En bil hade lyckats med bedriften att få soppatorsk mitt i rusningstrafiken och stoppade upp halva körbanan i en timme! Tänk och stå där som förare med skammens rodnad på kinderna och se hur alla som lyckas ta sig förbi sitter och ”tsss”-ar och skakar på huvudet. Fy, hoppas det aldrig händer mig! Jag skulle dö… Så jag tog tillfället i akt och plockade upp datorn för lite bloggande istället!

Hemma i Stockholm så har det sett hemskt ut ett tag nu – träden har tappat sina löv och gräset har torkat och gulnat och ser mer ut som rygghåret på en gammal övervintrad strandraggare… Men – inte idag! När jag rastade hundarna så såg jag minsann hur allt började så smått och försynt att få liv och växla färgskala mot grönt igen. Gud vad skönt!

Jag har en gåta till er som ni måste hjälpa mig att knäcka:
Ni har säkert varit med om det också. Ni vet, den där känslan när något känns så bekant att man har det på tungan, men inte för sitt liv kan komma på vad det är för något! Och det kliar i hela kroppen av irritation över att inte hitta rätt i gamla hjärnbiblioteket. Coca Cola har en ny reklam som så smått börjat snurra på TV nu. Och musiken som används till reklamsnutten känns så himla bekant och jag får omedelbart flashbacks till sjuttiotalet och barnprogrammen som gick då. Jag har frågat alla och försökt nynna melodin – och alla ser ut som frågetecken, men håller med om att den känns bekant.

Så min fråga är nu: är det nån av er därute som vet vad det här är för stycke??? Det är inte signaturen till Paddington eller Sagostunden, men något i samma kaliber. Vi klurar på om det är ett Peterson-Berger-stycke, men får inte någon rätsida på det hela. Ok – här är klippet:

Skriv in på kommentarsfältet och berätta innan jag blir nipprig!

Kram / M:)