Nostalgi

Det Stora Ärtsoppefloffet…

30 april 2011 18 kommentarer
Allmänt

Jag var nog en 6 år tror jag och var 1980 på höjden av min bana som ärkebusunge. Visst, den lilla glorian satt där den skulle när det passade: framför sångfröken i barnkören, och när man skulle hälsa på äldre damer som i sin tur kunde generera godis eller liknande. Då funkade det som en dans! Men när man var utom räckhåll från föräldrar och andra vuxna då var det som om själva Hin Håle flugit i den här ungen – allra helst om jag var i maskopi med lekkompisen Peter. Då var det ingen hejd på rackartygen…. Två Duracellkaniner skulle framstå som vandrande pinnar i jämförelse!

Cyklade vi inte genom hela lilla Fristad och slog oss halvt fördärvade så försökte vi kanske lura av våra andra lekkompisar deras smurfar, eller åtminstone leva rövare och nästan välta deras lekstugor. Peter var scout – eller åtminstone så gick han på deras träffar en gång i veckan och hade en egen scoutskjorta och en ”halsduk”. Alla i scouterna hade gjort en sån där lädermojäng som höll ihop halsduken runt halsen. Jag var lite sotis eftersom jag inte var med i scouterna, men det kunde faktiskt bli ändring på det! För dom fick nämligen ta med sig varsin kompis på besök! Så jag skulle få hänga med dit var det tänkt!

När jag väl var där så var det bara att vända i dörren igen eftersom vi skulle ut i skogen och hajka runt. Otroligt tråkigt tyckte jag. Men det konstigaste och knäppaste var nog när scoutledaren fått för sig att vi VISST kunde göra ärtsoppa i … lyssna på det här! … en papperspåse över en öppen lägereld! Hon sade att vi skulle hälla i vatten i den stackars papperspåsen (”Vi har ju dubbla påsar! Det kommer inte att läcka!”) och fylla på med ärtor och sedan hänga detta över lägerelden i ett snöre. Sen skulle det vankas smaskig ärtsoppa.

Jag tror hon hade fått snurren på eller något, för papperspåsen blev sotig i botten på nolltid och med ett ljudligt ”flaff” så brask hela papperspåsen och ärtgeggan dröste ner i elden och släckte den. Vilket praktfiasko! Sen den dagen struntade jag i scouterna. No more ärtsoppa.

Jo förresten – en gång till var jag med hos scouterna! Då var vi hemma hos den snurriga scoutledaren (stackars kvinna…) och vår vana trogen så huserade jag och Peter hej vilt bland de andra ungarna. Det gick så hett till att jag faktiskt fick ”utvisning” en gång kommer jag ihåg. Då fick jag sitta still på en pall i köket och se på medans de andra lekte runt.

Det var då jag hörde den för första gången.

© 1980 Polar Music International / Universal Music.

Pallen stod nämligen bredvid radion i köket och ur högtalarna hördes den splitternya skivan med ABBA: ”Super Trouper”. Scoutledaren hade köpt skivan på kassett – där och då blev jag nog den lugnaste ungen i hela Fristad. Vilken musik! Vilka röster! Jag var helt fascinerad och ville inte gå därifrån.

”Super Trouper” räknas som ABBA’s ”Sgt. Pepper” – dvs. den allra mest fulländade skivan som de nånsin gjorde under sin karriär. ”Super Trouper”, ”The Winner Takes It All”, ”On And On And On”, ”Happy New Year”, ”Lay All Your Love On Me”. Vilka låtar… Och nu måste jag bara jubla lite igen – för om några dagar släpps samma skiva i en Deluxe-CD-version: hela skivan med massa bonuslåtar PLUS en DVD med unika TV-framträdanden, intervjuer och allt möjligt! Förstår ni vilken lycka?! Jag ska stå först i ledet när butikerna öppnar den 9 maj!

Och när jag sätter på plattan så ska jag sitta på en pall i köket och leta mig tillbaks till 1980 igen. När Peter härjade, jag fick skulden (nåja, helt oskyldig var jag nog inte…) och ärtsoppan floffade runt anklarna.

Kram / M:)