Jag började blogga här på Amelia för exakt två år sen och döpte bloggen till ”Från Pulvermos till Parlamentet”. Då hade jag precis börjat komma igång med standup och hade en dröm om att få jobba med med komedi, kanske till och med få vara med i Parlamentet och att få vara nått annat än en trist olycklig radhusmamma i pulvermosträsket.

Det har hänt mycket på två år! Jag har jag hunnit skilja mig, vara singelmamma för att sen träffa Kärleken I Mitt Liv. Barnen har blivit skolbarn och större och mer självgående. Jag har blivit en fena på matlagning, har slutat göra färdigmat. Jag har gråtit mer än jag nånsin gjort i hela mitt liv men också skrattat rekordmycket. Jag har fått massa nya vänner och en bästis för första gången i mitt liv!  Och så har jag fått vara med 5 gånger i Parlamentet, vara programledare i SVT, skriva en bok, åka på 3 standupturnéer och jobba för att teknik ska bli mer jämställt genom att föreläsa och skriva debattartiklar om det. Som grädde på pulvermoset fick jag pris på Veckorevyn Blog Awards och blev i augusti vald till Årets Kvinnliga Komiker 2011 på Svenska Standupgalan.

Och nu i söndags stod jag framför 600 mammor på Berns och ledde Mama galan 2011. I glitterklänning och fjädrar stod jag och pratade om det som gjorde att jag en gång bytte karriär och började med standup. Hur jobbigt det kan vara att vara mamma och hur operfekt livet är men rätt underbart ändå. Och jag fick dem att skratta så takkronorna skrällde. Jag kände: nu är cirkeln sluten. I alla fall denna cirkel.

Så nu känner jag är det dags för mig att starta om mitt bloggande på nytt. Var och hur är inte bestämt än. Men att jag dyker upp på webben är ju självklart. Jag har nya projekt på gång: jag ska lära mig racing, skriva en bok till och sätta upp en egen föreställning. Det måste jag blogga om såklart! Så länge kan ni besöka min teknikblogg Lillagumman.se, följa mig på Twitter eller spana in min hemsida för att se vad jag gör.

Tack alla som läst, följt, kommenterat och inte minst stöttat mig genom alla äventyr. Utan er hade jag faktiskt inte vågat.

Vi ses snart igen!
Massa Kramar
Karin