”Du borde äta mindre”, skrek han

ANNONS
ANNONS


Jag repriserar den här teckningen, som jag har ritat, eftersom jag tycker den passar inlägget så bra.

Som överviktig upplever jag att folk ofta inte säger någonting. Det är tabu att påpeka någons övervikt, men man får däremot blickar om man skulle äta något onyttigt på stan/på ett kafé. Det är säkert inte så för alla, men det är min egen upplevelse. Ibland händer det dock att okända människor öser sitt förakt över en. Och har man berättat att man ska gå ner i vikt är man därefter ett objekt för människor i ens närhet uppmärksamhet och granskande blickar.

När jag för ett tag sedan var med i Aftonbladet-TV frågade de mig om jag hade någon erfarenhet av att bli påhoppad för min vikt. Det senaste exemplet jag kom på var en morgon när jag, som typ hundratusen andra personer, skyndade mig igenom stresstunneln på Centralen. Där stod en tonårskille med några tjejkompisar. Han skrek till mig: ”DU BORDE ÄTA MINDRE”. Tjejkompisarna fnittrade. Om jag hade varit en kaxig cool brud så hade jag väl direkt kommit på någon lagom smädande kommentar att säga tillbaka. Typ: ”Du borde sluta kommentera folks kroppar i offentligheten, eller överhuvudtaget för den delen.” Men jag gick vidare med en klump i magen.

ANNONS
ANNONS

Även om jag insåg att det inte var något att fästa sig vid, att det var en osäker tonårskilles sätt att spela cool inför sina tjejkompisar, kunde jag inte förbli oberörd. Självklart började jag fundera på om jag verkligen var så pass överviktig att det var värt att skrika på mig på stan. Självklart lät jag den där korkade kommentaren riktas tillbaka mot mig själv och hur jag tydligen stack ut från mängden av mulliga kvinnor som gick i stresstunneln precis just då. Hur jag var extra tjock, och därmed extra värd att ropa något elakt till. Sådana där kommentarer fastnar på insidan av skinnet och sitter där och gnager under dåliga dagar.

På samma sätt har jag hört av extremt smala kompisar att de ofta får kommentarer: ”Fy fan vad smal du är”, och liknande. Det är som att extrema kroppsformer öppnar för andra människors åsikter, även om ingen har bett av dem. Även om normen och idealet är att vara smal i dagens samhälle, även om det är de bilderna vi översköljs med dygnet runt, så blir mina smala vänner ledsna av sådana kommentarer. Det antyder att deras kroppar är extraordinära och öppna för andras fördömande. Som om det faktum att någon är smal ger andra rätt att tycka som de vill.

En tjock kropp ger ingen rätt att kommentera eller trakassera som den vill. Inte heller en smal kropp. I min utopi får alla bara se ut som de råkar se ut, utan elaka granskande blickar. Utan vidriga kommentarer på stan. Utan att behöva gå runt och tänka på nämnda kropp hela dagarna, bara för att den inte är helt normal och lagom.

  1. Jessica, du är så fin som du är! <3

    Du är vacker, du är smart, du är duktig, du är…allt!

    Jag vet (även om vi bara träffats en gång än så länge!), och du vet säkert, att du har så mycket mer än "det yttre".

    Av egen erfarenhet vet jag att man blir bemött på ett annorlunda sätt som överviktig. Men jag har även varit smal, t o m mycket smal ibland, men var jag lyckligare då? – Visst var det trevligt att kunna gå in i en klädaffär och bara plocka något från galgarna och det passade men räckte det? Nej, det räckte inte! Jag tyckte ändå inte att allt blev så "perfekt" som jag trodde det skulle bli… Tyvärr, ska jag väl säga, blev jag nog annorlunda bemött egentligen. MEN jag kan inte säga att det gladde mig. Jag blev nog egentligen mest för…ad att det ska göra sån skillnad!!! ( Och såg mest ut som en fågelskrämma i mina egna ögon! :) )

    Idag är jag glad och trivs med min vanliga trivselvikt! Så länge jag inte mår illa av det tänker inte jag ödsla tid och må-dåligt-känslor pga det. Och jag går med högburet huvud, jag vet vem jag är och vad jag kan! Och det ska du också göra, oavsett hur din viktresa går. Men jag önskar dig naturligtvis lycka till!

    Kram och hoppas vi ses snart igen!

    Iréne

  2. Det var bra och snällt av dig att du inte svarade honom; han var ju mentalt funktionshindrad. Vi ska inte klanka ner på vare sig fysiska eller psykiska defekter. Det kan vi hålla oss för goda för. Annars hade ett svar kunnat vara: ”du borde hålla tyst så kanske folk tror att du har ett förstånd”. Fast det hade som sagt inte varit snällt… :-)

  3. Dels så finns ju den patriarkala/kvinnohatande struktur som gör det accepterat att kommentera alla kvinnors kroppar, gärna utifrån ”knullbarhet”. Detta drabbar alla kroppsformer. Sedan finns ju dessutom smalhetsnormen som gör att människor som går utanför den blir utsatta på helt andra sätt, både med blickar och direkta påhopp. Ja vad ska en säga, det är pissigt och förnedrande, men du sätter som vanligt ord på det väldigt bra!

  4. Åh vad bra skrivet. Ingen ska behöva få en oombedd kommentar på sitt utseende såvida den inte är positiv. Jag känner så väl igen mig i att få höra att jag är för smal. En kurskamrat vräkte ur sig att det ser ut som att jag har anorexia fast vi precis hade ätit lunch tillsammans och gjort så många gånger tidigare och det är en jäkla skillnad på att vara smal och att vara sjuk.

  5. Hej, har du alltid varit överviktig? Gillar att följa dig. Du är jättebra, inte alls nån som försöker framställa sig som ett offer. Heja dig,kram

  6. Kommer att tänka på en gammal ramsa ”jag är fet du är ful, jag kan banta vad kan du?” Kanske inte riktigt ok att säga till ngn men ibland har jag god lust till det!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..