Den som inte dricker alkohol har något att dölja

07 augusti 2014 7 kommentarer
Samhällskritik / Viktnedgång


Underbar bild på Helt hysteriskt-Patsy!

Så här i sommartider är det många som kramar biben hårt i famnen. Bara ett glas på balkongen på kvällen, bara två glas med vännerna i parken, bara tre glas med sin partner i kvällssolen, bara fyra glas, bara fem glas. Bara sex glas på kräftskivan, bara sju glas och karusellfull hem i gryningen. Bara bibba lite framför serien, det är ju så mysigt med semester och full som ett as och bakis som ett svin och bara två glas till middagen, två glas har aldrig skadat, fem glas med dimmig blick framför spegeln.

Nej, jag tänker inte moralisera över alkoholers förfall ety jag avskyr moralisering, se bara hur jag hyllar lightläsken till skyarna, se bara hur jag tycker att även tjockisar ska få vara som de är om de så önskar. Nej, jag moraliserar inte. Men jag vet att många andra som moraliserar kring kost själva sitter och pimplar tills rynkorna växer långa bredvid ögonen så här i semestertider. Jag tänkte därför skriva lite om mitt förhållande till alkohol:

När jag var yngre drack jag massor. Alltså jag var ALL over the place när det kom till fylla. Jag har aldrig gillat att gå på fester eller gå ut på krogen, antagligen för att jag är författartypen som hela tiden observerar och lägger märke till allt. Jag observerar hellre hemma på min kammare eller på ett tryggt kafé, stora sammanhang är helt enkelt inte min grej, särskilt eftersom jag aldrig passar in i dem. Och då blir jag så medveten om hur svårt jag har att prata om vädret eller annat kallprat-mässigt. Och då blir jag nervig och babblig istället. Nåväl, nog om detta. När jag var yngre pimplade jag hejvilt, aldrig så att jag har haft problem med alkohol men det var liksom normaliserat i min bekantskapskrets. Nu dricker jag ALDRIG, kanske en-två gånger per år. På Bokmässan i Göteborg brukar jag dricka några glas, till exempel, och kanske någon mer gång. Annars föredrar jag pepsi max, fun light och kaffe alla gånger! Jag dricker inte på midsommar (brukar inte fira midsommar direkt), jag dricker inte på jul, jag dricker inte på nyår eller födelsedag. Det har inte bara med mitt hälsoprojekt att göra, och att jag vill gå ner i vikt (även om alkohol är döden för viktnedgång – och då menar jag DÖDEN!) utan även innan detta har jag druckit väldigt sällan under de senaste fem åren.

Jag har ofta resonerat så att jag hellre äter lite mer, eftersom jag älskar att äta och då kör jag liksom hellre några nävar snacks på en releasefest än två glas vin. Eftersom jag inte är särskilt förtjust i vare sig smaken eller effekten av alkohol bär det mig helt enkelt inte emot att inte dricka.

Därmed inte sagt att jag tänker något negativt om folk som dricker. Men jag tänker att det ju är så mycket trevligare att äta, haha!

Sedan blir folk alltid misstänksamma mot den som inte dricker, i vår alkoholdränkta kultur. Antingen tror de att man är gravid (särskilt om man som jag har en viss rondör kring just magen och den putar ut som en gravid i åttonde månaden typ. Men det har jag skrivit om tidigare, fråga aldrig ALDRIG en kvinna om hon är gravid!) eller att man är nykter alkoholist. Detta är ju sällan något folk vågar fråga om men de liksom tittar konstigt och undrar om man inte vill ha lite vin ändå, ett glas har väl aldrig skadat. Och nej, ett glas skulle inte skada mig nu heller. Men jag får inte ut något av att dricka ett glas alkohol och jag tycker det är så tråkigt att folk ifrågasätter varför man inte dricker. Nästa gång någon gör det ska jag svara som det är: ”Nej, jag är varken nykter alkoholist eller gravid men jag äter hellre än dricker!”

Vad tänker ni kring det här?

7 kommentarer

Jag dricker inte heller! Och det tycker folk är JÄTTEKONSTIGT?! Har aldrig gjort och kommer heller aldrig att göra för jag gillar helt enkelt inte smaken. Sen lever jag ganska hälsosamt och det passar inte in i min livsstil att dricka. Tror en del funderar kring detta och tror att man kanske varit alkoholist. När jag svarar att jag aldrig druckit tittar de väldigt skeptiskt på mig. När jag var yngre så skyllde jag på att jag körde för att slippa alla gliringar och konstiga frågor. Jag var den som alltid hade bilen med eftersom jag inte drack och därmed kunde köra hem. Numera så säger jag bara som det är att jag inte dricker och folk börjar lära sig och frågar aldrig om jag ska ha ett glas ändå även om de tycker det är lite udda. Sen får folk göra som de vill förstås, jag dömer ingen även om jag kan undra vad det är för vits med att supa skallen i bitar och ha baksmälla hela dan efter. Är det liksom värt det? Träffade en man för 10 år sen som heller aldrig druckit och aldrig har varit sugen på alkohol. Det trodde jag var omöjligt att hitta en till som var så ”udda” som jag. Idag är vi gifta och folk har accepterat att vi inte dricker.

Jag dricker inget. DELS på grund av att jag är ensam med barn 24/7 och dels för attjag tycker det skulle kännas rent patetiskt att sitta med vin i soffan MED mina barn…
Plus att jag har en migrän som ligger och skvalpar i bakfickan och man blir FUL av alkohol dessutom. KRAM fr sö Dalsland.

Jag älskar vin! Jag dricker 1-1,5 glas på fredag och/eller lördag sen är det bra. Jag lever också hälsosamt men för mig ingår lite vin i välmåendet och den nivå jag har hittat är perfekt för mig.

Lite roligt dock med uttrycket ”jag dricker inte, jag äter hellre” eftersom alla människor både äter och dricker eftersom det är livsnödvändigt. Därför har jag aldrig tänkt på att prioritera det ena framför det andra. :-D

Nåväl, förutom att vi alla måste äta, skita, sova och andas, utan inbördes prioritering (gu va kul detta var!) så har man ju olika preferenser på VAD man äter och dricker och en del skiter inte på offentliga toaletter eller hemma hos nya pojkvänner o dyl (lyssnade precis på Fredagspodden – väldigt rolig).

Jag dricker gärna ett eller två glas vin till middagen. Jag kan dessutom ta ett glas vin på kvällen framför TV:n en vardagskväll. Överstiger sällan två glas vin ens på fester. Jag känner inget behov nu som vuxen (ffa efter att jag fått barn) ändra mina vanor drastiskt bara för att det är fest. Jag dricker inte efter midnatt, jag dricker mkt sällan starksprit (jo, jag skålar m mamma när hon bjuder på en – EN – hutt). Jag gillar helt enkelt inte att vara bakfull och dessutom får jag ångest under natten – extremt obehagligt. Jag äter allt (som inte verkar skämt eller dåligt tillagat) också i ganska lagom mängd (förutom godis – men vad är lagom mängd godis? det är väl typ 0 gram som är lagom…). Jag rökte inte mer på fester på den tiden när jag rökte (jag ser massor med feströkare som kedjeröker på fester..). Men detta är ju jag. Jag är så här som person – det ingår i min personlighet. Min pappa är likadan.

Om man har en ohälsosam relation till mat eller alkohol (dessa två tas upp i ditt inlägg) så funkar ju inte mitt sätt, eftersom det för mig blir lagom utan större viljeansträngning. (ja, livet är inte rättvist, människor är inte lika). Du har ju erkänt för dig själv att du har svårt att kontrollera ditt matintag. Alltså är det inte bra för dig att ersätta ett glas vin med mat. Den som inte kan sätta stopp för alkoholintaget borde dock ställa sig vid tilltugget och ta några salta pinnar för att sysselsätta händerna istället för att vinkla glaset mot munnen hela tiden.

Både mat och alkohol (och andra droger, typ godis, knark, bantning, träning mm) triggar ju belöningscentrum i hjärnan. Både mat och alkohol anses vara viktiga komponenter i festsammanhang. Svenskar har ju i sin kultur att både skämmas för alkohol och tycka att det är ok med fylla när den väl intas. Detta skapar helgfyllan, medan vardagsglaset är skamligt. Det vore ju önskvärt att folk portionerade upp sin helgkonsumtion över veckans alla dagar istället. Men det tillåter inte vår kultur (jag är inte så skämsig av mig så jag skiter i det här, men jag är väl medveten om hur jag bryter normen; jag har fått höjda ögonbryn och kommentarer som ”jaha, jag skulle då aldrig kunna sätta stopp efter bara ett glas vin” och titta på mig som att det måste gälla mig också).

Jag håller dock med föregående talare om att när jag är ensam med mina barn så dricker jag inte ens ett glas vin för då vill jag kunna köra bil om så behövs (har inga småbarn att vakta längre utan snarare hämta hos kompisar o dyl).

Alkohol är ett svårt ämne…det är ett beroende som smyger sig på vissa stackare och som syns för omgivningen först när det gått väldigt långt. Omgivningen får inte döma utan måste hjälpa och det är lika svårt som att se någon stadigt gå upp i vikt och överintag av mat eller stadigt gå ner i vikt av överträning eller underintag av mat eller överarbeta och stressa till sig magsår…destruktivt leverne lämnar omgivningen maktlös att påverka utan att personen själv vill/kan/erkänner det destruktiva och vill ändra sitt beteende/livsmönster….alltså…detta är en superstor fråga!

Det är något jag aldrig kommer att förstå – att folk ifrågasätter de som inte dricker!!! Det är väl bara att acceptera precis som allt annat folk väljer helt själva – färg och typ av kläder eller frisyr, val av jobb eller hobby, sexualitet, barn eller djur eller inte barn eller djur, typ av kost, vart och hur man vill bo osv i alla oändlighet… Man kan vara nyfiken och diskutera det mesta om man gör det med respekt, men att döma, anta och inte tänka längre än sin egen näsa räcker – inte ok!

Mycket intressant ämne! Jag har aldrig druckit ett helt glas vin i hela mitt 34-åriga liv. Detta pga att jag tycker det smakar illa. Jag har alltid blivit ifrågasatt och det är såklart jobbigt. Ofta harklar suttit med ett glas vin i handen bara för att ”få vara med”. Nu är jag bara stolt. Har inget att skämmas för och behöver inte förklara mig. Det är mitt val. Sen har jag inget emot att andra dricker, det är deras val. Om de gillar vin så får de gärna njuta sv det! Jag njuter av en god cappuccino istället!:-)
Läste för någon vecka sen en artikel och alkohol och dess koppling till cancer, hemsk läsning. Lika farligt som rökning, däremot pratas det sällan om just denna koppling utan det handlar oftast om alkohol och missbruk. Lite konstigt tycker jag.

Drabbades av ångest i vintras/våras och drack mycket mindre då än innan då det verkade som att alkohol gjorde att jag mådde sämre. Så dricker typ en öl i veckan nu och längtar inte efter mer. Tänker på de gånger jag varit ute och typ druckit 3 vodka redbull + shots och några glas öl/vin på förfest innan. Alltså det är ju socialt accepterat att dricka så mycket när man är ung och utan barn, men hur dåligt är det inte för ens kropp? Alkohol är skadligt även i små mängder och finns sådan dubbelmoral i detta att man pratar om fetma och rökning som faror för folkhälsan, men ingen lyfter riskerna med alkohol.

Skriv en kommentar