Till lightläskens försvar

ANNONS
ANNONS


Mmmm, Pepsi max, kanske jag tänker på den här selfien!

Jag fortsätter på lite samma tema som i blogginlägget tidigare idag, men ändå lite annorlunda.

Detta med lightläsk (och lightprodukter överhuvudtaget), förstår ni, det är en het potatis. Så het att den liksom bränner folks handflator om någon bara snuddar vid potatisrackaren. De få gånger jag  har lagt upp bilder eller nämnt att jag druckit lightläsk/lightsaft i den här bloggen under de drygt tre månader den har existerat så har någon direkt kommenterat att det inte är bra.

Återigen. Jag förstår att det är av omtanke. Men herregud, så länge man inte eftersträvar att bli någon perfekt yoga-renlevnadsmänniska utan skavanker (och det har aldrig varit mitt mål) så är det väl inte så HIMLA noga? Om det är något jag har märkt under alla mina jojobantningar, och gud vet att det har varit många, så är det en sak: Pepsi max eller Cola zero ökar inte mitt sötsug. Tvärtom, om jag inte får dricka min lightläsk så blir ju tillvaron outhärdligt trist när jag dessutom har plockat bort godis, choklad, pasta, pizza, hamburgare, pommes frites, mackor stup i kvarten, chips, popcorn, ostbågar, kakor, bullar och allt vad det har varit. Jag har alltid druckit mycket lightläsk, oavsett om jag har kört itrims pulverdiet eller viktväktarna. På samma sätt har jag alltid ätit läkerol, eftersom jag typ är helt torsk på läkerol.

ANNONS
ANNONS

Jag får en obehagskänsla när folk ska komma och petimetra på sådana oskyldiga vanor. En känsla av att de gör det bara för att få känna sig själva bra genom att tillrättavisa någon annan. En känsla av att de vill visa hur nyttiga och medvetna de är. Men så länge lightläsken blir som små ljusglimtar i min gå-ner-i-vikt-tillvaro så tänker jag fortsätta dricka den. Den gör maten godare, den släcker törsten på ett alldeles ljuvligt sätt efter en svettig långpromenad. Dessutom dricker jag ingen alkohol alls. Det är ingen uppoffring för mig, jag saknar inte alkoholen och har knappt druckit alls senaste fem åren. På bokmässan brukar jag väl ta mig ett gäng glas och kanske två gånger till per år. Men många av dem som tillrättavisar mig och andra i vårt drickande av lightläsk stjälper glatt i sig ett glas vin varje kväll eller många bib-glas till helgen. Jag dömer dem inte det minsta, jag bara fnissar lite när de sedan klagar på lightläsk. För min kropp har alkohol definitivt en sämre inverkan än läsken eller fun lighten. Alkohol får förbränningen att sakta ner, alkohol gör mig plufsig och hungrig.

Jag må vara fet och många kanske tror att jag är lat och omedveten. Men en sak är jag medveten om: Lightläsken har ingen negativ inverkan på vare sig mitt sockersug eller min motivation. Däremot är en liten flaska pepsi max ibland det allra godaste jag vet! Med det sagt ska jag nu hälla upp ett stort glas Cola zero och bara njuta.

  1. Jag är inne o läser dina äldre inlägg på bloggen. Du skriver så klokt om sockerberoende, sug, smygäta mm så klokt som om du verkligen insett att du är sockerberoende. Men ändå känns det som om att du idag mars 2015 inte når hela vägen fram. Inte till fullo vill erkänna att du är sockerberoende. Att du fortfarande till viss del är i förnekelsefasen. Du kämpar så envist med att försöka med att vara ”normal” och om att det ska gå att äta normal mat. Jag känner så igen mig. För mig tog det mig 8 år att till fullo acceptera att jag är sockerberoende och ta till mig den kunskap och behandling som faktiskt finns. Alla pusselbitarna finns där. När är det dags att ”wake up and smell the coffe”, dvs att acceptera att du är sockerberoende på riktigt. Du har bloggat i över ett år nu där du försöker skapa din egen väg. Men hela tiden trillar du tillbaka, står kvar o trampar i samma stig. Viktnedgången avstannar, avsteg från matplanen osv osv. Precis så är det för alla oss sockerbereonde. Därför att det enda som funkar är att utesluta drogen helt o hållet. Inte halvhjärtat. Inte tro att det är ok med fruktsocker sötningsmedel, knäckebröd osv. Det är bara din hjärna som försöker att spela dig ett spratt för den vill fortsätta droga. Det är otroligt frustrerande som nykter sockerbereonde att läsa om hur du envisas med att hitta en egen lösning. Lika frustrerande som som det vore att läsa om en alkoholist som envist bestämmer sig att det SKA gå att dricka lite vin på helgerna. Din metod kommer inte att fungera förrän du till fullo accepterar att du är sockerberoende och agerar därefter. Det är dags nu! Ta tag i ditt liv. Ta tag i ditt sockerberoende. Sök hjälp. Det kommer att förändra ditt liv till det bättre. Jag lovar! Kämpa på. All kärlek <3

  2. Det har du helt jävla rätt i! Varför måste det alltid bli allt eller inget i folks tankevärld? Gör vad som funkar för dig.

  3. Typiskt för missbruk är att hitta sätt att rationalisera det man gör, typ ”man kan lika gärna dö på ett övergångsställe”, eller som här ”jag ska ändå inte bli någon supermänniska”. Det låter som om du lurar dig själv när du säger att du är medveten om vad lightprodukter är och gör. Om tillvaron blir outhärdligt trist utan all drogande mat är det ytterligare ett tecken på att du använder mat och dryck för att döva dina känslor. Problemet med missbruk är inte bara att man dövar känslor, man tar också bort möjligheten att gå igenom känslorna och få tillgång till verklig glädje och riktigt välmående, något lightprodukter och annan drogmat bara kan ge en falsk imitation av. Jag har inte följt din blogg, men det kanske vore bra att kolla upp OA, AA eller liknande om du inte redan gjort det. Detta handlar inte om lightprodukter, det är en sak som är säker.

    1. Men jösses, och jag tycker det är att ta i att kalla någon en matmissbrukare baserat på en blogg? Hon skriver ju allt hon slutat med, som hon anser är dåligt för henne, men att hon vill behålla EN grej – hur kan det vara missbruk?

    2. Det beror på varför man gör något. Jag hör någon som försvarar något som hon vet är dåligt, men ändå väljer att göra. Läs gärna Jessicas inlägg om Suget. Varför sätter man i sig mängder av mat om man inte är hungrig? Vad skulle du kalla det? Jag har inget problem med ordet missbruk eftersom jag själv missbrukar. Det man inte erkänner kan man inte göra något åt, och tror kanske att svaret bara ligger i att ändra vad man äter och hur mycket man rör på sig. Varför de flesta går upp igen är för att de inte tar itu med ”varför”-sidan. Varför äter jag så mycket? Vad är det jag försöker fylla, dölja, inte känna? Om den sidan inte läks så kan man kämpa livet igenom med det som egentligen bara är symptomet – vikten. Oprah är ju ett exempel som alla känner till. Det är ingen skam att missbruka. Det är bara ineffektivt och smärtsamt, och en ond cirkel som kan vara svår att ta sig ur. Det är därför det är bra att få stöd av andra. Att låtsas som ingenting när jag ser ett sånt här inlägg skulle inte vara schysst.
      Här är en text ur Skinny Thinking, en bok som tar upp ätandet ur ett helhetsperspektiv:

      Skinny Thinking Thought #76 ~ When we’re bored, we tell ourselves the unhappy story that whatever is happening is uninteresting and not what we were hoping for from life. We feel restless and dissatisfied. Oftentimes, when we tell ourselves a story that results in boredom, we move into default mode—reaching for something tasty. We allow the Child to take over, and see food solely as a source of pleasure. One way to avoid reaching for food when boredom strikes is to say to the Child, just as we might to a persistent two-year-old, “Not now—maybe later.” The Wise Witness remembers the “whole truth about pleasure food,” that even though it may taste nice for a few fleeting seconds, it can’t alleviate boredom. If we eat it and we’re not hungry, it may not taste as good as we had imagined or we may overeat it and end up feeling worse because we gave into our craving. Seeing the whole truth about food from the perspective of the Wise Witness, interrupts the automatic tendency to reach for food when we’re bored.
      Jag kan också rekommendera Women, Food and God av Geneen Roth. Bottomline: man måste vara villig att jobba med sitt inre för att komma tillrätta med det yttre.

    3. PS! Vill också tipsa om prästen i Katarina församling Olle Carlssons bok ”12 steg för hopplösa”. Det är hans erfarenheter av alkoholberoende och perspektiv på 12-stegsmetoden. En mycket berörande bok.
      Ser att de också har en öppen grupp nu under sommaren som träffas varje onsdagkväll (ikväll kl 18!) Öppen Livsstegsgrupp: http://www.svenskakyrkan.se/katarina

      ”Kom och lätta på trycket! Livsstegen är en metod som bygger på Olle Carlssons bok ”Tolv steg för hopplösa”. Du behöver inte ha gått någon Livsstegsgrupp tidigare. Alla är välkomna och allt är gratis. Ingen anmälan. Plats: Franciskussalen, Högbergsgatan 15 A.”

      Håller tummarna! :)

  4. Hej! Jag har läst din blogg till och från och imponerats av din målmedvetenhet. Och ja strunta i alla pekpinnar- du kör på det som funkar för dig! Vill även säga att jag tycker det är oerhört modigt att du så öppet talar om övervikt vilket dessvärre är ett ämne kantat av tabu och fördomar. Heja dig helt enkelt!

  5. Hej! Du är underbar! Härligt när du säger ifrån och på så sätt står upp för dig själv! Det är jätteviktigt! Jag skrattade när jag läste bildtexten, ha ha ha! :-) humor är livsnödvändigt och var därför rädd om den gåvan!
    Det är inte alltid man tycker lika om saker men oavsett vad man tycker måste man respektera andras val här i livet! Sen tycker jag du är modig som skriver så pass utelämnande om något så känsligt.
    På tal om din nya tuffare mathållning, tror jag många äter lite extra på semestern, jag märker att jag lätt äter mer för att jag lättare blir rastlös när jag är ledig. Jag mår bäst när jag har vardag och struktur!

  6. Hallelujah and Amen to that! Kämpar inte själv med övervikt men får ändå ständigt kommentarer när jag väljer lightläsk, vare sig det är till lunch, middag eller istället för vin/öl när jag inte känner för alkohol. Helt otroligt! Lightläsk må inte vara det hälsosammaste på denna jord men det innehåller noll kalorier, inget socker (bra för mig som diabetiker) och smakar helt enkelt väldigt gott. Varför ska man behöva försvara att man dricker det inför folk som kanske istället både röker, tar flera glas vin i veckan och smuttar på diverse kaffe lattes? Som de för övrigt får göra hur mycket de vill utan att behöva höra min åsikt. Jag förstår inte hur det kan provocera så? I alla fall, jag håller med dig till fullo. Ska fira kommande semester med en iskall burk coke zero om några timmar ;)

  7. Hej Jessica! Jag följer din resa varje dag, och tycker att du är superduktig! Något jag tänker ofta på, är alkohol som bov till viktminskning. Jag har i princip samma kroppsform som du och kämpar på, räknar kalorier för närvarande och det funkar ju fint… fram tills dess att man tar något/några glas vin. Även om jag inte ätit en massa konstiga saker (vilket absolut kan hända) under denna viktminskningomgång i kombo med alkohol märker jag ju att det saktar ner viktnedgången. Det är svårt att undvika vinpimplandet på sommaren, och som singel blir det ju att man är ute än mer. Ingen av mina smala kompisar förstår mig när jag tar upp att alkohol är en käpp i hjulet för min viktnedgång, så jag blev så glad nu när du skrev kort om det. Skulle du kunna tänka dig att skriva mer? Det är ju så oerhört personligt, men jag tänker att det är en tagg i bröstet många av oss bär på. Mår man dåligt över sin vikt finns det ju ingen snabbare ”fix” än att ta ett glas vin, och planera för sitt nya liv som ska starta dagen efter och yada yada… Jag vill bara gardera mig nu och säga att det jag dricker när det väl händer inte är kaloristinna sliskiga drinkar och öl, utan just ngt/några glas vin i veckan. Hursom, detta kanske inte ens blev en fråga. Blev bara glad och intresserad när du nämde ämnet :) Tack för fin blogg <3

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..