Omplåstring.

Det börjar liksom gnirka och knirka på lite olika ställen. Som revbenen på vänster sida efter att jag ännu en gång glömt att själv hålla fast i min danspartner så han måste klämma åt ordentligt för att inte jag ska centrifugeras rakt in i speglarna.

ANNONS
ANNONS

Som i nacken efter att ha böjt den onaturligt mycket till snett nedåt utåt till vänster, en för min grundfsysik tämligen omöjlig position. Då behöver jag ändå någon slags medeltida tortyredskap för att sträcka ut som man ska.

Eller i höger skinka efter att ha hållit balansen enbart på högerfot i en vinglig snurr.

Men axeln är värst eftersom jag i en sista pose måste hålla ett desperat tag runt nacken på min stackars proffsdansare och det känns som om den ska gå ur led varje gång.

DÅ har jag inte ens börjat gå in latin-skorna med alla sina tusen remmar. Men Jonas Björkman är en hejare på att plåstra om och idag fick Marie Serneholt hjälp med omplåstring.

Men allt detta är skitsamma när  JAG HAR SÅ ROLIGT! Pain is temporary, glory is forever, som min gamla PT alltid sa. Fast jag borde nog snarare säga: Pain is temporary, fun is for life.

I morgon är det kamerarep. Med press. Herregud. Men faktiskt ska det bli kul att få testa stora dansgolvet.

Btw – tack för alla musiktips till presskonferensen. Några var så nära att kvala in men det blev Come on, med The Hives. Bra uppåtjack låt!

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..