FRÅGA:
”En av mina närmaste väninnor har ett förhållande med en gift man. Det har pågått några år och han har hävdat att han ska lämna sin fru osv. Men absolut ingenting har hänt… Så min väninna mår inte speciellt bra i relationen.
I början lyssnade jag på henne och var förstående när hon ältade problemet med mig. Nu börjar jag bli väldigt trött på att höra det här tugget, så nu till frågan. Hur länge bör man stötta en vän i hennes problem? När är det okej att säga att nu räcker det?”
♥
SVAR:
Min fråga till dig är vad det innebär att stötta en vän?
Inom terapin pratar man om modersterapi och fadersterapi. Det första innebär att lyssna så att den som pratar känner sig hörd och respekterad. Det är som en mors varma famn, det skapar trygghet och är ofta ett bra första steg.
Fadersterapi är att inte okritiskt lyssna, utan att också ställa motfrågor. Vill din vän vara i en situation som inte gör henne lycklig? Vill hon låta mannen bestämma agendan? Det är ju vad som sker just nu.
Kanske är det inte längre ditt modersliknande lyssnade som ger det bästa stödet.
Ni kan båda fundera över följande fråga: vill din väninna känna sig hjälplös eller vill hon vara en kvinna som själv bestämmer hur hon vill må och vilket liv hon vill leva?
Ett alternativ är att din vän funderar över vad hon behöver för att må bra och därefter agerar utifrån det. Kortsiktigt kan det kännas skrämmande, eftersom hennes slutsats kan bli att avsluta relationen.
På lång sikt är det stärkande att återta sin personliga makt. Med den inställningen får vi kraft. Vi kan själva ta ansvar för våra liv och börja göra förändringar som stärker oss.
Förutsättningen är att din väninna behöver ge upp alla föreställningar som hon eventuellt har om att vara drabbad av omständigheten. Det är fullt förståeligt om hon inte vill det eftersom hon därmed mister sympati. Och då får du fundera över om det känns meningsfullt för dig att fortsätta ge det.
Mina varmaste lyckönskningar.
/Karin
