#baramänniska

Ja hörrni, det har blivit dags för mig att tacka för mig, iallafall på ett tag. Det har känts så roligt att blogga, jag älskar ju att skriva och har verkligen uppskattat alla gulliga kommentarer och bra tips och stöd i olika saker som jag fått härigenom. Men sista tiden har varit lite väl tuff och en dag vaknade jag och kunde inte öppna mailen utan att få hjärtklappning, började gråta av att läsa nyheter, får illamåendekänslor av att telefonen ringer och tänker att nu börjar det kännas som att det tar stopp här. Stopp här – alltså som att i att det inte funkar en hundrade gång att göra något som jag egentligen inte hinner eller orkar. När jag på allvar övervägde att köra av vägen för att få hamna på sjukhus några dagar och ha det lugnt och skönt, men lät bli enbart för att det antagligen bara kommer att generera i ännu mera krångel, ja då visste jag att jag måste ändra något.

Jag vet att uppropet i rubriken inte främst riktar sig till halv-hemmafruar i Los Angelses men nu råkar det vara så att jag kände mig träffad, så jag valde att tala ut på detta vis. Förstår om ni tycker att det är olikt mig att beklaga mig såhär och att det inte är bloggmaterial och det tycker verkligen inte jag heller. Så därför blir det här det sista inlägget från mig. Nu ska jag försöka sova och leka med mina barn tills de säger att jag är precis lika glad som jag brukar vara. Det jag också ska göra är att tillbringa tid med min häst, som landar här i LA imorgon. Så det blir mycket hästar för mig framöver med andra ord, i praktiken och med Kokboken såklart. Rätt vad det är så har jag kanske sovit klart och lekt med barn, lagat mat och ridit så jag mår helt bra och börjar blogga igen.

Men tills dess: Tack för den här tiden och jobba inte mer än ni verkligen måste!

  1. Så ledsamt! Men ett mycket klokt beslut att lyssna på kroppen och ta det lugnt. Jag hittade just hit, då jag sökte på New York, min favoritstad här i världen. Jag bloggar själv om New York och ser att du bott där. Jag ska läsa ifatt gamla inlägg och hoppas du återkommer – men framför allt att du snart mår bättre. Allt gott! Min NYC-blogg: http://newyorkmybite.blogspot.com

  2. Hittade din blogg via svensk dam- och blev helt förälskad! Hoppas du fortsätter när du mår bättre.

    Kämpa på!

    Hälsningar från Helsingfors,
    S

  3. Jag får tårar i ögonen när jag läser att det finns andra som mår som jag själv gör. Jag känner mig mer som en ”vanlig människa” när jag läste ditt inlägg. Må så bra och ta hand om dig.

  4. Vad modig du är som vågar säga Nej nu måste jag prioritera här i livet! Jag känner igen i din berättelse ,när man t.o.m får ångest av att öppna mailen , då har bägaren runnit över! Du har ett liv som du äger och bestämmer , var rädd om dig och var snäll mot dig själv, så kommer du må bättre och resten av familjen. Stort fortsatt lycka till med livet :)

    1. Tack! Ja känns som att det inte finns något val just nu, hur löjligt det än låter.

  5. Likt alla andras inlägg här så är även jag lite bedrövad att inte få läsa dina kloka, roliga, vardagliga, enkla, komplicerade och mänskliga ord till vardags mer.

    Det har under en tid ingått i min kvälls ritual att läsa dina rader innan jag släcker lampan. Även som föredetta-kusin har det varit kul att följa dig, och kanske korsas våra vägar igen i framtiden.

    Men precis som tidigare inlägg håller jag med om att du gör helt rätt, och det säger jag av erfarenhet. En av anledningarna varför vi lämnade Sverige var för att alla måsten blev för många. Efter 13 år i USA nu så har måstena krupit ifatt lite grann, men vi är noga med att prioritera och göra det som är viktigt för oss som individer och för familjen, andra får tycka vad det vill.

    Jag kan nästan känna lättnaden du måste fått nu när du bestämt dig att lägga ner bloggen och kanske några fler stressfaktorer. Gläd dig nu över att så många har följt dig med stort intresse och älskar det du skriver, njut av en lugnare tillvaro och känn stolthet över din blog-tid. Livet är för kort för att jaga måsten.

    All the best to you!

    1. Vad roligt att du också bor i USA, det visste jag inte. Det var verkligen så när man flyttade hit som du säger, att måstena blev färre och sedan kom de ikapp. Klantigt, för tiden utan måsten var den friaste jag har haft i mitt liv tror jag. Roligt att höra från dig hursomhelst, jag försöker leta upp dig på fejjan! Kram

  6. stort lycka till med allt! och tack för dina fina ord i bloggen. har varit å så tacksamt att läsa om ditt liv som utlandsmamma. mkt värme, igenkänning och tankar. ta hand om dig ditt och dina! och auf wiedersehen! *kram*
    //münchen-mamman

  7. Men Malin. Usch, det låter inte kul alls…
    Kommer verkligen sakna dina härliga skildringar om litet och stort i din och din familjs liv.
    Men självklart går hälsan först! Samla krafter och bli en glad själ igen, vi har bara ett liv att leva!
    Önskar dig och familjen ett fantastiskt liv med mycket kärlek och skratt! Du har berört mig många gånger med dina funderingar och väl valda ord.
    Allt gott!
    Stor kram från Maggan

    1. Vad glad jag blir. Jag kommer att fortsätta skriva på något sätt, det vet jag. Tack för snälla ord!

  8. Kommer sakna din blogg – den är min absoluta favorit av alla bloggar men du gör helt rätt. Jag har gjort flytten från karriär människa i NYC till hemma mamma här i LA och därför kan jag känna att jag vet vad du går igenom. Det är svårt. Du får jätte gärna ta kontakt! Jag har tre barn också i cirka samma ålder som dina plus en man som jobbar mycket, mycket in the biz (som din) så att säga så jag ville bara säga att om du vill träffas, snacka, leka vad som helst så ta gärna kontakt!! Kan du se min mail genom denna kommentaren? Om inte annat så kan jag tipsa om lite LA lite navigation så att säga. Om du ej känner för det så fattar jag det med! Lycka till med allt och tack för tiden på bloggen! xo/L

  9. oj vad jag kommer sakna din blogg! Men en blogg är ju någons liv och i det här fallet tycker jag dessutom att du är väldigt personlig, så visst förstår jag om du inte vill skriva om det mer på det här sättet. Skriv en bok istället! ; ) förlåt ännu mer press.

    Klokt av dig och jag fick en liten tår i ögat för jag känner mig träffad där att man inte ska jobba för mycket. Tycker inte jag heller, fast inte så lätt att följa. Fast oftast har man ju val att göra.

    Tack för att vi fått följa dig den här tiden och tack för att du varit så osedvanligt duktig på att svara på kommentarer, även fast de inte syntes där ett tag.

    Ta hand om dig och dina fina barn!!

    1. Haha, jag har skrivit en bok, som jag håller på och redigerar. Men det är faktiskt mer kul än press…än så länge. Ta hand om dig med!

  10. ”Åh nej!” var min första spontana reaktion när jag började läsa ditt inlägg, sen medan jag läste jag blev jag bara varm i magen och kände, helt rätt Malin! Njut av barnen, maken och livet! Jag kommer sakna din fantastiska blogg med dina lika fantastiska bilder!
    Take care!
    Kram
    Madeleine
    Göteborg

  11. Åh, vad bra gjort Malin! Ta hand om dig, familjen och hästen nu =) Och njut av att ha ett ”måste” mindre. Jag kommer så klart att sakna din blogg jättemycket… Har älskat att läsa den, skrattat och fällt en och annan tår. Hoppas att du korsar min väg på ett eller annat sätt i framtiden. Kramar!

    1. Kram! Om någon har skrattat och fällt en tår, då känns det som att jag har lyckats ändå.

  12. Du gör helt rätt i att lyssna på din kropp och knopp, Man har bara en av varje.
    Sköt om dig och din familj!
    Kommer att sakna din blogg.
    Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..