Karin Isberg
Annons

Läsarfråga: Ska jag fortsätta lyssna?

FRÅGA:

”En av mina närmaste väninnor har ett förhållande med en gift man. Det har pågått några år och han har hävdat att han ska lämna sin fru osv. Men absolut ingenting har hänt… Så min väninna mår inte speciellt bra i relationen.

I början lyssnade jag på henne och var förstående när hon ältade problemet med mig. Nu börjar jag bli väldigt trött på att höra det här tugget, så nu till frågan. Hur länge bör man stötta en vän i hennes problem? När är det okej att säga att nu räcker det?”

SVAR:

Min fråga till dig är vad det innebär att stötta en vän?

Inom terapin pratar man om modersterapi och fadersterapi. Det första innebär att lyssna så att den som pratar känner sig hörd och respekterad. Det är som en mors varma famn, det skapar trygghet och är ofta ett bra första steg.

Fadersterapi är att inte okritiskt lyssna, utan att också ställa motfrågor. Vill din vän vara i en situation som inte gör henne lycklig? Vill hon låta mannen bestämma agendan? Det är ju vad som sker just nu.

Kanske är det inte längre ditt modersliknande lyssnade som ger det bästa stödet.

Ni kan båda fundera över följande fråga: vill din väninna känna sig hjälplös eller vill hon vara en kvinna som själv bestämmer hur hon vill må och vilket liv hon vill leva?

Ett alternativ är att din vän funderar över vad hon behöver för att må bra och därefter agerar utifrån det. Kortsiktigt kan det kännas skrämmande, eftersom hennes slutsats kan bli att avsluta relationen.

På lång sikt är det stärkande att återta sin personliga makt. Med den inställningen får vi kraft. Vi kan själva ta ansvar för våra liv och börja göra förändringar som stärker oss.

Förutsättningen är att din väninna behöver ge upp alla föreställningar som hon eventuellt har om att vara drabbad av omständigheten. Det är fullt förståeligt om hon inte vill det eftersom hon därmed mister sympati. Och då får du fundera över om det känns meningsfullt för dig att fortsätta ge det.

Mina varmaste lyckönskningar.

/Karin

 

Annons

Kommentera

Jag skulle ha väldigt svårt att stötta någon i något som jag anser vara moraliskt förkastligt. Och när det gäller sådana här otrohetsförhållanden, så identifierar jag mig alltid med hustrun och är på hennes sida. Jag anser även att äktenskapet i sig är en institution som är större än kontrahenterna själva. Det är viktigt för hela samhällets stabilitet, att alla respekterar ett äktenskap, och inte försöker komma emellan man och hustru. Sedan kan man vara hur kär som helst, och hur övertygad som helst om att det är man själv som borde ha blivit mannens livspartner. Men är han gift, så ÄR det inte så och kan aldrig bli så. Finns det barn inblandade, så är det naturligtvis sju resor värre ändå att riskera att förstöra ett äktenskap…

Sedan kan det såklart i det enskilda fallet finnas speciella omständigheter, som gör att den här mannen inte kan lämna sin fru trots att deras kärleks- och sexrelation egentligen är avslutad. Det är bara det, att ALLA som skaffar älskarinna/blir älskarinna, alltid brukar tycka att just dom har dessa speciella omständigheter…

Catharina september 4, 2012 00:39 /

Svara

Jag heter Linette och driver linette.nu där jag bland annat tar upp ämnet kvinnomisshandel. I min första bok, som jag skriver på i dagsläget, vill jag ha med anonyma berättelser och erfarenheter från alla som på något sätt kommit i kontakt med just kvinnomisshandel. Läs mer om boken och berätta din historia på http://linettestridh.wordpress.com/projekt/bok-om-kvinnomisshandel/.

Linette http://linette.nu september 2, 2012 11:16 /

Svara
ANNONS
ANNONS