Den normalviktigas privilegium

Jo så här är det faktiskt:

Den som är smal eller normalviktig idag är privilegierad jämfört med den som är mullig/rund/tjock/fet. Det verkar vara ett provocerande faktum i vissas ögon, men då undrar jag varför. Ingen människa kan väl tycka att det är BRA att samhället diskriminerar människor, oavsett om skälet till det är övervikt eller kön eller etnicitet? Eller jo, förlåt, det finns massa människor som tycker sådant är bra och det tycker jag är helt knäppt och fel.

Den normalviktiga kan köpa kläder i vilken affär som helst, utan bekymmer eller förtäckt fetskammande kommentarer från butikspersonal (”hej, kan jag hjälpa dig med något, har du sett att vi har plus size här borta?”). Den normalviktiga kommer inte att bli bortsorterad från ett jobb på grund av sin vikt. Den normalviktiga kommer inte få sin varukorg undersökt av andra nyfikna personer i matbutiken titt som tätt. Hon kan också köpa choklad utan att kassörskan fäller någon vitsig kommentar.

Den normalviktiga kan äta glass helt glatt på stan, eller avnjuta en pizza eller ett Mc Donald’s-meal utan att halvt skämmas ihjäl och gömma sig för alla menande blickar (JO, det kommer många menande blickar, tro mig).

Den smala personen behöver aldrig tänka tio gånger extra innan hon hoppar i en bikini och lägger sig på badstranden. Hon kan promenera ner till vattnet utan tio par ätstörda ögon i ryggen. Den smala personen blir inte alltid beskriven som ”hon den smala du vet” eller ”hon är lite benig” när folk undrar vem man menar. I stället kanske man beskriver hennes hår, hennes klädstil eller andra attribut. Den tjocka blir nog allt som oftast beskriven som ”hon den tjocka, du vet”.

Den normalviktiga personen behöver antagligen inte uppleva det jag upplevde en gång i stresstunneln på centralstationen, när en tonårskille skrattade och skrek: ”Du borde äta mindre, hördu” varpå hans fjortisvänner fnissade. Den normalviktiga behöver inte sedan ligga i sängen på kvällen och inte kunna somna och tänka på alla de dräpande kommentarer som borde bli sagda. Den normalviktiga behöver förmodligen inte utstå massa blickar varje dag. Kvinnor som glor på magen, kvinnor som ogenerat låter blicken löpa från skorna, via låren, upp till magen och sedan en sista avsmak-blick på ansiktet. Tro mig, det här är inte paranoia från min sida. Jag har varit betydligt mindre många gånger under min mångåriga jojobantar-karriär. Då fick jag inte dessa blickar. Den som sticker ut från normen på ett eller annat sätt bör ju också få tolkningsföreträde och få äga sin egen berättelse. Jag VET hur det är att vara tjock och vilken grej det blir i olika sammanhang, uttalat eller outtalat.

Den normalviktiga eller smala personen ÄR privilegierad i vårt samhälle.

Att vara privilegierad på ett eller annat sätt innebär också ett ansvar. Ett ansvar att bli medveten om strukturerna och undvika att själv falla i olika fällor. Att kanske inte ogenerat stirra på tjockisen på stranden. Det är inte en freakshow à la 20-talet du befinner dig på. Att kanske inte kolla mer på den tjocka än på någon annan i omklädningsrummet. Och så vidare. Jag är själv privilegierad på en rad olika sätt: Jag är vit. Jag är uppvuxen i medelklassen. Jag råkar vara skicklig på språk och ord vilket ger mig ett försprång i en rad olika sammanhang, och vilket också delvis kan härledas till min klassbakgrund. Jag inser mina privilegier. När det kommer till vikt är jag inte privilegierad. Då tillhör jag en på många sätt diskriminerad grupp i samhället.

Jag tycker det är viktigt att vi alla pratar om de här frågorna och blir medvetna om dem. Därför skrev jag det här inlägget. Och som jag sagt tidigare: Man måste skilja på strukturer och individuella berättelser. Min individuella berättelse är att jag vill gå ner i vikt av hälsoskäl, men på det strukturella planet värnar jag fortfarande allas rätt att inte bli diskriminerade pga exempelvis vikt. Vad tänker du?

  1. Du har helt rätt. Det är inte bra att folk diskriminerar/skammar/glor/retas pga någons vikt eller av någon annan anledning heller, för den delen. Varför är folk så ohyfsade/ouppfostrade/skamlösa?!
    Några reflektioner på tidigare kommentarer:
    1) Vi behöver inte hjälpa folk som matmissbrukar om de inte vill ha hjälp (om de klarar sin vardag på egen hand). Vad som är nyttigt vet alla. Det är ett fritt val att leva nyttigt, leva onyttigt eller söka stöd för att börja leva nyttigt.
    2) Vi har nog alla tänkt tankar om feta som äter glass. Det ska vi dock klara av att hålla käft om och agera diskret. Jag tänker tankar om ungdomar som röker (ffa om de inte verkar ha åldern inne), om folk som cyklar utan cykelhjälm, om folk som har snäppet för korta jeans (som inte var tänkta att vara korta), om folk med illasittande kavajer (skitfult!), om folk som gapar i telefonen på t-banan eller bussen osv….många tankar tänker jag då…som jag håller käft om.
    3) Det är reklamen som gjort att vi tror att vi inte duger som vi är. Människan har alltid velat göra sig fin (vilket är trevligt, tycker jag) men det är skillnad på att göra sig fin och uppskatta att man är fin eller att ha en massa komplex och kritisera sin kropp. Fast det har nog med kontrollsamhället att göra; vi ska klara av att kontrollera oss så in i vassen på alla plan. Ingen får bara vara och vara nöjd med det – det upplevs som oerhört provocerande…nöjdhet…det går emot Jante-lagen å det grövsta.
    Att vi sedan alla är privilegierade på vissa plan och diskrimerade på andra kanske gör att vi lättare utvecklar empati för andra som är diskriminerade…? Det krävs att man har upplevt en viss smärta för att ha respekt för den hos andra…?

  2. Först KRAM för allt jävelskap du blivit utsatt för!

    Självklart ska ingen bli diskriminerad pga vikt eller något annat för den delen. Tror våra fördomar sitter djupt rotade och att det är svårt att vända.

    Däremot tycker jag att det är samhällets uppgift att hjälpa de som missbrukar mat på samma sätt som vi ska hjälpa dem som missbrukar alkohol eller narkotika. Det är en samhällsinsats vi måste göra. Vi måste också lära barnen vilka hälsovinster det finns med att vara normalviktig utan att för den sakens skull tracka på vare sig smala eller tjocka personer och den balansgången är ruskigt svår!

  3. Jag skäms… Jag vet att jag inte har sagt något osnällt till någon storvuxen/tjock person, men jag är helt säker på att jag någon gång har tänkt nåt speciellt när det handlar om glass/McDonalds osv.. Det skäms jag verkligen för nu när jag läser din text.
    Jag har aldrig tänkt på mig själv som priviligerad på det sätt du beskriver, men visst är det så.

  4. Alltså. Det är inte roligt att läsa ditt inlägg här, men tyvärr så tror jag du har hel rätt. Och det gör mig väldigt ledsen. Formen på våra kroppar är ju just bara det, formen. Vad som finns bakom den är ju så oändligt mycket mer!! Och jag vet hur det känns med kommentarer och gliringar, som barn blev jag retad ganska rejält i ett antal år för att jag var mullig… Men det sitter ju i. Jag misstänker att även när vågen börjar visa minus så bär man på plus mentalt. Jag är idag en helt normalviktig person (tror egentligen jag alltid varit det!), men tvivlar på att jag någonsin kommer se mig själv som ”smal” eller helt normal. Min rumpa kommer alltid vara för bred, låren för skvalpiga osv. Och det är ju också väldigt ledsamt. Så länge vi finns på denna jord så bor vi ju i vår kropp, det är ju synd och skam att vi inte ska få lov att må bra i den! …

  5. Kan inte göra annat än att hålla med dig. Du gör ett kanon jobb! Allt händer inte över en natt. Men du har ju redan upptäckt små men jätte bra förändringar i ditt mående. Fortsätt så det går jag lovar!!!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..