Vilka klädstorlekar är ”normala”?

24 maj 2015 11 kommentarer
Skönhetsideal

Vårt samhälle är till stor del uppbyggt på normer. Vissa av dem är positiva, normer utgör ju också vårt rättssystem. Andra är negativa och gör det svårt för människor som befinner sig utanför normen. Jag skulle kunna skriva en hel uppsats om det här, men ska fokusera på en fråga just nu, nämligen klädstorlekarna.

I de flesta klädbutiker erbjuds det vanliga sortimentet upp till storlek 42. Den som bär en större storlek än så är hänvisad till en annan affär, eller i vissa fall plussize-sortimentet. Där är kläderna, enligt min högst personliga uppfattning, ofta lite tråkigare och mörkare i färgskalan. Dessutom är plussize-sortimentet ofta tydligt skyltat, så när jag går dit går jag liksom till en särskild avdelning för sådana av min runda sort.

Ibland tänker jag att en sak som blir så skön när jag når min målvikt, är att jag kan gå in varsomhelst och köpa kläder. På vintagebutiker, på H&M, eller lite varstans. Och då inte behöva vara hänvisad till ett tråkigare och mer färglöst sortiment, utan faktiskt kunna köpa den där riktigt färgstarka koftan jag vill ha. Jag har tur, jag kommer i Indiskas sortiment i storlek XL och kan där ofta hitta härliga plagg som passar min personlighet. I vissa fall kommer jag även i Monkis plagg. Så jag är ganska nöjd ändå. Men H&M:s vanliga sortiment är helt kört, likaså många andra klädkedjor som Åhléns. Och det finns många personer som är rundare än mig och som kanske också är intresserade av kläder och inte vill ha på sig vadsomhelst.

Det är allmänt känt att vintageplagg ofta är i mindre storlekar än dagens utbud eftersom gemene man var mindre förr. Storleksskalan hänger också kvar från den tiden. Men att placera storlekar från 44 och uppåt på en särskild avdelning är både stigmatiserade för tjocka personer och väldigt normativt. Varför ska jag behöva gå in på en affär och fråga om ”stora storlekar”, varför kan inte storleksskalan i det normala utbudet vara lite mer generös? Det kanske är färre personer som bär storlek 46 eller 48 men det är nog inte många som har storlek 34 heller. Så rent ekonomiskt borde det inte innebära någon större förlust för klädkedjorna, snarare tvärtom. Det är dags för ett inkluderande och modernt tankesätt även hos klädkedjorna tycker jag. Smalnormen är allena rådande och jag vet många normalviktiga personer som på riktigt tycker det känns jobbigt att behöva gå upp till storlek 40 i stället för 38. Det är helt absurt, varför ska det behöva vara viktigt vad det står på lappen i nacken liksom? Egentligen borde det ju inte spela någon roll, så länge jag är fin i mina kläder. Men det normativa tänket kring storlekar ställer till det inte bara för överviktiga personer, utan också ”normalviktiga”.

Hur tänker ni om klädstorlekar?

11 kommentarer

Sticker man utanför normen på ett eller annat sätt är det rätt tradigt, och man blir upplyst om det varenda gång man går in i en affär. Jag har en vikt som ligger inom ”normalbmi spannet” på 22, och har inget intresse av att gå ned i vikt. Jag kommer ändå inte i de största storlekarna ibland i ”normalsortimentet”. Jag är för lång. Och är hyfsat proportionerlig. Kan inte köpa jeans, finns inga tillräckligt långa och det är ju sådär snyggt att sy på en kant. Sen är det skitsamma om man hade haft ett bmi på 35 jag tycker väl ändå att storleksramarna är rätt snäva. Och det är ju mkt vanligare att affärer faktiskt tar in sitt normal sortiment i strlk 34/xs än vad de gör i xxl/50. Dessutom, lite lättare att ta in kläder än att lägga ut. Jag som ändå har en normkropp på ett sätt blir ju ändå bekräftad i att jag är rätt, vilket jag vet att någon av medellängd fast med bmi typ 35 inte blir. Alls. Så nej, det är trist.

Jag är så urless på att stl L är största storlek på så mycket fint, som skulle sitta bra på större också. Tycker att kedjorna gör allt stort i tältformat och gärna skrikiga färger och ärmlöst!! Varför det nu skulle vara mera snyggt med ärmlöst på överviktiga än normalviktiga är för mig en gåta! Känner så många smala som har just armarna som sin mest komplexfyllda kroppsdel, sedan känns det som att tälten är sydda för 2 m långa personer.. Sommarkläder i år är mörka och otroligt tråkiga.Det är en kamp att kämpa med sin kilon, vore kul om kedjorna tänkte på att man kan gilla kläder även fast man är rund! Med det är väl inte oss de vill ha som kunder,hellre smala skyltdockor än runda..för vi är ju deras varumärke där vi går och ingen vill väl förknippas med ohälsa i dag… Tråkigt att man inte hittar det man vill ha, hade varit enkelt och tillgodo se även oss, med vackra ting!

Klok och tänkvärd spaning! Här har vi några ”fina gatan”-butiker som har kläder i ”xl” som väl mer är att betrakta som en M eller en stor S :-/ hur knäppt är det? Eller att största storleken på jeans är 30 tum :-( Jag har haft en hel del av Vero Modas tajta byxor med hög midja, dom fanns i ganska stora storlekar om jag inte minns fel. annars har Halens också en variant som många som behöver lite större kläder gillar! Det jag tycker om numera till skillnad från förr är att modet inte är så smalt, det finns inte så mycket rätt och fel vilket gör att man kan använda de modeller och kläder som passar ens figur och ändå känna sig ”modern”. Det finns ju andra saker än just omkrets/längd som begränsar klädutbut. stor byst t.ex, eller kraftiga vader eller whatever. Bra att du satte spotlighten på det här!

Det är så ofta som det skiljer i storlek på plagg så jag bryr mig inte alls om vad siffran säger utan går på hur det passar istället.

I Sverige är nog kundunderlaget för litet för att fler butiker ska våga konkurrera med de billiga stora butikerna. Antalet XXL-personer i t ex Stockholm, som gillar just mönster och/eller färgrannt, och som kan lägga lite mer pengar på en mindre kollektion (som ju är dyrare att låta framställa) och som vill/kan/har tillgång till just den butiken…hur många är det? Och då är ändå Stockholm den största staden med störst kundunderlag. Stl 32 är nog vanligare eftersom de flesta flickor från 11-årsåldern kan bära de kläderna. Nätbutiker borde det dock finnas som säljer snygga kläder i fler storlekar än 36-42? Själv handlar jag absolut mest kläder på nätet, t o m H&M köper jag mest via deras websajt.

@Katarina, jag syftar alltså på de billiga stora butikerna, det är gentemot dem jag riktar min kritik. :) Jag vill inte lägga mer pengar på en mindre kollektion, är inte intresserad av fina märken utan gillar istället att ha massa olika plagg att välja på. Nu kan jag hitta mina fina kläder på indiska men sen vill jag också påpeka att det finns många runda kvinnor som bör ha rätt att klä sig fint. Och jag vet att det finns på nätet men för t.ex mig är det inte intressant, jag gillar att shoppa i fysiska butiker. :)

Tyvärr tror jag det finns en tråkig baktanke med att inte producera kläder i ”större storlekar”, särskilt för lite mer prestigefyllda märken. En tror att om dessa kläder syns på större personer så blir de tilltänkta konsumenterna med lägre bmi mindre intresserade av att köpa just de kläderna. Av samma anledning tror jag fenomenet som någon annan nämnde uppstår, en kallar storlekar för L och XL fast de är betydligt mindre och sedan kan en vara pk och säga ”Joho, vi har visst storlekar för alla” samtidigt som en inte riskerar att kläderna syns på någon med ”för högt” bmi. Marknaden styr helt enkelt.

Jag tror alltjämt att det är vinstmarginalen per plagg som avgör utbudet. Självklart är det högre marginal på stl 32 än stl 42 eftersom det går åt mer material till stl 42. Det säger sig självt. Om sedan företagen lägger beställningar på stl 46-52 på t ex 30% av mängden som ska tillverkas i stl 40, så kommer tillverkaren att vilja ha mer betalt av två anledningar marginalkostnaden per plagg (kostnad per tillverkad enhet) och materialkostnaden per plagg (mer tyg och tråd per plagg) blir högre. Så även om t ex H&M skulle börja tillverka alla sina kläder i större storlekar, skulle med stor sannolikhet dessa plagg ändå ha en annan prislapp….detta är enkel företagsekonomi. Jag tycker också att alla har rätt att klä sig fint, men det kommer med en prislapp också. Ingen arbetar gratis, varken sömmerskor eller tygvävarna eller bomullsplockarna. Jag har börjat tänka snarare åt andra hållet – hur kan kläder vara så billiga om alla ska ha schysst betalt…?

Jag har BMI 21 och är 170 cm lång. Kommer bara i H&M byxor (oavsett modell) i 40. Hur snedvridet är inte det? Visst, jag bryr mig inte heller om vad det står i lappen men tänk den som gör det?

Jag tycker att storlekarna blir mindre och mindre om man jämför genom åren. Har haft samma vikt de senaste 10 år och får bara köpa större och större storlekar.

Skriv en kommentar