En reklammakares ansvar

Googla på ”genus reklam” och du ska finna helvetet på jorden när det gäller skönhetsideal, obekväma poser och overkligt smala figurer. Gå ut på stan och var uppmärksam på stortavlor och du ska finna detsamma.

ANNONS
ANNONS

Jag är utbildad copywriter och jobbade under tre år på en reklambyrå. Jag kom inte i kontakt med klädmärken eller liknande utan hade mest trevliga kunder som Cosmonova/Naturhistoriska riksmuseet, Demensförbundet och så vidare. MEN jag var hela tiden medveten om detta: Den som gör reklam har ett enormt stort ansvar för skönhetsideal och normer. Reklamen säljer drömmar, vi omges av dessa eviga budskap och om budskapen är (direkt eller indirekt) att man bör vara smal och oljad, så kommer idealen fortsätta vara desamma. Jag tror benhårt på reklamens makt att påverka hur vi ser på kroppar, perfektion, ideal i största allmänhet. Ser vi bara vit, smal, lyckad medelklass i reklamen så är det dessa drömmar som planteras i våra själar som illvilliga frön som slår rot och försvinner endast med stor svårighet.

Jag insåg att just jobb på reklambyrå inte var min grej. Jag kan i framtiden säkert tänka mig att jobba med marknadsföring på andra sätt (just nu skriver jag broschyrer för biblioteket i Botkyrka utöver mitt vanliga bibblan-halvtids-jobb), och jag är ju lärare för Forsbergs skolas distanskurs och ibland även på Forsbergs i reklamskrivande. Det är HUR roligt som helst och en chans att påpeka hur viktigt det här är. Det är så lätt att trampa i de gamla upptrampade stigarna, men det är så viktigt att välja andra vägar. I våras var jag och Jonas Hellström (förpackningsdesigner) lärare för världens roligaste genusprojekt, där eleverna skulle hitta på en fiktiv parfym och försöka designa samt marknadsföra den med genusaspekten i åtanke. De fick först göra fältstudier, som visade hur otroligt uppdelat det är på parfymmarknaden och den är bara en av många marknader och chanser att påverka. Jag vill tro att de elever som var med i denna tvåveckorsuppgift aldrig kommer gå ut i arbetslivet och på ett spånmöte föreslå: ”Men hörni, om vi tar en skitsnygg solbränd tjej med långt hår, oljar in henne och låter henne krama parfymen så blir det väl lite sexigt sådär”. De blev alla chockade av det uppgiften fick dem att inse. Att så här kan det inte fortsätta!

ANNONS
ANNONS

Och varför skriver jag nu allt det här. Jo, för att man också som konsument har ett ansvar att reflektera kring dessa frågor. Att vara medveten om hur mycket reklam som omger oss och hur normerande den är. När man väl börjar inse det, så går det bara att skratta åt mycket av reklamen. Och jag har lärt mig att humorn är det bästa vapnet mot sådant som är jobbigt (kolla bara mina teckningar eller min debutroman till exempel). Sedan jag – tack vare bloggen och er läsare – har vågat börja prata om min övervikt så mår jag mycket bättre, jag kan till och med skämta lite om min tjocka mage! Det gör att jag vet att jag kommer klara min viktnedgång, men utan överdriven ångest och vånda. Ångesten och våndan gör aldrig någonting bättre, tvärtom.

Nästa gång du är ute på stan, var medveten om reklamen och dess modeller. Du kommer se att det är absurt att allt är så likriktat och perfekt. Du kommer inse att den där tjejen knappast har sådär oljiga och perfekta lår i verkligheten, utan att en retuschare har arbetat med hennes kropp i timmar för att få bort minsta skavank. Blir du medveten om det som omger dig så kan du avväpna det och skratta istället för att hata dig själv framför spegeln.

Så tror jag. Vad tror du?

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..