Barbados

Det gäller att inte vara blyg!

Annonsen laddas.

Jag fick ett skönt videoklipp mailat till mig idag!

Killen i videon är verkligen ett levande bevis på att med ett smittande leende kommer man undan med nästan vadsomhelst!

(Om spelaren ovan krånglar kan du klicka här för att se videon direkt på Youtube)

Han kommer  alltså från Barbados men vad jag förstår så är han nu bosatt i Sverige.

Minns så väl när jag kom till Barbados första gången och fick uppleva reggaemusik på nära håll, helt underbart! Efter bara några dagar så gungade liksom hela livet i reggaetakt.

Jag har inte hittat den på iTunes men hoppas att den dyker upp där snart så att vi alla kan köpa den och spela den på full volym i sommar!

Kram /M:)

Tattoo tittuuuut…

Annonsen laddas.

Jag kan säga det med en gång: jag har INGA problem med det hela som jag nu ska skriva några rader om – bara så ni vet. Jag tycker det är modigt och lite roligt halvgalet så där: att tatuera in sina idolers namn på kroppen.

Många har gjort det genom tiderna – vet inte huuuur många tatueringar man sett med t.ex. Kiss, Beatles, Elvis eller Marilyn. Det är liksom det mest drastiska draget man kan göra tycker jag: att pränta in och bära runt någon annans namn eller ansikte på kroppen.

© Gaddning.se

Dansbandsvärlden är inget undantag. Hittade en skön bild (som jag tror att ägaren säkert bjuckar på) där någon tatuerat in Lasse Stefanz-karlarnas autografer samt bandets officiella logo. Rakt över bröstet bara. Som en smäck. Fram med gaddnings-kittet och sedan blev det åka av!

En liknande grej hände mig bl.a. på Barbados-tiden. Vi hade slagit igenom och turnérade land och rike kring mer eller mindre nonstop. Bara hem för att tvätta strumporna (om man inte slängt ut dom längs turnéns väg och tänkt köpa nya under resans gång vill säga!) och sedan ut igen. Platta nummer fyra hade kommit ut i skivhandeln och låten ”Kom Hem” rullade på radion hela tiden. Publiken kom i horder och trängdes och dansade på dansgolvet och vi i bandet kände att vi var på väg att lyfta ordentligt. Det var en otroligt rolig tid!

En grej som då hände var att en kille i publiken kom fram till oss efter spelningen och skrålade glatt: ”Du kan inte gissa vad jag gjort!”. Nej, det kunde jag verkligen inte, tänkte jag. Väldig nöjd synade han mitt frågetecken som tornade upp sig i ansiktet och kavlade upp sin totalt genomsblöta t-shirtärm. Där, alldeles ny och fortfarande lite utbuktande och irriterat röd i kanterna såg jag: en tatuering av Barbados-logon!

Han skrattade triumferande. Själv så blev jag istället alldeles tyst och gick och hämtade killarna i bandet så att dom också fick se skapelsen. Killarna flämtade till lite och vi började virra med blicken allihopa… Tillslut var jag tvungen att ta fram den alldeles nysläppta plattan och hålla fram den till killen.

”Eh… det där är ju FÖRRA plattans logotyp! Vi har precis bytt till en helt ny! Du går omkring med logon från ”Nu Kommer Flickorna” på armen – INTE ”Kom Hem”-logon!!”

Här är en annan dansbandstatuering där tjejen ifråga var smart som inte satte dit bandets original-logo. © Scottsfanzone.

Vad som hände med tatueringen sedan vet jag inte, men jag har för mig att någon kom fram ett långt tag senare och berättade att logon nu var… eh… borttagen. Kanske präntade han dit den nya, kanske inte. Men hur som helst – lite tragikomiskt var det.

Och jäkligt modigt ändå! Jag har själv inga tattoos men får sympatismärtor så fort jag ser ett avsnitt av ”L.A. Ink” på TVn. Kanske skulle skaffa sig någon framöver..?

Har du några tatueringar?

Kram / M:)

Skilda Världar – och lite Barbados!

Annonsen laddas.

Hamnade av en slump framför ”99 saker man måste göra innan man dör” på sexan (zappade runt lite efter att Täfteå-programmet var slut). Och de är på Barbados och mixtrar ihop en egen drink i detta avsnittet! Och plötsligt så fick jag lite flashbacks från de två Barbados-resorna dit med gamla bandet.

© TV6.

De gör egen rom därnere av sockrerrör som är en stor exportvara för ön – i alla fall när de gjort rom av dom… Jag kan säga så här – jag var ganska trött på rom när jag kom hem till Sverige igen… Rom är nämligen deras välkomstdrink, vart man än tar sig på ön så hälsas man välkommen av ett glas rom. Gott ett tag. Men inte i två veckor i stöten! Haha!

© Warner Music Sweden.

Hur som helst. Det var inte det jag skulle blogga om egentligen. Jag har nämligen lagt tassarna på ett exemplar av DVD-boxen Skilda Världar som sändes på TV4! Nostalgi – here we go again!

Minns ni? Sandra och Daniel som var syskon utan att veta om det – och som blev kära. Den var en enorm succé när den rullade på TV – var det inte ett avsnitt varje dag förresten..? Ledmotivet var skrivet av Stefan Andersson minns jag. Underbar låt. Lite roligt att se bekanta ansikten, hur dom såg ut 1996! Jessica Zandén, Cajsa-Lisa Ejemyr, Tuva Novotny m.fl.

Hoppas dom släpper hela serien komplett framöver! Box 2 kommer under våren står det på insidan så det ser ljust ut! 5 discar med 45 avsnitt – här har vi att göra ett tag kan jag säga!

Minns ni serien..?

Kram /M:)

Vem fan komponerade modemljudet!?

Annonsen laddas.

Det är faktiskt titeln på en bok som jag sneglat lite på ett tag och nyligen så gick jag in i bokhandeln och inhandlade mitt ex. Boken heter egentligen ”90-talet – eller vem fan komponerade modemljudet!?” och verkar vara en slags mental fortsättning på den helt galna boken ”Två nötcreme och en moviebox” – dock inte av samma författare, men ni hänger med i tankegången.

Ska börja plöja igenom den idag tänkte jag! Den där dansbandssåpan verkar ha tänt lite nostalgilågor här serni! Igår var det dansband – idag: nittiotalet!

Nu är det er tur! Vad tänkter ni på om jag säger ”nittiotal”? Jag kan ge er en liten lista på traven, för enligt min nya bok så är detta typiskt nittiotal:

Troll ”Jimmy Dean”
Ny Demokrati
Monica Lewinsky
Skurt
Leif Loket Olsson
Modem

Tamagotchi
Rederiet
Christer Pettersson
Curt Cobain
MacGyver
Nintendo 16

Nokia 3210
Nilecity
Hassan
Alla Barnen-skämten
”När Vi Gräver Guld I USA”
Ludmila

OK – jag ska ärligen säga att en del av dessa ansikten står sig än idag, men de slog igenom eller hade en hype under nittiotalet. Därför är dom berättigade till att återfinnas på denna ljuvliga lista…

Herregud. Jag minns alla hiskeliga kläder man hade på sig – jag hade iochförsig tur att jag kunde ha alla mina konstiga infall på scenen och med andra ord ”skylla” på mitt jobb. Jag har haft stentvättat, utsvängt, håligt, nitat, fjäderbeprytt, cowboy-inspirerat, totalt hiskeligt sminkat, plattångat, superblonderat osv osv osv.

Och jag får alltid svettbryt (och sedan fnissbryt…) när jag ser gamla bilder på mig själv från förr i världen. Och när kompisar tittar på bilden och sedan tittar på mig som om jag vore totalt färdig för att spärras in så är den eviga försvarsfrasen:

”Jamen, vadå? Man skulle ju se uuuuut så då?! Det var ju nittiotal!!”

Herregud. Konfirmander på utflykt? Nej Barbados fotografering ´97 för plattan "The Lion Sleeps Tonight". Herregud.

Okej jag bjussar på den här bilden. Snygg? Nej. Proper? Ja. Nittiotal? Absolut!

Det verkar som om nittiotalet är det nya ”sjuttiotalet”: dvs. ett årtionde som hade många hiskeliga idéer som mår bäst av att förbli gömda i de dunklare delarna av bakhuvudet. Men som samtidigt på nolltid framkallar nostalgiska gapflabb.

Det var en rolig tid det. Lät jag gammal nu..? Haha! Vad har ni själva för skämskudde-minnen från det gyllene nittiotalet? Jag är rätt säker på att ni har lite axelvaddstinna och skinnbyxeklädda skelett i garderoben ni också! Eller?

Kram /M:)

Annonsen laddas.

För femton år sen!

Annonsen laddas.

Året var 1995, Barbados hade precis slagit igenom på Svensktoppen med låten ”Hold Me”

Vi var fem gröngölingar som skulle göra vårt första album. Det skulle produceras av Johnny Thunqvist som hade skrivit vår genombrottslåt och fort skulle det gå. Vi spelade in fyra till fem låtar i stöten och bodde mer eller mindre i skivstudion på Mariann Grammofon i Skara. Men… som vanligt när det inte får hända något som försenar saker och ting så lyckades jag såklart att bli smällförkyld! Panik! Men det löste sig och på våren 1995 släpptes vårt första album ”Barbados”.

Under inspelningen av plattan så hade vi ett filmteam runt oss som skulle dokumentera alltsammans. Jag har för mig att vi gjorde tre musikvideos samt intervjuer med alla i bandet och alla runtomkring i produktionen. Vi fick se resultatet efter en tid och skrattade gott åt hur orutinerade vi lät när vi intervjuades. Flackande blickar, röda kinder och nervösa och spruckna röster…

Sedan dess har den här filmen varit borta och jag har i omgångar försökt att lokalisera originalet – något som inte visat sig vara helt lätt men som från ingenstans så dök den en av låtarna från filmen upp på nätet. Jippie!! Hoppas att det dyker upp något mer!

Kram /M:)

PS! Tack Axel för att du luskade reda på klippet och tipsade om det!

Det kom ett paket!

Annonsen laddas.

Häromdagen kom det ett paket till kontoret. Det var från ett ambitiöst fan som specialgjort en DVD på dokumentären Barbados på Barbados till mig och killarna i bandet. Det var jätteroligt att äntligen få den på DVD i handen, eftersom de gamla VHS-banden antagligen inte håller så värst mycket länge till.

Herregud, jag minns det där programmet. Vi åkte till Barbados och hade ett filmteam i hälarna 24 timmar om dygnet. Det höll på att gå oss ordentligt på nerverna – för bara en sån enkel sak som att gå ut och in genom en dörr var tvungen att tas mellan 5-10 tagningar på för att få alla vinklar och kunna klippa med i redigeringen. Helt galet.

En specialversion gjord till mig och killarna i bandet!

Dessutom glömmer jag aldrig när jag fick totalt psykbryt på öborna när de lade ner mer energi (om man nu kan kalla det för det) på att ligga och sova bakom högtalarna (som inte funkade) med mystiskt doftande rökverk i mungipan. Degiga i huvudet låg de där och sket fullkomligt i att det stod ett frustrerat TV-team och skrek på dom. PLUS då ett förvirrat band med en alldeles för hårt blonderad och rabiat sångare i spetsen. Haha! Vilka minnen. Ska bli kul att se den igen någon kväll framöver!

Jag har nog ställt frågan förut men jag gör det igen: såvitt jag vet har Mariann/Warner Music dock enbart släppt den på VHS, någon som vet?

Kram /M:)

When the summer is gone…

Annonsen laddas.

Jag börjar undra om jag fått en liten Barbados/höst-nostalgiknäpp här… Kom ju på att ett av våra album faktiskt heter ”When The Summer Is Gone”!! Albumet var totalt min idé från början. Det fanns väldigt mycket låtar som låg liggande på hyllorna på skivbolaget efter det att vi hade släppt våra fyra första (eller var det fem..?) fullängdare. Jag var oftast inte heeelt OK med att vissa låtar valdes bort från albumen – oftast för att det var de låtar jag fattat tycke för men kanske blivit nedröstade av de andra i bandet…

© Warner Music Sweden AB.

Vissa av låtarna från plattorna hade dessutom översatts och spelats in under mer eller mindre kaotiska former för speciella ändamål – t.ex. Barbados-resan som dokumenterades för TV4. Då kunde vi ju inte komma dragande med svenska låtar?! Så nä, in i skivstudion och sjunga in alltsammans en gång till. Oftast var det bara jag och PP i bandet som brydde oss om detta över huvudtaget eftersom de andra killarnas insatser inte skulle ändra sig – vilket språk det ju än sjöngs på i slutänden. Så jag gick in och ställde mig bakom micken och PP tog plats bakom mixerbordet så började vi mala igenom låtarna på nytt igen. ”Emilie” blev ”Little Girl”, ”In Your Eyes” blev ”Madeleine”, ”Du Fångar Mig” blev till ”You Bring Me Down” osv osv. Tills vi till slut var klara med det aktuella materialet.

Dessa ljudfiler låg alltså och skräpade på hyllorna på Mariann Records – så jag tog helt sonika alltsammans i nävarna och satte ihop albumet ”When The Summer Is Gone” helt själv! På så vis så finns det faktiskt inte en enda Barbados-låt som inte getts ut. Jo, en förresten. Den heter ”Somebody” och är nog bland det bästa i låtväg som vi spelade in. Undrar om Bert ens vet om att låten finns..?

Hur som helst. Där hade ni lite höstnostalgi…

Kram /M:)

© Warner Music Sweden AB.

Strandhugg längst kusten!

Annonsen laddas.

Det var verkligen toppenväder längs hela bilresan idag. Eftersom det inte var några tider som skulle passas så flikade vi in två små avstickare från motorvägen. Först vid Iggesunds Bruksmuseum, ett gammalt järnverk med anor från 1600-talet som ligger alldeles invid vägen. Vi har många gånger tänkt svänga in och kolla vad det är för nå’t – idag fanns det tid!

Iggesunds Bruksmuseum

Bruket i sig är nedlagt sedan 1950-talet men idag finns det kvar som byggnadsminne och museum, dock bara öppet under sommarhalvåret! Det är i alla fall ett vackert område med många vackra byggnader som man kan kika på även när det är igenbommat för säsongen!

Bensträckare vid Sörbränningen strax norr om Gävle.

En stund senare var det dags även för jyckarna att få lite luft. Vi stannade till vid vackra Sörbränningen strax innan Tönnebro om man kommer norrifrån. Himlen var klarblå och höstlöven bara sprakade av färg! Började faktiskt nynna på en av mina favorit-Barbadoslåtar när det begav sig. Är det nån därute som kommer ihåg ”Höstens Alla Färger”..? Det var faktiskt jag som producerade och arrade den! Gillar den låten fortfarande så otroligt mycket. Lite Peter LeMarc-ig sådär.

Svenska landsbygden är verkligen som ett vykort!
Selma suktade efter ett dopp! Är övertygad om att hon varit säl i ett tidigare liv...

Nu är vi tillbax i Stockholm igen och det lutar åt en lugn och skön kväll i soffan. Är nämligen ledig idag! Ska försöka hålla tassarna från att jobba men det är svårt – sitter alltid och planerar och fnular på nya grejer.

NÄ! Ikväll blir det datorförbud för min del. Japp! Så får det bli. Eller ska jag fixa till det där- – – –  Aaaaaaaaaarghhh!! Nu är jag igång igen!! Vad gjorde man innan datorn fanns egentligen?

Kram /M:)