Nej, hon är nog inte gravid

De flesta överviktiga har nog varit med om detta hemska: Någon tror att du är gravid. Det kan vara en person i kassan på klädbutiken, en bekant, en granne. Någon på stan som går förbi dig och tittar på magen. Förvirringen i deras blickar. Är hon gravid eller bara fet? Andra är helt säkra på att man är gravid, annars kan väl magen inte puta ut sådär?

ANNONS
ANNONS

Snälla någon. För det första är en gravidmage liksom hård och formad på ett väldigt särskilt sätt. En gravidmage är inte degigt bullig utan stram och står ut. Rakt ut. Jag har varit med många gånger om att folk har trott att jag varit gravid. En gång var det till och med en okänd person på stan som formade handen till en mage och gjorde tummen upp. En annan gång var det en bekant som sa: ”När ert barn kommer, kommer allt kännas annorlunda.” Jag bara: ”Ja om vi nu får barn någon gång.” Hon bara: ”Det kan väl inte vara så långt kvar nu?” Det var hemskt för oss båda så klart, och hon menade verkligen inget illa. Hon bad om ursäkt efteråt. Men att så förutsättningslöst förutsätta att någon är gravid?

Ofta tittar kvinnor på min mage på tunnelbanan, på gymmet och på stan. Noga, noga. Så noga att jag vet att det inte är inbillning. Jag kan säkert inbilla mig ibland att folk tänker saker som de inte tänker, med tanke på att jag själv är så medveten om min övervikt. Men när någon verkligen stirrar ut min mage börjar jag ju undra. Först var jag otroligt ledsen för det här, så ledsen att jag knappt stod ut. I många år. När det har hänt tillräckligt många gånger kan jag dock inte låta bli att tycka att det är lite roligt. Att folk är så kroppsfixerade att allt de kan göra är att stirra på tjockisar. Det är absurt!

ANNONS
ANNONS

Jag skrev en statusuppdatering om det här på Facebook nyligen och fick kommentarer från flera som varit med om samma sak. Jag tänkte dela med mig av deras kommentarer. Utan deras namn, eftersom jag inte har frågat om lov. Kommentarerna gav mig styrka på något sätt.

En skrev: ”Kan berätta att det händer mig då och då att folk frågar om jag ska ha en till. Ursäkta att man är under 40 och inte har platt mage!”
Då skrev jag: ”Det har hänt mig med att folk har frågat om jag är gravid. Jag har inga barn och sen kan jag känna att om en person uppenbart bär på 30+ kilos övervikt så kanske man ska tänka en stund innan man frågar ‘när kommer lillen då?’ eller liknande!”
En annan skrev: ”Haha första gången jag fick frågan blev jag ledsen och det högg som en kniv i hjärtat. Nu bryr jag mig inte utan kvittrar bara glatt: ‘Nej, jag är bara fet!’ Alltid lika kul att se deras ansiktsuttryck då.”
Sedan skrev samma person: ”Eller nu ljög jag. Klart jag bryr mig. Och jag BLIR ledsen. Men inte lika ledsen som då. Jag trivs inte i min kropp men har lärt mig leva med den. Och att se deras långa ansikten är en liten hämnd, för de skäms nog mer än jag.”
En tredje person skrev: ”Jag känner igen mig i X (person 1) beskrivning. Är visserligen över 40 men det är länge sedan magen var platt.”
En fjärde delade med sig av en anekdot: ”Annars är min favorit en berättelse från Tjuvlyssnat för flera år sedan där en kvinna ska köpa medicin på apoteket och biträdet gång på gång upprepar ‘Men den här medicinen är inte bra för dig’, tills kvinnan till slut utbrister ‘Jag ÄR inte gravid, jag är FET’ och får köpet avklarat med en väldig fart!”
En femte skrev: ”Så jävla okänsligt! Det finns både mindre och större personer som har de proportionerna, och tills någon känner för att dela med sig ska en helt enkelt ge fan i att fråga. Förutom att det ger kroppsångest så kan det ju även vara så att personen är gravid men inte vill berätta pga rädd för missfall om det är tidigt..”
En sjätte skrev: ”Jag övar ständigt så att jag ska vara beredd med motfrågan: Hur menar du? Det är inte jag som ska skämmas över att jag är rund om magen och ska försvara mig. Det är den som ställer frågan som borde stå med skammen. Bolla tillbaka pinsamheten bara och ursäkta er inte, okej?”
Och så sista kommentaren, från en sjunde person: ”Du har sån karisma så ditt utseende blir ovidkommande.”

ANNONS
ANNONS

Det verkar alltså vara ganska vanligt med runda magar och knäppa kommentarer. Ska det vara okej att vi går runt och kommenterar varandras kroppar så här, och förutsätter massa saker utan att vi vet? Nej, det ska inte vara okej. Om en kvinna är gravid kommer hon garanterat berätta det när hon är redo. Är hon det inte så blir hon bara ledsen om du ställer frågan. Därför tycker jag att vi enas om, särskilt så här i sommartider när folk förväntas vara tunt klädda: Fråga aldrig en kvinna om hon är gravid. När vi ändå håller på tycker jag vill till och med kan sträcka oss till: Kommentera inte andra kvinnors kroppar.

De gör det själva så bra, ändå.

  1. Jag fick den frågan av en äldre släkting, som jag inte ens gillar. Hon ställde frågan med sånt förakt i rösten ”ska du ha barn eller?” men jag tyckte jag fann mig snabbt och svarade ”nej, ska du??” och så ”pekade” jag lite lätt med huvudet mot hennes mage. Då blev hon först tyst och sen började hon mumla något om att hon inte hörde vad jag sa.. Men hon har alltid varit en elak människa på olika sätt mot olika personer så jag tänkte skit samma, jag går all in här… ;)

  2. Samma sak har hänt mig.. Gäller bara att låta det rinna av!

    Jag har gjort ett blogginlägg som ”svar” till din artikel om övervikt i senaste Amelia. Om du vill kan du läsa inlägget på http://www.missrosie.se .

  3. Man behöver inte vara överviktig för att människor ska fråga om man är gravid, hände mig flera ggr att jag fick den frågan när jag var i fertil ålder och jag har aldrig varit överviktig men ibland putade magen ändå, för mkt pasta till lunchen. Tänk på stackars kronprinsessan Victoria, det minsta veck på klänningen så tror människor att hon är gravid. Hennes livmoder är verkligen välbevakad.

  4. Jag och min sambo är i den åldern då det börjar vara normalt att skaffa barn. Vi har passerat 25 och närmar oss 30. De gånger vi är på fest så brukar jag många gånger välja att inte dricka alkohol, för jag mår bäst då. Flera, flera gånger har jag fått frågan om jag är gravid. Och då vet ändå de som frågar att jag äter medicin och inte FÅR dricka, eller att jag helt enkelt inte vill.

    Dessutom har jag varit otaktisk nog att lägga på mig några kilo, och lägg till det en överkänslighet mot gluten som gör att magen sväller upp som en ballong utan förvarning om jag är oförsiktig.

    Värst av allt är att jag längtat efter barn så länge jag kan minnas, men med arbetslöshet och studier som avlöst varandra har inte barn varit ett alternativ. Att försvara sig och varje gång någon frågar svara ”Nä, det är inte dags än på ett tag!” med ett leende och inte låtsas som att min sambo och jag dagarna före bråkat om att jag vill ha barn nu men han inte vill skaffa förrän vi båda har fast jobb.

    Många gånger har jag skrikit åt nära släktingar då det blivit för mycket. Då jag fått höra att det borde vara dags snart, eller om de frågat om jag nog inte blivit lite rund om magen på sistone. Om den dagen kommer då vi faktiskt blir gravida kommer jag berätta NÄR JAG ÄR REDO! Inte för att de frågar tio gånger på en kväll eller rentav stryker mig över magen och ler.

    Det här är en väldigt öm tå, och många verkar tro att det är okej att fråga om det är någon man känner. Det är det INTE.

  5. Värre med kommentarer är när man har gått ner en del kg och då anser sig folk ha rättigheten att kommentera kroppen! Grrr

  6. Jag har länge haft den där bukfetman som gjort att jag fått lyckönskningar. Fast jag tycker nästan att det värsta varit att det bivit så pinsamt för den som var glad i onödan för min skull. Jag hade också en mycket yngre pojkvän som verkligen ville ha barn, och inte alla tänkte på att det är typ ett kvartssekel i åldersskillnad mellan oss. Men eftersom jag är kring femtio har jag ändå rätt glatt tänkt, att okej jag är rund om magen, men ser uppenbarligen yngre ut.
    Men visst är det jobbigt att vara mullig på just det viset, inga vackra kurvor utan ful-tjockmage. Nu har jag gått ner i vikt, och pojkvännen lämnat mig efter nio år för nån som kan få barn. Det ÄR känsligt med både kommentarer om graviditet och kroppar, fast i mitt fall var ju kommentarerna mer ett uttryck för glädje över vad de trodde var en graviditet. Samt att vissa inte tänker på att kvinnor sällan blir gravida i min ålder.
    Jag måste tillägga att även om min älskade inte lämnar mig för att han slutat älska mig, utan för att han vill ha barn, så är det i alla fall skönare att bli dumpad och vara normalviktig, än dumpad och må dåligt över sin kropp också. Jag är så ledsen ändå ( vilket är en delförklaring till min viktnedgång) Men det är helt okej att mina äggstockar och jag är lite gamla.

  7. Det är sjukt att folk i allmänhet tror det är ok att kommentera folks kroppar hursomhelst! Jag som i princip har noll pigment har sådan ångest för den här perioden när ben ska visas fram. Minns en gång förra sommaren när äntligen vågat mig på att bära kjol (utan leggings eller strumpbyxor!) och några killar o tjejer på t-banan skrattade högt och kommenterade mina bleka ben och hur fult det var. Men varför? Vad ger det? Varför är det ok att kommentera folks utseende? Både främlingar som vänner. Sjuk värld vi lever i.

    1. Men vad vidrigt! själv visar jag aldrig bara ben och har inte gjort på många år. Dels klibbar mina lår ihop sig och jag får sår om jag inte har skyddande tajts och dels avskyr jag att sola/vara i solen och så är det detta med att jag är så tjock dårå. Tajts-pride säger jag bara! man ska inte behöva gå runt barbent och vitklädd bara för att det är sommar. Och har man vita ben och vill visa upp dem så ska man kunna känna sig hur fin som helst ändå. Men jag vet, sådana där kommentarer fastnar ju. Själv tycker jag det ser gräsligt ut med väldigt solbrända människor (du vet så där glansigt efter att de har stekt i solen i åtta timmar) och kan inte tänka mig något jag skulle vilja mindre, men jag skulle aldrig påpeka någons solariebränna för det. Det är ju detta som egentligen är sjukast: dels att vi går runt och bedömer varandras utseenden på olika sätt, men framförallt att folk DESSUTOM går från tanke till handling och faktiskt kommenterar. :O Obegripligt! Upprörande!

  8. jag brukar också uppleva folks menande blickar osv jag blir sur ofta och säger nej jag ärinte gravid men jag håller på med träning så snart ser ni att jag är normal skapt i kroppen också. Jo givetvis ser magen annorlunda ut på en gravid kvinna så den dagen det inträffar kommer nog folk se även på mig att jag har en bulle i ugnen( gravid) och inte att jag är fet( rundlagd). Jag tränar och äter rätt och ändå blir det så att jag har en valk ändå … den som folk tyder som början till graviditet. Jag har inget stadit sällskap just nu men klart jag är försiktig vid sexuellakontakter vill inte skapa mer problem än vad jag har för tillfället.

    1. Jag förstår. Det är sjukt att folk är så dömande med varandras kroppar. Inte okej!

  9. Mycket bra inlägg och vilken igenkänning för min del! Har ofta svarat ”nä, jag är tjock” på såna frågor och det är bitterljuvt att se hur folk skäms. Jag både vill och inte vill att DE ska känna sig obekväma. Men nånstans handlar det hela väl om hur JAG mår och att JAG ska kunna våga prata om min stora kropp. Det är nåt jag börjar bli bättre på. Mycket bra blogg – denna kommer jag att följa!

    1. Tack så mycket! Ja, det krävs ju liksom en liten självdistans för att orka svara att man bara är tjock. Den har jag inte haft tidigare i livet, men börjar få det nu. Samtidigt vill jag bara lägga mig och gråta när folk tror jag är gravid. Kul att du vill börja följa min blogg!

  10. Den viktigaste meningen i hela inlägget är: Kommentera inte andra kvinnors kroppar.

    Aldrig. Gör aldrig det. Om någon i din närhet gör det så be dem sluta omedelbart. Vi måste gemensamt rikta fokus mot förmågor och vad kvinnor säger och gör istället för hur de ser ut. Vi måste sluta objektifiera kvinnor. Vi måste göra kvinnor till subjekt, precis som män är.

    Jag kan faktiskt stirra på människor (kommer på mig själv på t-banan) när de är väldigt snyggt klädda eller har snygg frisyr eller något annat som faller mig i smaken. Detta gäller oavsett personens ålder, vikt, kön o annat. Säkert tolkas mitt stirrande på olika sätt beroende på vem jag stirrar på. Den unga killen tror säkert att jag tycker att han är snygg o cool, den äldre kvinnan griper hårdare tag om sin väska (som kanske var den jag stirrade på för att den var så snygg :-)), den unga tjejen drar nervöst i kjolen och den överviktiga kvinnan tror att jag stirrar på hennes mage när jag i själva verket tycker att hennes topp är ursnygg och har precis rätt röd nyans, inte för kall och inte klarröd och kanske den perfekta v-ringningen med en liten detalj som gör att inget halsband behövs. Jag vet en tjej som hade absolut rätt röd färg på sitt läppstift. Den passade hennes hudton och det naturligt rödblonda håret, den där färgen som är den vackraste och som inte går att härma med hjälp av färg. Vad hon vägde? Ingen aning, men läppstiftet var perfekt och hårfärgen likaså.

    1. Tack för din fina kommentar. Sådana kommentarer betyder mycket för mig! <3

  11. Min femåring frågar mig titt som tätt om jag verkligen är säker på att det inte är en bebis i min mage. Den är ju så tjock. Svarar glatt att nej jag är bara lite tjock om magen, ser ut så här. Hoppas på att det leder till större acceptans när hon är äldre…

  12. Det här händer även normalviktiga när de exempelvis avstår från alkohol, gifter sig eller flyttar till större. Då tror många att det är fritt fram. Folk är hejdlösa.

    1. Sant! Jag dricker inte heller ju och i kombination med min stora mage säger det väl pling i folks hjärnor verkar det som.

    2. Håller verkligen med om att frågan om man är gravid kan ”drabba” alla. Själv fick jag frågan på ett släktkalas ett par månader efter ett missfall (vederbörande visste om missfallet men kunde tydligen inte låta bli att fråga för att vara först ut med att veta ”om nåt var på gång igen”). Faktum var att jag var gravid men det sista jag ville var att prata om det då. Råder alla att aldrig någonsin ställa denna fråga, inte ens till någon som uppenbart är i nionde månaden, vill man berätta gör man ju det som Jessica skrev.

  13. Jag är lite rund, men lider också av IBS mage, vilket innebär att den ibland svullnar ut till megastorlek. Folk stirrar alltid! Och mer än en gång har de frågat om jag är gravid. Sluta och anta det om man är lite rund!

  14. Det är för mig helt obegripligt att man frågar någon om hon är gravid utan att veta! De flesta jag pratat med håller med, men ändå förekommer det. Jag är smal men har vid tre tillfällen fått frågan. Illasittande kläder, dålig hållning, gaser…eller bara brist på hjärnceller hos den som frågar…?!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..