Malin Berghagen

Yoga dagar i ett paradis.

Malin

I dagarna tre ska jag ha Gypset yoga i Norrvikens trädgårdar i den vackra gamla vinterträdgården. Idag började vi med en föreläsning och när vi gick den långa vägen till själva huvudbygnaden kände vi den svala luften som avslöjar att Sverige börjar gå emot höst.

20140820-215030-78630364.jpg
Samtidigt som jag känner en saknad över att skiljas åt från Charis som nu återvänt till Rhodos är jag också så lycklig över lugnet som nu infinner sig. Det har varit en turbulent vecka med alla barn, familjer och vänner runt omkring oss. Plus allt spring till skatteverket för oss båda. Det är ju lite annorlunda när man bor utomlands med lite sånt och flytt.

20140820-215259-78779977.jpg
Jag känner också att jag älskar att vi både hjälper varandra att se saker ut ett annat perspektiv och att vi, även om vi inte alltid håller med varandra, lyssnar. Idag fick jag ett sånt där lyckorus över att han verkligen vill lyssna på vad jag berättar OCH att han är villig att dela sina åsikter om det. Och jag får lyssna. Jag lär mig otroligt mycket av honom. Det är som jag ser ut genom ett nytt fönster i det lilla hus som är jag.

20140820-215518-78918840.jpg
Det är som om det är lite välsignat… Som om det finns ett skäl att just våra vägar korsats. Inte så mycket för romantiken skull utan för var och ens inre resa. Romatik, sex, ömhet… ok då, det ÄR fantastiskt!! Men jag ÄLSKAR våra samtal. För livet är sååååå mycket mer än att gå till jobbet och tjäna en massa cash. Kvinnor är mycket mer öppna för den inre utvecklingen och det är inte så sällan som många kvinnor börjar på yoga, går hem för att ta tag i ett trasigt förhållanden och gubben tycker att allt är väl bra som det är. Varför förändra?? Och sedan fattar dom inte varför partnern vill skiljas.

20140820-215938-79178274.jpg
Jag förstår att det blir konstigt om en av dom inte vill diskutera utan bara vill att allt ska bli bra och som vanligt igen så han(eller hon ) kan börja fokusera på jobbet igen. Medan den andra säger, ” PRATA MED MIG!!!! ”

20140820-220138-79298722.jpg
Jag är så otroligt hög på min NU känsla. Jag har försökt det i snart ett år men NU har polletten trillat ner och jag är så tacksam att han kom med den. Jag fattar NU! :-)
Föreläsningen blev som vanligt en Malin kompott och imorgon kör vi yoga! I love!! Nya yogisar, gamla yogisar och alltmöjligt yogisar. Oj vad vi ska träna NU och meditation!!

20140820-220524-79524726.jpg
Nu sitter jag i sängen i Båstad och ler åt veckan som varit men är också så galet trött. Det är som om luften gick ut mig nu. Och sängen är en RIKTIGT säng och helt ljuvligt skön. Jag kommer somna som en bäbis. Utanför regnar det men det bryr jag mig inte om. Jag ligger och känner mjuka lakan, doften om min hudolja och lyssnar på brrr på mobilen från sms. Sorry men klockan är 22. Vi hörs imorgon!! ;-)

20140820-220829-79709527.jpg
Imorgon kommer Petra sova här för vi ska göra Båstad efter yogan. Vad kan man hitta på här tro? Har någon ett förslag? Jag är så tacksam över allt hon fixat och jag har toklängtat efter henne. Ska bli så skönt att komma ner till Mallorca och våra rutiner där nere. Idag tittade vi på hus att hyra i Sa Rapita och Molinar. Nära havet…. Jag vill att min son ska hänga med spanska barn så han lättar får spanskan och om han nu börjar surfskola när vi kommer ner kan det ju vara bra att bo nära havet. Fast helst vill han bo vid bergen… Vi får se. Vill vi ha havet kan vi ju alltid åka ut till Petra i Cala Llombards.

20140820-221301-79981436.jpg
Nä nu höörni…. Nu går ögonen i kors på mig. Och läser ni detta imorgon bitit torsdag..God morgon på er!!! Hoppas både du och jag sov gott!! :-)

20140820-221421-80061516.jpg

Kommentera - 2 kommentarer
Föregående artikel Tack Leffe!

Tack Leffe!

Malin

En av våra favoritställen i Sthlm är  kafe Fresco för det har helt galet goda sallader där. Idag samlades vänner och familj där för att träffa Charis. Det går ju inte att samla ihop ALLA så det får bli i  olika portioner. Ibland en och en som med min mamma. Och ibland som idag… ett helt gäng!

Vi åt så mycket av alla nyttigheter och onyttigheter så jag inte behöver äta på en vecka. Gemenskap och mycket kärlek! Tycker vi om!

Puss och Kram från oss!

Kommentera - 2 kommentarer
Nästa artikeln Yoga dagar i ett…
Föregående artikel " Ingen har gjor…

" Ingen har gjort så här för mig förut!! " Och fröken Berghagen myser...

Malin

Det är konstigt men det är lite provocerande… När två människor möts och INTE bestämmer sig för att flytta ihop. Inte ens till samma ö. Frågor som: Jaha så flyttar du till Rhodos nu får ett snabbt nej och han har inga planer på att flytta till Mallorca heller. Vi älskar vårt lite speciella liv där vi kan fokusera på de barn som bor hos oss full tid och våra jobb. Och så möts vi under några dagar och är tillsammans 24 /7 ( dygnet runt). Det blir som en smekmånad varenda gång och inga barn behöver känna sig åtsidosatta. Lovely! Men människor ifrågasätter det. :-)

Denna gång skulle vi ses i Sverige. Tidigare har vi träffats på Rhodos och i Rom. Nu var det Stockholm som gällde. Från första stund vi började prata med varandra har Charis pratat om Yugen. Att låta det som är får vara där det är utan att analysera sönder det eller försöka lösa mysteriet runt det. Så det har blivit lite vår grej. Att inte planera så långt fram utan ta dagen som den kommer. Många säger, ” Vad händer nu?? När ses ni nästa gång?? ” och vi svarar ” hm… vi vet inte riktigt… ” Det är otroligt att det kan stressa människor så. Nästan mer än oss. För oss stressar det inte. Jo när man längtar som mest men då är det alltid någon av oss som lugnar den andre med NUET.

Charis älskar Japan och vill inget hellre än att åka dit. Och älskar Japanskt te och deras ceremonier över allt annat. Så vad är väl då den bästa presenten om inte ett dygn på Yasuragi. Han har aldrig varit där eller i Japan. Jag lovar er att han blev överraskad!! Han var så lycklig så hela han strålade. Här kommer ett litet collage från våran dag. Som ni förstår vill jag inte lägga upp för privata bilder för vi vill ha det lite för oss själva. Men lite smått och gott kommer här…

Det estetiskt rena är något som tilltalar oss båda. Det finns ett enormt lugn i det.

Hela tiden den första timmen sa han, ” Ingen har gjort detta till mig förut! Du är inte sann!! ” Och jag gick självklart omkring och småmyste. Så nöjd med att jag tillslut kom på vad som verkligen skulle göra honom riktigt glad. Vårt rum var ett paradis och jag har ju mer eller mindre sovit på golvet hela mitt liv. Har aldrig riktigt gillat ben på sängar…

Vårt lilla ”vardagsrum” hade det klassiska japanska stolarna där du sitter på golvet. Men i detta fall var golvet nedsänkt vid fötterna så du kunde välja att sitta som vanligt eller i Lotus. Så smart!

En egen liten bastu och ett stort badkar/pool i badrummet med utsikt över skärgården. Vi hade kommit till himmelriket och insåg att vi ALDRIG behöver gå utanför dörren.

Men ett litet äventyr blev det. Eftersom vi båda tycker väldigt mycket om att dricka te så kunde jag ju inte låta bli att boka upp oss på en liten spa behandling med te ceremoni. Vi pratade länge med vår värdinna om te ceremonier i allmänt och fick också möjlighet att bara vara… Yugen. Inte prata så mycket utan bara njuta av ”mysteriet” i sig.

Efter 50 minuters omvårdnad var hans löparfötter och mina yogafötter som nya. I loungen tog vi ännu mer te och små tallrikar av rawfood desserter. Ljuvligt nice!!

Efter en stilla promenad i det japanska trädgården blev det så småningom dags för middag… 

Yuuuuuugen….

Charis var lite orolig för om han skulle klara av att sitta en hel middag på golvet så vi körde lite yoga innan och sedan satt han näst intill obehindrat i två timmar. Han behövde sträcka ut benen vid några tillfällen bara men det behövde jag också.

Till middagen gick vi båda lite wild and crazy och drack Sake genom hela middagen. Ska det vara japansk ska ska det !

När middagen var över drog vi oss in till vårt rum. Åter igen, för säkert tionde gången tog vi ett bad i utomhuspool. Det var helt magiskt för vattnet var 40 grader varmt OCH det regnade. Vi hade det hur bra som helst och somnade ovaggade i våra Japanska sängar och sov stenhårt så när det var dags att gå ner och äta frukost hade den stängt. Men personalen var otroligt vänliga och gick ut och hämtade lite smått och gott till oss och bad samtidigt om ursäkt för att de väsnades lite när de plockade undan omkring oss.

Vi hade haft ett helt fantastiskt dygn tillsammans och Charis visste inga gränser på sin tacksamhet. Nästan som om vi aldrig kommer behöva åka till Japan överhuvudtaget. SÅ nöjd var han. Och fröken Berghagen.. hon log både i hjärtat och över läpparna. Finns det något bättre än att träffa rätt när det gäller att göra sin partner lycklig.

Vi fortsatte vidare till Nora och bröllopet mellan Cecilia och Erik. Och hela tiden fick vi frågor om vår situation. Och vi svarade alltid samma sak. ” Varför förstöra magin med att försöka lösa något som vi inte vet om det någonsin kommer lösas. Varför börja planera framåt när nuet är så vackert i sig? Det kan ju i sin tur bara skapa oro när vi ser att det är lite krångligt att ta sig mellan två turist öar.. Lika bra att bara njuta och lösa problemen när det kommer en i taget. ”

Just nu sover han med händerna vilande på hjärtat. Han sover alltid så. Min son ligger nedbäddad på en madrass på golvet. Båda två kan dra låååånga haranger på dagarna om både ditt och datt så man knappt för en syl i vädret. Men just nu ser de ut som två visa munkar, fridfullt vilande där de ligger och sover. Tysta… :-)

Så, Varför oroa sig över om han kommer älska mig när hösten kommer?

Varför oroa sig om lillgrabben kommer ha kämpigt i skolan i höst igen eller om han har kommit över sina små hinder?

När jag kan njuta av den känsla som uppstår i mig när jag betraktar dom båda från mitt bord där jag sitter. Och så löser vi allt efter som.

Mina två Tibetanska munkar…. hm.. Det jag känner just nu… Är såååå Yugen.

Kommentera - 9 kommentarer
Nästa artikeln Tack Leffe!
Föregående artikel Formex äventyr

Formex äventyr

Malin

Så kom han då äntligen min Grekiske surfare till gamla Svedala och det första äventyr han fick slängas ut på var Formex mässan ute i Älvsjö. Lika bra att visa honom hur Berghagenskan jobbar.

Först blev det besök hos Santa Ni och våra yogakläder.

Där fanns Santa Ni´s designer och ägarinna Petra tillsammans med min dotter Love som hade sina smycken i samma monter. Love är 24 år och redan egen företagare  och gör själv alla smycken på ” Love from Sthlm ”. Stolt morsa är jag!!

Sedan gick vi vidare till Soul of Maia och där våra Yogasmycken fanns på plats med deras designer Sussi.

Där träffade vi Yosoys Cristina och då blev det lite fika dags. Det var lite nervöst för mig. På bara några timmar hade han fått träffa min dotter och några av mina närmaste vänner. Men allt gick bra. Han var grym! När klockan närmade sig 13 var det dags att bege sig in till Sthlm och lunch med min mor…. HJÄLP!!!

Men båda min mor och Charis skötte sig fantastiskt. Kändes nästan som om jag inte fanns och det är ju ett gott tecken. Nu väntade bara min överraskning ….

 

 

 

Kommentera - 3 kommentarer
Nästa artikeln " Ingen har gjor…
Föregående artikel Vart är ditt fok…

Vart är ditt fokus Yogini...?

Malin

Jag la upp en bild på min officiella instagram där jag tipsade om en site som hjälper dig att söka bland nästa alla flygbolag när du söker flygresor. Lågprisbolag brukar inte finnas på resebyråerna eller andra siter. Men här fanns dom. Några muttrade till ordentligt om att jag sagt just Rayan air. De pratade om miljösynpunkt och personalhantering. Något som jag inte vet så mycket om. Och eftersom jag har upplevt baksidan av vad som skrivs i kvällstidningar och VET att det är lätt att köpa sig en artikel som ger fördelaktig kritik till dig själv eller dålig kritik till andra så vet jag ju inte riktigt vad som är sant eller inte av vad jag har läst när det kommer till just det här flygbolaget men dom har fått mycket skit det har dom. Och jag blir glad över att bli informerad. Men…Jag tycker inte riktigt om bojkottning… Och framför allt när jag inte har tillräckligt med information om det. Och jag tycker inte om när vi ger varandra skuld..

 

Så… Om jag skulle bojkotta det här flygbolaget för att dom är ojusta mot sin personal då kommer två frågor… Varför tillåter personalen sina chefer eller företaget som dom jobbar på att behandla dom så? De flesta som kommer på mina kurser jobbar med att stå upp för sig själva, ta ansvar över sina liv och det liv de lever och hur de blir behandlade. Kan de vara så att de är rädd för att förlora sina jobb om de gör det? Jag vet inte jag frågar bara…. Men… då till fråga två.

Om jag bojkottar tillsammans med andra så kanske de slutar flyga så får ja alla som jobbar där sparken… Är det vad dom vill och är det mitt mål? Att sätta någon på barbacke? Har jag tillräckligt med kunskap om detta? Jag vill hjälpa till men hur gör jag det på rätt sätt? Det är ju så svårt!!

Låt mig berätta en sak om min egen relation till bojkottning och där jag fick mig en knäpp på näsan. Jag jobbad som yogalärare på ett stort kryssningsfartyg. En riktig lyxlirare!! Vi kom till Miami och so far so god men när jag gick omkring där på båten med all denna lyx på väg till en av våra fattiga länder i världen som dessutom hade haft en enorm jordbävning något år tidigare, vreds det sig i magen på mig. Hur kunde jag supporta en sån här kryssning när världen och öarna som vi besökta led under helt andra förhållanden än våra. Det var ju som natt och dag. När båten anlade vid Haiti mådde jag direkt illa. Min dåvarande pojkvän hade på den tiden ett amnestyljus tatuerat på armen. Vad höll vi på med????

När vi kom dit stod öborna med sina korgar med varor som de bad oss att köpa. Och så fortsatte det på varje ö vi kom till. När vi kom till Mexico tog vi cyklar och åkte iväg en bit bort för att se något annat. Där i en liten butik satt en flicka med downssyndrom och gjorde armband. Vi köpte flera stycken av henne och samtalade med familjen där.   När vi frågade vad dom mest av allt önskade sig svarade dom, ” Att ni fortsätter komma hit.” Och jag skämdes så. För jag hade inte alls tagit in att om den här stora kryssningen inte kom in till deras öar så får dom det ännu svårare att klara sig. När vi åter kom till båten gjorde jag det jag borde gjort redan första dagen. Kollade upp fakta. Båten vi åkte med transporterar varor till dessa öar, gåvor från andra i mängder för att hjälpa de som har de svårt. Dessutom hade de stora stora solpaneler på taket för att agera lite mer miljövänligt.

Så jag är ledsen men från mina tidigare misstag kan jag inte bara bojkotta för att någon säger det. Jag behöver verkligen veta att det är det jag ska göra eller om det finns en annan väg att gå. Tack och lov finns det människor som brinner för det här och där kan du få all information du behöver.

Jag läser just nu ” Vinden är min mor” som många av er säkert läst. Och det är svårt att inte beröras av indianernas kamp för det goda och att förlåta. Något vi i väst inte förstår oss riktigt på. Jag tänker på pridegalan när de från Palestina gick runt och skrek bojkotta Israel. Jag minns att jag tänkte… Men handlade det här inte om kärlek och att hålla om de som är gay i Palestina? Inte att slå eller frysa ut. Och betyder det att jag inte ska få sitta med min underbara vän Ronen på hans kafe i Palma för att han kommer från Israel? Är hans smärta mindre än någon annans bara för att han har flytt landet och bestämt sig för att vägra krig och istället öppnar ett kafe? Varje dag healar han massor med människor. Han gör gott. Ska jag bojkotta hans kafe bara för att vissa anser att Israel är ondskan själv? Ska jag inte köpa hans varor som han så noggrant valt från sitt land för att andra säger att det är fel? Är det inte viktigare att jag hyllar det han gör? Är det inte viktigare att fokusera på kärlek? På alla sätt. Som Indianerna gör.

När jag idag gick med mina nypolerade fötter från fotvården så tänkte jag. Är det här verkligen ok? Att jag sätter mig och betalar för att få snygga fötter när mödrar går och letar efter sina bortappade barn i bergen i Irak? Och ibland mår jag lika illa över dålig personlavård som av att vi i väst, med våra bilar, vår smoothiemixer och vårt svala sätt där vi knappt kan säga hej till varandra i hissen och där vi mest spenderar tiden på att skvallra om grannarna när vi ses, muttrar om sådant vi inte alla gånger vet så mycket om. Någon bränner av en arg kommentar på min instagram och sedan vänder sig och säger till sin väninna, ” Har du hört att Erik har varit otrogen mot Pernilla igen” . Då kan jag skrika blääääää!!

Jag undar vem sätter ribban för vad som är rätt och fel för andra? Vem har rätt att döma och bestämma vad andra ska göra för att skapa en bättre värld? Ingen annan än jag själv har den rätten och jag kan bara gå min väg och göra på mitt sätt så kommer andra att följa eller gå åt ett annat håll. Men… är det inte lite galet att slå åt alla håll till det som ligger så långt utanför dig när du skulle behöva ringa upp din svärmor och make peace? Det är skit bra att människor bryr sig om andra och vill stötta varandra och jag köper det till fullo om du OCKSÅ tar hand om det som är precis under dina fötter.

Jag undrar… När du står och muttrar åt andras dåliga sätt och beteenden… missade du då att flytta på dig så den gamla damen fick din plats på bussen? Eller plockade du upp tidningen från marken, som någon slarvigt slängt ifrån sig, och gick du och slängde den? Eller var det inte ditt jobb? När du flög det där perfekta miljövänliga flygplanet med den perfekta personalpolicyn stod du då och beklagade dig över att bagaget inte kom fort nog och att spanjorer är slöa? Gav du personalen ditt varmaste leende och tackade när du gick av?

Jag vet bara att jag vet inte allt vad som händer i de stora företagen. Men att jag frågar när jag köper choklad och kläder vart de kommer ifrån.

Jag vet bara att en väninna bad mig att inte resa till Turkiet för att Turkiets premiärminister inte tycker att kvinnor borde skratta offentligt.

Jag vet också att det inte var premiärministern utan VICE premiärministerns som sa det så hon bad mig bojkotta pga felaktig information.

Och jag vet att jag älskade att det sköljde en våg över världen på Instagram där kvinnor skrattar för att STÖTTA kvinnorna i Turkiet och PREMIÄRMINISTERN som TYCKER att de ska skratta offentligt.

Jag vet också… att det är bättre att börja se om sin egen bakgård innan man viftar med spjutet åt de stora företagen och länder långt bort. Hur ofta möter du en främmande människa med ett leende och en kram? Hur ofta vänder du och stannar bilen och springer ut i regnet och säger till den gamla damen som går med sin rullattor och är utan paraply, Ska jag köra er någonstans?

Det är genom omtanke och kärlek vi förändrar världen och i det lilla runt omkring oss. DÄR kan vi förändra. Och det blir som ringar på vattnet ut i det stora.

Så till dig som läste kommentarerna och fick dåligt samvete för att du väljer ett lågbudget företag när du flyger för att du just nu inte har råd med något annat men verkligen behöver din semester för att orka. Jag lovar dig att några av dom köper kött som är producerat av företag som låter djur stå hiskligt trångt och olidligt bara för att dom ska få billigare kött. Så bry dig inte om det. Ha det i åtanke bara och så ger du personalen på flygbolaget ditt varmaste leende när du nästa gång flyger med dom. För om informationen stämmer om deras personalvård så får just DU dom att orka lite till. Ta hand om det som du kan ta hand om. Och var nöjd med det. Känn ingen skuld för att de valde att prioritera sin familj och sin ekonomi före personalen. Ni kanske behövde den  här resan mer än någon annan.

Och vet du, en annan sak som kan vara bra att veta. Dom skäller på mig för att jag nämnde Rayan Air. Dom borde fokuserat på att jag flyger alldeles för mycket överhuvudtaget. Jag borde egentligen inte uppmana att flyga alls om vi ska se till miljösynpunkt.

Ärligt.. Im so fucked!! När det gäller den biten. Jag sålde bilen för att kompensera mitt flygande. Ha ha ha!!! Det är som en fis i Universum i miljösynpunkt.

Det jag vill säga är, vi spenderar kanske lite för mycket tid på att vara arg och säga vad vi tycker. Och alldeles för lite tid på att sprida värme och på att lyssna. Och ja, det är viktigt att ge information till varandra när den brister men det behöver vara i respekt och i kärlek. Annars är vi inte bättre än någon annan. Och just nu känner jag att världen i mellanöstern håller på att rasa samman. Och mitt arga förtvivlade fokus är där. Förlåt… Inte på ett lågbudget flygföretag.

Indianerna lär fortfarande sina barn att hedra det djur det just nu äter. Att tacka för det. För mig är det jätte viktigt att mina barn gör det också. Men det är ju jag det. Och jag kan inte lova att dom lyssnade…

Tack alla för att ni bryr er och för ert mod att säga vad ni tycker! Det är viktigt att göra skillnad. Men jag är fortfarande så naiv att jag tror att fred, omtänksamhet och omvårdnad börjar där vi står. Och i våra egna hjärtan och ageranden.

Som Henrik säger ” Kasta inte spjut när du står i glashus.” Sätt dig ner och börja dra upp ogräset under dina fötter istället.

Vart lägger du ditt fokus Yogini… Svara inte mig. Svara bara dig själv.

Puss!

Kommentera - 41 kommentarer
Nästa artikeln Formex äventyr
Föregående artikel Du är inte safe…