Utan smink känner jag mig äcklig

26 juni 2014 4 kommentarer
Skönhetsideal

Igår efter min promenad var vi och handlade i Hemmesta. Allt blir ju lite projektartat så här på landet utan bil. Bussen går varannan timme så sl.se blir ens bästa vän när allt ska tajma för dit- och hemvägen. Jag ska berätta mer om en failgrej som hände på matfronten igår, men nu har jag en annan sak jag vill skriva om.

Jag är en sådan som alltid sminkar mig. Inte megamycket men ändå en hel del. En vardag hemma i stan brukar jag alltid ha foundation, genomskinligt puder, rouge, kajal, ögonskugga, mascara, ögonbrynspenna och ibland läppbalsam. Alltid, oavsett vad som händer, så slänger jag på mig lite smink när det vankas jobb eller annat. Även om jag är betydligt mindre ängslig kring detta som 29-åring än jag var för tio år sedan, så tänker jag mycket på sådant.

Så här på landet går jag så klart utan smink, orka sminka sig när det mesta man ska göra är att gå på en landsväg i en timme och sedan vända och gå tillbaka, liksom. Men jag har hela tiden känslan av att jag är lite äcklig och ful när jag strosar runt här mellan bok, kaffebryggare och altan. Detta är förstås en känsla som delvis beror på skev självbild osv. Men också: en kvinna ska försköna sitt utseende. En kvinna får lära sig tidigt att hon inte duger riktigt som hon är. reklamen vill få henne att känna att hon sminkar sig för att hon är värd det, en grundtanke som så klart är uppfunnen ur tomma intet och har blivit ett behov. En kvinna är naturligtvis värd att få åldras som hon gör utan att behöva smörja in sig med dyra krämer morgon och kväll (det är jag dock sjukt dålig på, smörjer nästan aldrig in mig pga pallar inte). En kvinna ska inte behöva ägna tio minuter varje morgon åt att sminka sig. Hon ska få ge blanka fan i det och ändå känna sig nöjd och fin och accepterad.

Det var därför med blandade känslor som jag igår tog på mig lite mascara, kajal, ögonskugga och ögonbrynspenna. Ena halvan av mig skrek att jag för tusan måste skita i att sminka mig på semestern. OBS att vi liksom skulle till Coop i Hemmesta och inte till en bal. Andra halvan av mig bara: aaaah, smink, äntligen kan jag känna mig lite fräsch en stund.

 

SJUKT, detta.

4 kommentarer

Haha! Jag är likadan! Smink är liksom lite som att borsta tänderna…det har väl blivit det efter alla år som morgonrutin. Kanske är det samma sak för många män med rakningen?

Fast att vi ska känna oss nöjda och fina och accepterade ändå…är en tankevurpa – vi ska skita i om vi är fina eller accepterade. Vi ska vara nöjda med tillvaron (eller göra något åt den) och faktiskt inte lägga tid på att tänka på vad andra tänker (tar alldeles för mycket tid som vi kan ägna åt vettigare saker, och vi får ändå aldrig veta sanningen :-)).

Om vi är fina eller accepterade av andra spelar ju ingen roll om vi vantrivs på jobbet, lever i en dålig relation, har dålig ekonomi, är sjuka, är svaga, saknar inspiration och energi. Sedan får vi gärna sminka oss och styla oss om vi vill, men det är ju utifrån intresse för hudvård och mode, inte för att vi måste. Jag tror faktiskt att förvånansvärt få skulle märka om man slutade sminka sig…så länge som man håller sig hel o ren är allt annat mest detaljer vi själva bryr oss om (om man inte arbetar inom skönhets- och modeindustrin).

För övrigt har du fantastiskt fin hy! Att du inte behöver smörja in dig tyder på en superbra hud…själv klarar jag max 1 minut efter att jag tvättat mig innan jag måste smörja in mig då huden stramar och börjar klia. Och jag älskar fräknar – det ser så fräscht ut. Önskar jag hade det själv…

Ja det är säkert samma för män med rakningen, dock inte för min kille för han är skäggig :D och du har rätt, man ska ju kunna vara ful och ändå vara okej. tack för din smarta kommentar. Efter att jag skrev detta inlägg har jag faktiskt smort in mig mer noggrant och tycker det är rätt skönt men bara med acos parfymfria kräm på tub, inte så mkt krångel med den. ;)

Jag tror dock att det där är högst personlig känsla. Jag har alltid sminkat mig väldigt lite till vardags, oftast bara lite mascara om ens det och jag har aldrig känt mig dömd pga detta. Snarare att folk påpekar hur fräsch jag sett ut och vilken fin hy jag har. Då blir det samtidigt extra kul att fixa till sig när det är fest. Men som sagt, alla är vi olika i hur vi uppfattar saker, men sminkningen har aldrig känts som ett måste för mig. Jag blir 33 i år så vi har väl vuxenvärlden upp under samma tidsera. Trist att du inte kan känna dig nöjd som du är!

Jo, det har du nog rätt i.Att det är personligt alltså. Men jag tror många påverkas av alla dessa normer som man ska förhålla sig till hela tiden. Själv har jag inte ens särskilda festkläder utan går klädd i mina vardagskläder, också ganska trevligt (om man har fina vardagskläder)! :P

Skriv en kommentar