Då ÄLSKAR jag New York

2013-05-26 04:59

Igår var vi på examensfirande på Wythe hotel, sedan åkte vi vidare genom ett regnigt, novemberlikt New York till middag hos kompisar.

Det bjöds i vanlig fransk anda på mat tills magen, som man säger, stod i fyra hörn. Barnen dansade på bordet, jag drog lite statistik som alla verkade tro på, någon rökte en cigg i fönstret så att det nästan kändes som förr i tiden och sedan, när det var som trevligast så påminde Emil mig om att tre sovande barn är minst ett för mycket för att klara av att forsla hem. Så vi tackade för oss, precis innan alla hade slocknat framför Robin Hood. Eller vi tog en taxi hem.

Eftersom det var så satans kallt så bar jag Elsa i en filt i famnen och såg att hennes lilla mössa åkte av redan när jag lyfte upp henne från sängen där hon legat och sovit. Skitsamma tänkte jag, den ligger ju i filten och hon var inte kall. Inte förrän jag kom hem så förstod jag att mössan hade ramlat ut på vägen. MEN SPELA ROLL tänker ni och det stämmer naturligtvis. En bebismössa liksom. Och jag menar inte heller att det är det värsta som någonsin hänt någon, långt ifrån, men det kändes faktiskt helt otroligt sorgligt. Den där lilla mössan hade min faster Maria virkat och alla mina barn har haft den på sig. Och nu låg den ute i stora hårda, bullriga New York, i regnet bland bilar och gangsters. Det var längesedan något känts så fel. Jag försökte få med Emil i hela katastrofkänslan och bilden av en liten virkad sak, blöt och kall mellan bildäcken som brakade förbi. Målet var att hetsa honom tills han svämmades över av känslor och kastade sig ut i natten, bort till 5e avenyn där vi tog taxin för att leta reda på den stackars lila mössan som blev blötare och smutsigare för varje minut därute. Han ba: Gonatt.

Så där låg jag ensam i mörkret med min sorgliga känsla. Jag försökte ge mig själv perspektiv; alla i familjen är friska, värre saker kan inträffa osv, men det hjälpte inte så mycket. Jag somnade till slut, och vaknade. Försökte låtsas som att jag var över mössan och att det kändes okej att den inte skulle ligga i en kartong på vinden i vårt stora hus i Connecticut om tjugo år när Astrid får sitt första barn. Att det inte spelar någon roll att vi inte kommer hitta den ihop och slå varandra på axeln och skratta för att vi kommer ihåg hur många resor och upptåg den lilla mössan varit med på. Jag vaknade, helt beredd på att inte låtsas om att det skulle bli lite ledsamt varje gång jag skulle se en sådan här bild framöver:

Men så gick Emil ut och köpte bröd och skickade den här bilden av en liten påse som legat på stoopen:

Den här staden är kanske stor och bullrig, full av bilar och gangsters. Men den är också full av sådana otroligt snälla människor, såsom en viss taxichaufför som vi åkte hem med igår, och då kände jag att jag älskar New York. Kanske rentav mer än självaste lilla mössan.

Kommentera

Flea och vietnamesisk macka i Chelsea Market

Malin Möller

2013-05-24 21:06

chelsea market, flea, god macka

Min bebis är nu fem månader. Så NU är det dags att ta mammaledigt. Dagarna av ”hon bara hänger med och märks inte så mycket” är över. Det är mysigt tycker jag, hon skrattar och pussas och vill smaka och vill prova. Det finns också saker som hon inte vill, såsom att sitta i sin stol, sova i sin säng och sådant tråkigt. Hon tycker heller inte att vagn är speciellt spännande, om man inte hänger ut över kanten och på så sätt skapar lite dramatik.

Idag iallafall så gick vi ner till Chelsea market där uppkopplingen är tip-topp och Elsa följde med pappa Emil på ett väldigt viktigt möte (man gör så i New York, man kallar allt för viktiga möten, även om det påminner mer om en fika med en kompis) medan jag försökte skriva och maila så det rök om det. Fördelen med att ha barn, vet alla föräldrar, är att man ger ny mening till ordet effektiv. Det är inte längre vad skönt att jag fick en stund att vila, utan vad skönt att jag fick en stund att jobba. Det skulle jag bra gärna vilja berätta för mig själv när jag var nitton och trodde att jag hade fullt upp.

Sen åt vi världens godaste fiskmacka i nyöppnade vietnamesiska mackbaren, Num pang. Elsa fick nöja sig med äppelmos och tyckte sådär om det.

Och så knixade vi in på Brooklynaktiga marknaden med lite vintage och lite designergrejer för att hitta en present åt vår kära vän och barnvakt, Hanna, som har examensfest idag.

Vi hittade något mycket fint men jag kan inte visa vad, ifall att hon sitter och läser min blogg på sin examensdag och då blir det ju ingen överraskning. Men bilden ovanför är en bra ledtråd.

Kommentera

Vilken färg har din personlighet?

Malin Möller

2013-05-22 08:00

colorcode, jobb

För ganska många år sedan jobbade jag med ett tv-program ihop med Gunde Svan. Jag var scripta, dvs den person på inspelning som håller reda på banden som man spelat in, som ser till att man har alla de bilder man behöver för att klippa ihop materialet, som håller koll på att alla säger rätt och att längden på det man gör är bra.

Jag kommer ihåg att Gunde sa till mig då en dag att det var inte ett bra jobb för mig. Att det finns fyra olika typer av människor; röda, gröna, blå och gula. Sedan blandningar såklart men en färg är dominant i varje person. Han menade att man, för att leva ett så enkelt och roligt liv som möjligt ska se till att ta reda på vilken färg man är, sedan se till att skaffa ett yrke med samma färg. Scripta var blått och blå menade Gunde, var inte jag. Man kan göra vilka jobb som helst, men om man vill må bra och göra det enkelt för sig, så ska man alltså inte välja ett yrke med en annan färg en den man själv har på sin personlighet.

Så idag, cirka femton år senare så tipsade en kompis mig om en sida där man kan kolla vilken personlighetsfärg man tillhör. Och då kom jag ihåg hela detta. Kom också på varför jag mått så bra sedan jag slutade att jobba som scripta och istället göra friare och mer kreativa saker. Men det jag framför allt kom på var att det är såklart därför jag mår så dåligt för tillfället och hatar livet. Det är helveteskorret – det blåaste av blått.

För nu vet jag. Jag är gul. Gula vill inte hålla reda på saker eller leta efter fel i 200 sidor text. Som tur är så har har jag hittat en blå person genom den här boken som jag tänker hålla hårt i, så jag kan få vara gul ifred i fortsättningen. Sedan finns det annat, som andra färger inte tycker kommer lika naturligt och då kanske man behöver en gul till hjälp. Då kan man alltså ringa mig till exempel.

HÄR KAN NI KOLLA vilken färg ni är. Helt gratis, med möjlighet att i sann amerikansk bjudapåförsta-lurainattköpamer-anda betala er vidare till en hel manual om hur ni ska leva era liv.

Kommentera

I New York idag, sommar och juice

Malin Möller

2013-05-22 02:44

pain quotidien, sommar

Idag tog jag min buisness elsewhere, nämligen ut i sommarvärmen som är här nu plötsligt.

Och inte nog med det. Hela Chelsea (det stämmer inte riktigt men det låter bra tycker jag) har som första stadsdel i NYC fått fritt Wifi. Så idag huserade jag utanför Macbutiken, på armlängds avstånd från Pain Quotidien.

Tog en macka och juice i West Village till lunch. En juice med kål i, för det är nämligen det som gäller nu.

Jag gissar på att det pågår en inofficiell tävling om att juica tristast grej och jag är inte sen att prova. Men så har jag också knäckt koden: Man kan göra juice av hur torra saker som helst om man har banan i som gör smaken slät och citron som gör den fräsch. Sen kan man nog juica ett träd om man känner för det och det kommer att smaka hyffsat.