Josephine Genetay

Månadsarkiv: april 2011

Kvällens filmtips

josephinegenetay

Om ni haft en lång vecka och vill drömma bort er till sagorna och myternas värld, gå och se Thor med Chris Hemsworth, Nathalie Portman och vår egen Stellan Skarsgård. Kanske inte det bästa manuset någonsin skrivet eller det mest oväntade slutet, men underhållande och vackert filmat. Personligen älskar jag att drömma mig bort i dessa typer av popcornrullar. Glömma, drömma och fantisera mig bort till en helt annan värld.

Som jag sagt innan är jag ett stort fan av mytologi och då jag inte läst om vikingagudarna på länge blev det även en uppfriskning av bortglömda berättelser. Chris Hemsworth är ett av de nya stjärnskotten i Hollywood och han påminner både i utseende och i rösten om den fantastiske Heath Ledger. Ni kan vänta er att se mycket mer av denne snygge australiensare inom kort då han kommer spela mot Scarlett Johansson i The Avengers som har premiär ungefär om ett år.

Sol, regn och massa djur

josephinegenetay

Kolmården var fantastiskt! Bäst av allt var att spendera en dag med Anderson och vänner, njuta av frisk luft och alla djur och utan att behöva åka så långt som till Afrika. Först var det varmt och soligt men tyvärr började det ösregna på eftermiddagen. Inte en ”hit” iklädd tunna kläder…

Men kan varmt rekommendera till er alla att åka dit. Med eller utan barn.

Kolmården here we come

josephinegenetay

Anderson älskar djur mer än något annat…förrutom mig hoppas jag. Så idag skall vi på safari på Kolmården. Jag har inte varit där sedan jag var liten så det skall bli jättekul. Bilder och uppdatering kommer ikväll.

Ha en underbar lördag!

Kan ni ge mig lite tips?

josephinegenetay

Som nyss hemflyttad känner jag att jag inte har så bra koll på Sverige under sommaren. När jag bodde här som ung var jag både mycket på Öland och nere i Falsterbo men även en del ute i skärgården. Nu i sommar har vi inte råd att åka utomlands på semester, så jag tänkte att Anderon och jag skulle upptäcka Sverige tillsammans.

De senaste tre sommrarna har vi faktiskt inte tagit ledigt alls. Vi har båda jobbat i London och eftersom alla säger att Sverige stänger i juli är det väl knappast någon som kommer vilja ha PT eller träna i Stockholm heller. Jag kommer fortsätta blogga hela sommaren och vi har redan blivit bjudna till olika vänners landställen, men vi vill gärna sticka iväg på några egna utflykter också.

Sist vi var iväg på semester tillsammans (vi reser en del båda två, men mest i jobb) var faktiskt vår brölloppsresa (nedan) och det var snart tre år sen!!! Tragiskt att vi inte haft semester ihop sen dess…

SNÄLLA kan ni ge oss lite tips? Vad ska vi se i Sverige? Vart skall vi åka?

Varför är jag så elak?

josephinegenetay

Precis som i alla äktenskap  och förhållanden så bråkar jag och Anderson ibland. Just för närvarande kanske aningens mer än vanligt. Visst att det har varit kämpiga månader med hem-flytten, ny bostad, jobbsökande för oss båda, nytt land, ny stad, ny kultur (speciellt för honom), ensamt och på alla sätt jag skrivit tidigare, verkligen frustrerande och emotionellt på alla plan.

IgÃ¥r brÃ¥kade vi om nÃ¥got rätt irrelevant, men det var en kulmination av mÃ¥nader fyllda av stress och oro, och det blev bara för mycket. Jag känner mig slut pÃ¥ alla sätt och vis och han med. Däremot är jag en hyperaktiv person med pÃ¥stÃ¥dd ADHD (jag har aldrig blivit diagnostiserad sÃ¥ vet inte alls om det verkligen är sÃ¥) och som jag sagt för mycket driv och för stora drömmar. Anderson är visserligen fysiskt driven i och med hans jobb men mentalt ganska lugn. Han kommer frÃ¥n en kultur där man helt enkelt inte normalt sätt och frÃ¥n hans bakgrund, har likadana drömmar som jag eller vi i Europa har. Dessutom är han som person inte sÃ¥dan som har 17 järn i elden. Och kanske var det just detta som drog mig till honom. Han är min ”opposite” pÃ¥ alla sätt och vis.

Tyvärr leder det ofta till frustration. Men å andra sidan, verkar det som varenda tjej jag talar med har likanande problem med sina män, så kanske är vi kvinnor bara så annorlunda? När jag blir riktigt trött på honom så häver jag ur mig de elakaste sakerna. Jag vet inte varför jag gör det. Jag är en snäll person som har medlidande och omtanke för andra. Det var därför jag startade min egen stiftelse för ungdomar etc- för jag vill gärna hjälpa personer i min omgivning. Men ibland känns det som jag är den som behöver hjälp.

Jag hoppas att han förlåter mig. Men ibland blir jag så arg och då hoppar det grodor ur munnen på mig. Känner ni så ibland?

Förlåt älskling! Perdona me mi amor te quiero un montooooooon!