Malin Berghagen

Mormor.

Malin

Sitter på terassen till hotellet. Försöker hitta orden. Men de kommer inte. Är det en sådan dag idag kanske?

Pratade med mina yngsta barns pappa i morse. Vi pratade om de stora barnens känslor och hur de hanterar allt. Vi har ju hängt med dom tillsammans i 15 år ( så länge vi var gifta) så vi vet båda hur dom funkar och dom tänker. Och det var mysigt att känna att vi kunde mötas här i det. Det finns egenskaper som min mormor gav mig och mina familj som jag tycker om. Och det är att försöka ta sig över sina känslomässiga barriärer och sin stolthet när det kommer till sina gamla relationer.

Det är ju så att så fort du öppnar upp för en relation med någon har du lika mycket ansvar som den andre för den. Även efter det att relationen ”tar slut” . Tyvärr så funkar inte alltid det i relationer där någon är sårad. Men om man bara ger det tid… så brukar kärleken segra. Den säger ” Glöm bort bråken och tramset. Nu är nu. Hitta tillbaka till varför ni drogs till varandra en gång. Det som förenade er och låt det förena er igen. Som vänner. ”
Mormor var väldigt noga med det.

Min mammas- och mina morbröders- och mosters partners hade hon inte gjort slut med och hon vägrade att acceptera att bara för att det var slut för dom så behövde hon också avbryta det. Aldrig!! Hon hade lite inställningen ” Get over it! ” Och i hennes hus var alla välkomna. ”Bråka får ni göra innan och efter men här i mitt hus är det fred. Frid för allas bästa. ” Självklart var det så att om någon hade gjort någon av hennes riktigt illa så var hon ju inte nådig mot den gamle partnern heller. Men hon kunde se skillnad på handling och person. Och det är en fantastisk egenskap. Lojaliteten ligger i familjen och det vet alla gamla partners men vänskapen fanns kvar hos henne. Och sedan helt plötsligt så var en gammal partner på besök med sin nya hos mormor. Ha ha ha ! Hon var underbar!!

IMG_0298.JPG
Min son Christopher och mormor när vi firade hans ”Hole in one”.

Om någon av hennes barn eller någon av oss träffade någon ny och vi då kom hem till mormor och där satt ngt av våra ex på fika. Så var det inget läge för våra nya partner att gnälla om respekt eller annat. Exet hade ju funnits i familjen låååångt mycket längre än den nya så det var inget att diskutera utan bara att tugga i sig. ” Bit ihop! Var vuxen! Sluta tramsa! och acceptera att din partner haft ett liv innan dig. PUNKT! ” Och jag tycker det är så vackert på något sätt.
Livet är så mycket fyllt av drama ändå som är långt mycket värre än att fika med ett ex eller dess nya partner. Och oftast ligger ju problemet hos oss själva.

Sedan kan det ju gå åt andra hållet också. Framför allt när det är barn inblandade. Där exet fortfarande tycker att hon eller han är huvudpersonen i sin förra partners liv för att man har barn ihop. Att hon eller han ska prioriteras först. Så är det ju verkligen inte.

Ni vet att jag brukar säga att män tänker ” en låda i taget” och vi kvinnor är all over. Men att ” en låda i taget” tänket har varit oerhört viktigt för mig den senaste tiden. Det jag kan uppleva ibland det är att män, inte alla, tenderar att lägga exet och barnen i samma låda. Så antingen träffar dom sina barn mindre för det har med exet att göra. Eller så ger dom exfrun alldeles för stor plats för de ligger i samma låda som barnen. Män… Sortera lådorna!! Barnen ska ligga i en egen låda.
br />
IMG_1055.JPG
Morbror Lasse med sin Carina. Och Harry som levde med moster Birgitta.

Och då kommer vi tillbaka till mormor igen. Jag tror att det hon gjorde det var att samtidigt som hon hade allt och alla i separata lådor. Och deras personligheter och deras agerande även där i olika lådor. Så var hon helt grym på att samspela med alla dessa lådor samtidigt. En perfekt balans mellan kvinnligt tänk och manligt.

Och jag känner att jag och mina systrar som verkligen såg upp till våran mormor har försökt att anamma det. När jag såg min systers Instagram från bowlingen med sitt ex och deras gemensamma barn och hans nya och deras gemensamma barn så blev jag så varm och tänkte att nu skulle mormor varit stolt. Och det handlar inte om att vi alltid håller med våra ex eller att vi är bästisar. God no!! Men vi kan bita ihop och lägga det åt sidan för att uppleva det som vi faktiskt tycker om med varandra. För familjens skull. Och vi kan verkligen om vi bara försöker. ( Jag behöver väl inte vara övertydlig här och säga att detta gäller självklart inte trasiga familjer, incest och misshandel mm. Utan vanligt drama. )

IMG_1759.JPG

IMG_5331.JPG
Mormor och Frida… Två kvinnor som sett och känt smärta. Och som valde att resa sig över den. Som gång på gång valde att kliva ur offerkoftan och låta kärleken råda. Att växa… Hjältinnor!

En väninna som precis träffat en ny kille sa att hon kräver att dom flyttar. För det är för många minnen i den gamla lägenheten av hans ex. Jag hörde mormor muttra inom mig. ”Trams!! Väx upp! Ilandsproblem! Måla om! ” Och mycket riktigt 6 månader senare var det slut så tack och lov hann han inte sälja lägenheten. Vi får alla försöka ta in perspektiven och försöka förhålla oss till vår verklighet och vad som egentligen är problemet. Och se det som en möjlighet att växa som människa.

IMG_5244.JPG
Vackra mormor… Försökte alltid få allt och alla att funka. Och lyckades.

Så jag säger igen:
Så fort du öppnar upp för en relation med någon har du lika mycket ansvar över den som den andre har för den. Även efter det att relationen ”tar slut” . Tyvärr så funkar inte alltid det i relationer där någon är sårad. Men om man bara ger det tid… så brukar kärleken segra. Den säger ” Glöm bort bråken och tramset. Nu är nu. Hitta tillbaka till varför ni drogs till varandra en gång. Det som förenade er och låt det förena er igen. Som vänner.”

När du inte vet hur du ska agera i en situation, ställ frågan ” Vad skulle kärleken gjort nu? ” Det brukar hjälpa till på vägen. ;-)

Jösses vad mycket ord det blev nu! Visserligen saker jag pratat om förut men det fanns väl ett skäl till att det skulle ut igen. ;-)
Stor Kram

IMG_6249.JPG

Kommentera - 4 kommentarer
Föregående artikel Yoga och Surf.

Yoga och Surf.

Malin

När jag var i Thailand så presenterades jag för paddlesurf. Jag blev helt betagen. Och gjorde det så ofta jag kunde med min son.

IMG_5557.JPG

IMG_5558.JPG
Jag var också förbi ett hotell där de körde yogasurf vilket betyder att de yogade på paddleboardbrädan. Jag gick igång massor och ville lära mig mer.

IMG_5547.JPG

IMG_5543.JPG
Att göra övningar på brädan krävde verkligen sin core och avslappningen går inte ens att beskriva….
När jag kommer hem frågar Yogobe och Surfakademin mig om jag vill åka till Biarritz med dom. VAD MER ÄR MÖJLIGT!! Så jag tackade självklart ja och såg verkligen fram emot resan. Men livet ville annat just då och byttes ut mot en enorm sorg i familjen. Blossom var gullig och åkte i mitt ställe.
Men en ny fråga kom… Ville jag följa med till Costa Rica? Ähhh jaaaaa!

IMG_6819.JPG
Jag vet djupt i min själ att dessa två inte är så långt ifrån varandra. Att de kompletterar varandra och talar samma språk. Tystnadens språk. Närvarons språk och att vara ETT med allt. Båda kräver mod fast på olika sätt. Båda kräver barnets roll och lekfullheten och känslan att göra bort sig lite i början.
Och det jag vet är att båda ger NUET och frihet. Frihet under ansvar. And peace of mind and spirit.

Kommentera - 1 kommentar
Nästa artikeln Mormor.
Föregående artikel Pricka tiden!

Pricka tiden!

Malin

Det som är mysigt på Springtimes familjeveckor det är aktiviteterna som vuxna och barn gör tillsammans. Idag var det Pricka tiden. Den går ut på att alla springer 1250 meter och att de ska gissa en tid i förväg som de tror att de springer på. Så de tävlar inte mot varandra utan mot den utsatta tiden som de själva satt. Alla betalar en Euro och den som kommer närmast får hela potten!

IMG_6862-1.JPG

IMG_6859-3.JPG
Nummerlappar och betalning sker hos våra ledare. Anki, Åsa, Carin och Johanna.

IMG_6866.JPG

IMG_6865.JPG
Alla storlekar är tillåtna.

IMG_6868.JPG

IMG_6858-1.JPG

IMG_6872.JPG
Barnen är lika taggade som de vuxna. Och de kommer i alla olika färger. Och dom kör lite egen uppvärmning.

IMG_6874.JPG

IMG_6881.JPG

IMG_6885.JPG
Alla ledare är på plats och gör vårt bästa för att få deltagarna att känna sig peppade.
IMG_6887.JPG

IMG_6890.JPG
Klara färdiga KÖR!!!!!!

Imorgon är det bergspasset!!
Stor Kram !

Kommentera
Nästa artikeln Yoga och Surf.
Föregående artikel Hur olika vi är.

Hur olika vi är.

Malin

Igår kväll så satt vi Sprintime travel ledare och pratade tillsammans om kvinnligt och manligt. Vi pratade om att killar är bättre på att softa när de kommer direkt hem efter jobbet. Medan vi tjejer kör på i ett. Vi pratade om att män, som oftast tar en låda i taget, bara kan fokusera på barnen när de är med barnen. Och att vi ofta försöker göra flera saker samtidigt. Det skrattades mycket. Tjejerna sa, ” Hur svår kan det vara att plocka undan i hallen efter alla kläder när man kommer hem med barnen? Varför göra det sen när det kan göras samtidigt?” Och vem är egentligen den bästa föräldren? Den som fokuserar på barnen och skiter i allt annat eller den som gör allt allt på samma gång? Och hur viktigt är det med all detta ordning och reda?
Vi pratade om att killar kan bråka om att disken inte ställs in i diskmaskinen ordentligt utan är lite överallt och inte sköljs av ordentligt. Medan vi tjejer kan känna… Det är väl bara att diska en gång till.
Vi bryr oss om olika saker och kanske just därför behöver varandra.

IMG_6853.JPG
I morse satt vi och tittade på Carin Da Silvas lilla prins och vi pratade om hur mysigt det var med en liten bäbis och att det hugger behagligt till i bröstet bara tanken på en liten nära. Sedan påminner Carin oss om allt det andra som vi glömt bort. De sömnlösa nätterna, hur de är överallt och att det knappt blir någon egen tid. Friheten…

Hur det än är, är tvåsamheten fin. Och när jag ser hur de andra, som alla är par, sitter vid borden och skrattar tillsammans, pikar varandra och små bråkar blir jag lite avundsjuk. Och när Emmas man tittar på henne, trots två barn och mitt i småbarnslivet. Och hennes förtvivlan över myggbett över hela ansiktet, tittar på henne med en sådan kärlek så känner jag hur mycket jag saknar det. Att ha någon nära som ser på mig och tycker att han ser en del av himlen. Oavsett hur trött och sliten man är. Som Frida Kalho sa, Hitta en man som tittar på dig som om du var MAGI.
Samtidigt som jag tycker väldigt mycket om min frihet. Att kunna resa som jag gör och att uppleva saker. Att jag och Charis lever våra vardagsliv på varsitt håll och kan uppleva roliga saker tillsammans. Det är en tid för allt….

IMG_6854.JPG
Våra lärare på Surfakademien. Peter till vänster.

Igår fick jag mail ifrån Peter på Surfakademin och min längtan till vår resa till Costa Rica i januari är större än någonsin. Nu jävlar ska jag lära mig att surfa!!! Punkt!! Livet är för kort för att fega. Kommer jag upp en gång är jag nöjd!! Bara känslan av att få vara där, yoga, surfa, äta gott och se solnedgångar…. Det är värt allt!!

En bra film att se för er som har barn, ni kommer känna igen första delen i filmen ganska ordentligt, är Sex Tape med Cameron Diaz. För er som inte har barn…. Se den och överväg NÄR i livet ni vill ge upp friheten och allt ballt sexliv och när det är dags att fokusera på barn. Är ni inte överens om den biten kan det faktiskt förstöra ert förhållande.. De här paret är iallafall villiga att försöka ALLT för att få tillbaka det fantastiska i relationen. Underbar film!

Kommentera - 1 kommentar
Nästa artikeln Pricka tiden!
Föregående artikel Vem vill du vara?

Vem vill du vara?

Malin

Idag har jag lyssnat heeeela dagen på We are here med Alicia Keys. (Om jag hade fått ett barn till ville jag att hon skulle heta Alicia) Och tänker på människor, familj, vänners och kollegors beteenden. Och mitt eget. Om att ta ansvar och att allt som händer ute i den stora världen börjar i den lilla. Den vi har närmast runt omkring oss. Ger vi frustration, brist på tålamod, ingen förtåelse, ilska, ego, ägande behov, stolthet osv i vår lilla lilla värld. Så är det vi skapat i den stora. ALLT börjar i ditt eget hjärta och i ditt eget beteende. Om vi inte kommunicerar, kommunicerar vad vi vill, vår sanning och vad vi känner. Är det också så världen möter oss. Om vi inte försöker nå varandra, hur ska då de stora krigens mästare nå varandra?
Vi är här. Här och nu. Och vi är till för att finnas där förvarandra. Vi är flockdjur, vi tar hand om varandra.
Låt oss börja nu med att tänka lite extra på just det. Ansvaret i det lilla som skapat i det stora.

Kärlek!

IMG_6852.JPG

Kommentera - 1 kommentar
Nästa artikeln Hur olika vi är.
Föregående artikel Tycker om...