Josephine Genetay
Annons

Månadsarkiv: februari 2012

Dagens New York

josephinegenetay

Nu verkar det som det blivit varmare hemma, men i vilket fall som helst så måste jag rekommendera att ni går till UGGs flagship store (på Madison och 58e gatan) om ni är i New York. De har ett otroligt utbud på vuxen, ungdom och barn. Absolut allting UGGS. Stövlar, tofflor, högklackat, lågklackat, klassiskt! Och dessutom mycket billigare än i Sverige.

Jag har snart nött ut mina här i New York så dags att inhandla några nya…

 

Annons

Jag saknar...

josephinegenetay

Ingen hemlängtan. Inte alls sugen på Stockholm. Längtar inte efter någonting hemma i Sverige i huvudtaget. Helt ärligt.

OK, nu ljög jag…

Jag saknar…

Att ta en dusch med min man…(jag hade tänkt att lägga upp bilden som jag tog när han vände sig om lite irriterad över att jag fotade honom i duschen, men det hade nog varit lite för privat. Det här känns mer ok, typ Alex Skarsgård i den där svenska filmen när han duschar med sina polare, men aningens mindre grafiskt tycker jag eller? Hoppas han inte blir arg nu…Anderson alltså)

Att betrakta hans naturligt snygga kropp…

Och kanske ännu mer när han spänner sig…yummy!

Och när vi tränar Capoeira ihop….

Men mest av allt saknar jag att han är så manlig och säker i sig själv att han kan göra saker som att ta på sig ett barns badlakan med huva för att skydda sig själv mot de värmländska myggorna (i somras utanför Sölje på flugfiske.)

 

 

Annons

Dagens New York och varför man ska våga...

josephinegenetay

Idag var det mest jobb framför datorn så inga roliga bilder på mig, men jag bjuder istället på dessa två pinglor- Marika och Sofia. Två av TV-världens mest pålitliga tjejer som jag känt sedan alla år i New York och L.A. Nu bor Marika i Sverige och Sofia kvar i L.A. Tillsammans bildar de den starkaste casting-duon vi har i TV- Sverige. Vi tog en sen middag på Piccolo.

De var lite jetlaggade och då kan de se ut så här:

För att svara på frågor om hur man vågar flytta som ensam tjej till ett nytt land (vet att ni undrat hur jag gjorde när jag flyttade till Paris, Madrid, New York och London) så kan jag säga att det beror ju givetvis på hur man är som person men man måste vara öppen.

Jag är en lite för öppen tjej ibland men det har också lett till att det varit enkelt för mig att hitta nya vänner och bekantskaper vart jag än flyttat. Jag tror heller inte att det är farligare eller svårare som tjej än som kille. Tvärtom. Beror kanske på var man flyttar men de flesta storstäder jag både bott i och besökt har jag alltid känt mig trygg i. Sedan kan man ju söka sig till svenska kyrkan som finns i alla storstäder eller andra expat- organisationer om man vill. Själv tycker jag oftast att det är kul att inte hamna med svenska gäng när jag är utomlands dock.

Nu ska jag sova, jag bjuder på mer New York imorgon. Kram på er!

Annons

Oscars och filmens effekt på oss alla

josephinegenetay

Kanske är det löjligt att bli så emotionell över att höra folk som man inte ens känner uttrycka sådana enkla känslor och tacksamhet till och för sitt yrke. Tack vare att jag är i USA för första gången på sju år under själva Oscargalan,har jag kunnat titta på hela sändningen utan att somna som jag ibland gjort från London de senaste åren.

För mig är film och TV verkligen min allra största passion. Sedan jag som 8-åring började skriva små historier som jag som 18-åring använde som grund till min ansökan till NYU och Tisch School of the Arts, när jag för första gången såg Oliver Stone på min skola eller fick lyssna på en föreläsning av Spike Lee. När jag hade privilegiet att få vara Annie Hathaways date på Vanity Fairs omtalade Oscarfest som är den enda efterfesten där det BARA finns Hollywoods A-listers och knappt ens agenter och managers är inbjudna, eller när jag besökt vänner som Lasse Hallström och Mikael Håfström på deras film inspelningar och fått träffa storheter som Morgan Freeman, Robert Redford, Ewan McGregor, Clive Owen och Jennifer Aniston, jobbat som praktikant under mina år i New York eller som assistent på de stora filmbolagen under min skoltid här. Till och med när jag fick chans att casta stora Hollywoodstjärnor i mina produktioner på West End, i vilken ”shape or form” jag än kunnat jobba med film,TV eller teater så känner jag precis som dem som höll sina tacktal ikväll. Film, TV och teater öppnar vår upp fantasi, får oss att drömma och att glömma. De får oss att identifiera med karaktärer eller förstå oss själva bättre än vad vi kanske gjort innan, får oss att tänka till eller får oss provocerade, inspirerade eller får oss att våga mer.

Som jag många gånger skrivit här på bloggen undrar jag om min krokiga bana inom nöjesbranschen med ett par år jobbandes inom välgörenhet ibland fått mig att tveka. En kväll som denna göra jag inte det. Om det blir TV, film eller teater, skrivandet, casting, regi eller att producera eller kanske till och med stå framför kameran- det kan jag inte svara på, men mitt hjärta tillhör ”story telling” och det tillhör nöjesbranschen. Må det ta lite längre tid än jag hoppats att pricka helt rätt men min kärlek till att skapa, berätta, dela och inspirera genom alla medier möjliga är starkare än någonsin.

Kvällens bästa talare:

Octavia Spencer (vann för bästa kvinnliga biroll för The Help)

Meryl Streep (vann för bästa kvinnliga huvudroll för Iron Lady)

Morgan Freeman (introduktion)

Christopher Plummer (bästa manliga biroll för Beginners)

Hoppas ni där hemma fick se lite snuttar från galan.

Kvällens New York

josephinegenetay

Ikväll åts det en otroligt god middag på det här stället (en av mina nya favoriter i stan), för att senare dansa lite med kompisar på det här stället. Dåligt med bilder eftersom man inte får ta foton någonstans. Snygga Ryan Phillippe satt bredvid oss på Darby och jag kunde inte låta bli att stjäla några blickar då han sedan Studio 54 och Crash är en skådis som jag har ”the hots for.”

Nu ska jag sova!

Hoppas ni haft en underbar lördag!