Karin Isberg

Läsarfråga: Ska jag nöja mig med förhållandet?

FRÅGA:

”Jag är snart 36 år och har sedan många år ett förhållande med en snäll, rolig och på alla sätt och vis bra person. Vi har en extremt väl fungerande vardag och tjafsar nästan aldrig. Våra vänner pratar om hur hänsynsfulla vi är mot varandra och imponeras av att vi aldrig bråkar. Jag har alltså inte ett skvatt att klaga på.

MEN – jag tycker att förhållandet känns lite småtrist. Det är tryggt men tråkigt och jag saknar passion. Det är till och med så att jag kan längta efter att bråka, för det skulle nog vara uppfriskande.

Å ena sidan känner jag att jag vill ha barn och då har jag inte så många år på mig. Det talar för att stanna kvar. Å andra sidan känns det som att kärlek måste kunna vara mer än så här.

Så min fråga är: Ska jag nöja mig med denna lättsmälta och småtrevliga vardag, eller ska jag ge upp mitt bekväma liv för en möjlig passion och dra ut mot okända äventyr? Tänk om jag bryter upp och sen ändå inte hittar rätt. Jag kanske bara är uttråkad och knäpp som förväntar mig mer av livet?”

SVAR:

Vi förväntar oss olika saker av livet.

Vissa värdesätter stabilitet och förutsägbarhet, andra behöver omväxling och passion för att må bra. Inga behov är bättre eller sämre än andra och vad som är viktigast för dig kan bara du avgöra.

Om du är en människa som värdesätter stabilitet kanske det är värt att ha lite tråkigt för att få den småtrevliga vardag som du beskriver. Är du å andra sidan en person som behöver omväxling kanske osäkerheten är ett överkomligt pris att betala för möjligheten att finna mer passion i livet.

Vi kan sällan få allt, så det vi behöver göra är att bestämma vad som är viktigast. ”Man får ta det onda med det goda” säger ett gammalt ordspråk och innebörden är precis det: vad du än väljer så följer lite ont med.

Jag tillhör dem som behöver omväxling, vilket för mig innebär att jag regelbundet försöker gå utanför min bekvämlighetszon och prova det okända. Det gör att jag känner mig levande och fortsätter att utvecklas. Det innebär också att jag ibland gör misstag och tokigheter. För vissa människor kan det skapa stress; för mig är det värt misstagen att få känna livspuls.

**

I grund och botten tror jag inte att frågan handlar om ditt förhållande. Jag tror att den snarare handlar om din livsinställning.

>> Är du en person som tycker att ”nöja sig med det man har” är den bästa inställningen? Det kan ge värdefullt lugn och en känsla av trygg tillfredsställelse.

>> Är du en person som vill begära mer av livet? I så fall behöver du satsa, vilket ger dig möjligheten att vinna men det innebär också risken att förlora.

Här kan du läsa en text som jag skrivit tidigare om vad döende människor brukar ångra. Att inte ha varit sanna mot sig själva är det som de flesta ångrar mest.

Att vara sann mot sig själv är att agera i enlighet med sina värderingar. Försök att finna din egen sanning och fatta beslutet om ditt förhållande baserat på den. 

Mina varmaste lyckönskningar.

/Karin

Kommentera

Jag är 49 och med facit i hand så skulle jag skaffat barn fort som fanken med en trygg karl för snart är du för gammal, om du fortfarande har lika tråkigt med honom sen kan du skilja dig utan att känna panik inför att du aldrig hann få några barn. Det kanske är dags att ta ert förhållande till nästa nivå och bilda familj så något händer i ditt liv. Lycka till!

Visochklok augusti 27, 2012 17:23 /

Svara

Jag tror att om man är en person som behöver passion i sitt liv så kan man söka det genom att ha ett utmanande jobb, intressant bekanskapskrets mm men ändå vara kvar hos den man är tillsammans med. Att man hela tiden ska ha det spännande ihop känns lite naivt.

justlikeacat http://blogg.amelia.se/justlikeacat augusti 27, 2012 16:21 /

Svara

Om du inte älskar din man längre skilj dig, varför uppehålla en annan mäniskas tid om du inte trivs där. Bättre för båda.

Mia augusti 24, 2012 08:22 /

Svara
ANNONS
ANNONS