Jag har som sagt gått ner lite mer än 50 kg på mindre än ett år. Det är en helt fantastisk känsla att ha ett liv igen… Med liv menar jag alla saker som man kan göra när man kan röra på sig. Jag var lika kreativ före min Gastric Bypass operation, som skedde i Mars 2011… Men det känns som att livet började om på nytt efter operationen…

Det finns så många saker som jag har gjort sedan vikten började dala på  vågen… Saker som jag inte ens har haft en tanke på att göra innan. Dels för att det har varit fysiskt omöjligt och även om det var möjligt så orkar man inte göra hur mycket som helst. Liksom skaderisken. Innan så kände jag mig som en sakta tickande bomb…  Man vet aldrig när de exploderar och inte heller var och hur. Min chef brukar kalla mig för ”The incredible shrinking woman”, hon har aldrig sett mig innan… och känner inte igen mig när jag visar gamla bilder…

Jag älskar fortfarande leopard mönstrat och rosa, det har inte förändrats. Däremot så har jag inte samma behov av att ha knalliga kläder. Jag syns än då.  Jag behöver inte lysa upp varenda rum med massor av färg. Innan så var jag tvungen att sätta på en färg för att synas. Nu har jag lite mer konturer så jag känner inte att jag har samma behov längre. Jag kan gärna vara lite mer neutral och utsuddad… Det gör ingenting.

Det känns helt ok att inte bada i rosa färg.

Det som har blivit väldigt roligt just nu är att när jag behöver nya kläder så är det bara att gå in i en affär och kika… Om jag tycker om kläderna… Inte om jag får plats i dem.  Utbudet har blivit större och jag kan för första gången vara kräsen i mina val. Det gillar jag !!! Jag hade från start en odefinierbar storlek som kan kallas 56+ om det var extra stretchigt. Idags läget så är jag nere i en 42/44…  Vissa ställen behöver det fortfarande vara extra stretchigt eftersom jag har en del lös hud… Men skillnaden i storlek är ju enorm. Har dock inte sparat mina gamla kläder annat än på kort. Insåg att det inte var något att ha kvar, då de var på väg att falla sönder. Jag har slängt dem ett plagg i taget.

Istället så har jag fyllt på med lite nya saker. Dessutom ett varmt tack till alla mina vänner som har kommti med kläder som de har antingen vuxit ur eller tröttnat på… Det har varit underbart att inte ha behövt köpa allting nytt… För jag har bytt ut i princip allt ungefär 6 ggr på ett år… Och det är inte helt gratis med kläder, även om det är tokrea.

Det är lätt att bli hemmablind och inte tänka på vad man verkligen har gjort. Vissa saker är nu mera så självklara… Vilket de inte skulle ha varit tidigare. Men några av de saker som jag har gjort är ju ändå att jag har börjat åka skridskor. Jag snörade på mig mina skridskor första gången dagarna före nyår… De hade legat i sin originalkartong sedan de köptes in någon gång 2005/2006. Ett par fina vita konståkningsskridskor. Hockekillen var stolt som en tupp… Och jag har åkt fler gånger sedan dess. Men det intressanta var att jag sist stod på ett par skridskor när jag var 17 år… eller om det var ännu tidigare… Det är några år sedan med tanke på att jag fyller 42 år nästa gång… Men det var så vansinnigt roligt att bara glida fram… Om det såg snyggt ut eller inte, det brydde jag mig verkligen inte om, det var bara känslan att jag kunde som var intressant. Det gick och jag har inte ramlat en enda gång hittills… Ja, jag hade hjälm på mig! Jag tänker inte ta några onödiga risker! Nu har jag fått ett nytt liv och det tänker jag leva fullt ut… Här och nu!

Det är inte alla gånger som man får en andra chans! Men jag har även hunnit med att jogga ifrån mina barn. Det om något var väldigt roligt! Minen på de två små var helt underbar när mamma sprang förbi dem… Eller när jag har sprungit ikapp dem!  Bära barnen på axlarna längre sträckor är inte några problem, inte ens om det gäller åttåringen. Bara han hjälper till, så att jag slipper lyfta upp honom på axlarna.  Åka pulka och madrass är kul. Gunga är en annan rolig favorit sysselsättning tillsammans med Lilltrollet.

Det finns så himla många små vardags saker som jag kan göra numer… så det är härligt bara att få leva!

Och nu min kära P… Har jag kanske stillat din nyfikenhet lite…

Den fina leopardmönstrade tröjan har jag fått av en vän… Jag vårdar den ömt och bor i den… Den är ju bara så skön! Min man har i alla fall inte protesterat… Han har snarare blivit väldigt glad över att alla mina stora rosa tröjor har promenerat ut från garderoben och ut ur vårt hus. Mitt nästa projekt är att ”sno” hans låååååååååååånga herrock från Tiger… Den är svart och så skön… Den passar nästan, snart så sitter den som en smäck och då är den min! Bara min! Det är inga problem för maken använder den inte… så jag vet att jag får ta den. Den bara hänger där i garderoben och väntar på mig! Den ska inte behöva vänta så väldigt länge till,snart ska jag ta ut den på en promenad…