Du kunde ha varit en romsk kvinna


Skulle du ens orka märka de här fina blommorna, som jag fotade på vägen hem, om du var en romsk tiggande kvinna i Stockholm?

Vi väljer inte vad vi föds in i. Vissa föds i ett av världens rikaste länder. Det behöver inte heller vara lätt, det är inte det jag säger. Men det finns åtminstone ett visst antal möjligheter och en form av grundtrygghet. Även om den kanske också är på väg att raseras helt, så har det åtminstone varit så.

Du kunde lika gärna ha fötts till att vara en romsk kvinna, uppvuxen i fattigdom. Hela din familj skulle kunna bli utstött var den än befann sig. Utstött och utsatt för folks fördomar. Bara för att du råkade vara rom. Bara för att man alltid betraktat romer på ett visst sätt, på grund av urbota dumma gamla fördomar. Och ingen som riktigt orkade ta ansvaret och verkligen förändra. Ingen politiker som brydde sig tillräckligt för att förändra din släkts öde på riktigt. Du kunde ha ett sjukt barn och en arbetslös man. Du kunde ha en liten gnutta hopp kvar. Den gnuttan skulle du hålla hårt i när tillvaron ständigt var mörk och hård. Du kanske skulle ha begett dig till Sverige. Du hade kanske hört att det var ett rikt och generöst land. Du kom kanske till Sverige på bökiga omvägar och avkrokar och för dina ynka sparade slantar i hopp om att kunna samla ihop pengar till din familj för att sedan återvända hem och leva en aning bättre. Du insåg säkert att du skulle bli utstött och spottad på. Det blev du var du än begav dig. Men du hoppades ändå. Du satte dig i stresstunneln på centralen i Stockholm med korsade ben och böjt huvud. Du ställde en pappersmugg från Pressbyrån framför dig. Den fick du på nåder av den buttra personen som jobbade i kassan. Eller så var det en empatisk person som förstod hur svårt du hade det och såg att dina fingrar var röda av vindens isande kyla, och som bestämt tryckte en banan i din hand innan du lämnade butiken.

Du satt i tunneln tio eller tolv timmar varje dag. Dina leder skulle värka, en värk som du aldrig hade upplevt tidigare. När du reste dig upp för att köpa en glass – en glass som kanske kunde döva den värsta hungern – för tio av dina få slantar, så smärtade det i ryggslutet och knäna. När du stod i kö i affären skulle folk snegla misstänksamt på ditt huckle och dina röda fingrar, och instinktivt trycka handväskan närmare kroppen eller till och med flytta den, bort från dig. Du skulle vara så van vid sådan vardagsrasism att du kanske inte längre orkade bry dig. Det var ditt barns stora ögon som gjorde att du orkade. Hoppet om någonting annat. Hur du skulle låta tankarna flyga iväg bort i tomheten när du satt i stresstunneln på Centralen med en vag och envis gnista hopp fortfarande envist bultande i magtrakten.

Efter dagens slut skulle du möta dina bekanta från samma land eller samma by. Ni skulle räkna era slantar och kanske unna er varsin brödbit och en kopp kaffe. Eller så skulle ni få hungra ännu en kväll. Ni skulle ta er till den plats ni för tillfället sett ut, i väntan på att återigen bli bortkörda av landets poliser. Ni skulle försöka samla ihop era gnistor av hopp för att orka ännu en natt. Det började bli vår, men ännu var kvällarna bitande kalla och dina fingrar blev allt rödare och narigare. Du tryckte dem tätt intill dig, nere i sovsäcken, men det hjälpte inte längre.

Dagen därpå skulle du gå fram och tillbaka, på en golgatavandring utan slut, på pendeltågen. Se folks demonstrativt bortvända blickar, höra deras suckar, se deras mungipor vändas nedåt i något du tyckte påminde om en grimas. För några kronor. Tio eller tolv timmar. Fötterna kände du inte längre vid dagens slut. Du skulle knappt veta att du hade ett par fötter om du hade fötts till att bli den här specifika romska kvinnan.

Jag har inte demonstrerat idag, eftersom jag har varit med Jens (som ligger på sjukhus pga sömnproblem för tillfället). Det här får bli min demonstration. Mitt sätt att säga: Nu får det fan vara nog! De som pratar om att förbjuda tiggeri måste vara de mest rasistiska och oempatiska människorna. Eller så orkar de inte ens plocka fram empatin, tycker sig stå så långt ifrån att de inte kan relatera överhuvudtaget? Varför förbjuda tiggeri istället för att hantera sjukdomen – som är fattigdom. Varför förbjuda en desperat sista utväg, istället för att hjälpa de fattiga människorna som kommer hit och inte vet vad de ska ta sig till? De som pratar om ”organiserat tiggeri” och som om det vore en maffia, borde tänka en gång extra. Som jag läste i en artikel om detta: ”Om vi är en maffia så är vi världens fattigaste maffia”.

Jag säger inte att alla romska kvinnor som tigger på Sveriges gator har det som jag beskrev ovan. Jag föreställer mig bara. Vissa har det säkert hundra gånger värre. Andra har det på något helt annat sätt. Jag har ingen aning, jag har aldrig befunnit mig där. Jag bara säger: SÅ HÄR FÅR DET INTE VARA. SÅ HÄR SKA INGEN BEHÖVA HA DET!

Men stöveltrampen, som ljuder allt högre i hela Europa, får inte ta över. Inte en gång till. Jag har inga slutgiltiga lösningar. Men i vardagen, tills det här förändras: Om du inte vill ge pengar, för det måste vara ditt val, så ge åtminstone ett leende. Om du inte vill le, så möt åtminstone den tiggande kvinnans (eller mannens) blick. Utan hat. Med värme. Allt annat är under din värdighet.

  1. Gud vad du är bra! Jag blev tårögd av hur du skriver. Det är val i höst, jag röstar på dig!

  2. Hörni, jag har tagit mig friheten att radera vissa kommentarer som jag uppfattade som rasistiska. Jag vill inte ha någon rasism i min blogg. Gärna diskussioner, men i så fall på en vettig och relevant nivå. Hoppas att ni respekterar detta och ha en fin fredag! /Jessica

    1. Kommentarerna har inte försvunnit än av ngn anledning, men de försvinner förhoppningsvis snart.

  3. Tänk att romer är precis som alla andra! Det finns hederliga och ohederliga, snälla och dumma, glada, arga, besvikna och lyckliga. Det finns inget ”dom” som är genetiskt förutbestämt att bli tjuvaktiga tiggare!
    Däremot finns det samhällsstrukturer som genom att excludera och förfölja skapar desperata människor.
    Vilka tror ni är problemet? Missade ni som kritiserar all historieundervisning i skolan? Att ta ifrån någon rättigheter och hopp skapar….vad tror ni?
    Att generalisera gynnar ingen!
    Det är som att säga att alla snickare svartjobbar! Fundera på hur många åldringar som får illa på äldreboende för att skattepengar inte räcker till mat och personal. Obs tankeexempel!
    Ni där ute tänk längre än här och nu. Vad skulle DU göra i en hopplös situation despottad och utan hopp?

  4. Att slå ner dom usatta det är nazi metoden,dom kan inte bygga någonting, men det kan vi,det är bra att du säger din mening här, som vi alla måste göra

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..