Med farhågor för mitt eget åldrande, ja det väldigt sena åldrandet när barnen sätter mig på ett demensboende, har jag beslutat mig för att redan nu skriva ner instruktioner till dom. Troligtvis kan jag ju inte svara för mig själv den dagen och antagligen kommer jag undra vilka dom är.

1. Låt mig under inga omständigheter bli sittande med skägg eller mustasch. Skicka iväg mig på vaxning/plockning/laser what ever, bara ni löser det. Jag har sett tillräckligt med hårbeprydda damer i mina dar och vill inte vara avskräckande för min omgivning.

2. Jag vill ha ett väl tilltaget förråd av god choklad. I denna åldern har jag förhoppningsvis kommit över ångest och dåligt samvete över vikt och hälsa. Och eftersom choklad ger samma själsliga tillfredställelse som sex (säger dom) och det mest troligt inte lär bli så mycket action på hemmet så kan ni gott unna mig det.

3. Alkohol. Se till att det finns vin till kvällen så slipper den stackars kvälls och nattpersonalen brotta ner mig och tvinga på mig pyjamasen jag fick i julklapp eller göra sig kvitt mig några timmar med hjälp av sömntabletter.

4. Snygga myskläder och sängkläder, många ombyten omifallatt, jag vill ju ha det fräscht och bekvämt.

5. Bara för att jag blivit gammal och dement vill jag inte ha tvål och schampo från överskottsbolaget. Använd min pension..det är jag värd.

6. Jag vill ha en stor tvskärm och en rejäl fåtölj på rummet. Mest troligt ser jag dåligt och även om jag mest sover i den vill jag gärna vakna upp till inrednings eller trädgårdsprogram. Det vet ni att jag älskar.

7. Jag vill ha massor av vackra foton på er på mina väggar. Ställer ni in sidenblommor lovar jag att bli aggressiv och bitter och sätt inte på mig blommiga eller randiga kläder.

8. Ge mig ingen geggig mat, allt med gele och grötkonsistens går bort. Går bort….den lär hamna på den stackars personalen, alternativt på tygblommorna ni lovade att inte köpa.

9. Fräsch fräsch fräsch….snälla håll mig fräsch och väldoftande. Annars ska jag komma tillbaka och spöka för er till den grad att ni får ringa in framtidens variant av ”det okända” och det stackars mediet kommer inte få en lätt match, det lovar jag.

10. Jag vill inte bli ivägkörd på andakt, musikstunder eller potatistryck. Jag har aldrig uppskattat dansband (vilket lär gå hett då eftersom Taube fortfarande spelas idag för 30 och 40talisterna)

Låt mig bara sitta stilla, med min egen spotify, inredning på tv’n, ren och väldoftande, vin o choklad på bordet och riktiga blommor i fönstren. Ni behöver inte släpa hem mig på högtidsdagar och ni måste inte komma ofta för jag vet hur livet är.

Men gud förbarma sig över er om ni spelar dansband, köper schampo av märket eldorado, slarvar med vinet eller låter mig sitta skäggig. Då ska jag svepa runt som en skugga i era hem och gömma nycklar, mobiler och smycken. Stänga av klockorna så ni försover er till viktiga möten och kortsluta varenda elapparat ni har. Bredbanden kommer aldrig att vara så långsamma och mitt i filmen…när det är som mest otrevligt och spännande…då smäller jag igen dörren bakom er.

Idag när jag skulle hämta på förskolan funderade jag lite på min egen uppenbarelse. Det var en sån där dag när man inte behöver se sig i spegeln för att känna en aning mascara under ögonen och det frissiga håret som stod åt alla tänkbara håll. Jag kan inte riktigt, alla dagar, hålla jämn takt med alla dom där nippetippmammorna som alltid är piffade, strukna och välparfymerade.

Dom är väldressade, välbärgade och bär upp sig själva med ett soligt vittandat leende, alltid på väg någonstans, alltid nåt på gång. Alltid lite ytlig andning och en gnutta kramp i bröstet ser det ut som.

Jag imponeras av orken och staminan, själv har jag bättre och sämre dagar om man så säger men inte tar jag päls och lösnaglar till ICA. Där går gränsen…eller ja, gränsen går nog långt tidigare vid närmare eftertanke. Själv promenerar jag till förskolan eftersom den ligger ganska nära och vid min sida passerar alltid några citybilar…dom där som är så stora att nippetippmamman ser ut som en liten barbiebabydocka innuti. Hon flänger med huvudet, ler lite hispigt och tittar sig förskräckt omkring, letandes efter trottoarkanter och små pensionärer eller barn som inte bör köras över….bilen bara rullar på av egen kraft och vilja och hon slänger runt med ratten och hoppas allt ska gå vägen ända fram. Sen parkerar hon en meter ifrån trottoarkanten och försöker låsa bilen, men knappen på nyckeln är svår att hitta under den långa skulpterade nageln. Klick klick klick KLICK -Så!! -Nuså!!! Hihi trippetitripp tripp…

Jag hade inte gjort mig i en sån, eftersom jag är kort så skulle bara nästippen sticka upp vid ratten och jag hade inte klara konststycket att skona dom levande runt mig. Lite självinsikt har jag väl ändå. Däremot hade jag inte haft några problem att klicka på knappen, jag har ganska rejäla händer. Innan hon trippar in, vinglandes på för höga klackar och med en ny handväska i armveckat tar hon upp sin blingade iphone för att kolla att hon inte missat något under den långa bilfärden på 4 minuter från jättehuset. Här ser man nästa problem med att ha för långa lösnaglar, det går liksom inte att scrolla med ett vanligt pekfinger uppifrån och ner, har ni tänkt på det? Man måste lägga tummen på sidan och dra nerifrån och upp. Att klicka är jättesvårt. Egentligen borde det uppfinnas mjuka siliconnaglar som är böjbara och scrollvänliga. Iphone-nails.

Jag ska inte vara dum, jag har också en iphone, men för egen del kan jag bara trycka dit mitt rejäla pekfingret direkt liksom. Klofs och done!

Om man som jag är född för längesen i gamla vanliga förorten och sedan har bott kvar medans den transformerats till finförorten så stämmer man inte riktigt in länge. Nippetipporna flyttar in en efter en, och det är inte att människor har det fint ställt som stör mig, jag har det inte så illa själv, det är bling-barbie-piff-nippeptippet som är störande. Människorna som lägger så oerhört mycket kraft och engagemang i att passa in, leva upp till och synas. Efter andras regler och normer. Går någon ut och klipper gräset så är snart hela gatan ute, för ingen vill vara sist med en ovårdad trädgård. Byter någon till ny bil byter snart hela gatan för ingen vill väl göra sken av att ha det sämre ställt. Och om flera mammor har nippetippklackar, jätte-suv och blingade iphone-fientliga naglar så har snart alla andra det också. Alla utom jag. Och det är så skönt. Därför har jag lämnat kvar en adventsstjärna i ett av fönstren. Bara för att liksom…..så kan dom fundera på varför en stund…

Jag har inget behov av att ”checka in” på ”Hanssons Mansion” ”Anderssons palats” eller ” Casa Johansson” när jag dricker kaffe hos en väninna. Däremot hade det varit roligare om folk checkade in på ”tvättstugan” ”toan” och ”hemköps korvdisk”. Nästa gång jag är på förskolan ska jag passa på att checka in där, för att checka ut mitt barn…

Jag brukar heja vänligt och vänta tålmodigt på att nippetippmammorna ska plocka ihop alla babydesignkläder och sortera upp sina telningar. Det är inte lätt att göra samtidigt som man ska balansera stora handväskan, klackarna och inte missa nåt på iphonen. Naglarna ska inte brytas och löshåret ska inte rufsas, ungarna skriker och klänger och mammorna vill inte lyfta upp för dom är smutsiga. Såså…in i stora bilen allihopa som ska vi se om mamma kan ratta den 4oo meter tillbaka hem till jättehuset…

Sen går jag in, tar min lilla älskling i famnen länge och varmt eftersom det är det bästa som finns. Inte är jag vackrast och inte är jag piffad, men jag har tid. Tid för ögonkontakt, ett leende och en riktig kram. Vi promenerar hem hand i hand och pratar om vad som gjorts under dagen och vad vi ska göra när vi kommer hem. Hemma påpekar älsklingen att jag har smink under ögonen och spottar lite på lilla fingret och gnuggar. -Nu är du fin mamma! Precis just då känner jag mig mycket mycket finare än alla nippetippmammor i hela världen.

Idag svepte lönen in på kontot och eftersom den sveper ut lika snabbt som ett korsdrag gäller det att fort som ögat hinna knipa åt sig lite av den.

Det är ungefär som att försöka fånga slingrande ålar i ett träkar, ibland får man till sin förvåning fatt i en.

Därför lyckades jag impulshandla i samband med vanliga tråkhandlandet.

Hur tänkte du nu frågar mannen…..  ?

Tänkte?

Jamen vad är det för en dum fråga, om jag tänkte över huvudtaget så skulle jag ju inte kunna impulshandla.

Själva impulsen tar väl över tänkandet och ger sig hän, eller?

Det förstår väl vem som helst att jag inte kan stå och resonera logiskt med mig själv samtidigt som jag kastar mig vanmäktigt in i ett shoppingrus med tillhörande glädjeyra och tillfredställelse.

Bortkopplandet av tänkandet är ju en kritisk nödvändighet för att faktiskt kunna utföra konststycket av impuls.

Detta är en konstform vi kvinnor hanterar väl.

Så det så….

Jag kommer på mig själv med att sitta på toalettstolen lutandes framåt, så långt att jag nästan tippar och slår pannan i klinkergolvet.

Från detta läge plockar jag omsorgsfullt bort svart tonårs-tubsocksludd från badrumsmattan. När flyttar tubsocksluddet hemifrån?

Till ett eget hem man kan ludda ner, röra till och sprida ut sig i. Långben är 21 år, det borde vara dags, dags för utflyttningsförlossningslängtan.

Åtminstone en längtan! Gullefjun är 16 så det lär dröja. Och Duttan bara 5. Men Duttan är inte besvärlig, hon plockar tubsocksludd och skapar små figurer av det.

”Lumpen” var ett fint påfund. Ett slags internat för trötta halvmän där man plötsligt slets loss från navelsträngen, tvingades ta hand om sig själv och karska upp sig.

Man kanske kunde vända på det, vi föräldrar flyttar hemifrån till en liten mysig stadslägenhet, sen kommer vi hem på helgerna, blir serverade en sjysst middag och sprider ut lite tvätt som kidsen kan hantera under veckan, i utbildningssyfte.

Små subventionerade föräldralägenheter nära city, men med en stor walk-in-closet, brokadklädd divan och vinkyl.

En divan utan svart tubsocksludd.

Med en dörr man kan stänga och ingen som bankar på utanför. Inte ens Mr Overload. Han får väl ta sig nåt själv i kylen.

Dom får väl ändå fatta att jag ligger här på min luddfria divan och sippar perfekt kylt vin under kristallkronan.