Mat

Skaraschlätta’ gör entré!

Annonsen laddas.

Idag har vi verkligen suttit i en lite Khumbaya My Lord Khumbaya-ring och bloggat ikapp! Det är nämligen så att fröken Toftby är i stan! Vi har tagit en rejäl runda på stan och nu är vi hemma för lite fix innan vi ska iväg och äta lite mat tillsammans med en annan kompis som vi inte träffat på ett bra tag!

De andra två har bilder från idag, men jag var lite sen i vändningarna. Här är en Johanna-bild från ett tidigare tillfälle. © Aftonbladet.

Som sagt – vi har verkligen en trippel-blogg på G här. Både Johanna, jag och Mats sitter och bloggar duktigt på våra bloggar för att hinna bli färdiga till middagen. Så ikväll får ni vansinnigt likadana blogginlägg från oss, men så går det när man har en egen liten ”bloggträff”! Ni skulle sett oss ute på stan – vi gick med ögonen på skaft för att få koll på om det var något som hände som kunde bli roligt till bloggen! Haha! Inte riktigt friskt… Men roligt!

Nu blir det lagom till middagsträffen – kanske går vi till ett afrikanskt ställe och testar förresten, vi får se! Rapporterar sedan! Precis som de andra två stollarna… Haha!

Kram / M:)

Den stora Stroganoff-bluffen!

Annonsen laddas.

Oj vad klockan sprang iväg!

Sitter med skissen för min hemsida framför mig och ska strukturera upp lite här och var – ta bort överflödigt och lägga dit sånt som saknas. Just nu är det diskografin med alla skivor som ska få sig en liten ansiktslyftning: man ska kunna klicka sig rakt in på Spotify och iTunes, bilder ska fram osv osv. Ujuj, roligt är det men klockan går fortare än man tror när man begraver sig i tangentbordet.

Var i matbutiken och handlade lite grejer igår för att jag (läs: Mats) skulle göra Korv-Stroganoff. Mats har ett recept som är helt outstanding och igår skulle det bli ”läxförhör” för att se huruvida jag snappat upp receptet eller inte. Handlingen gick jättebra och jag kom hem och började. Sedan är det en konst att få den andre parten att känna sig involverad och (utan-att-de-vet-om-det) plötsligt stå där själv och röra i grytorna.

Jag lyckades även igår kan jag avslöja! Det slutade med att Mats stod och meckade ihop alltsammans. Visst, jag strimlade falukorven och skalade lök och allt det där, men själva ”ihopsättandet” av stroganoffen – den gjorde Mats.

Knepet är att råka börja städa undan mitt i alltsammans – slänga potatisskalen och kanske torka av bänken lite. Samtidigt som man frågar lite försynt: ”Hur vaaaaaar det nu? Hur mycket grönsaksbuljong var det sist?”. Detta borde locka källan till receptet till köket, och sen – är allt i hamn! Plötsligt står han där och gör jobbet! Tadaaa! Lyssna och lär, mina små!

Tyckte även att jag gjorde en insats till jyckarna. Köpte fyra stora fina tuggeben till dom för att smaska på till kvällen. Utdelningen var så där lagom kaotisk som den brukar vara och alla fyra sprang iväg med var sitt sprillans nytt ben i munnen.

Så längt allt väl. Men sen blev det värre. Det är nämligen så att valparna tagit lärdom av mina djävulska planer i köket, för alla tre (Pipen, Selma och Doris) sätter sig istället och stirrar på Selma som smackar och tuggar på sitt ben. Och lämnar sina egna ben vind för våg… Deras plan är nämligen att låta Selma ”smacka upp” de hårda benen och få dom lite geggigare och ”ätvänligare”. Sen tar de första bästa tillfället i akt och snor det så att Selma suckar och börjar  ”smacka upp” nästa ben… En riktigt läskig historia men det är deras plan hur som helst.

Fråga mig inte om de lyckades men de såg bra dumma ut där de satt och glodde på rad.

Gick in på Spotify idag och – kolla vad jag hittade där!! Mitt bland George Michael, Lisa Miskovsky, Ace Of Base och Helen Sjöholm!

Gå in där och lyssna ni också! För vet ni en sak – Spotify räknas nu äntligen in i systemet när man ska räkna ihop antalet skivor – för att få en guldskiva!! Så OM alla ni som läser den här bloggen klickar er in på Spotify och lyssnar på de tre låtarna på singeln… så vet man aldrig vart det kan sluta!! Här är Spotify-länken, kära läsare! You know what you have to do!

Kram /M:)

På vift i djungeln!

Annonsen laddas.

Igår gjorde vi ett restaurangbesök  som vi även gjorde för några år sedan men gärna ville göra igen. Så igår blev det av!

Vi har nämligen en favoritrestaurang som ligger – mitt ute i djungeln! Det är alldeles beckmörkt och tuktuk-chaffisarna börjar flacka lite med blicken tills det tornar upp sig några lampor ute bland träden och restaurangen dyker upp!

Den är otroligt häftigt inredd – ungefär som ett inredningsmagasin och spelar lugn loungemusik i högtalarna.

Och det faktum att detta är mitt ute i djungeln bidrar till att det blir en väldigt mysig stämning. Maten är fräsch och jättegod – och drinkarna också så klart! Tyvärr hade deras blender gått sönder, annars hade jag tagit deras mangodrink på stört. Men – den får jag ta nästa gång istället då…

Man sitter ute på terrassen med djungeln som bordsgranne!
Konsten på väggarna är av lokala konstnärer och är till salu om man vill köpa med sig något hem efteråt...

Vi beställde lite olika maträtter. Jag för min del är väldigt förtjust i curry och tog en röd currygryta med biff och till det (så klart) ris. Mats tog en kycklingrätt och vi högg båda in på en gång. Lika gott som sist vi var där!

Förrätten var faktiskt fyra olika smårätter som vi fick testa. Favoriterna var grillade kycklingspett och skaldjurskakorna.
Mats väntar på huvudrätten.

Vet inte om jag skrivit om det eller om jag bara tänkte göra det… Men det finns en liten liten ödla som är ungefär 10 cm lång som är väldigt vanlig här. Den klättrar och tar sig fram överallt: väggar och tak spelar ingen roll. Just det ja, nu minns jag! Jag berättade ju om när jag jagade en ödlekrake som tagit sig in där vi bodde för någon vecka sedan! Isch.

De gör egentligen inte någon skada alls (förutom att dom stör semestern för reptilrädda som mig…) och de jagar och lever av insekter. Och just där vi satt (eller rättare sagt precis över Mats sittplats) hade en lite ödla parkerat sig uppe i taket. Den var bevisligen på jakt efter insekter och jag tog så klart fram bloggkameran. Det var bara det att blixten inte föll ödlan riktigt i smaken utan den började röra sig frenetiskt ju mer jag fotade. Så ett tag så trodde Mats att mitt fotande skulle resultera i att ödlan skulle göra en akrobatisk övning och landa mitt i hans drink! Haha! Jag lade ner kameran och ödlan lugnade ner sig och Mats slapp att få närgånget besök av den lille. Tänk, inte visste jag att även ödlor tycker att paparazzi-kameror är jobbiga?!

Liten liten ödla som jagade insekter precis vid vårt bord...

Det är verkligen roligt när man hittat sina små ”oaser” som inte alla andra känner till. Hit kommer vi med all säkerhet att komma tillbaks även nästa gång vi reser hit!

Nu är det återigen dax att släcka lampan för dagen här. Imorgon blir det – hör och häpna! – en dejt med solstolen!

Kram /M:)

Dagarna flyter ihop nu…

Annonsen laddas.

Det tog sin tid men till slut så fick jag stopp på ekorrhjulet i skallen som varit i spinn ända sedan i november… Äntligen känner jag att axlarna åkt ner några decimeter, och är det något som måste göras… Äsch – vi gör’t imorgon istället! Haha! Skönt!

Samtidigt så börjar det klia i fingrarna nu att sätta fart med grejer igen. Och det är inte för att jag MÅSTE utan för att jag VILL – och det är en skön känsla. Vet att det väntar två skivreleaser att släppas inom bara några veckor osv osv. MEN – det tar jag när jag kommit hem. Inte nu. (Den ena av dom är välgörenhetsskivan för projektet Solrosen som jag skrivit om tidigare här på bloggen!)

Som sagt – dagarna flyter ihop i huvudet nu. Vi badar, solar, äter gott och går i shoppingtäta kvarter och försöker väja oss från alla säljgalna försäljare som står och skriker utanför sina butiker. Så ser dagarna ut på ett ungefär – och det är så dom ska se ut också tycker jag!

Vi vandrar upp och ner för sluttningen och får värsta konditionen på köpet!

Igår hade vi en riktigt lugn kväll – inget springande ute på klubbar och restauranger utan en ”hemmakväll” på terrassen när solen gick ner och syrsorna börj…. nej, förlåt… grodorna började kväka.

Anläggningen är full av blommor och självklart åker kameran fram i parti och minut!

Det finns helt galet små bananer här! En hel klase går med lätthet att ha i handen och EN banan ska vi inte ens prata om! Man känner sig som Heffaklumparnas Konung när man ser proportionerna… Och sedan sätta i sig en hel banan i en enda tugga känns lite overkligt! Men här i Thailand går det!

"Vad har du i fickan, Jan? Är det en jättebanan?"... Tssss. Skulle inte tro det va?
Vi tog roomservice och fick upp ett helt bord med underbar mat! Jag har en ny last: kokosmjölk! Uuuunderbart!

”Stickilaaaaaajs” är deras sätt att uttala ”Sticky rice” här… Det är helt enkelt en dessert med färsk mango som serveras tillsammans med klibbigt ris som smakar kokos och till det fick jag vaniljglass och lite mer kokosmjölk (eller vad det nu var – det smakade kokos iallafall!).

Stickilaaaaaajs är tydligen något av deras passion här nere. Det är fantastiskt gott!

Eftersom den här bloggen tjänar även som min egen dagbok utöver det faktum att jag bloggar så proppar jag in ganska många bilder. Lite för att ni ska få se hur vi har det, men även för att spara minnena och intrycken tills den dagen jag sitter på kontoret där hemma och regnet öser ner utanför fönstret och räkningar ska betalas…

Fick en liten konstnärlig knäpp och arrangerade lite frukt, färska blommor och havet i bakgrunden. Jojo. Det är konst det!

Med den underbara teknikens hjälp så är det nu klart att vi kan se ”Solsidan” här! Så ikväll blir det högtidsstund framför datorn för att återse den underbara serien! Men först lutar det åt att vi åker till ett stort köpcentrum och går bärsärkagång! Jag skyller på att jag behöver t-shirts och lite smått och gott ”eftersom jag använt slut på dom jag har med mig”. Och Mats köpte det – med hull och hår!

Kram /M:)

Annonsen laddas.

Middag vid havet!

Annonsen laddas.

Idag har det varit lugnt och skönt och jag har mest plöjt igenom era sammanfattningar av ”Solsidan” (tack!) och solat. Ska genast försöka få igång avsnittet på TV4 Play. Undrar bara om det går att se det utomlands..? Jaja, det ger sig!

Igår åkte vi till en jättefin restaurang som ligger på en klippavsats ut mot havet. Vi har varit där förut och ätit deras goda mat, så igår var det dax igen tänkte vi!

Rätt nr 1: Örtrika krispiga nudlar.

Vi tog en sjurätters meny som vi plockade jättegott bubbel till – liten översmak av päron som gav det en jättesomrig touch!

Rätt nr 2 var en av mina stora favoriter: Tom Ka Ghai – dvs. kyckling i kokosmjölk med smak av citrongräs och ingefära. Tror jag. Hursomhelst – om ni är i Stockholm så tycker jag att ni ska gå till East på Stureplan och testa. Den är… grym!! Och det var den här varianten också kan jag säga!

Tom Ka Ghai. Fråga mig inte om det är rätt stavning. Men vi bestämmer det tycker jag!

Sedan smattrade det till och dom tog in resten av menyn på en gång! Det var bl.a. biff i currysås, stekta grönsaker, kryddig sallad av färsk frukt, kyckling serverad i några slags blad som kallas pandanus  osv osv osv.

Hela bordet fylldes av läckerheter!

Vi åt och njöt av utsikten och maten. Trots att vi hade en ”nyrik” familj från helvetet bredvid oss. Högljudda, inget bordsskick över huvudtaget, två mobiltelefoner var som de satt och fingrade på eller pratade högt i. De gnällde på maten och betedde sig inte särskilt ”classy” alls. Det syntes på de timida thailändarna att tillochmed dom ville att de skulle äta upp fort och gå… Tillslut gick dom och resten av restaurangen kunde slappna av och fortsätta njuta.

Desserten: färska frukter så klart!

Sedan begav vi oss ut i natten och tittade på stan. Vi gick in lite härochvar där vi passerade och tittade på färgglada shower, stannade till ibland för en glad drink och lät kvällen rulla på i lugnt tempo.

På väg ut i thailändska nattlivet... i en tuktuk så klart!

Man reser billigast, snabbast, smidigast och mest äventyrligt med dessa tuktuk-bilar. De ser ut ungefär som en lastbil som man kört för länge i torktumlaren. Att vara lång nordbo och krypa in i en sån är ett litet projekt i sig, men det är en speciell upplevelse att susa fram för de tättrafikerade gatorna med dörrarna vidöppna. Eller förresten – det finns inte dörrar alls på bilarna! Det gäller att hålla i sig!

En liten inbromsning och vi hade med säkerhet fått besök av en mopedåkande thailändare i bussen...

Nu har tvätten kommit till hotellrummet så nu ska vi plocka fram kvällens outfits och gå ut på stan igen. Underbart!

Kram / M:)

Semla – ja eller nej?

Annonsen laddas.

Knappt har tomten hunnit slafsa i sig resterna av risgrynsgröten förrän det är dags för semlorna att torna upp sig i skyltfönstren…

© All Over Press.

Jag kan villigt erkänna att jag är helt galen i dom där. Ju större desto bättre! Och ju mer gegg i mitten desto fortare häver man i sig dom. Man får ha koll bara så att man inte drar i sig för många och får springa på löpbandet i två veckor efteråt, men dock.

Det lustiga är diskussionen som uppkommer varje år: var finns dom bästa semlorna? Vem har dom sämsta? Hur ska locket se ut? Ska det vara mandelmassa eller vaniljkräm i mitten? Florsocker eller inte florsocker? Haha! Och alla har en väldigt bestämd åsikt om just SIN älsklingssemla så klart.

Så gott folk: spill the beans! Vad har ni för åsikter i denna frågan? För de är jag alldeles övertygad om att ni har!

Kram/M:)

Banana Cream Pie!

Annonsen laddas.

Tänkte jag skulle överraska Mats lite igår kväll, han är fortfarande rejält risig så en slice med vår nya favoritpaj fick muntra upp honom. Det är ingen ”snabb den-här-vispar-jag-ihop-på-en-kvart-paj”. Den tar sin lilla tid, detta beror mest på att den kondenserade mjölken (se receptet nedan) ska koka i några timmar för att bli till en toffee-kräm.

Den påminner lite om pajen som vi åt i Spanien häromveckan, men ännu har vi inte riktigt hittat rätt smaksammansättning. Detta recept är helt fräckt knyckt från Leila Lindholm – ni vet hon som har det där härliga bakprogrammet på fyran, jag hoppas hon inte misstycker!

Kram /M:)

BANANA CREAM PIE

(Pajen är väldigt mastig så se till att ni är några stycken!!)

Mördeg
150 g kallt smör
4 dl vetemjöl
0.5 dl florsocker
1 st ekologiskt ägg
0.5 msk kallt vatten

Fyllning
1 burk kondenserad mjölk (400 g)
1 st färsk vaniljstång
4 dl vispgrädde
2 dl tjock grekisk yoghurt 10 %
3 st bananer

Kanderade nötter
1 dl sötmandel
1 dl valnötter
0.5 st ekologisk äggvita
0.5 dl strösocker
1 tsk malen kanel

Gör så här:

Börja med pajdegen; nyp ihop tärnat, kallt smör med vetemjöl och florsocker. Tillsätt sedan ägg och vatten och arbeta samman till degen precis går ihop. Knåda inte! Plasta in degen och låt vila i kylen i MINST 30 minuter!

Koka sedan en kolasås av kondenserad mjölk. Lägg konservburken (oöppnad men med avriven etikett) i en kastrull med vatten. Låt den koka i 2 till 3 timmar, fyll på mera vatten efter behov så att den hela tiden är täckt. Låt sedan  burken svalna.

Sätt sedan ugnen på 175 grader, kavla ut mördegen och klä en pajform. Glöm inte att nagga bottnen av mördegen med en gaffel. Tryck fast en remsa med aluminiumfolie på och över degkanten så den inte sjunker ner under gräddning.

Grädda pajskalet i mitten av ugnen i cirka 5 minuter. Ta sedan av folien och fortsätt grädda i 5 minuter tills den blir gyllene. Låt sedan pajskalet svalna.

För att göra fyllningen; dela och skrapa fröna ur vaniljstången – vispa sedan fröna med grädden. Vänd sedan samman vaniljgrädden med yoghurt.

För att kandera nötterna; sätt ugnen på 200 grader. Blanda mandel och nötter med lätt uppvispad äggvita. Skaka sedan nötterna med strösocker och kanel och rosta dem utspridda på en plåt med bakplåtspapper i cirka 10 minuter. Låt dem svalna helt och hacka dem grovt.

Nykanderade nötter till topping!

Blanda efter detta gräddyoghurten med 2/3 av kolasåsen och skeda upp blandningen över pajbotten. Ringla över resterande av kolasåsen. Skiva bananerna och lägg dem över fyllningen.

(Dessa två sista moment bör du spara till precis innan servering så att inte pajbotten blir ”soggig” och bananskivorna hinner bli bruna!)

Strö till sist över de kanderade nötterna och mandeln!

Det regnar här i Stockholm idag…

Annonsen laddas.

Idag har det varit en blööööt dag här i Stockholm. Inte nog med att det regnar – det regnade små, blöta ettriga vidriga småspik dessutom! Man blev dyngsur på en sekund! Ändå hade jag paraply när det var dax för hundpromenix – det hade inte jyckarna. Ni kan ju tänka er hur de såg ut när vi kom innan för dörren igen: som dränkta katter!! Och det är ändå en snäll beskrivning… Det var bara att ta fram stora handdukarna och få katterna att ändra form till hundar igen. Det tog en stund.

Träffade Johanna för en fika på stan!

Johanna kom förbi med en blomma till Mats som ligger här hemma och mår dåligt. Kroppen strejkar och han känner sig tjock som en bäddmadrass i halsen. Så han fick ligga kvar i sängen medan vi andra gick på favoritfiket hemmavid. Vi beslutade oss för en äppelpaj som såg vaaaansinnigt god ut. Och det var den! Vi slafsade och babblade om Queen-musikalen igår och – vips så var det iochförsig paj kvar, men… ingen vaniljsås!! Fröken Skövde tog saken i egna händer och travade in på fiket och fick med sig en hel balja tillbaka ut! Haha! Så ska en slipsten dras!

Tack snälla för presenterna!

Johanna hade med sig en överraskning till mig idag förresten! Hennes kompis Kicki jobbar på Förr i Skövde och är en fena på att baka och trixa i köket. Och hon hade fått nys om att jag är en sucker för kardemumma. Så Johanna fick med sig två påsar med ögona-går-i-kors-goda kardemummaskorpor till mig!! Gissa om det var avsmakning omgående när jag kom hem igen? Det blir thé och finskorpor ikväll, det hör jag det!

Fixade till lite pasta och köttfärssås idag till mig och Mats. Mats är nästan obehagligt bra i köket, men vissa grejer klarar även jag av. Köttfärssås är ett av det… Den brukar iochförsig bli så kryddig att man får krusiga vågor i håret i bara farten, men idag blev den lagom. Drog i en massa vitlök för att ge Mats eventuella förkylning en riktig omgång. Men jag glömde att jag själv ska göra en TV-inspelning imorgon. Ujujuj. Får nog börja med att tugga en näve tuggummi och ursäkta mig från första sekund som jag gör entré i TV-studion…

Kommer ni ihåg den här förresten?

Nu blir det lite lugnt framför TVn tror jag!

Kram / M:)