Herregud är det redan fem år sedan?!

Vi stod nervösa men ivriga och gick tillsammans in i salen där Mona Sahlin stod och väntade. Ingen visste något förutom våra två vittnen och Mona. Ja, och de där paparazzifotograferna som lurade i buskarna utanför då vill säga…

Vi skulle gifta oss.

Vi gick in genom dörröppningen och Mona gav oss ett fint minne att bevara – och jag kan säga att det var tur att våra två vittnen hade med sig kameran för jag minns inte mycket av vad som sades eller gjordes, nervös som jag var!

Karin Törnblom

© Karin Törnblom

Det jag däremot minns mer är vad som utspelade sig efteråt. Efter ceremonin var över så skulle vi ta oss tillbaks till stan och gick ut för att sätta oss i en väntande bil. Där stod paparazzifotograferna med kamerorna i högsta hugg och vägrade ge sig. Dessutom hade de parkerat sina bilar så att det var omöjligt för oss att ta oss förbi.

Vi täckte över oss själva och rutorna med allt som fanns att tillgå vilket gjorde att de inte fick de bilder de ville ha. Viss irritation uppstod bevisligen då en av dom genast kastade sig in i sin egen bil och körde efter oss i hundraåttio! En vild biljakt börjades där hans bil vinglade frenetiskt över hela vägen och höll på att krocka med båda mötande trafik och de bilar han lyckades köra om.

Vår chaufför var däremot luttrad och ringde genast stället dit vi skulle ta oss först. De i sin tur stod på vakt och vinkade snabbt in oss och vår bil i ett underjordiskt garage och stängde snabbt porten efter oss. Vi forslades genast in i ett speciellt rum med väggar av spegelglas som gjorde att vi kunde se ut i lokalerna utanför men ingen kunde se in. Där kunde vi lugna ner oss och få ner andningen lite med ett glas champagne tillsammans med våra bröllopsvittnen.

Det här skulle ju vara VÅR dag och VÅRA minnen. Och när inte ens våra familjer eller vänner var med på ceremonin så inte fasen vill man ha med fotografer i deras ställe? Inte vi iallafall.

Det tog inte lång tid innan den skogstokige fotografen kom farandes – och lyckades krocka med en bil utanför!  Vi såg alltsammans och kunde se på när ännu mer tumult utbröt när han stormade in i de angränsande lokalerna och letade efter oss (med den påkörda föraren skrikandes hack i häl) men tillslut besviket fick ge upp då han inte såg oss någonstans. Men. Vi såg honom. Hela tiden.

Det är redan fem år sedan.

Grattis älskling på vår dag idag! Tack för att du finns och för våra första fem år tillsammans. Så glad att du finns.

Puss / M:)