Jennie Hammar

Etikettarkiv: Annika Meller

Vänner som också väntar

jenniehammar

Idag hade vi babyshower för vår vän Annika som väntar en liten kille om ett par veckor! Vänner och presenter. Och mat, mat och mera mat.

Roligt (som ni ser!) att vänta barn samtidigt som en kompis! För samtidigt blir det, i princip, enligt beräkning. En dryg vecka isär.

Som lök på laxen: Cirpas goda bullar. Och en otroligt god tårta med morotskaka på första våningen, och choklad i andra. Så alla var tvungna att ta om.

 

Stammis

jenniehammar

Igår mötte jag upp min vän Annika för en tidig middag på Little Dom’s. Hon blev en halvtimma försenad, vilket föranledde att jag surfade ut på diverse shoppingsajter på mobilen. Precis lagom till att Annika äntrade lokalen hade jag köpt en ny klänning som kommer anlända under helgen. Det var INTE meningen.

Hursomhelst var det mysigt att vara tillbaka i baren på Little Dom’s. Bartendern hälsade mig med ett ”Hey, how are you?” med, vad jag hörde, betoning på you. Jag tolkade det som att han kände igen mig, vilket ju betyder mycket i såna här kvarterskrogssammanhang. Man vill känna sig hemma, gärna vara tjenis med personalen. Precis som jag och Ilse är i den ekologiska matbutiken Lassens, men av helt andra anledningar. Där känner de igen oss eftersom vi river ner chiafrön och gröna teer när vi tränger in barnvagnen i de trånga gångarna.

Babyshower!

Det är inte varje dag man vaknar upp till ett blomsterbud – och det är SANNERLIGEN inte varje dag man får en inbjudan till en babyshower! SPECIELLT inte sin egen. Jag känner mig helt omtumlad. Vilka otroligt omtänksamma vänner man har. Nu måste jag kasta mig i duschen. Och ”våffla till håret lite”, som min man precis sa. Rapport följer!

Happy b-day!


Det är Annikas födelsedag! Vilket vi precis firat med lunch på – tadaa! – Le Pain Quotidien. Tyvärr hade jag snor i öronen och kunde inte höra vad nån annan än jag själv sade, vilket naturligtvis tog bort en stor del av nöjet att äta lunch tillsammans. I alla fall för mig. Alla var väldigt peppade på att lämna helgens pizzor och godis därhän och istället inleda den nya veckan med nåt fräscht.


Den vitlöksspetsade gazpachon satt som en käftsmäll! Nu kan man lukta sig till mig från mils avstånd. Whatever it takes – jag ska bli av med den här förkylningen.