Kvinnan ska förändras och mannen förbli den han är

03 februari 2015 7 kommentarer
Samhällskritik / Skönhetsideal

För några veckor sedan var jag lärare för ett väldigt roligt (och viktigt!) projekt på Forsbergs skola, för andra året i rad. Projektet pågår i två veckor och är ett samarbete mellan copy- och designklassen. Målet med projektet är, lite storstilat, att eleverna i sitt yrke aldrig ska göra sexistisk reklam! Aldrig visa grej med naken tjej eller gå i de klassiska stereotypa genusfällorna. Genom att bjuda in intressanta och kunniga föreläsare, inspirera och ha en rolig uppgift hoppas vi uppnå det målet. Uppgiften var att de skulle ta fram en parfym (fiktivt) med namn, design, texter, marknadsföring och så vidare – utan att gå i de klassiska parfym-reklam-fällorna. Just parfymbranschen är ju ofta väldigt traditionellt manligt eller kvinnligt kodad. Rosa, passivt och naket för kvinnor. Mörka färger, aktivt och traditionellt manligt för män.

En av grupperna kom fram till en väldigt intressant analys, som deras slutprodukt sedan utgick ifrån. Följande: I reklamen är det oftast så att kvinnorna ska förändras medan mannen ska förbli den han är. I reklam som är specifikt riktad till kvinnor pratar man oftast om synligt resultat inom sju dagar, vackrare kropp, mindre rynkor. Det handlar inte om att faktiskt förstärka den jag är, utan om att förändra den jag är. Till något bättre, vackrare, smalare, yngre, snyggare. På så sätt uppmanas kvinnor att hela tiden gå runt och vara missnöjda med sig själva. Att aldrig kunna tänka: Fy tusan vad jag är bra/snygg/intelligent, utan att i bakhuvudet ha en röst som maler det motsatta. Genom att en sådan struktur upprätthålls så fortsätter kvinnor att konsumera överdrivna mängder skönhetsprodukter, viktnedgångspreparat, skönhetsbehandlingar och så vidare. Mannen uppmanas å andra sidan oftare att förbli den han är. Att ta fram mannen i sig, att förstärka sin manlighet, att vara Don Draper (därav bildvalet ovan) så att det dryper om det. Om ni är med på min metafor.

Jag blir först arg och lite uppgiven av det här. Har vi inte kommit längre? Sedan tänker jag att om fler börjar uppmärksamma dessa tendenser, ja, kanske till och med skratta åt dem – då blir de lättare att genomskåda och liksom rycka lite på axlarna åt. Kanske, kanske, kan det hela då avdramatiseras en aning. Typ: Jaja, jag kanske är lite rynkig eller o-perfekt men det är väl inte hela världen.

För att tro att vi helt ska avskaffa den här typen av marknadsföring eller att vi ska förändra alltihop i grunden, kan ju vara lite naivt. Företagen kommer fortsätta att vilja sälja sina produkter och kan de anspela på saker som folk går och tänker och mår lite dåligt över, så gör de så klart det. Jag har i alla fall fått en tankeställare av gruppens insikt.

Hur tänker ni?

7 kommentarer

Bra och intressant inlägg! Kul att studenterna ser detta själva, tycker jag. Det tyder på att vi går mot bättre tider…

Jag skulle vilja dra en parallell till en annan aktuell debatt, nämligen den om religions påverkan/inverkan på människors sätt att leva och klä sig. Först vill jag säga att jag lämnar extremismen åt båda hållen – med burkor och hederskulturer eller silikonbröst och silikonläppar – åt sidan. Extremerna visar visserligen på hur extremt kvinnan utsätts för förtryck och objektifiering – åt båda hållen! – men det blir en så polariserad, icke-intellektuell diskussion då. Nä, jag tänker på den ”normal-religiösa” och ”normal-sekulära” stora gruppen av människor.

Tidigare, när folk överlag var mer fromt religiösa så ingick det även att bortse från sitt fysiska jag, dvs det var syndigt att vara ytlig och att lägga tid och energi på det yttre. Vi skulle arbeta hårt och tänka på vår själs frälsning. Detta kan ju tyckas trist. Så när vi gick mot en större välfärd och mer materiella tillgångar, och passerade nivån för basbehoven så började vi bli navelskådande. Ok, jag har mat på det fina bordet, designat tak över huvudet och prestigefylld märkesbil på uppfarten och en stamtavle-vovve. Vad gör jag nu? Vad kan jag förbättra nu? Vi tappade tron och levde för dagen; bara det vi hade här och nu räknades. En snygg fru och en rik make blev det optimala (jo, hela sekulariseringen började ju under den tiden när vi hade råd med hemmafruar, små kuttersmycken, som skulle piffa hemmet och barnen). Jo, då kom industrin på att vi ville bli snyggare för att matcha våra snygga hem. Hemmafruar började läsa böcker om hur de skulle piffa sig innan maken kom hem, hur de skulle behålla sin figur osv. Mannen fick också lära sig att vara stilig.

I kommunistländerna har alltid den fysiska träningen varit i stort fokus (min kusin pluggade på läkarlinjen i ett kommunistland på 90-talet och även där hade de idrott på schemat!). Därför var OS-medaljörerna ofta från gamla öststaterna.

Vi ska bort från det andliga och fokusera på det fysiska, här och nu. Industrin insåg att här fanns det pengar att tjäna och det skapades ideal såsom Jane Fonda m fl. Ju mer sekulariseringen och materialismen breder ut sig desto sämre är människors självkänsla och självrespekt. Det går ju inte att vara perfekt! Inte ens de smala 16-åriga fotomodellerna duger utan måste retuscheras!

Att vi till stor del glömt att fokusera på det andliga och att växa i djupare insikter leder dessutom till att ungdomar mår allt sämre, eftersom det de jagar är ouppnåeligt. Och vi vuxna (som dillar om att 40 är det nya 20 osv) beter oss infantilt och vägleder inte ungdomarna till djupare mål, såsom självinsikt, att vara en god medmänniska, att bli mindre ego-fokuserad utan se utåt hur vi kan bidra till en bättre värld osv utan vi lever på samma sätt som en tonåring som försöker hitta sin stil och sin identitet.

Måttlighet är också något vi har glömt bort. Därför äter vi för mycket, har för mycket prylar, byter sexpartners/relationer ofta, ska resa iväg hela tiden, uppleva nytt hela tiden, blir uttråkade av vardagen kan inte fokusera och får sömnsvårigheter. Och våra barn får ångest och depressioner. För vi klarar inte längre att ge dem något beständigt såsom kärlek och en vilja att söka annat än perfektion i det ytliga, kroppsliga och materiella.

Den strukturella ojämlikheten (som än idag lever kvar då vi föder den med möjligheter t ex med vårdnadsbidrag, att föräldraförsäkringen inte är individualiserad) upprätthålls av både män och kvinnor. Jag tror att lika många män som kvinnor är blinda eller blundar för ojämlikheten mellan könen. Sekulariseringen har inte alls bidragit till att kvinnan har fått mer inflytande; det har krigen gjort, när männen dog som flugor och industrin upprätthölls av kvinnor. Likaså har industrialiseringens behov av arbetskraft skapat en politisk vilja att få ut den andra hälften (kvinnorna) i arbetslivet. Inte för kvinnornas skull utan för produktionens skull.

Jag tror att vi måste tillbaka till en andlighet, någon form av spiritualitet, för att släppa det materialistiska, fysiska och fokusera på mer beständiga värden igen.

Har du tänkt på att alla andliga människor går runt i tältliknande klädnader? Allt ifrån sydostasiatiska buddister till västerländska munkar och nunnor? Detta eftersom kroppen i sig inte ska ta fokus ifrån det som är viktigt.

Ja, nu ska jag sluta. :-) Men så tänker jag kring detta.

Hej Jessica,
Jag tror du tänker fel i att mannen ”ska förbli den han är”.
Enligt min åsikt är det inte många män idag som rakt igenom ”är” Don Draper. (Något som vi kanske ska vara tacksamma för, eller?)
Så, hur plockar man fram denna person, utan att förändra sig?
Varför tror du att det ploppar upp gym som svampar ur jorden, överbefolkade med män vars främsta mål verkar vara att spräcka minst en ven i tinningen varje vecka? Vad med alla coacher, retreats, självhjälpskurser för att ”hitta sig själv”?
Och nej, det här handlar inte om ”Oppression Olympics” i vem som har det värst. Men folk kämpar på olika sätt, även om det inte är uppenbart vid en första anblick.

tycker att manligt och kvinnligt är så upphåsat, en del upplevs som mer manliga respektive kvinnliga. jag hakar inte upp mig på hur andra förväntar sig att jag är och hur jag vill och kan representera mitt kön. Tycker män att jag är en typisk feminist eller en neutral person det är upp till dem. lika lön för lika arbete ser jag som en självklarhet. Vilka dofter och kläder vi väljer att ta på oss är upp till oss själva. Blir män kära i oss på riktigt så struntar dom i paketeringen så att säga, och jag har sett väldigt otippade kombinationer av personligheter attraheras av varandra. tack för ett intressant inlägg!

jag håller med dig! visst vill även män förändra sig men det är verkligen inte på samma nivå om man studerar mediebudskapen. Don Draper kan tex lägga på sig några kilo eller få lite mer grått hår/rynkor och ändå vara Don Draper, dvs mr manlig. Sedan är det klart att många män i verkliga livet verkligen drömmer om att förändra sig, men de utsätts verkligen inte för lika mycket reklam av det slaget som kvinnor gör. Det är bara att sätta sig ner framför tv:n och räkna antal budskap riktade till kvinnor resp män med innebörden att de måste förändra sig. Blir trött på män som hävdar att det är lika illa för män, det är inte lika illa för män som grupp, men kanske lika illa för enskilda män. Hur många män använder rynkkräm eller plastikopererar sig jämfört med kvinnor? Nej, det gör inte män i samma utsträckning eftersom ”män åldras ju som ett fint vin, kvinnor som bilar..”.

Ja men precis, du verkar verkligen ha förstått vad jag vill få fram med inlägget. Och det där med att kvinnor åldras som bilar är verkligen vidrigt men det är ju så många män ser det. För många år stod jag och pratade i ett sammanhang med en man, han kanske var i typ 40-årsåldern. Han sa att han bara gillade yngre tjejer och jag bara: men varför då, vad är grejen? Han bara: Ja men de som är i min ålder är ju gamla äckliga tanter med slappfitta (usch!! men han använde det ordet). Snacka om vidrig kvinnosyn, då börjar man ju undra hur många som går runt och tänker så! :/ Hoppas han inte fick napp av yngre tjejer, liksom!

Skriv en kommentar