Att inse att en har förändrats

Nyligen kom jag på en sak om mig själv som jag totalt hade glömt bort. Att jag för några år sedan älskade när saker gick snabbt. Det känns helt sjukt avlägset i dag. Varför stressa när man kan ta det lugnt?

ANNONS
ANNONS

Jag minns att jag sa det i samband med att jag sökte jobb som krävde stresstålighet och folk som gillar högt tempo. ”Jag älskar när det går fort”. Och när jag började jobba som webbredaktör tyckte jag tempot var kul. Saker skulle ut direkt, uppdateras, snabba nyheter, först på bollen osv. Känns ju som ett skämt i dag. Kan inte tänka mig något mer icke-jag, haha.

Därför var det så knasigt och tankeväckande när jag kom på detta, någon dag nu i sommar. Vet inte varför, det bara ploppade upp i huvudet och fick mig att tänka ”Men va? Hur var det möjligt? Och vad hände?”.

Visst, jag gillar fortfarande att köra fort. Och blir frustrerad ibland när folk framför mig går långsamt och tar upp hela trottoaren. Eller när jag ska lära mig något nytt och tycker att det går framåt i snigelfart. Då får det gärna gå undan. Men annars, nää.

Var det kanske bara stressen som hände? Den där som sjukskrev kollega efter kollega och även mig själv enstaka dagar. Tills jag kände i hela kroppen att så här vill jag varken jobba eller leva. Vem orkar sitta framför en dator med andan i halsen, huvudvärk varje eftermiddag och vara totalt slut efter varje arbetsdag – bara för att publicera något som egentligen är ganska meningslös skit på internet? Inte jag.

Och så finner jag mig alltså 8 månader senare i en tillvaro som är på mina villkor, med arbetsuppgifter jag har valt själv och undrar hur jag någonsin kunde gilla när saker gick fort. Det är ju så mycket skönare att få ta det lugnt och hinna andas.

ANNONS
ANNONS

Fast jag ska väl inte sticka under stol med att jag fortfarande publicerar saker på nätet som kanske inte är jättemeningsfulla alla gånger. Men det är roligt ändå, och det är väl huvudsaken.

lisa-portugal

Solnedgång och lagom tempo på stranden i Portugal :)

  1. Ewa: Precis! Och tur är väl det att man inte är exakt samma år efter år :)

    Josefine: Det låter bra, önskar dig lycka till med att stressa ner! :)

  2. Jag har varit precis likadan, nu vill jag gärna att allt går i ett mer behagligt tempo. Och det är främst för att jag måste lära mig att sluta stressa!

  3. En har förändrats, men det är säkert fler som har. Man är ju inte exakt samma människa år efter år, men de grundläggande värderingarna hänger med.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..