Annons

Etikettarkiv: Nostalgi

Det Stora Ärtsoppefloffet...

Magnus Carlsson

Jag var nog en 6 år tror jag och var 1980 på höjden av min bana som ärkebusunge. Visst, den lilla glorian satt där den skulle när det passade: framför sångfröken i barnkören, och när man skulle hälsa på äldre damer som i sin tur kunde generera godis eller liknande. Då funkade det som en dans! Men när man var utom räckhåll från föräldrar och andra vuxna då var det som om själva Hin Håle flugit i den här ungen – allra helst om jag var i maskopi med lekkompisen Peter. Då var det ingen hejd på rackartygen…. Två Duracellkaniner skulle framstå som vandrande pinnar i jämförelse!

Cyklade vi inte genom hela lilla Fristad och slog oss halvt fördärvade så försökte vi kanske lura av våra andra lekkompisar deras smurfar, eller åtminstone leva rövare och nästan välta deras lekstugor. Peter var scout – eller åtminstone så gick han på deras träffar en gång i veckan och hade en egen scoutskjorta och en ”halsduk”. Alla i scouterna hade gjort en sån där lädermojäng som höll ihop halsduken runt halsen. Jag var lite sotis eftersom jag inte var med i scouterna, men det kunde faktiskt bli ändring på det! För dom fick nämligen ta med sig varsin kompis på besök! Så jag skulle få hänga med dit var det tänkt!

När jag väl var där så var det bara att vända i dörren igen eftersom vi skulle ut i skogen och hajka runt. Otroligt tråkigt tyckte jag. Men det konstigaste och knäppaste var nog när scoutledaren fått för sig att vi VISST kunde göra ärtsoppa i … lyssna på det här! … en papperspåse över en öppen lägereld! Hon sade att vi skulle hälla i vatten i den stackars papperspåsen (”Vi har ju dubbla påsar! Det kommer inte att läcka!”) och fylla på med ärtor och sedan hänga detta över lägerelden i ett snöre. Sen skulle det vankas smaskig ärtsoppa.

Jag tror hon hade fått snurren på eller något, för papperspåsen blev sotig i botten på nolltid och med ett ljudligt ”flaff” så brask hela papperspåsen och ärtgeggan dröste ner i elden och släckte den. Vilket praktfiasko! Sen den dagen struntade jag i scouterna. No more ärtsoppa.

Jo förresten – en gång till var jag med hos scouterna! Då var vi hemma hos den snurriga scoutledaren (stackars kvinna…) och vår vana trogen så huserade jag och Peter hej vilt bland de andra ungarna. Det gick så hett till att jag faktiskt fick ”utvisning” en gång kommer jag ihåg. Då fick jag sitta still på en pall i köket och se på medans de andra lekte runt.

Det var då jag hörde den för första gången.

© 1980 Polar Music International / Universal Music.

Pallen stod nämligen bredvid radion i köket och ur högtalarna hördes den splitternya skivan med ABBA: ”Super Trouper”. Scoutledaren hade köpt skivan på kassett – där och då blev jag nog den lugnaste ungen i hela Fristad. Vilken musik! Vilka röster! Jag var helt fascinerad och ville inte gå därifrån.

”Super Trouper” räknas som ABBA’s ”Sgt. Pepper” – dvs. den allra mest fulländade skivan som de nånsin gjorde under sin karriär. ”Super Trouper”, ”The Winner Takes It All”, ”On And On And On”, ”Happy New Year”, ”Lay All Your Love On Me”. Vilka låtar… Och nu måste jag bara jubla lite igen – för om några dagar släpps samma skiva i en Deluxe-CD-version: hela skivan med massa bonuslåtar PLUS en DVD med unika TV-framträdanden, intervjuer och allt möjligt! Förstår ni vilken lycka?! Jag ska stå först i ledet när butikerna öppnar den 9 maj!

Och när jag sätter på plattan så ska jag sitta på en pall i köket och leta mig tillbaks till 1980 igen. När Peter härjade, jag fick skulden (nåja, helt oskyldig var jag nog inte…) och ärtsoppan floffade runt anklarna.

Kram / M:)

Annons

Videohaveri...

Magnus Carlsson

Vad kul att så många såg morgonprogrammet igår! Tydligen på SVT Play i efterhand, men ändå! Jag tyckte själv att allt gick jättebra – kul att dom hade rotat fram lite musikklipp här och var också. Gick hem och hade pappersplock resten av dagen – mycket som hänger i luften och ska fixas ihop nu.

Plötsligt så hostade HD-videon till och vägrade spela in en enda sekund med TV-program till. Hårddisken var full. Full?! Hur i herrans namn gick det här till? Hur kan man fylla en hel videoburk med inspelningar egentligen? Finns det verkligen så mycket att spara..? Jag var tvungen att kolla.

Så det var ingen annan råd för mig än att börja sortera och radera bort allt skräp samt börja bränna ner det jag ville spara på blanka tunna DVD-skivor. Det var i och för sig ganska kul att se vad som sparats i något år eller så: gamla melodifestivaler, inredningsprogram och filmer som man aldrig hann se när de sändes men som man sedan aldrig tittade på. ”Jag tar det sedan”.

De gamla videomaskinerna är snart borta för alltid. På gott och ont.

Nu börjar maskinen så sakterliga återgå till det normala och högen med brända DVD-skivor växer bredvid den samtidigt. Hur gör ni andra? Är ni likadana med det här? Spelar ni in precis allt och sedan måste spendera en massa tid med att sortera upp allt?

Det har blivit så lätt att spara något man vill ha nuförtiden: en knapptryckning så är hårddisken igång med att spela in sändningen. Det var annat förr i tiden: då skulle man först trava iväg till videobutiken i byn och köpa videoband – ofta köpte man tvåpack. E-180 eller E-240. Skulle man ha TDK eller SONY? Maxell eller Esselte? Man gick sedan hem med dessa stora klossar i sin plastpåse och tryckte in i videobandspelaren i källaren. Maskineriet smällde och knattrade när det breda svarta bandet spändes ut någonstans därinne i mörkret. Och sedan fick man hålla sig stand by för att släppa upp pause-knappen i samma sekund som programmet väl började.

Ibland kan man sakna de gamla tröskverken och tycka att dessa glimmande DVD-skivor överallt faktiskt är ganska osexiga. Men sen tänker man på att hela pojkrummet var fullständigt belamrat med VHS-band överallt förr i tiden. Köpfilmer och inspelade själv från TVn. Bokhyllan var överfull. Och då kommer man fram till att den lilla packen med brända DVD-skivor ändå är ganska lindrig i jämförelse…

Hur ser det ut hos er? Är ni nostalgiker med videoband eller högmoderna med hårddiskar, DVD-brännare och sånt? Kanske rentav Blueray..?

Kram / M:)

Annons

Skivbolagsdirektör med rätt att räkna!

Oj vad tiden gick fort där plötsligt! Det är ju alltid det där klassiska scenariot att artisterna tjatar hål i huvudet på sina skivbolag att de vill ha sin royalty i tid och otid. I Barbados och Alcazar var det absolut inte annorlunda – självklart gick man och kollade i postlådan lite då och då när man visste att en utbetalning var på väg. Det är ju liksom ”lönen” man får för sina timmar i skivstudion och är alltid lika välkommet av förklarliga skäl.

Climb every mountain...

Nu är det ju bara så att jag själv är med skivbolag och alltså plötsligt är den som ska betala UT istället för att sätta IN! Så om ni undrar vad jag hållit på med den senaste da’n eftersom det varit så tyst på bloggen så kan jag säga att… det är nämligen royaltydax igen! Så jag har alltså jagat siffror högt och lågt för att få ihop allt i rapporterna. Men NU så är allt klart. Herregud, FreeStar Music är redan uppe i bortåt tjugo releaser nu där alla siffror ska hållas i rätt kolumn och hamna hos rätt person i slutändan. Huvva!

Kul att ni gillade inlägget med lekisbilden förresten! Då kommer det snart ett till med förstaklass-bilden då. Det var den med jätteframtänderna och glugg ni vet… Haha! Den ser verkligen inte klok ut kan jag lova, men det är kul att läsa att alla har såna där bilder hemma när man sitter där och ler med busigt hår, saknade tänder och lite blåmärken från lekhörnan här och var! Det var ju tillochmed en av mina lekiskompisar som hörde av sig via bloggen – hur kul är inte det då? Sånt är skoj!

Nej, det här är INTE jag i ettan! Jag hade ju hästtänder och glugg sa ja'!

Idag väntar möten inför en hysteriskt rolig grej som kommer att ske väldigt snart och alla ni på bloggen och Facebook får självklart all inside information som jag nånsin kan uppbringa! Jag vill inte ens säga vad det är just nu, men… ni kommer att märka när det händer – så mycket kan jag säga! Kan knappt bärga mig!

Förresten – ni har väl inte missat tävlingen som håller på för fullt? Det är bara att läsa hur ni ska gå tillväga så kanske det blir just du som ror hem en av vinsterna! Jag är på bra humör här så jag kastar in ytterligare några priser i tävlingen som en liten morot! OM vi kommer upp i 1000 ”tummar upp” på Facebook innan dagen är slut så vinner fem av er den nya singeln ”The Kiss”! Sätt igång och spread the word!

Dax att fixa till sig lite för mötet och rasta hundarna – sen bär det iväg i full fart!

Kram / M:)

Annons

En sexåring på lekis...

Magnus Carlsson

Lite clementinfläckar och en egentillfixad lugg kan väl inte ställa till det?! Fattar inte vad alla gafflar om! Det var dags för fotografering på lekis. Året var nånstans-1980-tror-jag. Mamma hade försökt frisera bort hacket i luggen så gott det nu gick, men ingen i världen kunde rädda ett sånt stort hål. Det var bara att gilla läget och hoppas att fotografen satte ungen åt ”rätt” håll så att lugghacket kanske skulle döljas lite av vinkeln. Nu för tiden säger man ju inte ”lekis” utan då blir man bryskt åthutad av barnet i fråga att det ”faktiskt heter sexåringskola” eller nåt i den stilen. Hur som helst, på den gamla goda tiden så hette det ”lekis”, punkt slut. Varför då? Antar att det var för att vi lekte mest…

Hack i luggen, clementinfläckar på kragen och ABBA på hjärnan. En vanlig dag på lekis.

Jag var sex år och hade haft ABBA som mina största idoler i tre år redan. Varje stund jag hade över så plockade jag fram de stora vinylskivorna och spelade runt runt på grammofonen där hemma. Mina föräldrar hade för längesedan gett upp kampen om att nånsin få spela sina Elvis- och Baccara-skivor igen så det var aldrig någon kamp om apparaten kan jag avslöja. Jag hade stått framför högtalarna i tre år och sjungit låtarna på egensnickrad engelska och plågade alla som kom hem att lyssna på eländet – vare sig dom ville eller inte. Och en applåd efteråt var helt befogad (tyckte jag själv) så det var bara för gästerna att dra på smilbanden och applådera efter min tolkning av ”Mamma Mia” eller vad det nu kan ha varit. Stackars satar.

Det är så mycket man kommer ihåg plötsligt när man tar en störtdykning ner i gamla foton. Jag minns till exempel att jag hade en bild på en kantarell över min krok i kapprummet – inte för att jag gillade svamp direkt, utan mest för att resten av lekisungarna sprang som en elefanthord före och tog alla andra. Alla var avundsjuka på Annette minns jag. Hon, den där kaxiga bruden som hade fått något snyggt vid sin krok – jag tror det var en fjäril eller något sådant. Själv fick man stå sitt kast med den där jäkla svampen istället. Jaja. Kroken var närmast fönstret så det var ju kul iallafall. Fin utsikt över lekplatsen.

Vi gjorde alla möjliga (och omöjliga) saker av garn minns jag – det vävdes konstiga fyrkanter, gjordes julstjärnor och annat smått och gott. Men mest av allt så bestod lekistiden av… flirtkulor. Flirtkulor?! Vad är det för något egentligen?! Vem kom på en sån konstig sak? Och vilket snille kom på att ovetande lekisbarn är en perfekt målgrupp för dessa pappersbollar (som jag nu trettio år senare har läst att de består av vadd) ..? Jag tror inte jag kom hem med en enda sak ifrån lekis utan att det var ditsatt några piffiga flirtkulor på den. Jösses så sjuttiotal.

Flirtkulor. Flirtkulor. Överallt dessa förbaskade flirtkulor.

Jag minns alla dessa gigantiska flaskor med färg som vi använde när vi målade och de där penslarna som var lika stora som oss själva nästan. Och de stora limflaskorna sen då?! Min kompis hade fått upp smaken för det där med limm och tog varje chans han fick att kleta lim överallt. Om det var för att busa eller för att han tyckte det luktade lite för gott har jag aldrig lyckats reda ut…

Jag hade the time of my life på lekis och jag hade väldigt snälla fröknar och tiden gick så otroligt fort. Snart stod ettan för dörren och framtänderna hade fått flytta på sig till fördel för ett par stora, taggiga bjässar som hade en glugg av Guds nåde. Men det tar vi en annan gång. Lekis var kul kan vi konstatera! Ska nog ta och åka dit och sätta mig lite i den lekparken nästa gång jag är hemmavid. Bara för att minnas lite till…

Dagens tips till er är att ta fram de gamla korten längst in i byrålådan. Det är hysteriskt roligt att komma på såna där knäppa saker man trodde man hade glömt! Testa så får ni se!

Kram / M:)