Malin Berghagen

Det finns skäl..

Malin

…. till att jag har varit tyst i några dagar på bloggen. Men skälen måste få vara mina och familjens ett tag till. Mitt fokus har varit att vara mor den här helgen och inget annat. Tyvärr har därför min del i resan till Biarritz nu blivit avbokad men deltagarna har underbara Blossom som lärare istället. Jag tänker be dom skicka bilder så vi får avundas BIG TIME över det dom får uppleva där bland vågorna.

Livet tar sina märkliga vändningar ibland. Men det är så livet är.
Önskar er alla en fin vecka. Och om ni vill mig väl… spekulera inte, anta inte..
Bara håll om oss i tanken. Stor Kram

IMG_5304.JPG

Kommentera - 18 kommentarer
Föregående artikel Lite skör..

Lite skör..

Malin

… Idag är det en sådan dag då jag känner mig lite skör. Ville inte alls sätta på mig magiska blommiga klänningar eller shorts. Idag blev det rena vita klänningen och lite avskalat. En stilla knut och återhållsamhet. För det är så jag känner mig. Jag känner mig, för första gången på ett tag, lite ledsen. Men det måste ju få finnas sådana dagar också. Då den där känslan kommer och jag vet varför den är här, försöker jag inte bryta ner den på något sätt eller analysera den utan bara låta den finnas. Bara som den är. Inte snurra runt i skallen och försöka hitta lösningar… Jag är ledsen. Känslan är sorg och bara ett faktum. Jag mediterar på den känslan och hoppas att den sakta försvinner. Jag tror faktiskt att det är det bästa. Att bara acceptera verkligheten och känslan och omfamna mig själv i det. Det är ok.

IMG_6620.PNG
Det började redan igår kväll när jag som vanligt satt i mitt lilla hörn vid El Perrito och Kafé Madeleine. Jag sitter ju där när det börjar närma sig tio för att höra av mig till familj och vänner. Jag har ju ingen wifi hemma. Och saken är den att jag vill inte ha det heller. Jag älskar att sitta där i hörnet på trottoaren och se människor passerar på de gator som betyder så mycket för mig. Men sorgen kom liksom över mig.

Sedan blev jag också nostalgisk… Det har hänt så mycket det här året och så mycket som har varit så vackert har bloggats, smsats eller pratats om här i mitt lilla hörn. På vägen tillbaka gick jag ner till Cuba, där mina väninnor satt och lillgrabben, gick jag förbi den amerikanska ägarinna på Dinners. Vi har aldrig direkt satt oss ner och pratat men vi känner varandra efter alla gånger där och de korta samtalen genom hennes lucka. Hon tog min hand och vi kollade av att vi båda mådde bra och sedan gick jag vidare. På Cuba skojade jag med en av huvudservitörerna om att min son har flyttat dit och det trodde han också . Han är min bästa kund, skojade han. Jag satt en stund för att sedan ta med mig lillgrabben och Bodhi hem för nu var det verkligen dags att lägga sig. På vägen upp till lägenhet ropade den spanska mannen som alltid sitter där och som suttitt där så länge jag kan minnas att jag hade en vacker hund. Jag och sonen log mot varandra för det tycker vi också. På baren precis bredvid våran port finns det en kille som jobbar där som hälsar på mig varje gång jag passerar. Ja han ser bra ut men … Jag tror att han är mer intresserad av snyggingar som Andreas Lundstedt än mig. So No worries! ;)
Men det har liksom blivit en grej. Vi skrattar varenda gång åt det. Att vi hälsar varje dag, flera gånger om dagen.

IMG_6171.JPG
Alla dessa människor som jag inte känner men som har så vänligt omfamnat mig och min son under det här året. Dom är liksom familj. Allt jag någonsin önskade att det skulle ske här i Santa Catalina och på Mallorca. Jag älskar ju att vara här och orden, passionen, samtalen, skratten, tryggheten och en cortado om dagen har ju förgyllt min själ, mitt väsen och mina bloggar. Så det finns mycket värme i mig pga detta. Men idag även en sorg.. Och så får det vara idag.
Namaste!

Kommentera - 5 kommentarer
Nästa artikeln Det finns skäl..
Föregående artikel Alltså på riktig…

Alltså på riktigt!!

Malin

Ett hus som jag har varit så förtjust i sedan i höstas visade sig vara några vänners vänner och nu har jag varit där och tittat och är alldeles lyrisk. Nu ska jag bara få till det ekonomiskt för här kan jag verkligen ha kurser på det sätt jag verkligen önskar.Huset är litet men perfekt för mig och min familj och i trädgården finns det massro av fruktträd och örter. Det är där jag vill ha mitt yogagolv.

IMG_5915.JPG
Min dröm är att låta yogisar komma till byn som huset ligger i.Boka in sig på något av hotellen där och sedan hyra cyklar eller gå till mitt hus. Och precis som Petra har i Santanyi, ha ett yogagolv i trädgården där vi kan yoga och ha workshop. Jag vill det här så mycket att det värker i kroppen på mig. Tyvärr så är jag ju i ett ingemansland nu där jag varken är skriven här på Mallorca och på väg ut ur Sverige. Så det blir lite bökigt med lån just nu. Men jag håller tummarna!! Och det får ta sin tid. Förlorar jag huset till någon annan har jag iallafall fått klart bilden av hur jag vill ha det. Bästa vore om jag kundefå hyra huset i sexmånader, skriva ur mig ur Sverige och landa på Mallorca och skaffa förtroende här på samma sätt som jag har i Sverige. Det är ju många yogaresor inlagda och boken kommer ut i Januari. Så det vore det bästa. Håll tummarna åt mig!!! Så ses vi på min gård ” Mariposa” ( Fjäril) en dag och yogar under fikonträden.

IMG_6614.JPG
Sedan vet ni kanske att jag la ut på Instagram om att jag sökte en folkabuss. Genom Charis vän Manolis hittade jag en i Sverige och snart är jag en folkabuss ägare. VAD MER ÄR MÖJLIGT!!!!???? Så för er som fortfarande inte tror på att visualisera och genom hjärtat, att känna det du önskar som om det redan var här, och sedan skicka ut det i universum… TÄNK OM!! Det funkar!! Bra träning det är att varje gång något litet går din väg säg ” Vad mer är möjligt? ” som om du verkligen tror på att mer faktiskt är möjligt.
Jag vågar inget annat just nu!!
Stor innerlig kram!

Kommentera - 10 kommentarer
Nästa artikeln Lite skör..
Föregående artikel Kloka ord från b…

Kloka ord från baksätet.

Malin

Hon sitter där som den lilla ängel hon är. I över en månad har hon tagit hand om min hund för att jag ska kunna resa och packa och jobba. Och nu har hon kommit ner med min lilla Bodhi till Mallorca. Så hon är en ängel! Hon sitter där i baksätet och så säger hon till mig och Sussi.

” Vem av er var det som sa,
När vi betraktar träden ser vi dom som dom är. Vi kan betrakta trädkronan och se att de andra träden står för nära så grenarna har inte kunnat sträcka ut sig som dom ville. Vi ser hur de hittar andra lösningar och anpassar sig efter sina förhållanden.
Andra träd har inte fått tillräckligt mycket vatten och har inte haft samma möjligheter att nå himlen. Vi kan se det och förstå det. Detsamma gäller människor. Tänk om vi kunde betrakta dom utan dömande och istället försöka förstå att dom vuxit upp under andra förhållanden som gör att de idag är som de är. Livet skulle bli så mycket mindre komplicerat om vi bara väger in den aspekten.”

Jag och Sussi tittar på varandra helt oskyldiga till denna visdom. Och Sussi säger ”Jag önskar att det var jag som sa det men tyvärr var det inte det. ”
” Jag är också oskyldig TYVÄRR. ” svarar jag lite besviket.

Så fina Sofia… Du får nog ta på dig äran helt själv. Oavsett vem som sa det först… Visdom är till för att delas och göra till din. Tack för de kloka orden!

IMG_6204.JPG

Kommentera - 1 kommentar
Nästa artikeln Alltså på riktig…
Föregående artikel Vid den kusten

Vid den kusten

Malin

Nu börjar en yogavecka där jag behöver gå upp 05.45 för att hinna dit i tid. Yogan börjar kl 06.45 och jag behöver ta mig ut till Santa Ponca så jag har hyrt bil. Jag älskar att åka bil här!!!

IMG_6611.JPG
Det är fortfarande mörkt när jag åker och även då vi går in i yogasalen.

IMG_6612.JPG
Men sakta sakta börjar gryningsljuset komma och den magiska utsikten likaså. Denna vecka ska jag passa på att åka iväg och bada med min son.
Det kommer bli en bra vecka!!
Kraaaam

IMG_6613.JPG

Kommentera
Nästa artikeln Kloka ord från b…
Föregående artikel Vill bara säga a…