Natashja Blomberg om den där dåliga stämningen som skapas när man inte vill ligga

Alla män är potentiella våldtäktsmän. Detta påstående har vi diskuterat fram och tillbaka för att försöka synliggöra hur kvinnors utsatthet tvingar oss att se på alla män som en potentiell fara, för gör vi inte det så får vi skylla oss själva och detta argument köper de flesta utan krusiduller. Pappor varnar sina döttrar: lita inte på män. Och mammor lär oss att ta vara på oss själva, inte bli för fulla, inte gå med okända killar för vi vet så väl att om nåt händer så får kvinnan bära skulden. För alla män är potentiella våldtäktsmän.

Men för många kvinnor bär den där meningen med sig ett helt annat budskap. Vad räknas som en våldtäkt, vem är egentligen en våldtäktsman och vad kallar man det sex som till synes verkar ömsesidigt men som ofta vilar på en grund av självförnekelse och pliktkänsla? Vi får lära oss att ett nej alltid är ett nej, att vi inte ska göra nåt vi inte vill, att vi ska våga stå på oss – fast det gäller bara tills man är ihop med någon och vi har börjat ha sex såklart. För helt plötsligt har man ett ansvar, en plikt gentemot sin partner och relation och då får det inte gå för långt mellan gångerna annars får vi vara beredda på konsekvenserna. Inga konstigheter.

Jag har haft så mycket sex som jag egentligen inte velat ha. Jag har ställt upp ändå och liksom begått regelrätta övergrepp på mig själv i rädsla för att han ska må dåligt, vara otrogen eller t.o.m. lämna mig om jag inte vill lika ofta.

Jag har haft relationer med män som, utan att de kanske menar det, bestraffat mig när jag inte velat ha sex. Inte genom att bråka eller slå men kanske genom att bli tyst och sur om jag sagt nej eller det gått ”för lång tid” utan sex. Eller så har han blivit subtilt lågmäld eller sådär deppig med hundögon som går runt och suckar uppgivet men när man frågar vad det är så… ”ingenting” och man har liksom känt sig så illa till mods för att man vet att det handlar om att han inte fått sex och att det kommer pågå tills vi legat.

Jag har också haft relationer med män som tjatat, startat diskussioner och till och med gråtit för att de känt sig oälskade när jag sagt nej, detta trots att jag visar omtanke och ömhet och då kärlek på så många andra sätt. Jag har ofta känt att jag inte får säga nej om nejet inte är tillräckligt motiverat och jag har sällan fått säga nej utan att just motivera och förklara varför jag inte vill (och ofta ändå försäkra honom att ”sen, jag lovar”).

Och under åren så har jag aldrig riktigt fattat hur problematiskt det egentligen är. Männen jag haft relationer med har defintivt inte fattat det. Det är nämligen så normaliserat och självklart att det är så här. Så jag har bara skuldbelagt mig själv och min bristande sexlust istället, anklagat mig själv och känt massa självhat och ångest för att jag inte kan möta honom. Jag har läst artiklar om hur jag ska få upp min sexlust och de råden ser alltid ut som så att ”ha sex fast du kanske inte är sugen, då får du kanske upp lusten” (dvs ha sex fast du inte vill). Och jag har köpt det, gjort så, legat och legat och legat. För hans skull. Fast jag inte ville.

Bara sådär. Inget våld, inga hot. Bara det där överhängande kravet på att jag måste ställa upp annars så blir det jävligt dålig stämning. Har du också tänkt på det? Att det kan bli så jävla dålig stämning?

Vad kallar man det? Husfridssex?

 

______________________________________

Namn: Natashja Blomberg. Ålder: 37. Familj: maken Oskar, Ninja 7 år och Tamlin 5 år. Bor: Nynäshamn. Aktuell med: feministiska podcasten ”Glädjeflickorna”, krönikör hos Hela Hälsingland och amelia.se samt driver Sveriges största feministblogg: Lady Dahmer.

  1. Jag har andra problem, min sambo blir direkt våldsam om hon inte får komma när hon är uppkåtad! Så även killar kan känna press.

  2. Det är väl bara att göra slut? ifall man har helt olika sexlust… varför plåga sig igenom oönskat sex eller sexbrist i åratal? Gör slut eller be honom skaffa ett KK vid sidan av, ifall du inte är kåt på honom! Tycker inte detta är svårt alls. Men ni tvåsamhetsnarkomaner har väl en lite konservativ syn på sex och samliv.. kanske. Ni vill liksom ”äga” personen ni är ihop med. För alltid.

  3. Fast om man inte vill ha sex med sin man, så kanske man inte ska vara med den mannen alls utan skilja sig i stället? Sedan är det en annan sak att man kan ha svackor, t.ex. när man är höggravid och under amningen. Eller kortare svackor även annars p.g.a. sjukdom eller stress t.ex.. Detta har en normalvettig man förståelse för. Men om man ofta och varaktigt inte vill ha sex med sin man, så är det inte rätt mot NÅGON att stanna kvar i förhållandet, känner jag. Då är det bättre att båda får försöka hitta någon som de VILL ha sex med, eller alternativt leva ensam utan sex om det är det man föredrar.

    1. då får väl personen som vill mer överlägga, är sex viktigare för mig eller är min partner det? så får den som inte är nöjd avsluta relationen.

      1. Absolut. Och den som inte vill ha sex måste acceptera det, och inte gå runt och skrika om att hon (för det är ju oftast en hon) har blivit övergiven av sin mansgris till make eller dylikt.

        Tyvärr är det många kvinnor som inte vill lämna ett äktenskap trots att de slutat tända på mannen, för de vill ha kvar statusen i att vara en fru i en kärnfamilj och bo i villa/radhus. För att mannen inte ska gå så ger de honom minsta möjliga sex, men försöker för det mesta komma undan med olika ursäkter (huvudvärk är väl det klassiska). Och det är inte rätt mot honom, och egentligen inte mot henne heller.

        Ett alternativ, som dock få kvinnor verkar vilja acceptera, är att låta mannen ta en älskarinna.

      2. Dessutom tror jag tyvärr att det är så illa i många fall, att kvinnorna inte ens velat ha sex med männen från början. De har nöjt sig för att de vill ha det där som andra har – bröllop, barn, hus – innan det blir för sent. Och när de inte får en attraktiv man, så nöjer de sig till slut med en oattraktiv. Som de inte kan tända på. Och sexet blir rena plågan…

        Jag minns de där diskussionerna med singelväninnor i 30-35-årsåldern: ”ska jag nöja mig med Töntige Tord, eller ska jag våga vänta och se om jag kan få någon bättre..?!

  4. Du kanske ska hitta en partner som vill ha sex med dig lika mycket som du vill ha sex med hen. Sen är det ju helt sjukt vad du skriver , varför skulle man inte bli besviken när man inte får ha sex med sin partner om man är väldigt sugen? (något annat vorre ju direkt konstigt) . Sen har ju aldrig kvinnor aldrig använt känslor för att manipulera sin partner,eller? kanske där männen lärt sig ifrån?

    1. att vara lite ledsen i ögat och känslomässigt straffa är stor skillnad. ska man inte kunna leva vidare i vardagen utan en butthurt partner?

  5. Sex är naturligt att vilja ha i en bra relation. Om någon inte vill ha sex över en längre period (utan underliggande konkreta orsaker som grav sömnbrist, stress och oro pga olika yttre omständigheter eller andra fysiska eller psykiska sjukdomar) så bör detta vara något som parterna måste prata om. Det är väl där det stora problemet egentligen ligger; att du upplever det som att du tvingas motivera varför du inte vill ha sex istället för att se det som ett glapp i kommunikationen där din respektive (i detta fall en man; det kan ju lika gärna vara en kvinna) inte känner sig bekräftad. För sex är en bekräftelse på attraktion. Det är ju därför vi inte har sex med vem som helst när som helst. Att bli ratad gång på gång – oavsett om du är man eller kvinna – utan att ta sig tid till att prata om de bakomliggande orsakerna tär på den mest självsäkra personens självkänsla eller känsla av att relationen är bra, att man fortfarande är attraktiv för den andra personen. Du säger att du visar kärlek på andra sätt än sex, men det går inte att jämställa andra sätt med sex, eftersom alla andra sätt kan appliceras på vem som helst (dina barn, vänner mm). Att säga till någon ”jag vill inte ha sex” tolkas ofta som ”jag vill inte ha sex med dig, du är inte attraktiv, du tänder inte mig”, därför blir kommunikationen sååå viktig! Tala om varför! Och blunda inte själv för sanningen! Kom tillrätta med det som gör att du inte tänder. Om du ”ställer upp” för att slippa tjatet så är det oftast du som har ett underliggande problem i dålig självkänsla som gör att du delar ditt liv med en människa du inte vågar prata problem med eller som du innerst inne vet inte älskar dig men som står ut med dig så länge du ”ställer upp”. Jag känner lika många män som kvinnor som befinner sig i respektive roll. Är det husfridssex eller barmhärtighetssex och vem är då mest kränkt respektive förnedrad?

  6. sex är ngt mysigt/ganska intimt o ngt man gör tillsammans. är man kåt och den andra inte är det så försvinner ju poängen med sexet direkt. då får man väl lösa det på egen hand←pun intended. sex är ingen ”syssla” eller ett behov som man MÅSTE ha för att överleva. sex är massage. o ni som tjatar på era partners att ha sex med er för att ni vill använda dem som knulldocka-ni kan fucka upp eran partners sex-lust/liv för alltid!

  7. I vår relation är det tvärtom, jag vill ofta, men får nej mellan varven pga trötthet. Ibland ställer han upp ändå, är jag en våldtäktskvinna då?

      1. Ja men visst är det så. Det går naturligtvis åt båda hållen, i verkligheten, det är det som är ett förhållande.

        1. Oooooooooch ni menar då att kvinnor inte kan begå sexuella övergrepp mot män? Klart det gäller åt båda hållen och båda är lika fel och äckliga.
          Vill man inte ha sex, och den andra på ett eller annat sätt tvingar en till det, oavsätt om det är via skuldkänslor, genom att bli passivt aggressiv och på andra sätt göra sig själv till ett offer tills man ger med sig, då är det övergrepp och våldtäkt. Oavsett vem det händer mot.

    1. Exakt. Att få det till övergrepp är en smula överdrivet. Uppenbarligen har hon ju vid tillfällerna blibit kåt då de lyckats haft sex iaf. Jag skulle aldrig någonsin ställa upp på sexom jag verkligen inte villa ha sex. Min partner får då sura bäst fan han vill, nu gör han inte det utan respekterar min vilja. Så varför inte skaffa aprtner som gör det iställetför att suta då de inte får doppa kuken. Att få det till att det skulle vara någon form av sexuellt övergrepp/tvång är enligt mig enabrt löjligt.

  8. Ibland känner jag att den nya feminismvågen, som bidragit med en hel del gott, också kommit med en nymoralism som jag inte alls känner mig bekväm med. Det händer att jag har sex med min kille fast jag inte har superlust precis som han ställer upp ibland och tillfredställer mig när jag har lust och inte han. För det mesta har vi båda lust och triggar varandra, och det är ju oftast då det blir bäst. Men ibland är man ju också bara ”jäkligt kåt” – och ja ibland så har vi sex fast jag inte är superdupertänd (glidmedel någon?). Och nej, jag vägrar känna mig dålig i det utan snarare glad för hans skull och tacksam eftersom jag vet att han skulle göra samma sak för mig. Så bort med era moralpredikningar tack!

    1. Och själv har denna typ av sex förstört både min sexlust och mina relationer. Sex har blivit förknippat med ångest för mig och för väldigt många kvinnor, att förminska det o avfärda det som moralism för att DU är ok med sex du inte vill ha bidrar till att kvinnor fortsätter att gå med på sex som skadar dem.

      1. Som jag känner mig bekväm med skrev jag. Du argumenterar för att du inte ska behöva ha sex när du inte vill, du menar att genom att ställa upp har du begått ett regelrätt övergrepp på dig själv. Fine – såklart du inte ska ha sex om du VERKLIGEN inte vill.

        Jag vill göra en viktig nyansskillnad som motvikt mot ditt väldigt onyanserade inlägg.

        Bara för att man går med på att ha sex då och då även om man inte är kåt eller har lust är det inte att begå ett övergrepp på sig själv.

        När jag säger att du och andra feminister är moralister är det för att ni lägger en laddning i sex som jag inte gör.

        Att ibland ha sex med min kille även om jag inte har lust likställer jag med allt annat man gör även om man inte känner för det. Typ ta hand om honom när han är sjuk även fast jag tycker det är lite äckligt, eller hjälpa honom byt bildäck fast jag tycker det är tråkigt. Och på samma sätt som jag räknar med att han ställer upp för mig, till exempel när jag har ägglossning och är kåt, även om han inte har lust.

        1. Skriver det som redan skrivits ovan: grattis, vad bra att du inte känner igen dig i det som krönikan handlar om. Uppenbarligen handlar den inte om dig och din relation! LD beskriver sitt problem, som många (mig själv inkluderad) nog kan känna igen sig i. Ingenstans skriver hon att andra ska omvärdera sina egna relationer.

          1. Fast LD hintar ganska tydligt i texten (och kommentarer) att
            om man inte direkt har lust så vill man inte och därför blir det ett övergrepp: ”sex när man inte vill är
            övergrepp” och ”jag har läst artiklar om hur jag ska få upp min sexlust och
            de råden ser alltid ut som så att ”ha sex fast du kanske inte är sugen, då får
            du kanske upp lusten” (dvs ha sex fast du inte vill)””.

            Jag tycker det är viktigt att vi
            särskiljer på att inte ha samtycke och att inte ha lust som är betydligt vagare. Att ha sex utan samtycke är omoraliskt och fel. Att ha sex utan att man har lust är varken ett övergrepp mot sig själv eller gör mannen till ondskan själv.

            Varför ska alltid dom är debatterna bli så jäkla onyanserade?

        2. Verkligen fint o genuint förhållande ni verkar ha av det du beskriver. Jävla massa låtsande i mina öron. Förlåt med jag kunde inte låta bli att vara spydig. Vad hände med att vara ärlig mot sig själv o sin partner? Förresten så är det ganska så hemskt att du likställer att ställa upp på sex mot att hjälpa till med ett däckbyte…

      2. För mig också! Jag blir orolig att jag inte ska bli tillräckligt våt och som ni förstår går det definitivt inte att bli våt då. Och jag skulle aldrig använda mig utav glidmedel som någon idiot länge upp föreslog för blir jag inte våt är jag inte tillräckligt sugen och då blir inte sexet bra. Och varför ha sex som man inte njuter av?
        Jag lever i ett bra förhållande nu med en kille som respekterar mig men kan ändå få prestationsångest titt som tätt på grund av tidigare pojkvänner som tjatat, bett och gnällt om sex så man haft det för att dom ska bli glada och sluta tjata. Tyvärr.

    2. Men om du inte tycker illa om husfridssex så är det ju inge problem! Problemet är ju kvinnor och män som inte känner att dom kan säga nej när dom inte vill/verkligen inte vill för att dom är rädda att bli lämnade o liknande! Om du inte tycker det är jobbigt för dig så är ju det bara superbra!

    3. Jag känner verkligen igen mig i det LD skriver. Kan verkligen inte se moralpredikningen, tvärtom vill jag ge en eloge till LD för att hon tar upp ett så viktigt ämne som jag är säker på att många kan relatera till. Grattis till dig som har det så bra i din relation.

      http://hannafialotta.blogg.se

      1. Tack jag mår väldigt bra i min relation! Men som jag skrev i en kommentar nedan, i texten (och kommentarer) påpekar LD att om man inte direkt har lust så vill man inte och därför blir det ett övergrepp vilket jag inte alls beredd att hålla med om.

        Off the topic.
        Sen tycker jag också att en part i förhållandet har rätt att vilja ha sex och sen lämna relationen om den inte är nöjd – givet att det är något man prioriterar. Jag vet tjejer som lämnar killar för att dom inte känt sig tillfredsställda. Men det är så klart något man ska diskutera med sin partner om man är en vuxen mogen individ och inte visa genom att man ”tjurar”.

  9. Alla män är våldtäktsmän ovh alla kvinnor är förtryckta våldtäktsoffer. Spelar ingen roll om tjejen säger att hon vill ligga, det är ändå våldtäkt

    1. Nej det är det inte. Och alla män är inte våldtäcksmän. Däremot så kan man aldrig räkna med att dom inte är det för då kanske man blir våldtagen.

  10. Är inte en relation ett givande och tagande mellan parterna?
    Har varit i relationer där min partner har tjatat om att vi måste städa, diska, tvätta kläder, vi måste åka på semester, vi måste ut och äta, jag behöver egentid, vi kan väl ha sex….. och då kommer den där tystnaden när jag säger, jag har inte lust, vi kan väl göra det sen!
    Sex är också en del av det där förhållandet, precis som närhet, omtanke och respekt för varandra, att hjälpa varandra, ibland kan det innebära att en gör något som en kanske inte har lust med just där och då.

    1. Fast nej. Har man inte lust ska man inte göra något och det gäller åt båda hållen. Jag vill inte ha sex med min kille och han inte har lust. Hur lustgivande och skönt blir det när jag vet att han inte vill egentligen, men ställer upp ändå. Då har man väl hellre sex när båda är sugna och inte kan låta bli varandra? Tycker du inte det? Respekterar man varandra och har en bra kommunikation i sitt förhållande ska det här inte vara ett problem. Både jag och min sambo har varit i svackor då vi inte haft lust på ganska lång tid men skulle aldrig få för mig att tjata på honom om sex då eller ställa upp för då får man ju negativa känslor för sex.
      Förstår man inte bättre än att tjata eller ställa upp så är man inte tillräckligt mogen för varken ett förhållande eller sex.

      1. Självklart ska man inte ställa upp på något man inte har lust med, vare sig det är sex eller hushållssysslor. Men man har också rätt att bli besviken om man inte får det man hoppats på, oavsett om det är sex, den där semestern, den viktiga egentiden, dammsugningen eller vikt tvätt.

        I det här fallet verkar problemet ligga hos individen som ställer upp:
        ”Jag har ställt upp ändå och liksom begått regelrätta övergrepp på mig
        själv i rädsla för att han ska må dåligt, vara otrogen eller t.o.m.
        lämna mig om jag inte vill lika ofta.”

        Så ja, det kallas för husfridssex eftersom det ändå finns en ömsesidig vilja. Visst, viljan hos den ene vilar på andra bevekelsegrunder än lust, men det är fortfarande ett frivilligt val att ställa upp. OBS! Jag skriver utifrån ursprungsposten här, det finns förstås människor med helt andra erfarenheter.

        Med andra ord; det är ingen som begår en våldtäkt i exemplen ovan.

        1. det är enkelt att kasta av sig ansvar för att den andra också ”vill”. Men är du beredd att fundera på VARFÖR hon vill? Om det verkligen är fri vilja eller om hon vill för att hon är rädd för att han ska lämna henne eller vara otrogen? Hur mycket fri vilja är det?

          1. Det är fri vilja så länge det inte är uttalade hot från partnern förstås.
            Och det är väl just det här med ansvarsfrågan som stör mig lite. Om någon väljer att ställa upp så är det ett eget val. Det är den som ställer upp som får kommunicera att hen är rädd att bli lämnad/bli bedragen till sin partner. De flesta kan fortfarande inte läsa tankar.

            Därmed inte sagt att det är bra att ställa upp, jag tror att det i längden skadar individen. Det är något män med hundögon bör ta med i beräkningen, men det blir fortfarande inte deras ansvar.

            Vi kan ju vända på det. Är DU beredd att fundera på VARFÖR han vill? Att även han har ett bekräftelsebehov även om det inte uppfylls på samma sätt som ditt? Att det handlar om känslor även från hans sida och inte bara ”kukifittasåfortsommöjligt”?

            Jag säger bara att båda sidors känslor bör respekteras och tas på allvar, men därmed inte sagt att man behöver tillmötesgå varje impuls eller känsla från ens partner.

          2. Håller inte med dig alls. Att dela på hushållssysslor eller baka en kaka till skolbussen är sysslor som vi i olika grad måste få utförda, och på något sätt behöver vi fördela ansvaret för dem. Av lathet eller trötthet kommer en del inte att vilja, men kan då ibland göra det ändå efter påtryckningar från en annan person. Sex är inte en syssla som objektivt sett måste utföras. Vi måste tvätta kläder, annars har vi inget att ta på oss, och vi måste laga mat för annars är vi hungriga (och nej, snälla, strunta i att argumentera emot här). Att göra dessa sysslor kommer inte att ha en långsiktig negativ effekt på den part som egentligen inte vill utföra dem. Att bli subtilt eller mindre subtilt övertalad till sex gång på gång får däremot konsekvenser. Ökad olust t ex. Förflyttande av de egna gränserna. Det kan också leda till svampinfektioner (pga sex med för torra slemhinnor) och smärttillstånd.

            Och nej, det är inte så enkelt som att man får ta ansvar för att säga nej. Den här typen av övertalningar går ju inte till så att man tillfrågas en gång i veckan: ”vill du ha sex? nej? jo, snälla snälla snälla? nähä, nä då tjatar jag lite om en vecka igen, men till dess är allt ok! ”. Det är ju ofta en kontinuerlig subtil påtryckning precis som beskrivs i krönikan. Till slut säger man ja. För man kanske ändå vill ha kvar relationen. Och så händer det här om och om igen. Med media som samtidigt om och om igen beskriver liten sexlust som ett problem som kan fixas, medan man aldrig beskriver för mycket sexlust inom en relation som ett problem som man får ta och göra något åt.

          3. Jag visste inte att sex var ett så stort problem , trodde dom flesta gick halvkåta nästan jämt, när man ser ungdomen idag.
            Jag hör till en annan generation där sex inte diskuterades . Man kröp in under ett täcke i ett mörkt sovrum och snart var det över. Om man hängde med eller inte var inget problem, så var det bara.
            Sexlivet för mig började efter skilsmässan.
            Ett nytt liv med frihet och självständighet i många år. Mötte senare en 6 år äldre man, som levt i ett dött äktenskap i många år men fick en nystart då vi möttes och vi trädde in i ett passionsförhållande. Idag 14 år senare känner jag igen problemen.
            Han har haft prostatacancer och läkare säger att man ska hålla igång sexlivet med hjälp av Viagra men det är varken romantiskt eller tändande. Ska jag ta en tablett ikväll? Bråttom, för ståndet håller inte så länge..
            Ni friska kvinnor med friska män , ta för er, livet kommer inte i repris. Älskar ni honom, förför honom, ge honom instruktioner om vad ni njuter av, kräv uppvaktning. Skit i disk och plikter och lev medan ni kan, tids nog kommer dom riktiga problemen.

          4. Men nu får du väl ge dig! Vad spelar det för roll om en man är sexuellt ”otrogen” – ifall du inte ens är kåt på honom? Överhuvudtaget är det så otroligt mossigt och moralistiskt att vilja hindra någon att ha sex med andra! ÄGER du din partner eller?

    2. Är sex en hushållssyssla för dig alltså? Ett nödvändigt ont precis som disk och städning? Det låter trist. För mig är det nämligen något vi gör för att vi vill och har lust och njuter av det. Gör vi inte det (båda två!) verkar det lite poänglöst, det är ju inget som måste göras för görandets skull.

      1. Disk och städning är absolut inte ett ”nödvändigt ont”, man kan definitivt leva med att utföra de sysslorna i mycket mindre utsträckning á la ungkarlslya. Vi utför sysslorna för att många av oss tycker att det är trivsamt med diskad disk och städat bo, men det är ingen nödvändighet. Ungefär som att sex inte heller är ”nödvändigt” men bekräftelse är viktigt för många. Precis som ett städat hem. Vad som är viktigast och vad man blir besviken över är varje individs rätt att själv avgöra.

        1. Fast bekräftelse kan man ju ge på väldigt många sätt, som Natashja också skriver. Det går att uttrycka kärlek och uppskattning utan att den andre måste få göra saker med ens kropp som inte känns bra.

          1. Självklart gör det det, och jag vill återigen understryka att jag absolut inte tycker att man ska ställa upp på något man själv inte vill. Inte som en ”syssla” och inte för att göra sin partner glad. Jag tror att det är att göra våld på sig själv.

            Det jag försöker säga är att det handlar om ömsesidig respekt. Man måste respektera att partnern inte vill men samtidigt får denne också respektera att den andre blir besviken. Den bekräftelse och uppskattning man eventuellt får kanske inte räcker till just då? Det är helt enkelt också någonting man får respektera.

            Alla har rätt att visa känslor. Om känslan är ”jag har inte lust” så kan man visa det och förtjänar då att respekteras. Detsamma gäller om känslan som förmedlas är ”jag är besviken över att du inte har lust”.
            Samtidigt förstår jag att det kan sätta press på partnern men igen, det gäller att ta hand om sig själv i den situationen. Och vad är press? Som Anders skriver, är man ”pressad” att sköta hushållssysslor? I vilken utsträckning? Vad är skillnaden förutom den faktiska handlingen?

            Vi pressar varandra som medmänniskor hela tiden, på olika sätt. På arbetet, med vänner, i idrottsföreningen, insamlingar till klasskassan, you name it… Press är inte trevligt men det är ibland oundvikligt och framförallt oavsiktligt. Det gör inte klassmamman till våldtäktsman för att hon med uppfordrande min får en att baka muffins till skoldiscot fast man inte vill. Och det är MITT ansvar att stå på mig och tacka nej. (Sedan ska det nejet givetvis respekteras också).

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..