Ett feministiskt mode

07 maj 2014 Skriv en kommentar
Skönhetsideal

Puh, hemma efter världslång dag som började tidigt i morse och som matmässigt har gått bra även om jag inte hann laga mat idag utan fick improvisera. Har saknat att blogga mycket denna veckan (det är ju så kul) så jag längtar tills på fredag när det börjar bli lugnare igen.

Jag har tänkt på en sak. Jag är själv ingen modeslav på det sättet att jag vill vara hipp. Däremot vill jag gärna känna mig fin och bryr mig om hur jag klär mig. I många år gick jag i tajta t-shirts som jag inte trivdes i och trånga jeans som klämde åt på fel ställen. Hela gymnasietiden känns som en lång räcka av att dra ner tröjor för att de inte skulle halka upp hela tiden och dra upp tröjor i urringningen för att det inte skulle bli för urringat.

Senaste året upplever jag att modet (och med det menar jag alltså inte hipster-modet eller haute couture utan det ”vardagliga”) har blivit mer tillåtande, ja, jag vill faktiskt kalla det feministiskt. För varför ska kvinnor, oavsett storlek och utseende, behöva gå runt i obekväma osköna kläder för att det är ”det enda rätta”? Varför inte klä sig i mjuka sköna material och bekväma skor? Nuförtiden är det helt ”godkänt” (notera alla mina citationstecken, blir så knäppt att prata om detta annars) att gå i ett par sköna tajts, med mönster eller utan, ett par färgglada promenadskor eller sneakers med praktiska inlägg i, en skön mjuk kofta och en bomullsklänning/tunika. Detta är precis min stil för det mesta, och det är så skönt!

Jag kollar just nu (de stunder jag hinner) på säsong fyra av Mad men och tänker på de stackars damerna som kände sig tvungna att gå klädda i obekväma ”hårda” eller silkiga material, tajta klänningar och höga klackar. Visst är det många som klär sig så än idag – OCH DET ÄR SÅ KLART INGET FEL MED DET. Men jag gillar grejen med att det mjuka, bekväma och ändå snygga blir helt okej. Jag kommer nog aldrig mer kränga mig i ett par tajta och obekväma jeans, även om jag väger 20 kilo mindre. Eller 30. Och gör jag det är jag säker på att jag gör det för att jag faktiskt vill, inte för att jag tror att jag måste.

Detta är alltså bara en shout out till det feministiska i sköna kläder för alla som vill (och när jag ändå shoutar vill jag också passa på att berömma att de flesta affärer idag har plusmode, så att vi som inte är normalviktiga kan hitta fina kläder som sitter snyggt även på oss som inte kommer i storlek 42. Det kan bli bättre. Men ändå)!

Skriv en kommentar