Jag är intervjuad i nya Elle om hur det är att vara entreprenör eller frifräsare eller mångsysslare eller gigare som de kallar det. Jag berättade att en av de jobbiga sakerna är att jag så ofta får kommentarerna: ”Men vad ÄÄÄÄR du egentligen? Är du komiker eller journalist eller bloggare eller vad???? VAD ÄR DU?”

Då brukar jag säga att jag är allt och lite till. Plus att jag har nått slags hjärnfel som gör att jag inte kan se/höra/göra nått utan att det skapas nya idéer, artiklar, projekt eller annat. Och att jag jobbar jämt och älskar det.

Men så får jag höra det så ofta att jag ibland börjar tveka. Tänker att ja om man skulle bestämma sig kanske. Kan man verkligen göra karriär som ståuppkomiker när man är en snart 40-årig ensamstående tvårbarnsmorsa? Ska man lägga så mycket tid på att blogga utan att få en spänn för det? Borde jag inte börja jobba 9-5 och bli seriös?

Men när tankarna far iväg brukar jag ta mig i örat och säga till mig själv på skarpen.

”Har du nått mantra som du säger till dig själv?” undrar rerpotern på Elle.

Och det har jag ju. Fuck you, jag gör väl vad jag vill (så länge ingen dör).

Inte så andligt för att vara ett mantra. Men det fungerar.