Anna Laestadius Larsson: Skäringer, vi kan väl kämpa för att förändra världen istället för kroppen?

12 mars 2014 14 kommentarer
Framtiden / Politik

”Kvinnan bakom den kedjerökande, tatuerade trashmorsan Tabita har gjort en sell out. Hon som kallade sin blogg i magasinet Mama för nakenfisbloggen och en gång rasade mot julens porriga underkläder med orden ”Ja, det riktigt rinner kärlekssaft mellan mammornas ben, riktigt glänser mellan sjö och strand när mammorna prasslar med paketpapper och krullar snören” bloggar numera för ett företag som tjänar pengar på en bakteriekultur som sägs göra susen för tarmarna. Ruskigt roliga, sällsynt självutlämnande och ärligt älskade Mia Skäringer är ägd – av en fruktdryck.

Det hade kanske varit lättare att smälta om hon inte dessutom i samband med premiären för den nya bloggen hade skrivit en debattartikel i Aftonbladet i vilken hon gjorde upp med kroppshets och fixering vid olika dieter och slog fast: Det räcker nu. En formulering som flera gånger som av en slump dyker upp på det företags hemsida som hon bloggar för. Magkänsla är ett annat ord som man hittar på båda ställena. Precis som hälsostress, ett fenomen som fruktdrycksföretaget också mycket lägligt just låtit ta fram en rapport om.

Skäringers och fruktdrycksföretagets samarbete är ett exempel på så kallade content marketing, något vi ännu bara har sett början på. Att sätta in en vanlig annons i en tidning eller på nätet är ett dyrt och trubbigt verktyg för att nå sin målgrupp, och av naturliga skäl behäftat med vissa trovärdighetsproblem. Content marketing handlar om att kommunicera med målgruppen med hjälp av ett rikare innehåll, och kan vara lurigt eftersom det inte sällan är förvirrande likt och svårt att särskilja från vanlig journalistisk. Debattartikeln var till skillnad från en annons gratis, Skäringer fick sannolikt betalt av Aftonbladet för att skriva den, och när folk googlade henne hamnade de efter något knapptryck hos… fruktdrycksföretaget med bakteriekulturen, där hon som av en händelse precis börjat blogga.

Content marketing är en växande och ibland – som i det här fallet – moraliskt tveksam typ av marknadsföring. Mia Skäringer har sålt sig till “magens lilla vän”. Det känns sådär. Men vad som verkligen upprör mig är att 145 000 personer, och jag är beredd att äta upp den tjockaste 5:2-dieten ni hittar i bokhandeln om inte majoriteten av dem är kvinnor, har delat hennes debattartikel på Facebook.

Ingenting engagerar oss lika mycket som våra ofullkomliga kroppar.

Det finns en värld därutanför. Där har kvinnor de senaste 30 åren tjänat 86 procent av manslönen. Många jobbar delade turer, ett förmiddagspass och ett kvällspass, en slags 2010-talets variant av livegenskap där all fritid försvinner. Ännu fler jobbar ofrivilligt deltid. Och en växande skara kvinnor för nöja sig med att vara tillfälligt anställda. Män tar bara ut 24 procent av föräldrapenningen. Och fortsätter det i samma takt som nu kan det ta 170 år innan vi har lika många kvinnliga vd:ar på börsen som män.

Sådana artiklar brukar delas av en handfull på Facebook. Mia Skäringers delades av 145 000. Trots att hon inte skrev något nytt, bara det vi alla så väl känner igen. Det är så hjärtknipande, outsägligt förbannat sorgligt. För ju mer vi tjatar om våra kroppar, alldeles oavsett om det handlar om att sluta banta eller hur man bäst går ner i vikt, desto mindre tid och ork får vi över till att engagera oss i annat – som hur vårt samhälle ska fungera. Vi lämnar walk-over och låter andra, oftast män, bestämma. Trots att makten ligger i våra händer. Om 145 000 delar ett inlägg om rätten till heltid, om 145 000 kräver individualiserad föräldrapenning då lovar jag att det blir fart på politikerna.

Vad säger ni, ska vi göra ett försök att förändra världen istället för kroppen?”

_______________________________________

Namn: Anna Larsson Laestadius. Ålder: 47. Bor: Nacka. Gör: Journalist och författare. Aktuell som: krönikör på amelia.se och med sin debutroman Barnbruden.

_______________________________________

Läs också: Varför är ordet feminist så laddat och vad är problemet med att feminister syns och hörs? Ska vi bara kämpa i köket?

14 kommentarer

But please!!! Låt Mia tjäna ihop sitt levebröd utan att bli attackerad av varenda självgod pk-tjej på skolgården. Vi som gillar henne och läser henne och känner (igen oss) för henne springer inte och köper proviva, herregud!! Vem av er kvinnliga krönikörer är tuffaste tjejen i klassen och bestämmer vem av de andra tjejerna ska attackeras denna vecka? Sanna Lundell? Är det mer rätt att vika ut sin thailandssemester på bloggen? Att oljebolagen massakerar planeten för att några av oss har råd att åka till en diktatur på semester, är det mer okey tycker du? Nu slutar vi kvinnor hoppa på varandra bums och börjar stötta varandra. Din och flera andras attack på Mia motverkar hela idén med 8 mars och får oss läsare att suckande inse att vi är tillbaka på högstadiet och att tjejer aldrig förändras… Amelias och Mias läsare är inte dumma i huvudet, försök förstå det. Vi fattar att tidningsvärlden består av fint folk och där har inte vanligt folk som Mia något att göra, eftersom en enda grej gör att hon skitit i det blå skåpet. Kom igen nu, öppna ögonen och titta på hela detta ur svenska kvinnliga läsares ögon – vi ser en attack på en person som många gånger klivit rätt in i våra hjärtan och nu blir påhoppad av avundsjuka kollegor. Jäkligt trist.

Go Skäringer! Håller med föregående talare. Hur man än vänder och vrider ska det hittas fel. Är det bättre att skriva för Amelia än Proviva? Dricker folk mer Proviva pga Skäringers blogg? Köper folk Amelia pga av detta inlägg?

Fantastiskt inlägg Anna, tack! Håller fullkomligt med om varenda bokstav. (Dina övriga två kommentatorer verkar dessvärre ha tappat fokus. Igen… )

Nej, det är inte ett exempel på content marketing. Det är ett exempel på en köpt kändis. Content marketing går ut på att – utan att dölja avsändaren – ge sina potentiella kunder något av värde, med förhoppningen om att det ökar deras lojalitet alt. intresse att köpa ens produkter eller tjänster när andan faller på.

Din blogg är t. ex. ett utmärkt exempel på content marketing. Du bjuder på bra, intressant innehåll och uppmärksammar samtidigt läsaren på att jo, du har förresten debuterat med en bok också.
Fast ni har missat annonsmärkningen.

Rätten till heltid? Vad är det som säger att alla vill arbeta heltid? Jag har aldrig velat arbeta heltid i hela mitt liv. Jag tycker alla borde ha rätten att arbeta deltid. Eller förmånen, då …

När jag ska läsa din krönika måste jag först scrolla förbi en stor annons med en smal tjej. Och jag förstår inte riktigt skillnaden. Eller är ellos finare än fruktdryck?

Mia Skäringer har en otrolig förmåga att uttrycka sig i text!!! Hon skriver så träffande och ärligt om känslor och om livet. Därför har hon så många fans och läsare, därför delas hennes inlägg av så många!!! Vad du Anna skriver om känns som ren och skär avundsjuka!!! Sluta kritisera Mia!! Vad hon gör angår inte dig, ni spelar i två helt olika divisioner!!! Hennes texter och tankar engagerar många, din text känns patetisk…

Avsky att hoppa på en person så här. Det här är ju inte ens ett påhopp på själva konceptet att sälja sig själv, det här är påhopp på Mia Skäringer. Sen håller jag med föregående kommentarer om att Amelia har ju en hel massa jävla reklam överallt. Sen skrivs det otroligt mycket mer skit i krönikor och dylikt än det faktum att man ska acceptera sin kropp.

Å, vilka billiga poäng att hoppa på PK-tåget. Du gör reklam för din egen bok, har en jätteannons och skriver för en tidning som överlever genom att ta in annonsörer som just Proviva. Jag gissar att du får betalt? Och kanske rentav mer betalt om du har fler läsare vilket du får genom att namedroppa aktuella namn. Ditt namn har jag nämligen aldrig hört talas om.

Att vara dålig i magen – kräkfärdig, uppblåst, knip, sveda och klåda i tarmarna, hunger- och mättnadskänslor satta ur spel – är inget någon önskar sig. Tänk då att ha dessa besvär kroniskt, tjugofyra timmar om dygnet. Lägg dessutom till att sjukvården ser dessa, ofta odiagnostierade sjukdomar, som lågstatustillstånd. Läkare som talar om att ”du har nog bara lite låg smärttröskel”. Det enda man kan göra att att leta på egen hand. Att pröva olika dieter är en självklar del i detta.
Att berätta om saker man kan prova för en eventuellt bättre fungerande mage är en sak. Att tala om för folk att de borde bli smalare är en annan sak. Att likställa dessa två är helt galet. Så förvirrat. Och alldeles empatilöst.

Hmm, går in på Amelias sida enbart för att läsa Underbara Clara men kunde inte låta bli att klicka på den här krönikan. Hoppas på att dina andra krönikor är bättre. Det är nämligen en viss skillnad mellan dig och Mia Skäringer. När man läser hennes blogg vet man att sidan sponsras av enbart en fruktdryck. Bloggar på Amelia kan däremot finansieras av vilka bolag som helst med vilka affärsidéer som helst. Hade (kanske) kunnat förstå kritiken om du själv bloggat ideellt från en sida helt fri från reklam. Tack för ditt promotande av Mia, ska kolla in hennes blogg nu.

Skriv en kommentar