Josephine Genetay

A confession...

josephinegenetay

Nu tänker jag berätta något väldigt personligt för er. Jag vet att många av er skrivit och frågat varför jag slutat skriva om ”privata” saker. Sanningen är att jag skriver alltid med ett personligt perspektiv, även om film, men sällan om privata detaljer, och det har jag heller aldrig gjort på min blogg. Vad jag skriver om nedan rör många människor världen över och jag delar med mig för att jag hoppas att jag, på något sätt, kan inspirera andra att söka hjälp eller tala om det.

Jag tycker ens privatliv ska vara privat. Sedan kan man dela med sig på ett personligt sätt om ämnen eller känslor som Du som läser förhoppningsvis kan relatera till!

Idag har jag inte orkat blogga för jag har suttit i produktionsmöten och utvecklingsmöten hela dagen och bl.a träffat duktiga Sabina Ddumba från X Factor om ni kommer ihåg henne? Hon som inte kom med i Andreas grupp trots att hon var bäst av alla tjejerna. Och sedan går det ju lite si sådär för just tjejerna i X Factor nu…Men Sabina har annat på gång så håll utkik efter henne!

Men nu så! Nu sitter jag till slut hemma, ganska trött efter dagen och tittar/läser på om min nya medicin- Concerta. För drygt 6 månader sedan fick jag diagnosen ADHD. Jag berättade inget för varken kompisar eller familj eller Dig som läser min blogg därför att det kändes som att hela världen hade ADHD och det blivit någon slags trend att säga att man har det.

Tro mig när jag säger att det varken är kul eller att det är med fri vilja som jag har denna funktionsnedsättning. Och det är just vad det är- en nedsättning inte en sjukdom.

Hela mitt liv har jag fått höra att jag är för intensiv, talar för fort, har för många idéer, att jag lätt blir arg och frustrerad när folk inte hänger med i mina svängar.

Om man skulle öppna min hjärna undrar jag hur det skulle se ut inuti. Ibland kan jag inte sova för det rör på sig därinne med sådan hastighet att jag inte hinner med själv. Jag kan ligga vaken i timmar med huvudet fullt av idéer till den grad att inget ”make sense”. Det är skitjobbigt.

Istället för att kunna göra något vettigt av alla dessa idéer och projekt blir det ofta pannkaka av allt.

Och i hela mitt liv har jag känt mig som ett sort misslyckande bara för att jag inte kunnat vårda varje kreativ idé och förverkliga dem. Visst har jag kunnat fokusera bra i skolan och fått bra betyg (vissa säger att folk med ADHD inte kan det alls men det stämmer inte, speciellt inte med tjejer med ADHD) men det har inte varit nog för mig eller på något sätt inte räckt till, därför att idéerna har alltid varit många fler än vad jag hunnit med.

Tänk vad mycket bättre om jag hade kunnat förstå det vid en tidigare ålder än 35. Kanske hade jag då kunnat sålla bland idéerna och bara foka på ett par av dem istället. Eller åtminstone kunnat förstå varför jag var så olycklig, kände mig så otillräcklig och misslyckad hela tiden.

Visst har jag med åren klappat mig själv på axeln och varit nöjd med allt jag faktiskt lyckats med, men jag har ändå känt mig som att jag inte gjort nog, uppnått nog, haft nog med framgång.

Och svaret till varför jag känt så här fick jag alltså i juni månad.

Först blev jag otroligt ledsen och kände att jag nu hade ytterligare en diagnos utöver diabetesen och njursten (som jag också har). Jag tänkte att det var orättvist att jag skulle få ytterligare en ”sjukdom”.

Men sedan insåg jag att jag trots allt lyckats leva med ADHD i alla dessa år och att det trots allt gått bra! Jag har dessutom inte en sjukdom till utan ”bara” en funktionsnedsättning.

Så till alla Er med ADHD vill jag säga att jag förstår, och jag känner med er. Det är ingen lek och det är inte lätt. Och oftast syns det inte på utsidan hur jobbigt man har det för vi med ADHD bara KÖR PÅ och folk förstår inte hur jävla jobbigt det är i ens huvud. MEN ni, VI, dör inte av det och det går att få medicin (själv vet jag inte om jag ska fortsätta eller inte, det är ju också individuellt) och hjälp och det går att anpassa sitt liv efter det.

Själv trevar jag fram som Bambi på hal is just nu. Jag har testat lite olika mediciner och har inte hittat rätt ännu, jag är fortfarande hyper och impulsiv, vaken på nätterna och orolig ganska ofta, men jag är säker på att det bara kan bli bättre nu när jag vet varför jag är som jag är och känner som jag gör.

Så återigen, en tanke till alla er som har olika funktionsnedsättningar- keep fighting, you´re not alone- far from it!

Kram!

PS dela gärna med er av ERA erfarenheter med ADHD…jag är ju lite ny och vinglig i det hela som sagt så alltid trevligt med råd.

  • http://bokstavsmama.blogspot.com/ Hannah

    Hej! Hittade ditt inlägg via en annan blogg. Jag har ADD, en liten ”lugnare” variant. Fick reda på det under våren 2011 då jag levt med det i 19år utan att veta om det, bara varit annorlunda. Jag själv säger att jag har ett handikapp eller en sjukdom, inte på ett negativt sätt utan för det är vad jag vill kalla det. Skriver en del om det i min blogg, men här ett inlägg om just min ADD: http://slanerdenjaveln.blogspot.se/2011/07/jag-lever-med-add-och-inlagg-nummer-100.html, sedan finns det fler i min nya blogg under ADD.

  • Sussie

    Hej, vill bara säja att det är så modigt att du vågar gå ut med din diagnos. Min dotter fick sin ADHD diagnos när hon var 10 år , hon har varit väldigt öppen med detta och det har gett henne mer positivt än negativt. Hoppas det blir det samma för dig. Du skrev ju också att du har svårt att somna. prova med att dricka en stor kopp kaffe precis innan läggdags, Det låter konstigt men det fungerar klockrent för min dotter.

  • http://www.marytheory.blogg.se Em

    Tjena igen, hoppas du läser denna kommentar Josephine! Tycker absolut att det är bra att du delar med dig av din verklighet, förstår de som dock tycker att det blir så hypat när det är en ”halv”-kändis medans de sitter kvar hemma som normala ”svenssons” med sina diagnoser utan några peppande kommentarer och hejar ramsor från andra som känner igen sig, då de stängt in sig. Häromdagen skrev jag ett inlägg angående mitt medicin fria liv, och många av mina vänner har reagerat och tyckt att det var välskrivet och att fler behöver läsa det. Så nu undrar jag, från en okänd bloggare med diagnos, till en större bloggare med diagnos, vad du tycker om detta inlägg och om du skulle vilja rekomendera det på din blogg? Så fler får läsa min historia, precis som de läste din.

    Det jag hoppas att uppnå, är att fler ska våga dela, våga öppna sig. Att jag kanske får läsa någon annans historia som jag kan ta del av och lära mig av. Må vara en underlig fråga, men det jag skriver om känns relevant. Hoppas du förstår hur jag menar, och stor styrke high five på dig för att du själv berättar så öppet! :)

    Inlägget jag har i åtanke är detta:
    http://marytheory.com/2012/november/teori-mitt-val-att-leva-utan-medicin.html

  • Maria

    Hej kommer att följa din blogg för jag lever med samma sak… Har också ADHD aspbergers.
    Jag har själv skrivit i min andra blogg

  • http://marytheory.com Em

    Sirifisen!!! Din kommentar berörde mig! Håller fullständigt med, känner mig plötsligt inte så ensam om min åsikt :)

  • Ida

    Hej! Bra att du vågar dela med dig.
    Samhället idag är rätt tufft och då kan det vara ett ljus i mörkret att det finns folk dom vågar berätta om sitt/sina funktionsnedsättningar. Själv har jag inte den funtionsnedsättningen har en lindrig utvecklingstörning och visst klantar jag till det ibland men oftast känner jag mig väldigt klok . :)

  • Sirifisen

    Tycker det är bra när ”offentliga” personer går ut med sina funktionsnedsättningar, det skapar en förståelse och avdramatiserar saker. Jag har både bipolär (sjukdom) och ADD (som ADHD minus hyperaktiviteten). Jag anser mig inte alls sjuk utan bara att jag har en funktionsnedsättning. Tycker inte om att kalla det för bipolär sjukdom för det är något jag Har, inte något jag Är och jag känner mig inte sjuk. Nedsättningen påverkar mig men jag kan leva med den på ett ”normalt” sätt. Det syns inte och folk tror inte alltid på en, men jag tar mina meds och livet rullar på som det ska och jag är som ”alla andra”. Medicinen räddade mig undan ett mörkt helvete och jag är tacksam att de funkar. Ibland tar det lite tid innan man ser att medsen funkar som de ska, det tar tid att få till rätt dos, eller ens hitta rätt typ. Men tänk sen vilken lättnad det blir när du märker att du får ett lugn i skallen, när du kan fokusera och genomföra dina idéer, när du kan sova, när du känner dig mer som dig själv än du någonsin gjort. Att ha en dubbeldiagnos är inte alltid det lättaste, men man vänjer sig och med tiden tänker man inte så mycket på det längre. Det är skönt att ha en förklaring och det blir lättare att jobba med det då. Men just nu känns allt jättestort och mycket för dig. Det tar lite tid, sedan lägger det sig. Läs på allt du kommer över. Lär känna din funktionsnedsättning, förstå den, inse att den är en del av dig men du är inte den. Det kommer gå bra och du har kommit långt på vägen. Lycka till! =)

  • Gummis

    Det blir bra!

  • Ulrika

    Du verkar verkligen vara en så fin tjej! Jag tycker det är grymt att du är öppen med detta och tror att du kan hjälpa många andra genom det! Stor kram och lycka till i fortsättningen också! Ullis

  • g

    En stor kram till till Dig och Ditt varma /levande Hjärta

  • Lena

    Jag tycker du är jättehärlig<3
    Fortsätt med det!

  • Pia

    Verkligen modigt:) Du kommer klara detta galant och hoppas att nya medicin hjälper. Jag ser framemot träningspasset med din Andersson, kan du snälla kolla vilken tid passade, då jag har inte fått någon återkoppling. Kram

    • josephinegenetay

      Konstigt! Har du mailat honom? han sa att ha inte hört från dig?

  • Elin Eurén

    tycker du är modig att gå ut med din funktionsnedsättningi din blogg och betona att funktionsnedsättning gör inte att man inte förstår utan har svårigheter som måste behandlas för att gå att leva med. jag har en annan funktionsnedsättning Dyslexi och det fick jag klart för mig först när jag var 30år fyllda. lärare och kuratorer på grundskolan och gymnasium hade nonchalerat möjligheterna till att jag inte hann med i skolan som dom andra var läs och skrivsvårigheter och inte lathet etc( oförstående personer som kan uttrycka sig ologiskt om en funktionsnedsättning är jag också van vid) tack för att du vågar skriva om dina svagheter också! kram Elin

  • Maja

    Kära du – en diagnos kan förklara varför man är som man är eller har vissa problem men den behöver ju inte påverka dig som människa för det! Däremot finner många frågor svar när man får en diagnos och livet kan bli lite lättare. Var inte rädd för att prova medicin, det blir du inte narkoman av! Ha det bra!/Maja din kommentar här!

  • http://vitamargarita.blogspot.se/ vita_margarita

    Modiga dig. Du har all respekt i ditt val att ”gå ut”.

  • http://lottasvahn.blogspot.se Lotta

    Härlig blogg du har. Min son fick diagnosen ADD med inslag av ADHD som det så vackert heter. Med det här vill jag säga.. du är inte ensam =D

    kramis

  • Louise

    Skriv din kommentar här! Så fint skrivet! Lycka till!

  • Lotten

    Tack för att du delar! Jag har haft ADHD hela mitt liv och fick diagnosen väldigt sent i livet också. Alltid haft dålig självkänsla och tyckt att jag var aldrig gjorde nog i min karriär. Idag jobbar jag fort pch har massa ideer och projekt på en gång men jag är mycket bättre på att koppla av om det blir för mycket. Kram

  • Veronica

    Hej Josefine! Läser din blogg varje dag men har aldrig tidigare kommenterat men kände att detta var något som jag blev MKT berörd av! Jag har 1 son som har ADHD samt 1 son som har A-typisk autism så den världen du nyligen klivit in i har vi varit en del av i ca 8 år. Ville bara säga att jag tycker du är fantastiskt stark som öppnar dig på detta vis o berättar om din nedsättning och även att det känns vansinnigt skönt att du påpekar att det INTE är en sjukdom (som tyvärr många tror) utan just en funktionsnedsättning. Hang in there, det kommer bli mkt bättre när du väl fått grepp om allt och oavsett om du fortsätter med/utan medicin så kommer du nog själv förstå mer varför just du agerar som du gör i vissa situationer. tror även att du kommer få mer självinsikt på många vis. Lycka till nu och en tack-kram för att du delar med dig!

  • http://kookoobirdies.blogspot.com Anabel

    Hang in the JoJo! I’m proud of you… and I know how you feel… I felt the same way when I was diagnosed with UC, plus psoriasis and asthma, and the last week I got glasses for astigmatism in my right eye. Totally unfair! But, we’re tough chicks… and its the things that challenge us in life that make us stronger. Love you!

    • josephinegenetay

      Thanks babe ;)

  • http://smabarnsmor.blogg.se/?tmp=16172424 Katia

    Tack för att du ändå valde att dela med dig. Det är bara att inse att alla vi är olika. Ingen är perfekt!

  • Arne

    Jag är medelålders och fick diagnosen ADD i början av året. Utredningen var väldigt seriös och omfattande.

    Först en telefonintervju vid egenanmälan.

    Två timslånga intervjuer med psykolog.

    Sju långa enkäter att fylla i.

    En tre timmars intelligenstest.

    En 30 minuters uppmärksamhetstest vid dator.

    En anhörigintervju.

    En 90 minuters intervju med psykiater i närvaro av två psykologer.

    Detta var inom allmänna sjukvården. Jag har läst att det finns privata mottagningar där man kan få diagnos efter ett par timmar för dyra pengar men dessa bör man nog akta sig för.

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13833068.ab

    Har utan framgång testat flera mediciner, Concerta, Ritalin och Strattera. Ska nu börja med licenspreparatet Metamina.

    Om du vill ha erfarenhetsutbyte om verkningar och biverkningar kan du ta kontakt med mig på min epostadress.

    • josephinegenetay

      Låter som jag gick igenom exakt samma process som du ;) Och samma mediciner…nu får vi se om Concerta hjälper. Strattera blev jag illamående och trött av och Ritalin var lite för starkt för mig. Kämpa på Arne!

  • Leena

    En eloge till dig! Tack för att du delade med dig, har själv en annan diagnos, och det ÄR viktigt att förmedla att man inte är ensam.

    • josephinegenetay

      Tack ;)

ANNONS
ANNONS