Malin Berghagen

Jag är lycklig...

Malin

…. för vi har flyttat in i en ny lägenhet. Och vi älskar den. Hela dagen idag har jag kört gata upp och gata ner här i Santa Catalina med våra saker. Jag är så tacksam så det vet inga gränser. Alldeles nyss fick jag ett sms från min mammas väninna Ulla som berättade att hon imorgon skickar två snickare som tar itu Lillgrabbens Ikea säng, flyttar den till nya lägenheten och sedan sätter ihop den. Jag började nästan gråta. När jag kommer ut på gatan i förmiddags säger min vän och ägare av den italienska krogen Bunker mitt emot ” Hello my neighbor ”. Jag kramade om honom hårt.
Det finns änglar… Dom finns!

IMG_6666.JPG
Och vet ni…. om man räknar ihop mitt port nr blir det tre… YES!! Mitt lycka tal!

Kommentera - 5 kommentarer
Föregående artikel Yoga, vänskap oc…

Yoga, vänskap och hålla ihop

Malin

Dagarna går lite upp och ner men jag är tacksam över de jobb jag har just nu som får mig att tänka på annat.

IMG_6664.JPG
Den här veckan har jag en yogagrupp i Santani tillsammans med Petra. Tidningen Tara är här med en hel hög av härliga tjejer som ska träna och med dom mina väninnor Tess och Alexandra. Dessutom är Katarina Di Leva nere för att ta de sista bilderna till min bok.

IMG_6641-0.JPG
OCH inte nog med det så pga alla omständigheter vill jag och Isak inte bo kvar i lägenheten ytan flyttar till en ny ikväll. MED TERASS!!
Tur att jag har en hel hög med väninnor här som kommer hjälpa mig att flytta,

IMG_6665.JPG
Ronen, Richard och andra manliga vänner i kvarteret har alla varit en trygg axel att crascha emot när fröken Berghagen vill krypa ihop en stund. Och Isaks låtsas storebror Samuel har rykt in och hållit grabben sysselsatt med tv spel och film.

IMG_6662.JPG
Jobbigast just nu är att jag inte kan krama på mina stora barn som ännu inte riktigt förstår att deras pappa inte längre är här. Att tala med min dotter på mobilen får mitt hjärta att knyta sig och jag vill slänga mig på planet. Men jag måste vänta in deras pappa… Om några dagar tar jag med ” honom” hem till sin familj i Sverige. Det är min uppgift just nu som mor. Och jag är jävligt förbannad på honom för det. Dom är tacksam att det ‘är just jag. ” Du som är så spirituell mamma”…..

IMG_0138.JPG
Men jag antar att det också är en del av livet och något man får räkna med som förälder.

Nej dax att fokusera! Yogatime!

Tack för alla era kramar som ni ger mig på stan, på kurserna och som ni skickar överallt genom universum. Dom når mig… Kärlek!

IMG_6639.JPG
Hittade den här på Dags Facebook. I like!! Miss you friend!!

Kommentera - 9 kommentarer
Nästa artikeln Jag är lycklig...
Föregående artikel Förändring

Förändring

Malin

Vi hade en rolig torsdagskväll för en vecka sedan. När vi gick genom Palmas gator under det magiska kulturnatten här. Människor hade ställt ut sina konstverk lite överallt. Några från yogagruppen var med och vi lyckades ganska länge att hålla ihop. Jag älskade mitt Palma och kände mig så lycklig.

IMG_6655.JPG

IMG_6649.JPG
Ett dygn senare har livet svängt åt ett håll jag hade svårt att föreställa mig ens i fantasin..

IMG_6651.JPG

IMG_6648.JPG
Livet går från grått till starkaste rött över en natt. Eller från renaste vitt till nattsvart…. Som min yngste son säger. Livet innan och livet efter… Och livet efter veckans drama är…. annorlunda. Jag brukar säga att du får din vita omålade pannå och att det är sedan upp till dig och bestämma vilka färger du vill måla med. Du har ett val…. Men denna vecka har visat mig så tydligt att andra kan vända upp och ner på konstverket och knuffa till penseln.

IMG_6652.JPG

IMG_6653.JPG
I morse när jag och min son satt och pratade sa han, ” Mamma varför säger Tess och Alexandra att jag har vuxit? Har jag det? ” Och jag förklarar att den här veckan har gjort att vi båda två växte. Vi har fått tänka efter, hålla i antaganden, vara medveten om känslorna, vara medveten om spekulationer och rykten runt omkring oss. Vi har mött kärlek, sammanhållning och gemenskap. Och vi har pratat och kramats. Och jag märkte vilka som stod mig nära och vilka som inte gjorde det. Men framför allt har den här veckan visat hur många som älskade honom.

IMG_6654.JPG

IMG_6650.JPG
Varför måste livets sorgsna sida få oss att vakna? Varför måste vi hamna upp och ner för att förstå hur värdefullt livet är och de vi har runt omkring oss….

Undrar om han visste… Hur många som älskade honom?

IMG_6643.JPG
Min fina vän… Jag valde dig för att du skulle ge mig vackra barn. Du gav mig så mycket mer. Du gav mig starka, kloka, varma, empatiska och närvarande barn. Och varje gång jag ser dom ser jag dig.
Du gav mig tillfällen att växa när vi var osams. Du gav mig möjligheter att skratta när vi höll våra barn i famnen för första gången. Du gav mig många fina vänner och en fin familj.

IMG_6647.JPG

När vi levde tillsammans för länge länge sedan och hade det tufft så vet jag att jag sa redan då, ” Vi väljer våra relationer för att växa. Och du och jag valde varandra för att lära oss något som vi behövde lära. Vi minns inte nu vad det var men någonstans innan vi klev ner som själar till detta jordeliv bestämde vi oss för att finnas i varandras liv för att hjälpa varandra att växa. Så det är lika bra att göra jobbet”
Jo jag vet… på minnesgudstjänsten så berättade några att du kallade du mig skämtsamt för det flummiga ex:et. Men det flummiga ex:et hade inte kunnat hantera den här situationen du nu har satt henne i om hon inte var precis som hon är. Och du älskade det med mig. ERKÄNN!! Och du har nu gjort mig ännu starkare i allt som jag är. Igen har du fått mig att växa….

IMG_1807.JPG

Kommentera - 12 kommentarer
Nästa artikeln Yoga, vänskap oc…
Föregående artikel Sa jag någonsin…

Sa jag någonsin ja...

Malin

Sa jag någonsin ja? Till att du skulle lämna mig ensam med alla underbara saker vi kunde få uppleva tillsammans med dom. Barnbarn, nytt jobb, nya hem, bröllop, deras drömmar, fylla 30, 40 och kanske 50… Sa jag att jag ville ha dom för mig själv?? Sa jag det?

Och när deras tårar kommer…. kommer mina armar någonsin vara lika starka som dina för att bära dom?
Kommer dom vara lika trygga att gömma sig i när livet är tufft? Sa jag någonsin ok till att du bara skulle lämna mig ensam med allt det här?
Du begär alldeles för mycket av mig nu…
Jag är arg på dig idag…. Tror jag.. Eller… bara just nu… eller inte alls.
Snälla… kom tillbaka.

IMG_6638.JPG

Kommentera - 28 kommentarer
Nästa artikeln Förändring
Föregående artikel Det finns ett fö…

Det finns ett fönster ...

Malin

…. som står på glänt. För att luften ska komma in och tankarna lätta mot öppna hav.

IMG_6636.JPG
Det finns vägar att gå. Som leder ingenstans eller överallt där stillhet råder och vila…

IMG_6631.JPG
Det finns vänner som bär, kramar om, håller ihop och tar emot känslorna när dom stormar. Dom är så många…

IMG_6635.JPG
Det finns en axel att luta sig emot som säger ”Jag vet hur det känns… jag håller i dig… ”
Som tar mig till rum där jag kan försvinna in bilder… för mina ögon att få vila på… i … omfamnas av…

IMG_6632.JPG
Det finns platser som är som jag, där jag kan smyga in och gömma mig en stund när ägaren inte ser.

IMG_6634.JPG
Det finns möjligheter att rymma en stund och drömma sig bort till mina vänner och yogisar i Biarritz.
Och jag viskar till dom där jag sitter ” Hälsa havet till mig!! Snart är det min tur… Jag måste bara vara mamma först en stund. Stark och trygg…. Sedan ska jag också lära mig… leka igen.

IMG_6630.JPG
I allt detta… I alla denna sorg och oro… finns det så mycket kärlek. Små problem blir meningslösa och kramar så mycket viktigare. Förlåtelse och leenden en självklarhet.
There are windows who let the air come in. And I breath…

Kommentera - 11 kommentarer
Nästa artikeln Sa jag någonsin…
Föregående artikel Jag bugar inför…