Jag har inte badat på tio år

Jag minns den så tydligt. Ångesten när det vankades bad i skolan. Att behöva visa sig i baddräkt, att behöva uppleva att folk skulle lägga märke till celluliterna och den utstickande magen. Det hände att jag grät kvällen innan. Skakade av nervositet samma morgon. Några gånger lyckades jag sjukanmäla mig och slippa ifrån, men det var ju ett obligatoriskt moment för att få betyg i idrott. Att kunna simma. Att kanske till och med kunna hoppa från en trampolin (huga, tänkte jag, vad mitt magfett kommer dallra). Den här ångesten fanns naturligtvis där även innan och efter varje idrottslektion i skolan, sedan tidig ålder, men då var det ändå bara tjejer i omklädningsrummet och jag hade blivit härdad efter alla skolår.

ANNONS
ANNONS

Nu var det längesedan jag upplevde baddräkts-/bikini-ångest. Visserligen kan jag skämtsamt slänga mig med uttryck som ”Beach 2014” men någon beach är det inte tal om för min del. Jag har lärt mig att stå ut med folks blickar (eller folks inbillade blickar, på grund av min låga självkänsla?) på gymmet, men duschar aldrig eller byter om i omklädningsrummet, utan åker hem och gör det. Jag tränar ändå på ett väldigt ”snällt” gym just nu, där folk nog är vana vid stora kroppshyddor. Men nu skulle jag skriva om badandet. Så var det.

Hur jag en sommar bara bestämde mig för att det inte skulle bli något bad för mig det året. Jag kanske var arton år, eller nitton. Ingen bikini, ingen förnedring. Sedan dess har min kroppshydda varit mindre och större i olika perioder, men inombords har jag alltid känt samma skam. Det går att vara lite mullig på stranden. Några extrakilon på gosmagen skadar inte. Men femton, tjugo, trettio, trettiofem kilos övervikt? I vårt samhälle är det lika med stranddöden. Egentligen saknar jag inte att bada, jag har aldrig varit överförtjust i det. Sola är det värsta jag vet. Det jag saknar är att KUNNA göra det. Om jag någon dag skulle vara jättevarm och svettig, att kunna ta ett dopp då. Eller att kunna gå ute på sommaren med tunna, fladdriga kläder. Jag har inte badat på tio år.

ANNONS
ANNONS

Jag inbillar mig inte att de här känslorna har uppstått helt naturligt i mig. Det finns ingen mänsklig, grundläggande känsla som innebär att skämmas för sin kropp för att den inte passar in i rådande samhällsnormer. Samhällsnormerna, som vi liksom slappt accepterar, är för övrigt inte heller någon självklarhet. De här skönhetsidealen har inte per definition uppstått i människans hjärna på stenåldern. Jag skyller inte heller bara på reklamen, där kvinnors alla tillstymmelser till mänskliga skavanker retuscheras bort. Eller på media, där vi dag efter dag överöses med budskap om att det är smal och smäcker som gäller. Nu, nästa vecka, om tre veckor. Måste. Vi. Vara. Smala. Och. Perfekta. Annars kommer döden med tandagnisslan och hjärtattacker. Annars är vi ohälsosamma, vandrande hälsofaror som kostar samhället en massa pengar. Jag skyller inte på det ena eller andra, utan inser att allt hör ihop. Att överösas av perfekt retuscherade modellbilder, att samtidigt överösas av budskap om hur farligt det är med äppelkropp och stor mage, att dessutom bli påprackad olika (ytterst ohälsosamma, för övrigt!) snabba gå-ner-i-vikt-lösningar. Att sedan barnsben ha fått lära sig att tjockisar är lata och kanske lite, lite äckliga.

Jag lovar inte att jag kommer bada 2015 eller 2016 (garanterat inte 2014). Och det tycker jag är så oerhört tråkigt. Jag har inga klara lösningar, jag vet bara att vi på något sätt måste börja inse att det inte gör något att vara tjock i bikini. Att man inte är misslyckad för att man är tjock, att man inte är äcklig och verkligen inte lat per definition. Vi måste sluta drömma om den perfekta människan, den perfekta kvinnan. Jag vill leva i en värld där jag känner att jag KAN bada. Om jag vill, om jag verkligen vill, så ska jag kunna bada utan att få blickar, kommentarer eller hånfulla leenden på stranden.

  1. ”Gör något åt situationen” är enkelt att säga för någon med hård hud. Vad är poängen med något överhuvudtaget? Vad vill du Nils, säga med den kommentaren, att man bara får skriva om saker som du tycker har poäng?

    Jag tror att många människor känner igen sig i dubbelheten i kroppsångest. Att vilja bad a men inte vilja betala priset av att känna blickar eller kommentarer. Det gäller för övrigt flera situationer i livet som inte enbart har med kroppen att göra. Men just utseende och yta är känsliga och laddade ämnen. Bada eller bada inte, valet är ditt och det är fint att du delar med dig Jessica av dina personliga tankar. Fortsätt så.

  2. ”Det finns ingen mänsklig, grundläggande känsla som innebär att skämmas för sin kropp för att den inte passar in i rådande samhällsnormer.”

    Skojar du? Viljan att passa in och viljan att vara attraktiv är bland de starkaste drifterna vi överhuvudtaget har.

    För övrigt, vad är poängen med artikeln? Alla vet väl redan att det är trist att vara tjock, behövs verkligen ytterligare en påminnelse?

    Eller förväntar du dig att vi skall tycka synd om dig?

  3. Jag håller fullständigt med Tobias. Du borde tänka mer på dig själv och vad du vill göra och sluta bry dig om andra och sluta skylla ifrån dig på samhället. Varför väljer du att begränsa ditt eget liv? Gör något åt problemet istället; är du inte nöjd med dig själv så börja träna annars var stolt och gå rakryggad och skit vad de andra säger!

  4. Sluta bry dig om vad andra tycker och bada om du känner för det.
    Ställ dig själv frågan om varför du inte badar..

    tror knappast att du inte badar för att göra ett statement, utan snarare att du har så låg självkänsla!
    Antingen badar du o bryr dig inte ett skit om vad andra ska säga om dig,vilket du borde, eller så börjar du träna tills du får bättre självkänsla!

    sluta frukta din omgivning, det är så svagt!
    Sluta lägga skulden på andra för att du inte kan utföra något, nästan ingen bryr sig ändå!
    blir så irriterad när folk bara söker medömkan för något som inte ens är viktigt, du är din egen kapten och bara du bestämmer hur du vill att ditt liv ska se ut, så sluta lägga ner onödig energi på hur andra ska bedöma dig.

    Du kommer ångra dig en vacker dag att du höll dig undan från saker du verkligen velat göra, varför? för att nån kolla snett på dig på en strand? SLUTA

    dom som är värdiga din tid kommer inte att bry sig om hur du ser ut så länge det inte är hälsovådligt och dom som gör det är inte värdiga att ha dig i sitt liv!

    So grab your fucking nuts and start living!

  5. jag känner sååå med dig Jessica! och vet precis hur det känns, ångesten skammen blä blä på den! jag älskar verkligen att bada men det e inge roligt att ha allt det runt omkring att handskas med o tankarna i skallen…:( så förra året köpte jag mig en baddräkt med ben ner på halva låren, så himla skönt o håller saker på plats o gömmer mig lite mer under lycran:) kram kram från linda från bibblan!

  6. Jag blir så ledsen och förbannad när jag läser ditt inlägg. Varför? För att du har så rätt.
    Jag håller med dig och stöttar dina åsikter, och din kropp, till 110 %. Att vi tjejer aldrig kan få duga som vi är! Ingen, och då menar jag verkligen ingen, kan döma en person efter sitt utseende. Oavsett om man är tjock, smal, kurvig, mullig, pinnig, spinkig, rund säger det ingenting om vilket liv man lever eller hur man är som person.
    Ingen har rätt att döma dig, den biten är bara din. DU får döma hur mycket du vill, men ingen annan har den rätten när det gäller DIN kropp. Jag tycker du låter helt fantastisk och jag hoppas att du en dag kan lära dig strunta i omgivningen och älska din kropp. Menar inget dömande i det, för jag känner verkligen med dig.
    Massa kärlek!! Så bra skrivet!

  7. Något som jag tycker är så himla orättvist är hur badmodet ser ut för tjejer. De flesta bikinis ser ut som underkläder, eller små grytlappar (som min mormor sa) hopsatta med snören. Det är ju helt sjukt att vi förväntas visa oss offentligt i denna typ av plagg, och så får killarna ha vanliga shorts att bada i!!! Det finns lite sportigare badkläder men då tycker jag ofta att man ser ut som elitsimmare eller pojkflicka. Många surfmärken har snygga sportiga badkläder – men de kostar en förmögenhet tyvärr…

  8. Men det klart att du skall bada och njuta av sommaren! Ett stort problem varför bara EN typ av ideal syns i media och reklam, är ju just det – att folk som ser ut på andra sätt inte vill/vågar visa sig. Om fler lärde sig att älska sin kropp och vågade ta för sig av livet, då skulle fler storlekar/utseende bli norm och vanligt förekommande och inte alls uppseendeväckande längre.

    Köp en läcker baddräkt (älskar smickrande 50-talsmodeller med kjolar och längre ben) tex den här: http://www.emmydesign.se/sv/kollektioner/var-sommar-2014/byxa-shorts-playsuit/the-swimmingly-sun-suit-lipstick-red.html (finns i stl upp till 52). På Ellos har de flera superläckra med både ben, kjol eller som en hel liten klänning, till väldigt bra priser. Så fint och väldigt retro-chict! Sträck på dig och njut! Ha kul! Det vore väldigt sorgligt om livet passerar och du längtar efter att få vara med.
    Vi ses på stranden!
    stor kram,
    finafrun.se

  9. Det här smärtar mig att läsa, för jag känner igen mig väldigt väl. Jag hade också en period i livet då jag inte badade, trots att jag alltid älskat det. Sen upptäckte jag kjolbaddräkten och vågade så smått börja bada igen, och idag badar jag som aldrig förr, även i bikini, och jag drar storlek 52/54. Det smärtar mig också att läsa detta för att du skriver att du inte tänker bada denna sommar heller, och jag undrar varför. Eller nej, jag fattar ju varför egentligen, men jag skulle verkligen verkliga vilja uppmuntra dig att försöka. I år finns massa fina baddräkter och bikinis på marknaden, på till exempel Forever21 och Evans, och jag lovar det att det inte är så läskigt som man tror! Väl på badstranden inser man oftast att det finns rätt många fler som har dallriga magar och gropiga lår. Självförtroende är inte något som magiskt infinner sig när man går ner i vikt, det är något man måste jobba med även då. Jag har varit mycket smalare än jag är nu, men jag älskade inte mig själv för det. Jag vet egentligen inte hur jag ska säga detta för att inte trampa dig på tårna eller låta som en självhjälpsguru, jag vet att positivt tänkande inte botar allt och jag vet hur det är att inte trivas med sig själv, men den enda som kan förändra det är ju du! Du är vacker, uppenbart intelligent och begåvad, så varför skulle inte du kunna gå till stranden som alla andra? Det finns alltid några få som stirrar, men skit i dem! De allra flesta är tillräckligt upptagna med att noja över sina egna kroppar. Jag hoppas verkligen för din egen skull att du ska våga bada i sommar, för det är så stärkande att peka finger åt alla haters och bara vara. Det kommer ge dig en självförtroendeboost, jag lovar!

  10. Gabriella, att smalnormen finns är ett faktum, vilket innebär att kroppar som uppfattas på ett annat sätt och har kommit att associeras med negativa egenskaper så som lathet etc som Jessica skriver om. Att inte alltid som icke-normativ (oavsett om det gäller kroppsnormer eller annat) orka gå ut och konfronteras med normen oavsett det stannar vid att en är medveten om den eller att det faktiskt går så långt som till blickar och glåpord, är inte att ”göra” sig själv till ett offer tycker jag.

    1. Men det blir ju alla drabbade av på ett eller annat sätt genom att bara finnas till. Det är oftast någon som ska tycka något, kommentera något, har varit med om det tusen ggr. Alla är olika! Men om man nu VILL ha en förändring som tex att sluta drömma om den perfekta mäniskan (som ändå inte existerar) så är det närmast att börja med sig själv. Som tex att visa sig som man ser ut, man kan ju inte vänta på att andra ska börja, eller att samhället ska ändra alla så kallade ideal. Med offer menade jag inte kroppsform,utan det kan vara allt från stora/små bröst, blond/brunhårig, klädsel etc. Men du blir ju ett offer oavsett, om du inte herre över dig själv, utan låter media/ dumma kommentarer bestämma vad du kan och inte kan. Tack för ordet!!

  11. Ibland har jag önskat att det skulle finnas ett ”badreservat” för tjocka tjejer. Vet att komplexen sitter i min skalle men det skulle vara så skönt att vara på en strand där alla har minst femton kilos övervikt. Tänk att bara för en dag vara en i mängden…. Jag veta att det är orealistiskt men gudars så avslappnande tanken är! Till saken hör att jag är sk normalviktig sedan en tid men jag tror aldrig att jag kommer att trivas i en avklädd miljö.

  12. Jessica – så jäkla viktigt inlägg och bra formulerat! Det är sorgligt att ”samhället” ser ut som det gör, att normerna är så snäva. Det är sorgligt att vi alla hela tiden matas med bilden av hur vi bör vara och se ut.. För även om just jag är stark i mig själv och INTE tycker att alla ska stöpas i samma form – så finns normerna där och upprätthålls. Hela tiden. Jag själv har till och med tampats med känslor om att ”svika mina åsikter om jag försöker går ner i vikt” typ. Låter ju jättemärkligt, jag ska förklara: Eftersom att jag tycker att alla är lika mycket värda, att alla kroppsformer ska accepteras och att skönhetsidealet är skevt vill jag inte reproducera det genom att också vara en som tycker att hon måste gå ner i vikt. MEN jag har nu insett att det ena inte utesluter det andra. Jag kan fortfarande tycka som jag gör men själv vilja gå ner i vikt på grund av en rad orsaker (orka mer, minska risk för sjukdomar, kunna ha mina kläder osv).
    Du skriver att du inte saknar att bada, men jag hoppas så att du kan känna att du visst kan det OM du vill, när andan faller på. Du är bra precis som du är!

  13. Men det är ju du själv som måste inse att det inte gör något att vara tjock/mullig i bikini. Det du gör nu är ju bara att vara offer och axla ansvaret på andra om acceptans mm. Jag tycker att man ser så många olika kroppstyper på bad, gym osv, inget jag direkt reflekterar över, alla är olika och fina på sitt sätt. Jag tycker verkligen att DU ska bada sommaren 2014 för du KAN det om du vill.. bara du själv som satt upp en massa regler och förbud för dig själv. Du kan visa folk att man inte är misslyckad äcklig pga av kroppsform. Om du har tur får du med dig några medsystrar, annars är det bra ändå. Förändringen måste börja hos dig själv, för det är du som bär alla dessa nedvärderande tankar inom dig, och skapar hinder som inte finns. Reklam med perfekta kroppar kommer fortsätta likaså dieter mm. Det är den världen vi lever i nu, både du och jag, men vi behöver inte lägga en massa energi på det, utan fokusera på det vi tycker om.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..