Efter en hel veckas infektion i ett par visdomständer, blev jag idag tvungen att operera ut dem. Jag har gjort samma procedur en gång tidigare och let me tell you, det var INTE trevligare den här gången. Vid ett tillfälle skrek jag så paniskt att tandläkaren var tvungen att stänga dörren för att inte skrämma de andra patienterna. Jag gastade ju heller inte mindre av att han prompt VISADE mig tänderna han drog ut. Med ett ”Ahaaa!” höll han upp de blodiga gaddarna framför mitt ansikte, stolt, som en jägare som poserar med sitt byte, innan han dök ner igen och fortsatte gräva.
Nio timmar senare ligger jag här på soffan, fortfarande yr, med smärtstillande och penicillin och soppa och hoppas innerligt att jag mår bättre i morgon bitti då jag har en intervju bokad 1,5 timma utanför stan.
Ja, så nu vet ni det.
