Annons

Etikettarkiv: Barbados

Det gäller att inte vara blyg!

Jag fick ett skönt videoklipp mailat till mig idag!

Killen i videon är verkligen ett levande bevis på att med ett smittande leende kommer man undan med nästan vadsomhelst!

(Om spelaren ovan krånglar kan du klicka här för att se videon direkt på Youtube)

Han kommer  alltså från Barbados men vad jag förstår så är han nu bosatt i Sverige.

Minns så väl när jag kom till Barbados första gången och fick uppleva reggaemusik på nära håll, helt underbart! Efter bara några dagar så gungade liksom hela livet i reggaetakt.

Jag har inte hittat den på iTunes men hoppas att den dyker upp där snart så att vi alla kan köpa den och spela den på full volym i sommar!

Kram /M:)

Annons

Tattoo tittuuuut...

Jag kan säga det med en gång: jag har INGA problem med det hela som jag nu ska skriva några rader om – bara så ni vet. Jag tycker det är modigt och lite roligt halvgalet så där: att tatuera in sina idolers namn på kroppen.

Många har gjort det genom tiderna – vet inte huuuur många tatueringar man sett med t.ex. Kiss, Beatles, Elvis eller Marilyn. Det är liksom det mest drastiska draget man kan göra tycker jag: att pränta in och bära runt någon annans namn eller ansikte på kroppen.

© Gaddning.se

Dansbandsvärlden är inget undantag. Hittade en skön bild (som jag tror att ägaren säkert bjuckar på) där någon tatuerat in Lasse Stefanz-karlarnas autografer samt bandets officiella logo. Rakt över bröstet bara. Som en smäck. Fram med gaddnings-kittet och sedan blev det åka av!

En liknande grej hände mig bl.a. på Barbados-tiden. Vi hade slagit igenom och turnérade land och rike kring mer eller mindre nonstop. Bara hem för att tvätta strumporna (om man inte slängt ut dom längs turnéns väg och tänkt köpa nya under resans gång vill säga!) och sedan ut igen. Platta nummer fyra hade kommit ut i skivhandeln och låten ”Kom Hem” rullade på radion hela tiden. Publiken kom i horder och trängdes och dansade på dansgolvet och vi i bandet kände att vi var på väg att lyfta ordentligt. Det var en otroligt rolig tid!

En grej som då hände var att en kille i publiken kom fram till oss efter spelningen och skrålade glatt: ”Du kan inte gissa vad jag gjort!”. Nej, det kunde jag verkligen inte, tänkte jag. Väldig nöjd synade han mitt frågetecken som tornade upp sig i ansiktet och kavlade upp sin totalt genomsblöta t-shirtärm. Där, alldeles ny och fortfarande lite utbuktande och irriterat röd i kanterna såg jag: en tatuering av Barbados-logon!

Han skrattade triumferande. Själv så blev jag istället alldeles tyst och gick och hämtade killarna i bandet så att dom också fick se skapelsen. Killarna flämtade till lite och vi började virra med blicken allihopa… Tillslut var jag tvungen att ta fram den alldeles nysläppta plattan och hålla fram den till killen.

”Eh… det där är ju FÖRRA plattans logotyp! Vi har precis bytt till en helt ny! Du går omkring med logon från ”Nu Kommer Flickorna” på armen – INTE ”Kom Hem”-logon!!”

Här är en annan dansbandstatuering där tjejen ifråga var smart som inte satte dit bandets original-logo. © Scottsfanzone.

Vad som hände med tatueringen sedan vet jag inte, men jag har för mig att någon kom fram ett långt tag senare och berättade att logon nu var… eh… borttagen. Kanske präntade han dit den nya, kanske inte. Men hur som helst – lite tragikomiskt var det.

Och jäkligt modigt ändå! Jag har själv inga tattoos men får sympatismärtor så fort jag ser ett avsnitt av ”L.A. Ink” på TVn. Kanske skulle skaffa sig någon framöver..?

Har du några tatueringar?

Kram / M:)

Annons

Skilda Världar - och lite Barbados!

Hamnade av en slump framför ”99 saker man måste göra innan man dör” på sexan (zappade runt lite efter att Täfteå-programmet var slut). Och de är på Barbados och mixtrar ihop en egen drink i detta avsnittet! Och plötsligt så fick jag lite flashbacks från de två Barbados-resorna dit med gamla bandet.

© TV6.

De gör egen rom därnere av sockrerrör som är en stor exportvara för ön – i alla fall när de gjort rom av dom… Jag kan säga så här – jag var ganska trött på rom när jag kom hem till Sverige igen… Rom är nämligen deras välkomstdrink, vart man än tar sig på ön så hälsas man välkommen av ett glas rom. Gott ett tag. Men inte i två veckor i stöten! Haha!

© Warner Music Sweden.

Hur som helst. Det var inte det jag skulle blogga om egentligen. Jag har nämligen lagt tassarna på ett exemplar av DVD-boxen Skilda Världar som sändes på TV4! Nostalgi – here we go again!

Minns ni? Sandra och Daniel som var syskon utan att veta om det – och som blev kära. Den var en enorm succé när den rullade på TV – var det inte ett avsnitt varje dag förresten..? Ledmotivet var skrivet av Stefan Andersson minns jag. Underbar låt. Lite roligt att se bekanta ansikten, hur dom såg ut 1996! Jessica Zandén, Cajsa-Lisa Ejemyr, Tuva Novotny m.fl.

Hoppas dom släpper hela serien komplett framöver! Box 2 kommer under våren står det på insidan så det ser ljust ut! 5 discar med 45 avsnitt – här har vi att göra ett tag kan jag säga!

Minns ni serien..?

Kram /M:)

Annons

Vem fan komponerade modemljudet!?

Magnus Carlsson

Det är faktiskt titeln på en bok som jag sneglat lite på ett tag och nyligen så gick jag in i bokhandeln och inhandlade mitt ex. Boken heter egentligen ”90-talet – eller vem fan komponerade modemljudet!?” och verkar vara en slags mental fortsättning på den helt galna boken ”Två nötcreme och en moviebox” – dock inte av samma författare, men ni hänger med i tankegången.

Ska börja plöja igenom den idag tänkte jag! Den där dansbandssåpan verkar ha tänt lite nostalgilågor här serni! Igår var det dansband – idag: nittiotalet!

Nu är det er tur! Vad tänkter ni på om jag säger ”nittiotal”? Jag kan ge er en liten lista på traven, för enligt min nya bok så är detta typiskt nittiotal:

Troll ”Jimmy Dean”
Ny Demokrati
Monica Lewinsky
Skurt
Leif Loket Olsson
Modem

Tamagotchi
Rederiet
Christer Pettersson
Curt Cobain
MacGyver
Nintendo 16

Nokia 3210
Nilecity
Hassan
Alla Barnen-skämten
”När Vi Gräver Guld I USA”
Ludmila

OK – jag ska ärligen säga att en del av dessa ansikten står sig än idag, men de slog igenom eller hade en hype under nittiotalet. Därför är dom berättigade till att återfinnas på denna ljuvliga lista…

Herregud. Jag minns alla hiskeliga kläder man hade på sig – jag hade iochförsig tur att jag kunde ha alla mina konstiga infall på scenen och med andra ord ”skylla” på mitt jobb. Jag har haft stentvättat, utsvängt, håligt, nitat, fjäderbeprytt, cowboy-inspirerat, totalt hiskeligt sminkat, plattångat, superblonderat osv osv osv.

Och jag får alltid svettbryt (och sedan fnissbryt…) när jag ser gamla bilder på mig själv från förr i världen. Och när kompisar tittar på bilden och sedan tittar på mig som om jag vore totalt färdig för att spärras in så är den eviga försvarsfrasen:

”Jamen, vadå? Man skulle ju se uuuuut så då?! Det var ju nittiotal!!”

Herregud. Konfirmander på utflykt? Nej Barbados fotografering ´97 för plattan "The Lion Sleeps Tonight". Herregud.

Okej jag bjussar på den här bilden. Snygg? Nej. Proper? Ja. Nittiotal? Absolut!

Det verkar som om nittiotalet är det nya ”sjuttiotalet”: dvs. ett årtionde som hade många hiskeliga idéer som mår bäst av att förbli gömda i de dunklare delarna av bakhuvudet. Men som samtidigt på nolltid framkallar nostalgiska gapflabb.

Det var en rolig tid det. Lät jag gammal nu..? Haha! Vad har ni själva för skämskudde-minnen från det gyllene nittiotalet? Jag är rätt säker på att ni har lite axelvaddstinna och skinnbyxeklädda skelett i garderoben ni också! Eller?

Kram /M:)