Karin Isberg
Annons

Läsarfråga: Min partner vill inte ha barn

FRÅGA:

”Hej!

Är drygt 30 år, sambo sen 6 år tillbaka och vi har varit ett par i snart 10 år. Och hittills har allt flytit på och känts jättebra och det gör det fortfarande. Men, jag känner mig så stressad just nu. Av en sak. Barn!

Min sambo vill inte ha barn och är ganska bestämd kring det. Tidigare har jag inte funderat så mycket på det heller, men nu helt plötsligt känner jag mig som sagt stressad över detta. Det är väl den biologiska klockan som satt igång… som man så många gånger hört talas om och först nu förstår jag vad som innebär med det.

Jag kan inte riktigt tänka klart kring detta, vill jag ha barn eller är det bara en press utifrån samhället och min ålder som gör att jag känner så här? Jag vet knappt själv. Men samtidigt om jag tänker 10 år framåt i tiden har jag svårt att tänka mig livet utan barn.

Så vad ska jag göra? Ska jag lämna någon som jag älskar och delat den största delen av mitt vuxna liv med, eller ska jag stanna och i och med det välja bort barn?

SVAR:

Du tar upp en viktig fråga. Hur gör man med relationskonflikter när det inte finns möjlighet att kompromissa?

Man kan exempelvis inte skaffa barn ibland med sin partner eller gifta sig lite grann. Det är antingen/eller som gäller, vilket innebär att bara en kan få sin vilja igenom. Givet att man väljer att stanna kvar i förhållandet vill säga.

Om vi lämnar frågan om barn och fokuserar på vilja så finns det en enkel sanning: om vi inte står upp för vår egen vilja står vi inte upp för oss själva.

Av rädsla för att göra andra besvikna eller riskera en konflikt är det lätt att trycka ner våra behov. Det innebär att vi gör dem mindre värda än andras. Därmed gör vi oss själva mindre värda än andra.

**

Jag vet inte om din längtan efter barn är din egen eller om det är en projicering av samhällets värderingar. Det kan bara du själv avgöra.

Det jag kan säga är detta: Olyckliga människor skapar olyckliga relationer. Det är oundvikligen så.

Om du kommer fram till att du verkligen vill ha barn och inte hedrar den viljan, kommer du att förminska dig och därmed inte må bra. Som en följd kommer din relation inte heller att göra det.

Det är sannolikt inget stärkande alternativ att försöka tvinga din partner att ändra uppfattning. Det innebär att du förväntar dig att han ska förminska sig själv och sin vilja inför dig.

**

Fundera gärna över följande:

>> Är din vilja värd lika mycket som din partners?

>> Är du värd lika mycket som din partner?

>> Om svaret är ja, hur kan du hedra och visa respekt för dig själv?

Kanske kommer du fram till att den bästa lösningen är att någon av er förnekar sin vilja. Då får ni försöka skapa en lycklig relation baserat på det.

Kanske blir din slutsats att det mest kärleksfulla som ni kan göra, är att respektera er själva och varandra. Det kan leda till att ni går skilda vägar. I så fall kommer ni att känna sorg men också få möjlighet att finna en partner som vill detsamma som du/ni.

Eller så sker en genuin förändring hos inställningen till barn antingen hos dig eller din partner. Därmed kan ni mötas i respekt och bygga ert förhållande på det.

Mina varmaste lyckönskningar

/Karin

Annons

Kommentera

”Kanske kommer du fram till att den bästa lösningen är att någon av er förnekar sin vilja. Då får ni försöka skapa en lycklig relation baserat på det.här!”

Hur skulle det gå till? Ärligt talat är det nog det dummaste råd jag någonsin stött på. För vem fungerar det? Lämna honom eller ställ honom inför fakta. Det kan inte vara mannen som ska bestämma över kvinnans kropp. En kvinna vet själv om och när hon är redo för att skaffa barn. Den biologiska klockan sätter obönhörligt och oåterkalleligt sin gräns.

Eva Bergh september 21, 2012 15:26 /

Svara
ANNONS
ANNONS