Jag glömmer aldrig…

Idag åkte vi ner till ground Zero som numera är en halvfärdig 9/11 memorial och nya byggnader. Sista jag var i New York hade de knappt påbörjat de nya fantastiska skraporna.

Den 11 september 2001 befann jag mig i min säng i min lägenhet på 74e gatan runt klockan 8.40 när telefonen ringde. Min bror sa åt mig att slå på TVn. CNN rapporterade att något, troligen ett plan, hade flugit in i ena tornet. Jag trodde att det var ett skämt först. Sedan såg jag på TVn när det andra planet flög in i det andra tornet. Och samtidigt kom rapporter om Pentagons attack.

Min dåvarande pojkvän jobbade på Rector street och jag ringde som en tok på hans mobil men kom inte fram. Det var strålande sol ute och av någon anledning bestämde jag mig för att gå ut och köpa kaffe på Starbucks. Folk gick som zoombies på gatorna. Som om de inte visste vart de var på väg. Alla talade med varandra, sökte kontakt. Jag fortsatte att ringa vänner och familj. Vissa fick tag på mig och jag på dem, och i andra fall var det bara upptaget.

När jag till slut fick tag på min kille på eftermiddagen hade han promenerat hem till New Jersey med sin bror efter att ha evakuerat sitt kontor. Han var skadad men inte så farligt. Dessutom var hans mamma sjuksköterska så hon tog hand om de skrapsår han och hans bror hade fått på ryggarna och tvättade dammet från deras ögon. De var helt chockade men galda att de levde.

9/11 är en dag jag aldrig kommer glömma. Så overkligt, så långt borta, så många bekanta som gick bort och en sådan märklig tid att vara i New York. Hur minns ni 9/11? Ni som bodde i Sverige, hur kändes det? Brydde ni er?

Nya skrapan där twin towers stod förrut…

A man with a story…han putsar samtidigt som han berättar för alla turister om dagen 9/11

  1. Jag kom hem från skolan, satte igång tvn… och då började mitt tv maraton. Man satt som fastklistrad och man förstod inte hur detta kunde ske.
    Jag såg också när andra planet kraschade in i andra tornet och samtidigt hade jag min pappa i telefon.
    Chocken var total!

  2. Jag bodde i Stockholmsförorten Vårby gård(gör det fortfarande men har varit borta i 4 år på annan ort på grund av studier) Nå väl det var en ganska hetsig och upprörd stämning den dagen i området och inne i stan ( jobbade inom hemtjänsten då) kom i håg att jag lyssnade med halvt öra på radio, tv sändningar hemma hos pensionärerna under hela dagen och jag hade nyheterna på hela kvällen. Ringde mina föräldrar och frågade om de kände någon som var i USA då och speciellt i NW men dom hade inte det vid den tidpunkten.Hela den efterföljande veckan var kantad med specialprogram på tv om terrorism i Islams spår och skamfyllda muslimer uttalade sig. Bara för att ett antal personer med muslimsk härkomst gör en sådan sak så ska man aldrig dra alla muslimer över en kant, det kunde lika gärna vart fundamentalistiska kristna eller nationalsocialister. Nu var det muslimska män och sedan dess har alla muslimer mer eller mindre dragits med dåligt rykte.9/11 var en dag av kollektiv sorg!

  3. Jag bodde i San Fran och jobbade som au pair den 11 sep. Kommer aldrig att glömma den morgonen. Försöka hålla sig lugn inför barnen. Försöka smälta det som hänt. Försöka ringa min älskade vän S som befann sig i NY just då, men jag kom inte fram. Fick till slut veta att hon var ok via mess från hennes familj, men det var en fruktansvärd dag på så många sätt…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..