Jag och Stina träffas en lördagskväll hemma hos henne. Det är bäst så. David vill inte att hon ska gå ut på någon bar. Han är sjukligt svartsjuk. När Stina inte är hemma ringer han henne oavbrutet och ställer till scener när hon kommer hem. Han ger henne stryk när hon inte kan redogöra för varje minut hon varit hemifrån. Och det räcker att hennes hemresa från jobbet tar en kvart längre än vanligt, då vet hon att det blir förhör.
Inget av det kursiva ovan vet jag den där vårkvällen. Jag märker ju att det inte är ett lyckligt förhållande men jag tänker att det kanske kan bli så när man har små barn. När barnen har lagt sig sitter jag och Stina i vardagsrummet, lyssnar på musik och dricker lite vin. David befinner sig någon annanstans i huset. Vi pratar om allt möjligt. Plötsligt börjar hon gråta. Berättar att hon är olycklig. Vill inte berätta vad som är fel, bara att hon inte är lycklig i sitt förhållande. Hon säger: ”Om jag vill skilja mig så kommer David att ställa till ett rent helvete för mig”. Jag ber henne berätta mer. Säger att jag ska hjälpa henne. Hon byter samtalsämne.
Några månader senare har hon lämnat honom. Och nu vet jag allt vad som hänt. Och innerst inne har jag nog alltid förstått men inte vågat fråga. Inte velat att det ska vara som jag misstänkt. Och som Stina säger, om jag hade frågat så hade hon nekat. För att hon skäms. HON skäms, för att hennes man (snart ex-man) är ett svin. Tur i oturen så råkade jag ut för hans vrede några månader efter detta, en sommarkväll 2011. Om jag inte varit där den kvällen, om inte polisen tillkallats, så hade kanske inte allt som hänt Stina uppdagats. Hon hade kunnat blivit ihjälslagen, en rubrik i tidningen, en i statistiken.
En hel del har hänt sedan den där kvällen. Och hon hade helt rätt i det hon sa, att om hon lämnar honom så kommer han att göra hennes liv till ett helvete. Och samhället gör inte ett handtag för att hjälpa henne. Jag kommer att berätta en del av hennes historia i den här bloggen. För att det är ett viktigt ämne och för att skriva av mig. Som vän till en tjej som lever i en sådan här mardröm så är man både ledsen och frustrerad. Om ni har egna erfarenheter av liknande upplevelser eller bara känner för att kommentera så är ni välkomna att göra det.