Om jag kunde skulle jag fortsätta vara tjock

07 september 2014 7 kommentarer
Samhällskritik / Skönhetsideal

Nu är det ju så att jag inte mår bra av min övervikt. Alltså, på så många sätt. Dels att jag förra året hade högt blodtryck. Det behöver inte enbart ha berott på min vikt, det kan också ha berott på stress och att jag inte rörde på mig. Men jag är övertygad om att vikten var en bidragande orsak. Sedan har jag otroligt ont i kroppen ibland. Typ ryggen, knäna och så. Och då är jag ändå bara 29 år och ryggen ska orka bära mig genom nöd och lust i antagligen ett gäng år till. Sedan hade jag högt blodsocker i vintras. Det lyckades jag få ner genom min förändrade kost och motion, men om jag skulle börja leva rövare med socker och utan motion igen så skulle det sannolikt rusa upp i höjderna direkt.

Slutsats: Jag måste leva hälsosamt och gå ner i vikt. Jag satsar inte på att bli pinnsmal, det har aldrig varit mitt ideal, jag ser inte poängen med ett sådant ideal. Men jag vill vara någotsånär normalviktig och dit ska jag nå med hjälp av motion – promenader och träning på itrim och så småningom pass på sats – och att äta bra. Idag har jag varit och handlat MASSA bra mat inför veckan och idag har jag dessutom tränat på itrim för första gången på typ tre veckor (!) pga min förkylning. Jag har också promenerat en dryg timme med Jens. Vad underbart det var att röra sig igen. Åter till ämnet: Jag KAN inte vara överviktig längre, av hälsoskäl. Det är ganska uppenbart. Om några år skulle jag ha ett stadigt högt blodtryck och troligtvis diabetes. Det tänker jag inte låta ske om jag har en chans att påverka det.


Visserligen är detta ingen riktig selfie eftersom Jens tog den idag när vi tog en kaffe efter vår promenad, men tanken är densamma som den Lady dahmer förmedlar: Våga visa upp fula/o-perfekta bilder för att avdramatisera kropp och utseende.

Men av samhällskritiska skäl, om min hälsa tillät, skulle jag mer än gärna fortsätta vara tjock. I en tid när alla strävar efter perfekta selfies (vilket vi borde sluta med, läs och lyssna på Lady Dahmer), perfekt mellanrum mellan låren och tränade kroppar att flasha med i tajta promenadbrallor på närmaste promenadstråk – i denna skönhetshetsens tid, när det ”naturliga” inte är så naturligt, men ändå idealet. I denna stressens och pressens tid tycker jag det är ganska skönt med folk som gör precis tvärtom. Fullvuxna pippi långstrumpor som vägrar yoga, vägrar hetsa, vägrar falla offer för de sinnessjuka och ofta ouppnåeliga skönhetsidealen. Någon som liksom sover med fötterna på huvudkudden och smular kakor i sängen när andra nöjer sig med morotsstavar. Jag skulle kunna se det som en samhällelig protest och ett feministiskt ställningstagande att vara fet i vår tid. Och att inte skämmas för det. Att istället vräka ur sig sina valkar och celluliter på instagram, att skratta högt och brett över en muffins på valfri uteservering på Östermalm. Är inte det en ljuvlig protest, ett sätt att visa: Så här är det också okej att se ut. Jag är inte mindre värd, latare, mer korkad eller äcklig för att jag är fet. Jag bara väljer att vara det, för att min kropp är min rättighet.

Så om min hälsa tillät hade jag av detta skäl gärna fortsatt vara en tjockis. Nu siktar jag mot något annat, men jag kommer aldrig ändra min inställning och syn på kroppar och skönhetsideal. Den är ganska enkel: Allt är okej, så länge personen trivs med det (och även om personen inte trivs ska hen inte behöva utsättas för glåpord/blickar/kommentarer eller ens nedsättande tankar pga sitt utseende). Kan vi inte komma överens om det och prata om något annat ett tag? Som det här fantastiska avsnittet av Babel till exempel!

 

7 kommentarer

Fina tankar, men jag undrar en sak. Hur naturligt är det att vara tjock?

Det är helt naturligt – ät för mycket och rör dig för lite så sköter naturen resten :-).

Men vad spelar det för roll för alla andra? Ingen skulle banta, sluta röka eller kröka eller knarka om det inte fanns en baksida på myntet, nämligen hälsoskälen som Jessica räknade upp. Frågan är väl varför vi blir så provocerade av det?

Fast framför allt är det kvinnor som döms och bedöms på utseende (även om det ökar kraftigt ibland männen också). Kvinnor får inte ta plats, varken i rummet eller mentalt. Vi ska bara behaga utan att kräva något tillbaka. Nä, Jessica har helt rätt, vi måste sluta låta oss provoceras av att en del struntar i den Lutherska lagomheten och självkontrollen och behärskningen (vilket jag tror ligger bakom att vi är så lättprovocerade). Framför allt måste vi sluta döma kvinnor så hårt som går sin egen väg.

Jag tycker du är på rätt spår. Det ÄR ohälsosamt att vara överviktig, kroppen är inte gjord för att vara överviktig så jag hoppas verkligen att du hittar din väg! Däremot tycker jag det är otroligt nedvärderande att mässa ”ät mindre, spring mer” för det är inte det det handlar om. Det handlar om hur olika näringsämnen beter sig i kroppen. 100 gr kolhydrater gör annat med ditt system mot vad 100 gr fett gör (nej, du blir inte fet av fett och smör är inte farligt). Jag rekommenderar starkt att läsa ”Ett sötare blod” av Ann Fernholm, hon är helt rätt ute (anser jag) när det gäller att söka källan till ohälsan och det är våra höga blodsocker och därmed hög utsöndring av insulin.

Det är ju självklart var och ens beslut vad man stoppar i sig, och hur man väljer att leva sitt liv när det gäller att röra på sig. Däremot tror inte jag att kroppens naturliga tillstånd är att vara överviktig, därmed säger jag inte heller underviktig som viss reklam kan få oss att tro. Det faktum att du ändå har denna inställningen, att viktnedgången endast är någon form av nödvändigt ont gör det kanske svårare att finna motivationen att gå ner de 30 kg du satsar på. Du kanske kan uppnå en hälsosam vikt någonstans på vägen mot ditt mål, där dina värden blir bra men du ändå kan få tid för alla de andra aktiviteterna du verkar finna mer givande för ditt mentala välmående. Jag hoppas inte du tar detta som kritik utan det är en ren fundering efter att ha följt din blogg nu i några månader. Som sagt, jag hoppas du finner din väg och någon form av balans där du faktiskt kan njuta en sund och aktiv livsstil. Beundrar dig som kämpar på och du inspirerar mig att ta mig i kragen och ge mig ut och promenera mera!! Heja dig!

Fast ingen ”vill” väl vara tjock på riktigt? Tror att det är en myt att alla tjocka är glada och lyckliga. Att de lägger till sig med en sån ”attityd” att de är tillfreds med livet. Tror inte de flesta överviktiga mår särskilt bra psykiskt och framförallt inte fysiskt. Tror kroppen blir ett ”fängelse” till slut och man blir begränsad pga vikten. Tänk vad mycket roligt de överviktiga går miste om. Lite så tänker jag och detta är bara mina tankar. Hoppas att du inte tar illa upp men viktig och bra diskussion tycker jag. Kämpa på! Du verkar målinriktad och jag tror du når dina mål om du fortsätter så här!

Jag tror jag håller med dig… Jag tycker Jessica är en otroligt stark tjej som berättar hur hon upplever sin övervikt och att hon faktiskt inte mår bra av den. Det är jätteviktigt. Min personliga åsikt är att man får se ut precis hur man vill och mår man bra av att vara överviktig så har ingen med det att göra. Men faktum kvarstår: bär man på övervikt så kan det ha många negativa konsekvenser och jag anser att om man normaliserar övervikt så kommer vi att ha många sjuka människor i samhället till slut. Det här ämnet är jättesvårt, det är lite som att rökare inte ska få samma vård som icke-rökare. Typ. Tyvärr så lever vi i en värld där vi sällan lagar vår mat numera och det är en stor bov i dramat. Men egen lagad mat på bra produkter har vi kommit långt från industrins ersättningsprodukter och smakförstärkare.

Hej!
Jättebra skrivet. Heja dig! :) Ur ett samhällsperspektiv håller jag verkligen med dig – att folk ens orkar sprida negativa kommentarer kring sig är verkligen helt otroligt. Det hjälper ju ingen. Jag tänkte bara på en sak – att det kanske ändå finns en nackdel med att sprida budskapet att alla har rätt till att ”smula kakor i sängen”. Helst vill jag ju säga att ingen borde bry sig om mig och vad jag gör, men det kan jag inte riktigt. Ur några perspektiv känns det nämligen fel. Hoppas du kan förstå min synpunkt. Min livsfilosofi har alltid varit att konsumera mindre och konsumera bättre. Kommer alltid tycka det är viktigare än att alla får göra som de vill, utan eftertanke. Detta inkluderar att konsumera mycket kosmetika/hygienprodukter/kläder, äta i överflöd eller köpa livsmedel/produkter som är uppenbart dåliga för miljön. Om man är överviktig av den orsaken att man äter i överflöd, är det onödigt ur flera perspektiv. Överviktig är ABSOLUT inte lika med miljöbov/energislöseri/överkonsumtion, men det kan vara det. Att bodyshamea är alltid fel (!), men att tänka efter ur ett större perspektiv är alltid bra. Vill inte göra det här här till en ren miljö/konsumtionsdiskussion,och vill även påpeka att man kan aldrig kan vara 100 % ”duktig”. Vem kan/borde vara det? Vissa saker är dock enklare att förbättra på egen hand, och det är vi ändå skyldiga vår miljö/omvärld.

Skriv en kommentar