jag inser att intervjun är först NÄSTA tisdag.

Ridå.

 


Jösses, låter värre än min senaste ”semester” vilken tillbringades till största del i LA. När jag kom hem kände jag att jag behövde en semester till för att vila upp mig!

Ååh herregud! Jag blir nästan lika stressad och arg, som jag antar att du var, bara av att läsa om eländet. Men VILKEN tur i oturen att du fick reda på din kappsäck!

haha åh nej, stackare!! Finns en viss igenkänningsfaktor i det där kan jag lova;) Hoppas du tog dig en stark välförtjänt drink i hotelbaren<3!

Kram,
LINE

Nej men fy fan i hela helvettet!
haha, jag skrattade och grät samtidigt. Hoppas du köpte en fetingbakelse och en dyr creme så dagen fick någon mening.

Hahaha alltså sådana dagar. Det är då man bara vill skjuta sig själv alternativt tröstäta hela kvällen för att sedan begrava skitdagen och aldrig mer tänka på den.

Japp, Det låter som en sjukt jobbig dag. Ändå blir jag så nöjd. För jag tror alltid att sån´t bara händer mig! Så, tack!

Fantastiskt! Att du inte brot ihop…
Det dar med att ta fel pa dagar brukar ligga min familj varm om hjartat. Vi har missat flyg med en hel veckas fel, for sent ocksa saklart…

Lägg AV!!!! Jaja, se det så här, nu har du haft din Bad, bad, verry bad day. Sällan att flera sådanna dyker upp på samma år :) Hoppas att det lugnat ner sig nu och att du kan skratta åt det i efterhand och kan se det som en väldigt rolig anekdot som du kan dra i flera år :)

Oj hjälp vilken helvetesdag! Jag lider med dig. Men ska erkänna att jag skrattade gott när jag läste det först. Kul att du delar med dig! Och tack för en fin blogg, min fösta kommentar, trotts att jag har följt dig länge. Ska blir bättre!

Haha, herregud, det var det mest underhållande jag har läst på länge – men samtidigt, gud stackare!! Efter det här förtjänar du en riktig glidardag :) Kram

Skriv en kommentar