Suck. Ja vad säger man?! Först säger Juholt ena dagen att han känner partiets stöd ena dagen (trots att undersökningar visat att han har bland det lägsta förtroendet en ledare för socialdemokraterna haft någonsin). Sedan dagen efter säger han att han avgår. Var någonstans visar han sig mänsklig? Den press han känt från sina partikamrater och media måste ha varit enorm. Det skulle inte skada om han var öppen med detta. Varför inte formulera sig; jag känner ett visst stöd som jag har som mål att förstärka. Det är mycket som behöver ändras och jag ska erkänna att det bitvis är ett tungt ansvar.

Vad är det för fel att visa sig mänsklig? Tror nog han skulle få mer sympatier om han sa som det var än att alla genomskådar honom och han fortsätter att ge oss ett falsk ansikte.

Sedan kaoset som följer därefter. Carin Jämtin som säger att det inte finns någon efterträdare just nu. (Vilket är förståeligt). Men sen börjar hon babbla på om barnfattigdom! Vi är inte intresserade av vad ni har för frågor som högst på er lista just nu! Vi vill bara veta vem som ska styra skeppet! Och när den personen tillslut är tillsatt så är det väl DEN som ska babbla om vilka partiets hjärtefrågor kommer att vara.

Idag står det dessutom att många personer inom socialdemokraterna tackat nej till att ta över partiledartjänsten men att de kan ändra sig också?! Vad är detta? kan de inte säga nej om de menar nej och kanske om de inte kan bestämma sig eller jag skulle gärna ta över om den möjligheten dyker upp. Vad är det för fel med att vara ärlig nu för tiden? Och sedan säger de att vi medborgare är dåliga på att gå att rösta! Kan det inte vara så att vi kanske inte känner förtroende för politiker längre? Kan det vara så enkelt? Jag tror att de tycker att en partiledare ska visa styrka och självförtroende men det enda jag ser är falskhet och arrogans mot folket.

Bistra hälsningar;

S.