Malin Berghagen

Perspektiv

Malin

Det har varit en märklig höst och jag behöver verkligen vila. Men tack vare mitt yrke vet jag vilken väg att gå och att lyssna på signalerna i kroppen. Jag äter väldigt bra. Mediterar mycket och lyssnar på musik som värmer min själ. Om några dagar är det första advent och jag får tända min julstjärna. Längtar!

IMG_5810.JPG
I helgen ska jag och min son försöka ta oss ut till havet eller upp till bergen. Naturen är en sådan naturlig plats för läkande. Och vi båda behöver verkligen vår dos av träd, berg, sand, vind och sol. Kanske ta båten till Ibiza… Sätta mig och se ut över havet och känna vart i livet jag står. Det känns som det är en vändpunkt just nu. Allt som har hänt har verkligen gett mig perspektiv på saker och ting. Och vad och vilka som verkligen betyder något för mig. Och vad det är jag vill göra i mitt liv.
Jag ser också fram emot resan till Costa Rica med Surfakademin och Yogobe.
Jag ser det inte alls som en jobb resa. Mer som en möjlighet att hänga med människor som älskar yoga som jag eller är nyfikna på att öppna upp den dörren. Medan jag själv kommer att få öppna upp dörren till surfvärlden tack vare Peter och Anton. Jag kan mycket väl ha en romantisk bild av surfingen men… det är något med friheten och mod som tilltalar. Och vatten. Jag är såååå beroende av vatten. När jag bodde i Sthlm gick jag ofta ner till Nybrokajen för att känna doften av vatten och det öppna.
När jag var barn bodde vi i skärgården och när vi var ute och åkte båt satt jag alltid längst fram i fören med benen dinglande och kände mig just fri.
På Santorini var vi ute på en båttur och då stod jag åter nära fören och älskade när båten kraftfullt gungade sig igenom de högre vågorna.
Och här i Palma går jag alltid efter hamnen när jag hämtar min son.

IMG_4347.JPG
Jag har också börjat läsa en bok. Och nu har jag bestämt att när jag och min son ätit middag så ska han få spela lite och jag kan gå ut och sätta mig vid en resturang i närheten och ta kanske ett glas vin och läsa min bok. Jag gjorde det igår första gången och det var så mysigt. Jag satt på en pall ute och kunde luta mig mot fönsterkarmen. Jag hade min sköna luvkofta, ett glas rött och några oliver. Och min bok. Kvalitetstid kallas det. Läkning. Meditation och närvaro.
Vi behöver se till våra stunder av att bara vara. Och prioritera dom. Inte bara när livet har varit turbulent utan varje dag.

IMG_0041.JPG
Ett djur i sin närhet är också lugnande för själen. Vi promenerar mycket och han ligger nära oss vart vi än är. Och han vaktar när han behöver. Det är precis som han känner att jag behöver honom nu. Han lägger sin stora huvud i mitt knä och ser upp på mig med sina bruna ögon som säger ” Jag är här Matte.. ”
Trots lite turbulent höst så gör Mallorca sitt bästa för att hålla om mig. Och jag låter mig hållas om.
Kram på er!

Kommentera - 14 kommentarer
Föregående artikel Jag ber alla....

Jag ber alla....

Malin

Angående dagens löpsedlar hemma i Sverige. En kvinna har skickat en betalningsanmaning till kronofogden gällande att jag har kopierat hennes bok och bloggar. Och den av mina böcker hon pratar om är den som är min biografi. Hur yogan kom in i mitt liv. Gällande ärendet kommer jag inte säga något mer än det jag säger här idag. Eftersom det var hon som kontaktade pressen ansåg jag att jag hade rätt att säga min mening även där. Och jag lovar på min älskade mormors minne att jag ALDRIG läst hennes bok eller blogg. Men det är nu upp till domare och mitt förlag att sköta resten. Och alla vi andra ska leka lite Gandhi och inte slå på någon i onödan. Men för att ni också ska få EN DEL av min sida låt mig berätta lite hur det är att vara sk kändis.

När jag var tolv år kom jag hem från skolan och på vägen hämtade jag posten. I den låg ett brev till mig där någon man hade ritat av sin manslem och frågade om han fick ta min kända oskuld. Behöver jag säga något mer? Så tyvärr måste jag säga att jag är van. Det här är en del av känsidskapets baksida. Amelia har personal som varje dag sitter och plockar undan näthatet som även finns på min blogg. Där elakheter skjuter fram från människor som allt för ofta inte ens lämnar ut sina namn. Men vi slänger det inte. ALLT sparas. Gällande den här kvinnan la hon alltid ut sitt namn och det hedrar henne. Ska du vara arg stå upp för det i ditt namn och inte bakom mask. Alla behöver inte gilla mig.

Så varför väljer man då ett yrke där man fortsätter att var känd när man vuxit upp med en hel del konstigheter? Jo för dels så älskar jag teater, musik och att uttrycka mig. Jag älskar att skriva!! Och bloggen var ett sätt för mig då jag började för över tio år sedan, att inspirera andra till att förändra sin liv. Det var mitt sätt att skapa en bättre värld. Genom yogan, genom personligutveckling och genom att våga vara privat. För att visa att ” Du är inte ensam” med oro, dålig självkänsla och matångest. Jag bestämde mig för att använda mitt kändisskap till att göra skillnad. Det är det min första bok handlar om. Men som ni vet har jag haft tillfällen, då mina barn blivit utsatta, att lägga ner bloggen helt.

Men… än så länge… är jag så pass naiv så jag tror på att det goda segrar tillslut om vi bara tror på det tillräckligt mycket och slutar ge elakheter syre. Jag tror på Gandhi!!

Om det är något den här hösten har lärt mig är att livet går upp och ner ibland. Och vet ni… det fortsätter. Och för mig just nu finns det viktigare saker att ta hand om än att kommentera detta här på bloggen eller i pressen mer än det som står idag. Och det viktigare det är, min familj. Vi vill gå in i en lugn jul med en saknad pappa i våra tankar. Dessutom har min yngste son har matte prov idag. Han har svårt med siffror och hans trygghet inför det här är viktigare än spekulationer. Vi tänker inte låta media apparaten eller arga människor bekomma oss. För vi litar på att dom som SKA ta hand om det ( tingsrätten) TAR hand om det. För det är deras jobb.

Så jag ber er alla att respektera att vår familj har nog drama den här hösten. Och jag ber er att inte skriva elakheter om den här kvinnan heller. För jag vill tro att hon i grunden inte är elak. Bara arg. Det här kommer lösa sig också. Till dess fokuserar vi på andra saker på den här bloggen. Som att stötta Barncancerfonden. För att hålla sitt dödssjuka barn i famnen är så mycket värre än att ha en arg författarinna efter sig eller näthat. Jag klarar mig. Det gör inte alltid dessa barn om vi inte hjälper till att stötta forskningen. Och DET är skälet till att jag har fortsatt blogga. Fortsatt använda mitt kändiskap. För jag kan använda det till något gott.
En dag kanske jag inte orkar längre. Men den dagen är INTE idag!! Jag kan inte lova något och vi får se hur det här fortsätter…. Men idag är idag.

Krama på någon extra hårt idag!! Ge något ett leende. Håll om det goda och låt oss värna om det.
Ge inte vika för skvaller och skit snack. På den här bloggen går vi inte dit. Punkt!

Här kommer en bild som min exman Dag tyckte väldigt mycket om. Och som jag hittade på hans FB. Det blir mitt slut ord idag.

IMG_6639.JPG
Namaste! Malin

Kommentera - 32 kommentarer
Nästa artikeln Perspektiv
Föregående artikel Jordänglar

Jordänglar

Malin

Förlåt att jag inte skrev ngt i helgen men jag hade mina skäl… För i helgen vet ju några av er att jag var på Svenska Kyrkans julbasar. Jag skulle egentligen ha jobbat där om Inger hade fått som hon velat men nu blev det inte så. Istället fick jag lova att dyka upp varje dag. För prästen Mikael hade jag även lovat att komma i tomteluva, vilket jag gjorde. Men det ingen annan visste, förutom Inger och Mikael, det var att det var ett ganska stort steg för mig att ta mig dit. Mina vuxna barns pappa bodde nämligen i porten bredvid innan han gick bort och jag har inte riktigt velat ta mig till dom kvarteren. Det var alldeles för jobbigt. Även om jag åkte bil kunde jag ta en annan väg. Men rädslor är ju till för att övervinnas och som dom säger, är du rädd för att åka hiss, åk mycket hiss! Så jag började hard core redan på fredagen och tog en lång promenad dit med Bodhi. Så jag liksom inte kunde smita undan men också steg för steg andas mig igenom de jobbiga små känslorna som kom. Något som hjälpte mycket det var ju att Inger, som verkligen är som min extra moster, väntade vid målet. Ivrig att visa mig hur allt hade blivit i iordningställt med basare.

IMG_1957.JPGPå vägen dit tänkte jag på min moster Birgitta. Hon älskade jul och allt som hade med pyssel och göra. Tillsammans med henne gjorde vi julkorv och bakade lussebullar. Och någon gång på hösten började hon sticka på våra sockor som vi skulle få till jul. Min moster kallades för Pippi. Inte på grund av Långstrump utan pga av att hennes småsyskon inte kunde säga Birgitta. Bibbi blev pippi. Det lustiga är att jag kallar Inger för Pippi Långstrump för hon är lite som Pippi. Säger lite som hon vill och gör lite som hon vill. Ena stunden kan hon stå med händerna i sidan och se strängt på en för att sedan helt plötsligt flina upp i ett leende.

Birgitta var en kär moster men också en nära vän. Det var henne jag pratade om min tro med och det var hon som gick med mig till kyrkan vid julottan när ingen annan ville. När jag flyttade upp till Järvsö fikade jag med henne varje dag kl 11 och vi pratade om min släktforskning som jag höll på med. Sedan satte vi oss i bilen och åkte iväg och pratade med de äldre i gårdagarna. Det var där jag lärde mig att dricka kaffe. Kokkaffe! Laga citronkyckling och koka lingonsylt. Birgitta var egentligen den som hade bäst sångröst av alla syskonen. Ja alla mammas syskon har väldigt bra sångröster inte bara min mamma, för min mormor sjöng jämt med dom när dom var små.

IMG_0332.JPG
Där jag bodde granne med Birgitta i Hälsingland

Nåväl… Så när jag gick där och försökte ta mig igenom de där lite jobbigare känslorna med minnen som snurrade förbi på väg till kvarteren där svenska kyrkan låg, så kände jag nog att moster Birgitta höll om mig. Hon bodde ju i flera år i Australien och var mycket på Svenska kyrkan där. Det kändes som hon var lika nyfiken som jag på hur dom hade fixat till det. ;-)
Och dom hade verkligen gjort jätte fint!

Mikael mötte mig i dörren, ja han mötte oss alla där, och kramade om mig eftersom han visste att jag inte bara var där för att se julbasaren. Michelle följde med mig andra dagen och då var också lillgrabben med. Ingers son spelade skön julmusik och hennes andra son sålde korv. Och vi åt äppelpaj drack glögg så magarna stod ut i alla hörn. Det blev också en vit julstjärna att ta med hem som nu hänger i fönstret och väntar på att få lysa den första advent. På väg därifrån tackade vi båda henne för att hon kom med och min son sa att det kändes mycket bättre nu. Det är bra att vägra låta sorgen äga ditt nu.

På söndagen gick jag dit själv. Utan hund, barn eller väninna. Det funkade det också även om jag var lite nervösare då. Väl där stod lotteripersonalen i dörren och skrattade åt min tomteluva och mina träskor. Jag tog en fika med min kollega Shirin som var på plats med sina familj och när Ingers son hade gått av den lilla lilla lilla scenen var vi på väg att göra en kupp och gå upp och sjunga ngt. Sånghäftet låg ju där!! Men Shirins barn och man förbjöd oss att hitta på något så pinsamt. ;-)
Sedan kom Richard med sina barn och mor Christina och satte sig ner vid vårt bord. Mycket skratt och mer glögg.

Det var bra för mig att gå dit någon timme varje dag. Jag fick nya minnen. Och den där krampaktiga känslan släppte och byttes ut till en känsla av värme. Allt hade hjälpt till, gemenskapen, musiken, maten och julen förstås.
Jag satt en stund och betraktade alla som var där. Många som har blivit mina nya vänner och lite familj på något sätt. Så galet mycket värme!! Och då blir jag ju så där lite rörd och blödig och varm i hjärtat. Så när jag skulle gå var jag bara tvungen att hitta Inger och krama lite extra på henne innan jag gick. Så tacksam över hennes bestämdhet på att jag skulle komma alla dagarna. Det hade hjälpt.

IMG_7013.JPG
Vet ni, på lördagen hände ngt annorlunda precis innan jag skulle gå… Jag stod och tog på mig min kofta och hade precis knutit den, Då kändes det som om någon kysste mig på kinden och viskade ngt till mig. Som om den sa att vi kan ta oss igenom det jobbiga om vi bara accepterar det förflutna och att det tillhör just det förflutna. Hålla om det som var fint och lite släppa taget om det som inte var lika vackert. Att det går att kliva över jobbiga känslor om vi bara vill varandra väl och bryr oss om varandra. Och i trygghet av andra. Och jag tänkte på alla dom som är ensamma med sina känslor. Som inte har någon som lyssnar eller kramar om. Vad viktigt en sådan här helg måste vara för dom. Och vad mycket en kram kan göra…. Eller en kyss… kanske två på vardera kind. Eller bara ett leende. Hur viktiga alla dessa jordänglar och volontärer är.
Nästan så att jag tycker att vi borde skippa lite gudstjänster och ha musik och fika på söndagarna istället.

IMG_0536.JPG
Vi kan inte förändra det förflutna. Bara ändra vårt förhållande till det. Och göra ett val. Att gå vidare. Jag tror inte på att stoppa huvudet i sanden, fly eller låtsas som ingenting när det gäller känslor. Då kommer dom bara dubbelt så starkt senare. Varför skjuta upp det? Jag tror på Face your fears! Men också att våga gå en annan väg. Och att vägra rädslan och hellre försöka öppna upp för omtänksamhet. När man känner sig redo för det förstås. Och när man har någon där som håller en i handen. Jag är ju lite Hokus Pokus enligt några. För jag tror ju tex på änglar. Ja enligt min moster Birgitta finns dom. Både ovan jord och vid min sida. Och den här helgen fick jag träffa några av dom som finns på den här jorden. Ja mitt i Palma! TACK!!

IMG_4481.JPG
Ställen som Svenska kyrkan blir inte bara en plats för tro för många utlandssvenskar utan också en trygg famn för oss som flyttat ”hemifrån”. Och skillnaden med hemma är att vi söker oss dit för att få hjälp på många sätt med allt som är nytt. Hemma i Sverige rullar våra liv på och kyrkorna står tomma. Men vet du, dom där änglarna finns där också. Det är bara vi som måste ta oss dit. Söka gemenskapen, inte bara för vår egen skull utan också för att finnas där för andra. Och vi är alla välkomna oavsett tro.
Kolla upp med din kyrka nära dig när nästa kafferep är. :-) Ta med familjen och häng lite! Det finns garanterat ngn ensam farmor som har sökt sig dit och hoppas på en kram av just dig.
Kram! Malin

IMG_6742.JPG
Min mor, garanterat en jordängel. :-)

Kommentera - 8 kommentarer
Nästa artikeln Jag ber alla....
Föregående artikel En dag av närvar…

En dag av närvaro...

Malin

Igår tränade jag på att bara vara. Att inte analysera så mycket utan betrakta och njuta av det sköna höstvädret. Dricka en kopp decaff utan en tanke någon annanstans. Jobbade när jag jobbade. Åt när jag åt. ZEN!
Det gick så långt att jag fokuserade på gatstenar när jag gick. Det var otroligt skön och avkopplande. Rekomenderas!
Jag gick ut med Mr Bodhi vid flera tillfällen och en av dom var ner till hamnen. På väg in till Palmas kärna fastnade vi och hängde en stund. So Nice!

IMG_6998.JPG

IMG_7002.JPG

IMG_7001.JPG

På väg till att hämta min son på skolan passerar jag en kyrka som jag är väldigt förtjust i. Jag stannar alltid till där och tittar på Maria där hon står på taket. Tackar för något och går vidare. Det är också den kyrka jag går in i om jag vill gå in och sätta mig en stund.

IMG_6999.JPG
Och det här har jag fortsatt med idag. På bussen kommer alltid en äldre man med sitt barnbarn som han tar till dagis. Han är såååå fin!! Han beskyddar honom,ed sina trygga armar men vi andra är mer orolig över om han ska ramla än den lilla pojken. Men nope! Pojken får sitta! Punkt!

IMG_6996.JPG

IMG_6997.JPG
På samma sätt som den äldre mannens armar är runt sitt lilla barnbarn kan vi vara i vårt stöd av Barncancerfonden insamling. Vi kan vara där genom att visa vår kärlek. Skänka ett silverhjärta till någon vi tycker om och visa att våra armar finns runt dom. Men även runt våra barn. ALLAS barn. Togetherness!
Nuet är en gåva som inte ges alla. Men vi kan göra det möjligt.
Sist men absolut inte minst… Tack alla som redan gjort så mycket för våran BloggBattle!! Tack för ditt stöd till Barncancerfonden och våra barn där ute.
Mamma Malin

Kommentera - 3 kommentarer
Nästa artikeln Jordänglar
Föregående artikel Julbasar i Palma

Julbasar i Palma

Malin

Så äntligen är det dags för julbasar!!! Jag är ju lite tokigt förtjust i allt som har med INNAN jul att göra. Och nu i helgen är det julbasar hos Svenska kyrkan här i Palma. ”Chefen” över detta, och har varit i många år nu, är Inger Ballinas. Ni vet en av de väninnor jag lärt känna här på ön och som har tagit så väl hand om mig och min lille kille genom tex Dags tragiska bortgång. Hon blev lite som en extra mamma först, sedan blev hon som den vän jag hade i min moster Birgitta. Och nu är hon någon jag tycker innerligt om precis som hon är. Och hon är en liten ängel för många här med sitt fixande och trixande. En bestämd ängel som säger vad hon tycker om det mesta. En ängel som kramar extra mycket på min son när hon ser honom så hon är en av dom som ska få Barncancerfondens silverhjärta av mig i Julklapp. Men schyyy… Säg inget!

IMG_6635.JPG
Igår var jag nere och tjuvkikade lite i Svenska kyrkans lokaler. Då höll Inger, Barbro, Rigmor, Cristina, Carina, Gunilla mfl att ställa i ordning inför basaren. Dom har hållit på hela veckan så du känner inte alls igen dig. Till och med kyrkorummet är nu ett rum för fika och gemneskap. Det ska serveras glögg och korv med bröd. SVENSK!

IMG_7003.JPG
Dom har gjort ett otroligt jobb och ca 4000 personer kommer passera här under helgen. Puh!! I köket höll de på att förbereda smörgåsar och landgång. Det bakades mjukpepparkaka, saffransbullar och vanliga bullar förstår. Det finns även vörtbröd med eller utan russin.

IMG_7004.JPG
Du kan köpa ALLT som du behöver till julens mys. Pepparkakor, julmust, glögg, julljustakar, julstjärnor, lucia kläder mm mm.

IMG_7008.JPG
Det kommer vara enklare lotteri och lite mer avancerade. Där kan du vinna flygbiljett hem till Sverige med SAS, hotelnatt på några av våra fina nordiska hotel som tex Tres, Portixol mf.
Du kan få en lunch för två från olika resturanger och bästa av allt….
MIN BOK och YOGA CD!! ;-) Nej det bästa av allt är faktiskt min mammas jazzplatta. Så det så!!

IMG_7009.JPG
Jag fick också en stund med prästen Mikael och passade på att fråga lite om helgens bibelord. Och han förklarade att den var rätt tung men tänkvärd. Det är slutet på kyrkoåret, Domsöndagen och alltså ett avslut. Texterna är ganska hårda och handlar om att har du inte valt Gud nu så kommer du få det rätt tufft framöver. Men för dig som väljer Gud väntar himmelska ting. Men enda en känsla av hopp. Gud visar dig dina synder men tar också bort dom åt dig om du väljer det goda.
Jag gillar ju inte den där hårda dömande attityden och tror att Gud, oavsett religiion, älskar alla vad de än gör så jag gör ju gärna min egen tolkning nu inför nymånen på söndag och allt.

IMG_7010.JPG
Det är lite som att komma till botten och stå där lite i mörkret. Att begrunda det du vet att du kunde gjort annorlunda och acceptera att du inte alltid gjort rätt. Och när du har gjort det är det dags att vända blad. Att det som är gjort är gjort och det är bra att vara realistisk och ta inre ansvar över det och sedan göra som Sarah sjunger i ”Moving on”, Move on!
Skulden och samvetet kan kännas rätt mörk över litet eller stort och jag tror att det är viktigt att vända blicken mot ljuset och känslan av att jag kan göra annorlunda nu. Och se ljuset stilla komma tillbaka långt där uppe.
Alltså inte gömma sig och låtsas som ingenting utan må dåligt över det som kanske var lite knasigt gjort, det är ansvarsfullt. Och när det är gjort, let go! Bygones! Vi kan ju inte förändra det som varit bara vår inställning till det. Inte låta det tynga oss utan gör nytt, göra annorlunda nu. Välja det som är gott i förhållande till det som varit och till det som väntar.
För nu väntar något nytt!

Som min mamma brukar sjunga.
” Nu väntar ngt nytt, som ingen anar än. En väg som leder bort men kanske leder hem. Den vägen vill jag gå, vart hän den mig än bär. Så se dig inte om och sakna det som var. För det du djupast känns det finns alltid kvar. Så minns allt som betytt. Nu väntar något.
Så dra ett streck över som var. Gjort är gjort. Det är NU som gäller.
Så … vad vill önskar du dig i NUklapp min vän? ;-)
Namaste!

Kommentera - 4 kommentarer
Nästa artikeln En dag av närvar…
Föregående artikel Jeoperdy nej tack!