Natashja Blomberg: ”Att förbjuda BH för nioåringar löser inga problem.”

Frida Boisen skrev en uppmärksammad krönika om nioåringar i BH för drygt två år sedan och diskussionen har pågått sen dess. Kontentan var att fixeringen vid kropp och yttre börjar så pass tidigt och att föräldrar måste sätta ner foten och börja säga nej till BH, bikini, smink och annat som hör vuxenvärlden till för att förhindra denna utveckling. Barn måste få vara barn hojtades det och föräldrar över hela landet skrek okritiskt halleluja och så var det med det.

Men vad fan är en BH egentligen? Vad fan är lite maskara eller kladdigt påsatt ögonskugga? Är det verkligen där problemet ligger? Jag är övertygad om att vi aldrig kan förebygga utseendehetsen genom att förbjuda våra preteens att utforska sitt begynnande vuxenliv med allt vad det innebär.

Jag minns min egen barndom och den oro jag kände kring mitt eget yttre, min kropp och huruvida jag var fin eller ej. Jag skämdes över mina knoppande bröst redan som åttaåring och ingenting i världen hade fått mig att gå med på att ”bara vara ett barn” med allt vad det innebär, topless, BH-lös och blottad. Som vuxen kanske man skrattar åt eller viftar bort barnets begynnande pubertet men för barnet är det blodigt allvar.

Och om vi skiter i begynnande pattar och låtsas att alla nioåringar är helt outvecklade så finns det andra faktorer att ta hänsyn till. Jo jag vet att hela ”alla andra får ju”-grejen är totalt värdelös men vi kan inte komma ifrån att barn är sociala flockdjur och som ett sådant vill man bara få passa in och absolut inte sticka ut, och om det innebär att man som förälder ibland – inom rimliga gränser såklart – måste foga sig och tänka om kring de där ”principerna” man håller så hårt på so be it liksom.

Det är inte i småflickors strävan efter att passa in eller härma som problemet ligger. Problemet ligger i vad de härmar. Vill vi inte se vilka förebilder vi serverar dem? Hur vi själva beter oss eller speglar dem? Vi kan inte presentera ett smörgåsbord av kvinnonormer och sen slå bakut när ungarna tar efter. Ett förbud riskerar snarare att väcka skamkänslor hos de barn som vill passa in eller  hos de som vill vara fina och ”tjejiga” och ÅTERIGEN så handlar det om att kvinnor/flickor ska förändras och skuldbeläggas.

Att utforska vuxenlivet handlar om att prova på det som vuxna gör. För begynnande småkvinnor är detta det som enligt samhällets normer kodats som just kvinnligt. Det är smink, klackar, utseende. Att vara fin. Varenda kvinna som mina barn (och kanske dina?) träffar är traditionellt ”kvinnliga” mer eller mindre. Varenda kvinna mina barn träffar bekräftar om och om och om igen, hela tiden, det som sagorna och tidningarna och barnprogrammen och Disney och SAMHÄLLET förmedlar. Och varje man blir en motsatt som förstärker detta.

Jag tror inte på att försöka släcka ytliga bränder när det brinner under ytan om ni förstår vad jag menar. Att förbjuda BH löser bara det specifika symtomet: flickan har ej BH på sig. Men hon hittar ganska snabbt andra sätt att passa in på då för problemet är att de lärt sig att detta är viktigt och att de inte duger annars.

Och det börjar när vi uppmuntrande berättar för våra flickor att de är så söta och fina, i alla Oh och Ah och tindrande ögon som vi undslipper oss när vi blir betagna av småflickors gullighet i sockersöta klänningar och tofsar. De lär sig tidigt. De lär sig att deras yttre är deras främsta tillgång, långt innan första ögonskuggan kletas på och långt innan de provar mammas högklackade för första gången.

 

______________________________________

Namn: Natashja Blomberg. Ålder: 37. Familj: maken Oskar, Ninja 5 år och Tamlin 3,5 år. Bor: Nynäshamn. Gör: krönikör hos Hela Hälsingland och amelia.se samt driver Sveriges största feministblogg: Lady Dahmer.

  1. Det tragikomiska är väl att barnen i detta fall härmar oss vuxna och visar oss sidor av oss själva som vi inte vill se så tydligt statuerat som när ett barn visar upp det. Det är som att se sina pormaskar på en amerikansk billboard. Vi vet att de finns där, vi försöker skyla över dem med makeup och inte prata så mycket om dem utan vi gör sköna omskrivningar såsom ”hudvård”. Och när sedan någon förstorar upp det och i princip säger: ”det är detta ni pratar om när ni pratar om ”hudvård”, eller hur?” och denna någon är ett barn som vi tror oss ha lurat med våra förskönande omskrivningar och politiska korrekthet men som sett igenom oss och sett hur vi de facto beter oss och nu kopierar upp det i gigantiska mått (ja, ett barn i sexig behå är ju ännu mer smärtsamt att se än sina pormaskar i 100 gångers förstoring). Barnet säger helt rättframt att Kejsaren är naken, pormaskarna finns där och vi har tillåtit våra bröst att förvandlas från kroppsdel till sexleksak. Och det är vår skuld, inte barnens, men det vill vi inte höra, det vill vi inte se, det vill vi inte låtsas om.

  2. Mycket bra sagt ang att ha dessa ämnen från dagis och uppåt. Precis vad jag så många ggr tänkt. Att lära sig hur man kan stärka och coacha sig själv skulle finnas som ett av grundämnena i skolan och följa med varje år under hela skoltiden. Oj, vad spännande det hade varit att följa de barnen.

  3. Nya forskningsrön visar en tydlig koppling mellan BH:n och bröstcancer då den klämmer åt lymfkörtlarna under armarna och på så vis hindrar blodgenomströmningen i dem vilket ökar risken för cancer. Så jo, på ett annat plan kan samtalet kring BH:n eventuellt vara livsavgörande, men det är inget som fått uppmärksamhet i medierna ännu..

  4. Säger aldrig till mina döttrar att de är söta, duktiga. Uppmärksammar mer vad de gör. Inte jobba så mycket på självförtroendet. Stöd istället självkännedom och självkänslan i dina döttrar(och söner). Fundera på vad du kan göra i den processen. Inför självkännedom och självkänsla som ämnen i skolan. Från dagis upp till sista året på universitetet.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..