Upp Upp Upp

Nu är det dags att börja förbereda sig mentalt för ännu en operation. Det är konstigt att leva på det här sättet, det som om jag inte har någon framtid utan lever fram till nästa operation. Jag lyckas ändå hålla mig glad och positiv, när jag jobbar så tänker jag framåt hela tiden och planerar för framtiden. Jag kommer på massor av roliga events och hittar samarbetspartners hela tiden det är bara lite konstigt att försvinna iväg i några veckor för att sen komma tillbaka lika pigg som vanligt.

ANNONS
ANNONS

Saknar mina gullisar när jag är inlagd.

Det är de här Gullisarna som gör mig lycklig allra mest!

Jag har ingen ångest vilket känns väldigt skönt. Vid några tillfällen då jag inte visste om jag skulle få leva vidare och efter riktigt stora operationer så går min kropp in i någon slags ångestdimma. Dock en väldigt kort sådan. Upp Upp Upp Upp är mitt mantra och det fungerar uppenbarligen.

ANNONS
ANNONS

Att opereras är ingen dans på rosor, speciellt inte när det gäller buken och tarmen. All rörelse har stöd från buken och från magen. Vilket gör det svårt att träna. Men jag brukar hitta på alternativ så det löser sig nog den här gången också.

Sträck, Sträck Sträck! Det är sån här träning jag får ägna mig åt ett tag.

På måndag är det dags igen! Som jag önskar att det blir min sista operation.

Jag är glad för de ska ta bort stomin men jag vågar inte riktigt lita på att det kommer att fungera den här gången. Förra gången jag gjorde detta ingrepp så brast min tarm efter ca 6 månader. Vi får se hur det går.

Kram Leila

 

 

  1. Jag är så glad….cellgifterna verkar och metastaserna har minska i antal och krympt!!!!
    tack för dina varma ord oach tankar!!!
    sänder en varm kram till dig..

  2. Lycka till Leila! Har följt din blogg ett bra tag nu och Gud vad du inspirerar mig och verkligen får en att tänka till och stanna upp i livet. Du verkar otroligt positiv och stark som person. Jag beundrar dig. Kram Charlotte

  3. All lycka till dig… det är klart det ska gå bra…
    Upp upp upp!!!
    Måndag är min domesdag …har cellgifterna verkat och fått metastaserna att krympa????…..Dum , spiro spero….
    kram berita

  4. Lycka till Leila!
    Jag hoppas att det går bra. Jag beundrar verkligen ditt sätt att tänka, vilken stark vilja du har! Helt enormt! Tänker på dig!
    Kram Tanja

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..